LCHF-böcker till fyndpris

Förlaget Pagina/Optimal säljer ut massor av böcker till fyndpris, bl a LCHF-böcker. Passa på att köpa och ge bort till vänner och bekanta.

 

Comments

  1. 1

    Lars Wilssons länksida kan vara ett bra komplement också för den vetgirige.

  2. 2

    Även Wi som äter artegen LCHF-kost kan bli sjuka (jag är ett tynade men dock fortfarande levande bevis för det) – och mortaliteten är ju hundra procent oavsett hur kosthållet ser ut.

    Den femte mars fick jag influensa med feber, ca 38,5°, som höll mig i sängen ca en vecka. Influensan kröntes med magsjuka som jag ej spydde särskilt mycket av – utan som företrädesvis kom ”andra hållet”.

    Därefter hade jag kontinuerligt ont i mag- och tarmsystemet och tappad matlust i ca 14 dagar – innan jag sökte läkare på Vårdcentralen i Laholm. Diagnosen blev tarminfektion – och medicineringen blev Ciprofloxacin Arrow 500 mg. En tablett två gånger dagligen under 10 dygn.

    Det blev ingen lindring av mitt onda i tarmsystemet av detta. Efter fem dygn (1/4 = urdåligt aprilskämt för mitt vidkommande !) så var det därför dags, p g a plötsligt påkomna outhärdliga smärtor i tarmsystemet, att ringa ambulansen för för transport till sjukhuset i Halmstad.

    Där opererades jag då akut för hål på tunntarmen = det infektions- och bakteriefyllda tarminnehållet hade fri passage ut i bukhålan – ungefär som vid brusten blindtarm.

    2-3 dm av den otäta tunntarmen skars bort och ändarna syddes ihop – såväl som buken som sådan. Sen blev det att ligga kvar där tills i tisdags 8/4.

    Jag har fortfarande en hel del ont och i tarmarna och har ingen matlust. Jag tvångsäter i alla fall 2-3 gånger per dygn – för att ej försvinna helt och hållet. Jag har blivit ca 6 kg lättare av den här resan. Mäter 1,81 m över marken och hade tidigare normalvikten ca 70 kg.

    I följebrevet jag fick med mig när jag åkte hem från sjuka huset står det följande: ”Du är opererad för en perforation på tunntarmen. Under operationen fann man en varbildning och Du fick antibiotika. Då tarmen var påverkad var vi tvungna att ta bort en bit av din tunntarm.

    Ditt operationssår kan ge besvär under några veckor. Du skall dock kunna gå ut och promenera. Det går bra att lyfta lättare saker. Efter 4-5 veckor behöver Du inte vara rädd att såret går sönder även om du lyfter som vanligt.

    Du skall vara uppmärksam på nya symptom av tarmvred. Får du buksmärtor som knip, uppblåst mage och kräkningar skall du kontakta sjukhuset.

    Häftstiften som sitter på din mage kan du ta bort hos distriktsköterska den 14:e april.

    Du kommer att kallas till kirurgmottagningen Hallands sjukhus i Halmstad för ett återbesök inom 4 veckor. … Du får då även svar på den mikroskopiska undersökning som har genomförts på den bit tarm som togs bort.

    Läkemedel; Alvedon, tablett med modifierad frisättning, 665 mg (paracetamol) – 2 st tabletter 3 ggr dygn.

    OxyNorm, kapsel, hård, (oxikodon) – 1 st kapsel 1-6 gånger dagligen vid behov mot genombrottssmärta.

    Primperan, tablett, 10 mg (metoklopramid) – 1 st tablett 1-3 gånger dagligen vid behov. Mot illamående. Max 14 dagars behandling” / Christian Kamis den 8 april 2014.

    För närvarande känns det som att jag håller på att ”tyna bort” = när jag äter så har jag ingen matlust och när jag har ätit så får jag regelmässigt mera ont i tarmarna. Illamåendet finns kvar – dock ej så att jag spyr av det – och jag tar mig fram på darriga ben för att få det gjort som en självboende har att göra för att få i sig, ur sig och på sig.

    Som strax 73 år livserfaren så kan det ju vara helt OK att tyna bort ifrån den här jämmerdalen.

    Men å andra sidan så skulle det ju kunna vara intressant att hänga med några år till också.

    Dock… – att kämpa mig till några år till gör jag nog ej. Men har Du något/några tips om hur jag utan kamp kan komma vidare – så tar jag tacksamt emot och begrundar sådant. / Josef

  3. 3

    Hej Josef!

    Nu är jag bara lekman och inget annat, men nog har man rätt lång tunntarm, att ta bort en bit kanske i praktiken inte gör något. Å andra sidan så fanns ju en infektion/bakterie som invaderat dig och med antibiotika så är det väl inte så konstigt att matlusten blivit nedsatt. Jag googlade på Ciprofloxacin och fann denna sajt (vet inget om sajten i övrigt), men det framgår att läkemedlet har nedsatt aptit som biverkan.
    http://www.dokteronline.com/se/ciprofloxacin/
    Krya-på-dig-hälsningar

  4. 4

    Det kanske är bättre att hålla sig till Fass. Biverkningslistan är lång:
    Ciprofloxacin
    http://www.fass.se/LIF/product?3&userType=2&nplId=20100902000024

  5. 5
    Thomas Jansson says:

    @ Josef Boberg:
    Saknar lunelax på din pillerlista

    http://www.magakuten.se/produkter/lunelax/

    Annars var det ju en märklig diagnos då tarmläckage inte existerar enligt vissa läkare inom Skolmedicinenen,,,

    Krya på dig nu och passa på att sluta med rökningen nu!

  6. 6

    Till Josef Boberg mfl.

    Jag citerar några rader:
    ”….Diagnosen blev tarminfektion – och medicineringen blev Ciprofloxacin Arrow 500 mg. En tablett två gånger dagligen under 10 dygn..”

    Jag hoppas att Du känner Dig bättre dag för dag och att nedanstående rader inte får motsatt effekt.

    Jag har ingen som helst koppling till vården, men en person i min bekantskapskrets ställdes på ciprofloxacin för cirka tio år sedan (svårläkt sår).

    Plötsligt hade X uppträtt förvirrat vid ett besök på hälsocentralen, något helt nytt, och det fick mig att kolla hans läkemedelslista och journaler. Där upptäckte jag att han bl.a. hade fått Ciproxin (=ciprofloxacin), vid inläggning, och även senare.

    Tack vare Internet kunde jag börja mitt sökande och det blev verkligen en aha-upplevelse.

    Jag upptäckte människor i USA som kallade sig ”floxies”.
    De hade blivit ”floxed”, d.v.s. skadade av den här typen av bredspektrumantibiotika, vars substanser ofta innehåller ordet – flox (ciprofloxacin, norfloxacin, levofloxacin, moxifloxacin etc.).

    Det fanns/finns hur många berättelser som helst – från USA.
    Googla gärna ovanstående ord samt produktnamnen Cipro (=ciprofloxacin), Levaquin (=levofloxacin) och Avelox, Titta på den 6-delade videon – Certain Adverse Events som finns på u-tube.

    På den tiden fanns en fantastiska hemsida (fqresearch.org) – gjord av David T. Fuller, en man som själv blivit skadad av den här typen av antibiotika som även ges vid urinvägsinfektioner och prostatit bl.a. Idag är kinolon-förskrivningen, i Sverige, mer restriktiv eftersom bredspektrumantibiotika anses göda resistens.

    Jag mejlade David T. Fuller och fick ett snabbt och informativt svar. Han tog bl.a.upp interaktioner mellan den här läkemedelsgruppen, som brukar kallas kinoloner eller fluorokinoloner, och andra läkemedel t.ex. anti-inflammatoriska och kortison (finns fler interaktioner). De förstärker effekten.
    Tyvärr finns inte hans hemsida kvar, men jag skulle tro att man finner en hel del information om man googlar ”David T. Fuller”. Man kan också besöka http://www.fqvictims.org (fq =fluoroquinolone).

    Sidan http://www.askapatient.com är full av korta patientberättelser om man söker på de kinoloner som jag nämnt ovan. De flesta kinoloner har likartade biverkningar.

    Jag fann boken ”Bitter Pills” av Stephen Fried och beställde hem den (billig).
    Stephen Frieds fru tog ett par tabletter för en lindrig urinvägsinfektion och hamnade på psykakut.
    Boken handlar om deras ”resa” för att ta reda på vad som hade drabbat henne – många olika symptom och under lång tid. De pratade med andra drabbade, besökte forskare bl.a. David Flockhart, läste in sig på kinolonernas historia osv.

    Jag läste Stan Coxs artikel ”Don´t take that pill!, The ignored risks of fluoroquinolones”. Om artikeln inte finns kvar (www.counterpunch.org) googla Stan Cox och rubriken.

    Det händer fortfarande att jag googlar ”floxed” och ”floxies” och varje gång hittar jag något intressant.

    För cirka ett halvt år sedan upptäckte jag sidorna http://www.ciproispoison.com och http://www.floxiehope.com.

    Den sistnämnda sidan görs av en fantastisk, ung kvinna i Colorado, som verkligen går in för att upplysa allmänhet, vårdpersonal och myndigheter om de problem som kan uppstå och att flurokinoloner endast borde användas om det inte finns andra alternativ.

    Även om man tagit en kinolon och det gått bra är det inte säkert att det går lika bra den andra eller tredje gången.

    Lisa Bloomquist kallar hemsidan Floxiehope.com därför att hon vill ge hopp till de drabbade.
    Hon har blivit bättre, men det har tagit tid och det fanns/finns ingen hjälp att få inom vården.
    Man vill inte ens acceptera att problemen finns.

    Biverkningarna är mångfacetterade och påminner en hel del om de som man kan få av statiner.

    Det här var ju inget vidare att få som – krya-på-Dig-hälsning, men jag hoppas att Du/och andra kan ha nytta av informationen. Det finns mängder av människor som går omkring med oförklarliga symptom. Man borde alltid ha läkemedelsbiverkningar med som en differential- diagnos bland många andra.

  7. 7

    Lisa B. på http://www.floxiehope.com har gett mig tillstånd att översätta och dela ut hennes texter. Hon är glad att jag sprider dem även om det är i Sverige. Jag tog med några till ett nyöppnat apotek. Ingen i personalstyrkan hade hört talas om floxies eller att man kunde bli floxed.
    Det har jag full förståelse för, för jag skulle vara lika ovetande om det inte vore för historien om X.

    Här kommer en av LB:s texter i översättning.

    Fri översättning av ”Communicating with doctors about fluroquinolone Toxity”
    2013-08-05

    Att samtala med läkare om fluorokinolonförgiftning

    När jag förstod att jag hade skadats av ett läkemedel – och att det inte fanns någon hjälp att få – slutade jag att göra läkarbesök. Jag tänkte att de skulle kunna skada mig. De kunde inte hjälpa mig och därför var det lönlöst att göra fler besök.

    Jag var arg på läkarna som hade skrivit ut detta läkemedel.

    Jag var arg på läkarna som sa att symptomen absolut inte kunde bero på Cipro (=ciprofloxacin). Jag kände att de hade fel (de hade fel – Cipro var orsaken).
    Jag kände att de inte hade någon behandling som kunde avhjälpa problemen (jag frågade inte). Jag ville inte längre vara en del i systemet.

    Min reaktion var helt förståelig.
    Ilskan/bitterheten var kanske inte till så mycket hjälp men jag tycker inte att den var omotiverad.
    Jag blev arg när jag blev allvarligt skadad av läkemedlet och sedan nonchalerades av läkarna när jag tog upp möjligheten att Cipro skulle kunna vara orsaken till att min kropp hade ”snedtänt” (gone hay-wire).

    Det föreföll vara ett förnuftigt och rationellt beslut att inte längre vara en del av systemet speciellt som akupunktur och tillskott hade hjälpt mig.

    Men nu börjar jag se annorlunda på saken.

    Genom att ta helt avstånd från vården hjälpte jag inte till.
    Ingen av mina läkare hade en aning om vad Cipro hade gjort med min kropp.
    De hade inte en aning om att jag knappt kunde gå under flera månader.

    De hade inte en aning om att Cipro gjorde så att jag förlorade viktiga delar av min tankeförmåga, mitt minne, min läsförståelse, mina möjligheter till kontakter med andra människor, min verbala uttrycksförmåga etc.

    De hade inte en aning om att Cipro förorsakade ett syndrom som allvarligt skadade kroppens alla system.
    De hade inte en aning om allt detta eftersom jag inte berättade för dem.
    Så – jag kan inte skylla på dem för att de inte visste, för att de inte noterade min smärta.
    Jag kan inte skylla på dem för att de inte gör något åt det farsartade system som godkänner fluorokinoloner som förstahandsval vid behandling av smärre infektioner eftersom de inte känner till konsekvenserna av sina handlingar.

    Jag kan inte skylla på dem när de felaktigt uppskattar hur vanliga/allvarliga fluorokinolonernas biverkningar är. En inte försumbar del av befolkningen som lider av fluorokinolonernas biverkningar, gör precis som jag- slutar att gå på läkarbesök och berättar inte sina historier.

    Läkarna hade inte en aning. Och det var delvis mitt fel.

    Även om jag hade velat fortsätta med läkarbesöken misstänker jag att det skulle ha blivit en ”bergsbestigning”. Systemet är inte gjort för att upptäcka och behandla problem som ”Fluoroquinolone Toxicity Syndrome/Floxing”.

    För det första finns inte ”Floxing”eller ”Fluoroquinolone Toxicity Syndrome” med i någon läkarhandbok gällande sjukdomar/syndrom/etc.
    Så länge som det inte ens finns en BENÄMNING kommer problemen inte att erkännas.

    För det andra skulle det vara slöseri med allas tid och energi om jag hade gått tillbaka till läkaren för att berätta om varje nytt symptom (de visade sig titt som tätt under några månader) eftersom de ändå inte skulle kunna göra något åt det.

    Den västerländska vården är baserad på diagnos/behandling. Båda dessa saker var viktiga för mig men när varken det ena eller det andra är möjligt, tenderar man att göra dåliga saker som att etikettera patienterna som psykiskt störda, eller än värre, ge dem behandlingar på måfå med förhoppning om att de skall bli bättre. Jag ville varken vara med om det ena eller det andra så jag gick inte tillbaka till min läkare.

    Eftersom jag, till stor del, återhämtat mig förefaller min strategi har varit bra för min hälsa. Men det betydde samtidigt att läkarna var ovetande om vad som hade hänt mig och inte insåg att det är nödvändigt med förändring.

    Jag skulle ha sagt till dem. Jag skulle ha berättat min historia. Vi borde alla berätta våra historier för läkarna. Inte för att få ett svar. Vi skall berätta så de får veta. Så att de förstår vilka förödande effekter läkemedel, som de förskriver, kan ha.

    Om de får veta, kommer de kanske att ändra sitt beteende.
    Kanske kommer de att låta bli att skriva ut fluorokinoloner när det är olämpligt.
    Kanske kommer de att känna igen symptomen på fluorokinolonförgiftning hos någon annan och undvika att göra mer skada hos den personen. De kan undvika förskrivning av anti-inflammatoriska, steroider och naturligtvis andra fluorokinoloner i framtiden när det gäller den personen (Min anm. = dessa läkemedel kan förstärka effekten av fluorokinoloner och utlösa allvarliga biverkningar).

    Här har Dr. Rob en del värdefulla råd :
    http://www.prohealth.com/library/showarticle.cfm?libid=18247

    Närma Dig de läkare som verkar vara bra och mänskliga. Låt de andra vara.
    Fortsättningsvis kommer den här typen av samtal finnas med på min ”Göra-Lista”. Jag kommer att, på ett vänligt sätt, berätta för min läkare vad jag har gått igenom och hur hon kan undvika att försätta andra i samma, smärtsamma situation. Jag undrar om Kaiser skulle kunna tänka sig att vara med på ett hörn, att betala en del för en informell session när information går från patient till läkare. Jag betvivlar, men det kan vara värt att fråga.

  8. 8

    Lawrence Man warns of antibiotic side effects
    (googla rubriken, artikeln från 2010. Nedanstående är bara en liten del av texten)

    ”….In January, Kansas University anthropology professor Alan Redd, 45, was a healthy, active father of two who hiked and rode his bike to work everyday.

    Six months later, Redd doesn’t bike anymore, as his legs have lost strength and muscle, along with the rest of his body. He’s constantly tired, has severe pain and says he feels “like an old man.”

    “I feel like my tendons are becoming unglued,” he said. “I hurt in my shoulders, my elbows, my knees, my Achilles.”

    Redd blames his health problems on two common antibiotics, Cipro and Levaquin..” Slut citat

  9. 9

    Josef.
    När det har läkt så skulle jag inte sitta framför datorn så mycket utan vara ute och göra andra trevliga aktiviteter. Nu vet jag inte om du sitter vid datorn mycket, men nog blir det en del?

  10. 10

    Hej alla – och tack så mycket för tipsen om biverkningarna av Ciprofloxacin Arrow 500 mg.

    Jag frågade ett par dagar efter operationen läkaren som opererade mig – om vad som kunde vara orsak till min perforerade tunntarm. Han visste att jag under fem dygn före operationen hade ätit Ciprofloxacin – men hade inget svar på om det var den medicineringen eller annat som var orsaken.

    Efter att ha läst kommentarerna ovan – så kan det ju vara så att Ciprofloxacin-medicineringen som sådan under fem dygn kan vara huvudorsaken. Så hade jag hållit ut några dagar till utan att gå till Vårdcentralen – så hade tunntarmsinfektionen måhända läkt ut av sig själv, kanske… – och då hade jag sluppit ifrån den eländiga operationen och allt därtill efterföljande.

    Medicineringen med Ciprofloxacin upphörde ju i och med att operationen var gjord – och ersattes med annan antibiotika som gavs som spruta. Vilken har jag ingen aning om. Men då mitt illamående på sjukhuset var högst besvärande – så slutade dom med det också efter 4-5 dygn – då dom menade att en biverkning av anibiotikan var just illamående.

    Illamåendet lättade i vart fall därefter då så mycket att jag kunde få i mig pyttesmå mängder mat morgon, middag och kväll.

    Nu kan jag bara hoppas på att Ciprofloxacin-medicineringen var huvudorsaken till tunntarmshaveriet – och att min kropp klarar av reparera skadorna efter operationen (som ju var livsnödvändig när haveriet av tunntarmen väl hade inträffat).

    Så måhända blir det i alla fall några år till för mig i den här jämmer- och glädjedalen ?

    IGEN – Tack så mycket för Era informativa och påhejande kommentarer ovan ! / Josef

  11. 11
    Lars Henrik (fd Lars) says:

    Håll ut Josef! Jag hoppas och tror att illamåendet beror på medicineringen eller läkningen efter operationen. Du kan snart njuta välsmakande LCHF igen.

  12. 12
    Thomas Jansson says:

    @ Josef Boberg:
    Rör på dig Josef så mycket du får och kan – det sätter fart på innehållet i tarmarna och de behöver nog all hjälp de kan få,,,,

  13. 13

    Thomas Jansson Skrev:

    Rör på digJosef så mycket du får och kan – det sätter fart på innehållet i tarmarna och de behöver nog all hjälp de kan få,,,,

    Sant… – men blir det för mycket av fysisk aktivitet så blir det kvällsfeber uppåt 38 °C av det.

    Så jag får öka på rörelsedosen succesivt – så löser det sig nog också.

  14. 14

    Josef Boberg Skrev:

    Häftstiften som sitter på din mage kan du ta bort hos distriktsköterska den 14:e april.

    Hur gick detta?

  15. 15
    Thomas Jansson says:

    @ Josef Boberg:
    Det sämsta du kan göra är nog att sitta – bättre är nog att ligga, det räcker nog hyfsat med lite lätt gymnastik?

    Själv gick jag omkring med en inflammerad tjocktarm och upptäckte att jag blev friskare efter en omgång med en spade, på den tiden fanns inte mycket på nätet så jag fick använda vanligt bondförnuft för att förstå vad som pågick,,,,

    Jag hade oxå läckage som gav fibromyalgiliknande symtom plus mikrofeber, ett par tiondelars förhöjning mot vilka vitlök fungerade rätt så skapligt,,,,

    Läckaget satte ju ned immunförsvaret och det onda flyttade runt som ett lotteri från dag till dag.

    Första gången jag stötte på läckande tarmar var i en bok skriven av Eva Blad som heter
    Tarmens hälsa – söker man idag på leaky gut får man säkert flera tiotusentals träffar men inom den svenska skolmedicinen finns inga läckage,,,,

  16. 16
    Thomas Jansson says:

    Måste ju säga att trådarnas divergens är fascinerande – detta är en tråd för rea-böcker som enbart handlat om tarmar :-)

  17. 17

    Till Josef Boberg
    (och andra)

    Hoppas Du känner Dig bättre och att Du inte tar illa upp – känner Dig sämre – av ytterligare en patientberättelse om kinoloner. I det här fallet handlar den om Avelox.
    Avelox tillhör samma läkemedelgrupp som Ciproxin (=ciprofloxacin).
    Nedanstående berättelse är från hemsidan http://www.laywersandsettlements.com och jag har deras tillåtelse att översätta delar av berättelsen. Om Du/ni vill läsa hela den engelska versionen – googla rubriken -”Avelox has taken my life away”. Artikeln är skriven av Jane Mundy 2011-04-29

    ——————————————————————————————————————————————–

    Avelox har förstört mitt liv

    (utelämnad text)

    Avelox har tagit ifrån mig allt skriver Sue, en f.d. sjuksköterska, nyligen frånskild tvåbarnsmamma. Jag sätter på mig den ”glada masken” för barnens skull men så snart som de åkt till skolan är jag tillbaka i soffan. Det som en gång var jag – är borta.
    Sue har haft konstant smärta i fyra år och hamnat i en djup depression allt beroende på den kraftfulla antibiotikabehandlingen mot tre bihåleinflammationer ( hon tog Avelox åren 2005-2006 och fick skadan 2007).
    Avelox har kopplats till senrupturer (=senorna kan brista).

    Varken Sue, eller någon av hennes läkare, gjorde kopplingen mellan hälsoproblemen och Avelox eftersom FDA inte krävde en ”black box warning” (inramad varningstext) förrän 2008. Redan 1996 hade Public Citizen (=amerikansk konsumentorganisation) begärt en sådan och
    2005 krävde Illinois Attorney General att FDA (=amerikanska Läkemedelsverket) skulle lägga till en ”black box warning” för Avelox.

    Sue hade alltid varit frisk och fysiskt aktiv. Hon besökte jym fem dagar i veckan.
    Hon gillade sitt arbete på sjukhuset.

    Hon berättar – jag satt på golvet en kväll och när jag klev upp hörde jag ett smällande ljud som om något gick av. Sedan ramlade jag och svimmade på grund av smärtan. Jag var ensam hemma. Jag hoppade till frysen och tog en förpackning djupfryst majs. Jag trodde att jag hade vrickat foten. Två veckor senare hade jag fortfarande smärtor varför jag besökte distriktsläkaren för röntgen. Han sa att det förmodligen var en spricka och att jag inte skulle belasta foten.

    Därefter besökte jag en ortopedtekniker och han försåg mig med en speciell, tryckavlastande känga.

    Det kommande året försökte vi alla möjliga behandlingar, inklusive kortisoninjektioner. Ingenting fungerade så jag bokade tid hos en ortopedkirurg, en fotledsspecialist.

    Avelox fanns inte i min tankevärld.

    Kirurgen remitterade mig till magnetröntgen och då upptäcktes att ligamenten var delade i hälften. Det var därför som jag hade hört ett ”smällande ljud”. Det var svårt att ta till sig men jag kände definitivt att något var fel – och det hade inte behövts en sjuksköterska för att förstå det.

    Nu är vi framme vid 2008.

    Jag gjorde en ortopedisk artroskopi (titthålskirurgi) för att ta bort ärrvävnad.
    Trots det, och ett års behandling med Percocet (värkmedicin?) , hade jag fortfarande smärtor.

    (Utelämnad text)

    Kirurgen remitterade mig till en kollega för att säkerställa att han inte hade förbisett något. Kollegan sa att min vänstra fotled kanske aldrig skulle fungera som förr – inte speciellt uppmuntrande. Sedan remitterade han mig till en smärtklinik, men den var inte till någon hjälp.

    Ungefär vid den här tiden besökte jag min distriktsläkare. Han berättade om Aveloxs påverkan på senor ( biverkan) och att de kunde gå av ( jag hyser inget agg mot honom eftersom han inte kände till den här biverkan förrän det blev en ”black box warning”).

    Jag åkte hem och googlade ”Avelox tendon ruptures” (=Avelox senrupturer). Oj, vilket uppvaknande, att antibiotika kunde ge en sådan biverkan. Jag läste så många berättelser som liknande min. De var alla fruktansvärda och utan lyckliga slut. Människor som tvingats sjukpensionera sig för resten av livet.

    Jag berättade för min kirurg. Han sa – jag kommer att ställa upp för dig i en rättegång eftersom det är fullt möjligt att det är Avelox som förorsakat dina skador. Du var frisk innan det här hände och det har inte funnits något annat som kan ha förorsakat det.

    Men jag sköt upp det. Andra saker krävde min uppmärksamhet. Hela mitt liv höll på att förstöras. Jag hade fått statlig ”disability benefit” (handikappersättning?) och den närmade sig slutet. Jag blev tvungen att säga upp mig från mitt arbete (sjukhuset hade väntat ett år). Det var svårt att underhålla huset, jag hade så ont, jag kunde inte gå – det kändes som jag höll på att gå under.
    Till slut blev jag tvungen att annonsera ut mitt hus och flytta.

    (Resten av texten är utelämnad).

  18. 18

    Lekman Skrev:

    Häftstiften som sitter på din mage kan du ta bort hos distriktsköterska den 14:e april.
    Hur gick detta?

    Jo… – Lekman – det gick bra men hon tog bara bort vartannat. Jag skall dit imorgon igen och ta resten.

    Distriktssköterskan var själv tarmopererad och hade full förståelse för att mitt illamående och dålig aptit fortfarande kvarstod. Dock… – hon skickade med mig tre stycken förpackningar av Nutricia Fortimel Compact som jag testade när jag kom hem igår.

    Till frukost idag blev det en sådan, ett löskokt ägg och en kopp kaffe med kokosolja, en knivsudd honung och en rejäl skvätt vispgrädde i. Det kändes gott i kistan – så den frukosten skall jag prova imorgon igen.

  19. 19
    Anders S says:

    Thomas Jansson Skrev:

    Saknar lunelax på din pillerlista

    FASS varning beträffande psyllium:

    ”Ispaghula (psyllium) preparat innehåller potenta allergener. Exponeringen för dessa allergener kan ske via oral administrering, hudkontakt och, i pulverform, också genom inhalation.

    Till följd av den allergiska potentialen kan individer som exponerats utveckla överkänslighetsreaktioner som rinit, konjunktivit, bronkospasm och i vissa fall anafylaxi.”

    En genomgång finns i

    Ann Allergy Asthma Immunol. 2003 Dec;91(6):579-84.
    Psyllium-associated anaphylaxis and death: a case report and review of the literature.

    http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/14700444

  20. 20

    @ Josef Boberg:

    Något måste man ju få i sig, men jag är skeptisk till Fortimel och inte minst Nutricia. Har du läst innehållsförteckningen, sötningsmedel, socker och diverse annat som man inte gillar om man är frisk? Nåja, något måste man få i sig som sagt. Att mixa ihop smoothies själv kan väl vara en idé. Det finns ju rätt många sådana recept. Fråga runt på bloggarna typ Kostrådgivarna. Gillar du LCHF-våfflor? 2 ägg, 1 dl vispgrädde, knivsudd bakpulver, tsk fiberhusk, en nypa salt, kanske lite vaniljpulver. Vispa ihop och låt stå en liten stund. Häll i en dl i taget i våffeljärnet. Det blir två våfflor av smeten. Har du teflonjärn behövs inget smör. Lite färska hallon och en stor klick vispgrädde blir bra till.

  21. 21
    Professor Göran says:

    @ Josef Boberg:

    Det är först nu jag gick in och tittade på ”reaböckerna” och kan hälsa dig välkommen tillbaka till livet. Jag har saknat dina alltid positiva kommentarer och undrat vad som ”stått på”.

    Även om jag som bekant är misstänksam mot det mesta inom sjukvården, men främst den medicinska delen, skulle jag gjort precis som du i detta akutläge och det är i sådana lägen, när man håller på att stryka med, som sjukvården visar sina positiva sidor.

    I förebyggande hälsoarbete är de för det mesta kontraproduktiva. Det räcker med att nämna statiner och margarin för att man ska inse detta. När man fem år efter min infarkt meddelade att man inte skulle kalla mig på fler efterkontroller så hänvisade man till att man bedrev SJUKVÅRD vilket underförstått innebar att man ERKÄNDE ATT MAN inte arbetar med att förbättra hälsan hos sina patienter dvs. HÄLSOVÅRD i ordets rätta bemärkelse. Det finns förstås en obrottslig logik i detta; om man verkligen skulle arbeta på att folk skulle bli friska i grunden skulle man samtidigt arbeta på att minska själva kundunderlaget och ingen företagsverksamhet bedrivs på sådan sätt.

  22. 22
    Anders S says:

    Lekman skrev:

    tsk fiberhusk

    ”FiberHusk innehåller 100 % pulveriserat psylliumfröskal” enligt

    http://www.lindrooshalsa.se/glutenfritt/fiberhusk/

    Är man gammal, bor ensam och har nedsatt allmäntillstånd kanske inte anafylaxi är eftersträvansvärt även om ”Något måste man ju få i sig”…

    http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=708

  23. 23
    Lars Henrik (fd Lars) says:

    @ Anders S:
    Är det vanligt med överkänslighet mot fiberhusk?

  24. 24

    Professor Göran Skrev:

    När man fem år efter min infarkt meddelade att man inte skulle kalla mig på fler efterkontroller så hänvisade man till att man bedrev SJUKVÅRD vilket underförstått innebar att man ERKÄNDE ATT MAN inte arbetar med att förbättra hälsan hos sina patienter dvs. HÄLSOVÅRD i ordets rätta bemärkelse.

    Jo… – Göran – Du är en mästare på att beskriva sjukvården för vad den är = sjuk vård som i princip ger blanka fan i att intressera sig för och göra något åt orsaken till att sjukdom uppstår.

    Men det finns ju något i allt – och hade ej kirurgen med skalpellen funnits den 1:a april i mitt fall – så hade jag ju ej funnits kvar som levande varelse i kött och kunnat skriva detta. Så inget ont som ej har något gott med sig.

    Hade jag vetat vad jag vet nu – så hade jag nog ej heller gått till vårdcentralen fem dygn därföre och fått medicineringen med Ciprofloxacin Arrow 500 mg – två tabletter dagligen – utan istället väntat några eller flera dagar ytterligare med det. Måhända hade då kroppen själv fixat till att läka ut min tarminfektion ?

    Hur som med det så hade det ju ej kunnat bli sämre än det blev med medicineringen = akut operation för perforation på tunntarmen.

    Som det sägs – Wi lär så länge som Wi lever ! / Josef

  25. 25
    Anders S says:

    Lars Henrik (fd Lars) skrev:

    @ Anders S:
    Är det vanligt med överkänslighet mot fiberhusk?

    Läkemedelsindustriföreningen är utgivare av Fass.
    ”Fass produceras av Läkemedelsindustriföreningens Service AB (LIF), som är branschorganisationen för forskande läkemedelsföretag verksamma i Sverige. LIF företräder ca 80 företag vilka står som tillverkare för ca 80 % av alla läkemedel som säljs i Sverige. I Fass-samarbetet deltar även exempelvis generikaföretag, parallellimportörer och naturläkemedelsföretag, allt som allt drygt 200 företag. Företagen som deltar i samarbetet ansvarar själva för sina produkttexter på Fass och uppdaterar dem kontinuerligt.”
    Länk till Meda AB, som marknadsför Lunelax och som står utanför LIF:
    http://www.meda.se/sv/

  26. 26

    Hmmm…fiberhusk, det var värst, det hade jag ingen aning om. Just fiberhusk används ju till och från i LCHFmatlagning. Har inte hört att det skulle medföra något negativt förrän nu.

  27. 27
    Lars Henrik (fd Lars) says:

    @ Anders S:
    Ispaghulaskal är alltså fiberhusk!

    http://en.m.wikipedia.org/wiki/Psyllium_seed_husks

  28. 28
    Anders S says:

    Lekmanskrev:

    det hade jag ingen aning om. Just fiberhusk används ju till och från i LCHFmatlagning.

    Nej, i receptböckerna som reas till fyndpris eller på förpackningar i detaljhandeln finns nog inga varningar, några hänvisningar till FASS eller FDA som i avsnittet om ”Adverse reactions and warnings” i ovan länk från Lars Henrik (fd Lars).

    Många av böckernas recept känns tveksamma när man härmar sådant som inte bör ätas genom att använda ersättningsprodukter och sötningsmedel. Eftersom ersättningsprodukterna oftast är oerhört mycket dyrare än socker och vetemjöl, leder det till att det ställs krav från organisationer för t.ex. glutenintoleranta att få bidrag eller subventioner.

    Varför inte äta riktig mat och det man tål istället för industriprodukter, industriavfall och annan låtsasmat? Enligt min åsikt bevarar man istället sin beroende och vårdar sin sjukdomsvinst.

    Eller för att citera Grönköpings store skald A:lfr-d V:stl-nd:
    ”jul, strålande jul, aldrig förglömmer jag doften från min moders bak”

  29. 29
    Thomas Jansson says:

    19@ Anders S:
    Det hade jag ingen aning om – Tack för den informationen, ,,,
    Vi bakar ibland på fiberhusk – högst var 6:e vecka och då i mycket små mängder. Men det verkar bra att ifrågasätta detta ännu mera då det ju inte är nödvändigt alls,,,,

  30. 30
    Anders S says:

    Thomas Jansson skrev:

    Det hade jag ingen aning om

    Om jag förstått rätt är det främst vårdpersonal på äldreboenden som andas in psylliumdamm som är i riskzonen. Tydligen reagerar man inte alls under lång tid medan man bygger upp en känslighet för att sedan plötsligt få en stark reaktion.

    FASS: ”Allergisk sensibilisering kan förekomma hos personer som i stor utsträckning arbetar med ispaghula (psyllium) preparat (sjukvårdspersonal eller dylikt).”

    Kanske farligare att baka än att äta baket.

  31. 31
    Thomas Jansson says:

    Ja – kanske. Vi har ju bagarkaries som uppstår av mjöl damm,,,,

    Själv kan jag få ont i halsen av rödvin, jordnötter, whiskey, nysågat virke och lösningsmedel så klart.

    Rödvin och jordnötter sägs ha något gemensamt – vad kommer jag inte ihåg,,,,

  32. 32
    Anders S says:

    Thomas Jansson Skrev:

    Vi har ju bagarkaries som uppstår av mjöl damm,,,,

    Nja, det är inte samma sak. Allergisk sensibilisering är förknippat med dina mastceller.

    http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=11633

  33. 33
    Thomas Jansson says:

    Ja – så är det så klart. Min logiska förmåga är sällan på topp innan 15:00 på dagen,,,

  34. 34
    Professor Göran says:

    @ Anders S:

    Man lär sig hela tiden!

    Min ”käpphäst” är hur jag allt klarare kommit till insikt om komplexiteten i det vi kallar liv. Denna komplexitetet är i mina ögon faktiskt rent förunderligt förstummande, för den som vill se detta. Detta gäller redan på den mest elementära encelliga nivån men denna insikt blir bara ”värre och värre” ju högre upp man skådar i Darwins utvecklingsträd och där vi nu här navelskådande betraktar den gren som vi själva befinner oss på, ”högst upp”.

    Jag kan därför mer än väl förstå det religiösa etablissemangets upprördhet under 1800-talet när människan i sitt vetenskapliga högmod förhävde sig över skapelsen. Faran i att sätta sig över naturens begränsningar och dess katastrofala följder är en tanke som följt mänskligheten genom historien där Ikaros högtflygande högmod är väl dokumenterat i litteratur och konst. Det var inte hans fars, Daidalos, geniala ingenjörskost utan sonens övermod som ledde till katstrofen.

    Jordbruket är ett ypperligt exempel på detta katastrofala högmod och som redan har lett till att många samhällen kollapsat enligt Jared Diamond. Sannolikheten är enligt honom stor och enligt Lierre Keith helt säker att detta kommer drabba även oss. Tyvärr är jag benägen att instämma i denna dystopi.

    Att dessa tankar om ingenjörsmässigt högmod genomsyrade 1800-talet har inte minst den franske författaren Gérard de Nerval beskrivit i sitt fantastiska skönlitterära verk ”Voyage en Orient”. Frågan diskuteras här ingående redan av Kung Salomo och Drottningen av Saba, som var på besök, där kung Salomo till slut drog det kortaste strået och därför ratades av Saba – hans chefsmetallurg Adoniram hade här också ett finger med i spelet apropå högmod. Kung Salomon blev därefter väldigt förbittrad på kvinnor i största allmänhet och inte minst på sin chefsmetallurg som han promt mördade.

    Redan genom den mest elementära kunskap, som man får om man försöker sätta sig in i den molekylära cellbiologin, bör rimligen alla tendenser till att vara kaxigt kategorisk jagas bort och istället ersättas med en ödmjuk vördnad inför våra livs komplexitet.

    Att våldföra sig på denna livets komplexitet är ett av den moderna ”evidensbaserade” medicinens mest karaktäristiska kännetecken. När man nu i dagarna går till frontalattack mot den alternativa medicinen så så gör man det därför med en dogmatisk kaxighet som också är en integrerad del av detta kännetecken, men ett kännetecken som knappast har något med vetenskap att skaffa.

    Detta hindrar inte att jag i fortsättning kommer att vara försiktig med fiberhusk i hushållet.

  35. 35

    Professor Göran Skrev:

    Att våldföra sig på denna livets komplexitet är ett av den moderna ”evidensbaserade” medicinens mest karaktäristiska kännetecken.

    Sant.

  36. 36

    Thomas Jansson Skrev:

    Annars var det ju en märklig diagnos då tarmläckage inte existerar enligt vissa läkare inom Skolmedicinenen,,

    Jo… – Thomas – märkligt sammanträffande – för när jag var på mitt återbesök den 15 maj (den enda uppföljningen som har gjorts – och då helt befriad ifrån fysisk eller annan kontroll av hälsostatusen !) – så sa läkaren som jag då fick träffa (som ej var operatören som det stod i kallelsen) att vid den mikroskopiska undersökningen av den delen som hade opererats bort – att det ej fanns någon perforation av den delen.

    Kan det vara så att dom missade att operera bort ”hålet” – eller är det som Du säger ?

    Hur som med det – så har jag till och ifrån fortfarande samma ont i tunntarmen – fast i mildare form – som jag hade ca två veckor före operationen – innan det blev akuta ”fantomsmärtor” av det.

    Nu hoppas jag på att kroppen själv fixar det här pö om pö. Jag tror för närvarande mest på att grundorsaken till mina tunntarmsbekymmer var att jag p g a flyttning bytte från friskt djupborravatten under ca 18 år, till kommunalt ledningsvatten, ca 7 veckor innan tunntarmseländet hände.

    På sjukhuset frågade jag den biträdande operationsläkaren om det kunde vara så – och han hade inget svar på det – och inget annat svar på vad som orsakat det hela heller. Läkaren jag träffade den 15 maj fick samma fråga – och svaret blev detsamma.

    Så det här med att skolmedicinen ägnar sig åt att ta reda på orsaken till hälsomässiga tillkortakommanden – förefaller ju ej alls vara prioriterat – om man så säger. Men det känner ju Wi som äter artegen LCHF-kost mer än väl till.

    Min första kommentar om tunntarmsresan finns här och min föregående kommentar om att kranvattnet kan vara orsaken här.

    Så länge som det finns liv så finns det hopp ! / Josef

  37. 37
    Professor Göran says:

    @ Josef Boberg:

    Du har rätt!

    Denna okunskap om och ointresse för orsakerna är det som genomsyrar medicinen och gör att bland andra vi LCHFare försöker komma åt själva orsakerna på egen hand genom att skaffa kunskap om möjliga orsaker och sedan göra något åt våra mer eller mindre sjuka kroppar. Detta fungerar i många fall väldigt bra och det är ju detta som gör att vår gräsrotsrörelse ”lever och har hälsan”.

  38. 38

    Professor Göran Skrev:

    Denna okunskap om och ointresse för orsakerna är det som genomsyrar medicinen…

    http://karlarfors.se/du-fortjanar-att-bli-sedd-aven-av-din-lakare/

  39. 39
    Professor Göran says:

    @ Arvid:

    Tack för intressant länk!

  40. 40
    Thomas Jansson says:

    @ Arvid:

    Började man ta reda på orsakerna till symptomen fick man inte sälja några piller, nu kan man ju rätt snabbt få lite biverkningar som kan behandlas – en bra affär när varje halvdöd äldre äter 15 olika mediciner,,,,

Speak Your Mind

*