Kostbehandlingar kan spara miljoner i diabetesvården

Debattartikel i DN  av Anders Lönnberg, DioS, Ann Fernholm, Birgitta Rehnby, Mag-och tarmförbundet, Jonas Lindblom, Kerstin Brismar, professor, Magnus Simrén, professor, Nina Rehnqvist.

Stöd Kostfonden!

 

Comments

  1. 1
    Lars Bern says:

    Ett uppvaknande medicinskt etablissemang. Mycket glädjande!

  2. 2

    Jättebra artikel! Den fokuserar på främst diabetes typ 2 och forskning runt de kostalterrnativ, som kan avvärja det man kallar naturalförloppet. En diabetiker typ 2 har att se fram emot en kedja av komplikationer, som till nöds kan fördröjas med mediciner, men som förr eller senare drabbar den sjuke. Bland de mera drastiska finner man fotamputationer, blindhet, njursvikt och hjärtinfarkt och stroke. Dagens sjukvård kan inte hindra denna process, bara lindra symtomen och förlänga förloppet.
    Som grund för Metabolt syndrom, där diabetes typ 2 är ett uttryck, finns alltid ett fenomen kallat INSULINRESISTENS – ett tillstånd där kroppens celler inte orkar reagera korrekt på insulinets signaler. Mer än normalt av insulin måste till för att blodsockret inte ska inta farliga nivåer och bukspottkörteln pressas tills den kroknar och diabetes typ 2 kan diagnostiseras. Insulinresistensen är ett tyst förlopp, som kan pågå ett tiotal år innan kroppen skadats så att första symtom, ofta en hjärtinfarkt, uppträder.
    Insulin är ett viktigt hormon, men i förhöjda nivåer har det skadliga bieffekter. Det funkar inte att låta blodsockret stiga och ger man en typ 2 diabetiker insulin håller man sockret i chack, men spär på insulinets bieffekter.
    Dr Agneta Schnittger har utrett och förklarat vilka sjukdomsförlopp utöver diabetes typ 2, som har samband med insulinresistens i sin bok Insulin – Den Felande Länken. De flesta av våra folksjukdomar finns härledda och kostbehandling av insulinresistens kan spara inte bara miljoner utan miljarder av skattepengarna men inte minst spara enormt mycket lidande. Boken finns att låna, att köpa och som e-bok.

  3. 3
    Professor Göran says:

    Att vi idag lever i en ‘sockersjuk värld’ tvivlar få på, och allra minst jag själv trots att jag ‘bara’ är allvarligt hjärtsjuk, och att LCHF kan vara räddningen för oss som har blivit sjuka på olika sätt blir också fler och fler på det klara med.

    Min sockersjuka hustru som helt blev av med känningarna av sina allvarliga nervskador i fingrar och tår (perifier neuropati) efter ett år på strikt LCHF fick också tillbaka sin mörkersyn efter ett halvår samtidigt som den tidigare diagnosen på den allvarliga ögonsjukdomen glaukom togs tillbaka. De tarmproblem som hon hade haft i trettio år försvann på TRE (!) dagar när vi övergick till vår strikta LCHF-livsföring. Därför är förvånande att hon haft så lätt för att ‘fuska’ och speciellt när hennes sjukdomssymptom då omedelbart kommer tillbaka när hon gör det. Men vi vill båda så gärna tro att hennes sockersjuka har försvunnit för gott men det gör den bara inte – det är enbart symptomen som försvinner med LCHF.

    En nära vän som har varit sockersjuk ungefär lika länge som min hustru, men dock inte lika allvarligt, började sin ‘karriär’ med sedvanlig medicinering. Genom min ‘indoktrinering’ bestämde han sig för att testa LCHF och döm om hans förvåning när diabetessjuksköterskan sedan konstaterade att han då ‘inte längre var diabetiker’. Eftersom jag inte kunde ‘övervaka’ honom på samma sätt som jag försökt göra med min hustru verkade han ha fuskat en hel del och då blivit sämre men för ett halvår sedan lyckades jag åter sätta mina ‘djupa LCHF-klor’ i honom och han blev då väldigt strikt igen. Han hälsa förbättrades snabbt och inte minst har han fått tillbaka den fina mentala skärpa han alltid haft.

    Igår kväll var jag jag som sagt inbjuden att som LCHF-expert att mingla bland Diabetesförbundets sockersjuka medlemmar och till min stora glädje konstaterade jag att den föreläsning jag hållit för tre år sedan, på ett av deras årsmöten, burit frukt. Majoriteten i styrelsen verkade nu helt vara inne på en LCHF-linje om än inte så strikt som den jag och min hustru följer. En av medlemmarna i styrelsen, en typ etta, berättade med förtjusning hur han inspirerats av min berättelse om hälsotillståndet hos invånarna på ön Tokelau i Stilla Havet och att han nu behövde ‘löjligt lite’ insulin. Min vän var också med och minglade och berättade livligt om hur han själv hade blivit medicinfri på strikt LCHF och dessutom hur hans allvarliga psoriasis som han lidit av sedan ungdomen hade blivit väldigt mycket bättre. En diabetesläkare verkade däremot vara den enda som var helt övertygad om LCHF var något farligt och hennes främsta argument var kanske som väntat att kolesterolet påverkades negativt. Hon var därför också en stark förespråkare av statiner. Eftersom mingling skall vara en ‘trevlig’ tillställning insåg jag det nödvändiga i att snabbt mingla med några andra istället och lämnade min vän för att ‘vittna’ om sina framgångar.

    Idag var vi alla tre på en utflykt på västkusten och träffade ett par av hans vänner. En hade varit sockersjuk länge och hade övergått från typ två till typ ett och han var väl medveten om fördelarna med en lågkolhydratkost men erkände öppenhjärtigt att han bara inte kunde avstå från godsakerna. Han försökte först bjuda oss på havreflarn till kaffet men istället hämtade min vän sin utflyktsmat som bestod av nybakat LCHF-bröd och tjocka ostskivor. Det hela var mycket trevligt och när jag påpekade att jag tyckte det var tråkigt att jag inte hade kunnat ‘frälsa’ honom på samma sätt som jag gjort med hans vän berättade han att han hade en yngre kvinnlig släkting som hade satsat stenhårt på LCHF och gått ned mer än 50 kg i vikt så han behövde inte övertygas om fördelarna.

    Den andra av hans vänner, som var både diabetiker och hjärtsjuk, var dock inte hemma men hans hustru tog vänligt emot oss och försökte bjuda oss på en förföriskt doftande banankaka som hon precis tog ur ugnen. Hennes man som hade drabbats av allvarliga hudproblem i fötterna var i Thailand för rehabilitering. Jag erkände min begivenhet på kakor men att jag, på samma sätt som en nykter alkoholist som måste hålla sig borta från spriten, inte åt kakor längre. Vi drack kaffe och samtalade istället, men gick inte in i några närmare diskussioner kring detta med mat och diabetes. Hon själv hade arbetat som sjukgymnast verkade vara hur frisk som helst och var mycket inne på en balanserad kött- och grönsakslinje. Jag vågade inte ens fråga om hennes man möjligen var godisgris på samma sätt som jag själv i grund och botten är.

  4. 4

    Länstidningen i Östersund:
    http://www.ltz.se/opinion/debatt/allt-yngre-drabbas-av-diabetes?utm_source=sprinkle&utm_medium=widget&utm_content=www.ltz.se

    …”Inget land i världen, näst Finland, har så hög frekvens av typ 1-diabetes hos barn som Sverige. Varje år får runt 800 barn i Sverige en diabetesdiagnos och utvecklingen är oroväckande.”…

    …”År 2005 uppskattades totalkostnaden för typ 1- och typ 2-diabetes till 8,95 miljarder kronor”…

    …”För varje krona som används till sjukvård i Sverige går samtidigt 2 öre till medicinsk forskning.”…

    Tänk om 1 öre kunde gå till Kostfonden!

Speak Your Mind

*