Jag ser i tidningen Helsemagasinet (prenumerera!) en notis om att två amerikanska forskare (DiNicolantonio och O’Keefe) har gjort en sökning på orden Natrium, insulin och insulinresistens, och fann 23 studier som visade en negativ effekt på insulin eller glukos av ett lågt saltintag. Detta visar att ett lågt saltintag kan leda till vaskulär eller systemisk insulinresistens.
Det finns alltså all anledning att ifrågasätta rekommendation om saltrestriktion mot blodtrycksförhöjning, eller som allmänt hälsobringande åtgärd.
Takk for henvisning til Helsemagasinet. Magasinet er del av en liten stiftelse, og vi trenger all mulig støtte for å kunne utbre kunnskaper som dessverre ikke gjengis i rådende medier, til tross for at Norge lenge har ligget på verdenstoppen i pressefrihet. Det er imidlertid en illusjon, siden vi ikke har fått publisert alt fra klimadebatt til kosthold, mobilstråling, covid-19 og vaksiner i dominerende medier.
Mitt problem är att få i mig tillräckligt med salt. Har extremt känsliga smaklökar för salt, och jag gillar inte smaken. Normala kan tänka sig in i att hälla två matskedar salt i en omelett och två matskedar i en portion havregrynsgröt. Alla smaknyanser drunknar och de två maträtterna kommer ha samma sursalta smak. För mig går gränsen där denna smakförvandling sker vid väldigt små mängder. Visst, salt behövs ibland för mig för att hjälpa fram smaknyanserna i olika sammanhang, bara att jag brukar en mycket mindre mängd.
Har funderat i många år hur jag ska få upp saltintaget. Eftersom det är en grundsmak funkar det inte att hålla för näsan och svepa ett glas vatten med saltlösning, rena emetikan (kräkmedel). Eftersom ”Dödsmedelsverket” rekommenderar max 6 gram om dagen, är det lätt att antaga en omvänd tumregel att vi troligen behöver MINST 6 gram/dag. Jag når ofta inte ens hälften. Det mesta får jag från nomalsaltat smör – extrasaltat smakar bara salt, salt och salt.
Men skulle det inte kunna vara så att det är idividuellt hur mycket salt man behöver? Att kroppen längtar smakmässigt efter mer sat om det behövs. Hur mycket salt var människan anpassad för under ”samlartiden” på savannen? Kom de upp i minst 6g.
Har du provat himalaysalt?
2 Johan Larsson
Eftersom vi inte kan säga exakt hur mycket salt vi behöver, det kan vara beroende av många faktorer, så tror jag att det är individuellt. Vi kan äta den saltmängd som vi trivs bäst med, om vi inte får symtom på saltbrist. För min del får jag ”hjärndimma” om jag får i mig för lite salt.
1 Dag Viljen Poleszynski
Jag tycker att ni utför ett beundransvärt arbete med att producera en sådan fin och bra tidning !
Är den världens enda tidning av den kvalitén?
Johan. Menar du verkligen två matskedar salt i en omelett? (På hur många ägg då?)
En matsked (15 ml) salt väger ju 20 gram!
Jag brukar ta ett kryddmått (1 ml) per ägg.
I såser av vispgrädde brukar jag ha ett kryddmått per deciliter.
Provsmaka gärna grovt Atlanthavssalt, det tycker jag är gott. Kan äta ett halvt kryddmått som ”godis”.
Smakmässigt är det stor skillnad mellan olika salter. En gång tog jag med en tom flaska ut i havet vid en badstrand i Brasilien. En bit ut i vattnet fyllde jag flaskan och hällde sedan vattnet på tallrikar. De fick stå i solen några dagar tills det bara var salt kvar. Saltet smakade dock inget vidare, det hade en skarp ”översalt” smak.
3, 4 och 6
3 Helena
Jag vet hur mycket nyttigare himalayasalt är, men det smakar väl lika mycket sälta som all annan salt, eller har jag gått miste om en erfarenhet här? Eftersom jag får det mesta saltet från smör, så är det för den andelen inte upp till mig vad Arla och Valio väljer för salt. Den lilla del jag tillsätter själv är så futtig att jag aldrig brytt mig om att använda annat än billigt bordsalt, då eventuella hälsofördelar av ett bättre salt blir försvinnande små. Men skulle det vara så att man kan få i sig mer natrium för samma sälta med him.salt, skulle jag absolut överväga det.
.
4 Annika
Egentligen vet jag inte om det visar på att jag inte behöver salt i större mängd eller om det är ett tecken på att jag är ”undersaltad”, men jag svettas i princip bara vatten. Hade jag bara haft en bidé, skulle jag i princip aldrig behöva duscha. Om jag jobbar hårt eller tränar så att svetten rinner, kan jag bara låta vattnet dunsta och hänga tröjan på tork. Får inte som många andra en klibbig hinna på huden, och tröjan får inga saltringar runt armhålorna även om jag återanvänder tröjan många gånger innan tvätt. Nu vet jag ju att luktsinnet kan bli ganska hemmablind (no pun intended), och man kan tro att man inte luktar så farligt svett, men modiga ”försökskaniner” har bekräftat frånvaron även i armhålorna när jag inte duschat på två veckor trots att jag avverkat ett antal hårda löp-pass under tiden. Om jag är stressad eller har ångest, kan jag känna själv hur min kallsvett stinker.
En annan egenskap jag har är att jag tål mycket längre gången tillfällig uttorkning innan jag blir fysiskt matt av det, jämfört med de flesta andra.
En nackdel jag har jämfört med andra, som kan vara relaterat till saltintaget, är att jag kan inte titta under vatten för det bränner som syra. På västkusten kan jag det, men inte i sötvatten, och i Östersjön bara ett par sekunder.
Mitt systoliska blodtryck i vila ligger oftast kring 95.
.
6 Jösses
1,7 ägg och 2,1 msk, för att vara exakt…..nej, ta det inte så ordagrannt 😉 . Poängen är att det finns en gräns där alla möjliga maträtter smakar likadant om det är tok-översaltat. Bara konsistensen skiljer medan alla unika smaker döljs under en sursalt blä-smak i munnen. Exakt var den gränsen går verkar vara väldigt olika för olika människor. Jag känner en del extremer som sitter och skakar saltkaret frenetiskt över precis all mat. Jag är extrem åt andra hållet, och ville illustrera hur jag ofta upplever mat som saltats lagomt enligt de flesta. Kan dock tillägga att jag gillar sältan på chips men där står den salta smaken lite mer för sig, och inte som en smakförstärkare av andra smaker. Chips äter jag dock inte alls numera. Däremot äter jag lite kokt potatis relativt ofta, och en nypa salt även i skalpotatiskastrullen kan plocka bort minst 3 olika smaknyanser i potatisen och ersätta dem med saltsmak.
Vi som tillämpar LCHF klarar av att äta salt men hur är det med resten av den sockerätande befolkningen?
Vad säger ni, är det stor skillnad hur kroppen lagrar salt beroende på kostval?
8 Lennart
Såvitt jag vet finns det ingen rigorös forskning som visar att salt är farligt för någon. Överskott av salt utsöndras tämligen omgående i urinen, och hinner inte göra någon skada. Däremot klarar sockerätare sig på något mindre salt än lågkolhydratare.
Vad beror det senare på? Är det för att kolhydrater binder mer vätska än salt gör?
Jösses
Jag vet inte varför, men det låter troligt att kolhydrater binder mera vätska än vad fett och protein gör?
Salt binder vätska, men överskott salt utsöndras i urinen.