Vad beror insulinresistens på?

Jason Fung skriver i Intensive Dietary Management.

Han kommer fram till att insulinresistens beror på hyperinsulinemi, dvs för mycket insulin i blodet. Det förklarar alla insulinresistensens mekanismer. För mycket glukoneogenes, intensiv fettinlagring ffa i levern, dålig införsel av glukos i cellerna, då dessa redan är fulla av socker.

Med tanke på att insulinresistens då beror på för mycket insulin i blodet, förstår man det okloka i att behandla typ2 diabetes med insulininjektioner. Det ska behandlas med LCHF och intermittent fasta i stället.

Etablissemanget har som vana att säga att all diabetes är insulinbrist, och ordinerar då förstås mera insulininjektioner.

 

Comments

  1. 1
    Barbro Norrby says:

    Precis vad jag försöker förklara för mina släktingar och vänner som envist håller fast vid att läkaren vet bäst. Ju mer insulin de tar, desto hungrigare blir de och desto tjockare blir de.

  2. 2

    Det låter ytterst rimligt vad han säger, eftersom de dåliga resultaten med insulin behandlingar av typ 2 med insulin ledde till att läkemedelsbolagen provade att öka insulinet
    mer för att sänka blodsockret ännu mer. Men när de gjorde det blev mera skador i stället för
    mindre. Då är väl tanken att det är den ökade mängden socker i vävnaden som är problemet allt annat verkar orimligt, och med tanke på att de som minskar på socker och andra kolhydrater får många positiva effekter, så borde väl alla inom vården informera typ 2:or och överviktiga om vad lågkolhydrat kost med mycket hälsosamma fetter leder till.

    Vad är deras problem?

  3. 3
    Maud Johansson says:

    Sent kommer syndaren att vakna,,,, för sent?

  4. 4

    Har den som är typ-2 sockersjuk rätt kräva test av C-peptid, d.v.s. nivå för insulin ?

  5. 5
    Annika Dahlqvist says:

    4 Dennis
    Jag tycker det. Framför allt är det ett sätt att differentiera mot typ 1 diabetes.(C-peptid avspeglar den egna insulinproduktionen)
    Problemet är att få lab-ordinerande läkare att också förstå det.

  6. 6
    Dr. Göran Sjöberg says:

    Insulinresistensen och den därmed sammanhängande överproduktionen av insulin är själva pudelns kärna när det gäller det metabola syndromet och våra kroniska sjukdomar vad jag kan förstå.

    Själv tycker jag det är synd att växelverkan mellan insulin och glukagon inte betonas mer. Speciellt kan jag inte för mitt liv förstå hur man från etablissemangets sida kan blunda för den grundläggande forskning som professor Robert Unger har ägnat sitt liv åt och som i mina ögon så övertygande förklarar vad som händer i bukspottskörteln i alfa- och betacellerna och de grundläggande mekanismerna vad gäller blodsockerregleringen.

    En grundhypotes hos Unger är att det framför allt är frånvaron av insulinspikar efter en kolhydrat rik måltid hos metabolt skadade som gör att glukagonproduktionen inte stängs av som den gör hos en frisk person och att levern därför fortsätter producera glukos trots att höga halter redan finns i blodet.

    Själv tycker jag det här är oerhört intressant och skulle gärna vilja få igång en diskussion kring detta.

    https://www.youtube.com/watch?v=VjQkqFSdDOc

  7. 7
    Örjan Tollbom says:

    Håller med. Växelverkan mellan glukagon och insulin måste fungera. Vidare måste regleringen av kortisol fungera. Det startar ju den sk gryningseffekten. Intressant detta med insulinöverskott. Enligt LCHF-förespråkarna skall insulinkoncentrationen och därmed sockret i cellerna minska vid LCHF- kost i kombination med fasta. Tyvärr fungerar inte detta på mig. Jag har sedan en tid tillbaka ätit strikt LCHF med periodisk fasta varje dag kl 18-12. Mitt fastevärde ligger då på ca 7. Om jag inte tar insulin stiger det till ca 9 under förmiddagen! Jag är stor anhängare av LCHF. Det fungerar bra för mig, men bara ihop med insulin. Förklara detta den som kan.

  8. 8
    LCHF-Bengt says:

    Dr. Göran
    Jag håller med.
    Provtagning borde alltid vara insulin och glukagon. Vad jag förstått jobbar dessa mot varandra.
    Tyvärr måste glukagonprovet vara vid labbet inom 30 minuter, vilket gör det hela besvärligare för den nyfikne.

  9. 9
    Dr. Göran Sjöberg says:

    LCHF-Bengt,

    Jag ser läkaren på vårdcentralen framför mig om jag skulle ta upp denna kärnfråga och eventuellt också kräva någon provtagning. Man skulle då antagligen lika gärna kunna titta på en fågelholk.

    Att blodsockerregleringen framför allt skulle skötas av hormonet glukagon genom nyproduktionen av glukos eller frånvaron av en sådan produktion i levern snarare än regleras av själva insulinresistensens verkan direkt på våra celler är förvisso en revolutionernande tankegång med dagens paradigm och detta framhålls av Prof. Unger i inledningen av hans föreläsning.

    Unger forskade på försöksdjur och grundläggande forskning på glukagon hos människor skulle behövas. Någonting kanske redan är gjort?

  10. 10
    Annika Dahlqvist says:

    7 Örjan Tollbom
    LCHF-are säger att insulinkoncentrationen i blodet ska sänkas till normalt värde. Att sockret i cellerna ska sänkas vet jag inte av att vi har sagt. Det ska väl vara tämligen stabilt antar jag. Blodsockret i cellerna är inget vi kan testa annat än med vävnadsprov?
    Är du typ1-diabetiker? I så fall behöver du förstås insulininjektioner.

  11. 11
    Örjan Tollbom says:

    Jag är typ 2 diabetiker säger dom. Mig veterligt har man varken mätt c-peptid eller insulin så hur man vet detta är mig en gåta. Kanske för att jag är 73 år och kraftigt överviktig (111 kg, 176 cm). Frågan är väl hur pass farligt ett blodsocker på 9 är? Jag vattenfastade två dagar nyligen. Då blev mitt blodsocker mycket lågt (4.4 mM) på morgonen men steg till 7.6 under förmiddagen. Utan att jag åt något! Efter lunch var det 7.9 och då tog jag 10 U novorapid. Före middagen var då sockret 5.4 mM. Så det verkar som att LCHF-kost tillsammans med insulin får mig att må bra.

  12. 12
    Annika Dahlqvist says:

    11 Örjan Tollbom,
    Detta att du är överviktig tyder ju på att du är typ 2a. Men det bör ju tas ett C-peptidvärde för att se säkert. Du bör väl också kolla ett fasteinsulinvärde?

  13. 13

    9 Dr Göran Sjöberg

    För att ytterligare komplicera frågan tycker jag det förtjänar att ta med stress- och ämnesomsättningshormonerna också. Här några tankar uttryckta i en annan tråd:

    När en del av oss har svårt att helt spontant inta och hålla sin individuella målvikt kanske man kan resonera leptin och leptinresistens. Kanske att denna resistens hänger kvar längre än insulinresistensen hos en del. Då behöver man nog hjälpa kroppen lite genom att justera ner kaloriintaget lite sakta.
    Har man ändå svårt att gå ner i vikt kanske man ska söka efter orsaker till förhöjd produktion av kroppseget glukos. Där spelar stresshormonerna tillsammans med sköldkörtelhormoner – T4, men inte minst T3 en stor roll.
    Jag har sett skildringar, där läkaren ordinerar Levaxin (T4), men vägrar att testa nivån på T3! Har man insulinresistens och förhöjt insulin fungerar ofta inte kroppens omvandling fr T4 till T3 och Levaxinet förblir vekningslöst.

  14. 14
    Dr. Göran Sjöberg says:

    Erling,

    Det är knappast någon tvekan om att växelspelet mellan alla våra hormoner är oerhört komplext. Insulin och glukagon verkar dock vara de mest grundläggande hormonerna.

    Sköldkörtehormonerna verkar vara ett kapitel för sig och de styr själva ämnesomsättningen i våra kroppar så de måste vara väldigt viktiga. Hur denna styrning går till har jag dock aldrig förstått. Däremot har jag förstått att frågan om T3 och T4 är en rent infekterad frågeställning inom sjukvården och speciellt i förhållande till de patienter som har problem med dessa hormoner och detta av någon för mig ännu outgrundlig anledning.

    Det finns många sjuka dogmer i vår hälsovård.

  15. 15

    Helena Rooth Svensson hade en alldeles utmärkt artikel i Medicinsk Access nr 6, som förklarade jättebra vad det är som bör göras och hur läkarna borde ta hand om problemet!!

  16. 16

    11 Örjan.
    Det som är farligast i ditt fall är den övervikt som du också själv har insikt om. Under 50 kolhydrater/dygn och dagliga promenader kommer garanterat ha effekt.

  17. 17

    Re: Dennis #16

    Övervikt är oftast ett symtom, speciellt bukfetma. Det är det som orsakat övervikten som kan vara farligt.

    Det farligaste med övervikten är att den kan orsaka att man inspirerad av bloggar, bantningsdoktorn / kostdoktorn och kvällspress får för sig att banta, vilket i många fall leder till näringsbrist, minskad muskelmassa och sänkt metabolism.

    Nödvändigt för äldre personer att ha både muskler och lite hull som beredskap för att klara infektioner och en cancerbehandling med cellgifter.

    Viktigt med styrketräning, olika former av fasta samt tillskott av vitaminer, mineraler och antioxidanter.

  18. 18

    Göran
    Ditt problem med att förstå samspelet mellan stress- och ämnesomsättningahormonerna delar du med åtminstone primärvårdsläkarna. Därför all den irritation, när patienter – mer pålästa än doktorn – propsar på bättre analys av sin situation. Av samma skäl hamnar personer med utmattningssyndrom hos psykvården – sjukvårdens sista utväg när man inte förstått sammanhangen.
    Att jag bråkar om dessa viktiga komponenter i en hälsosam kropp beror på att en och annan LCHF-tillämpare vittnar om mindre bra resultat trots den sunda matordningen. Fixar man inte att balansera sin situation med lågkolhydratkost förtjänar det att man leta under en annan gatlykta.
    Stresshormonerna påverkar direkt och snabbt leverns glukosproduktion. Till och med en snabb promenad eller en häftig sinnesrörelse för att inte tala om ett litet virusangrepp ger förhöjt bs. Diabetiker typ 1, som ofta mäter bs kontinuerligt vittnar unisont om det. Högt bs ger högt insulin och i kombination med insulinresistens fettinlagring.
    Motsatsen, dvs för låg kapacitet hos binjurarna ger för lite eller inget gaspådrag i form av kortisol och adrenalin, när krafterna behövs och vi blir orkeslösa till den grad att vi inte kan vila oss ur tröttheten. Umattningssyndromet är ett faktum.
    När det gäller regleringen av ämesomsättningshastigheten (vilket härligt språk!) rekommenderar jag starkt artikeln i Medicinsk Access 6/2016 av Helena Rooth Svensson. Hon är en pionjär inom hypotyreos, dock inte uppskattad och erkänd inom endokrinologin. Ett bra parallellfall till Annika med andra ord.
    Fungerar inte denna komplicerade kedja av processer och återkopplingar, vilken borde utmana nyfikenheten hos en logiskt skolad hjärna, löser inte LCHF problemen.

  19. 19

    Man skulle kanske kunna hjälpa binjurarna en bit på väg med mycket kolesterol som utgångsmaterial plus den nödvändiga askorbinsyran för syntesen av de olika stresshormonerna..??

Speak Your Mind

*