Margareta Lundströms nya blogg

Margareta Lundström, Sajtvärd för Kolhydrater i Fokus, redaktionsmedlem och administratör för LCHF-magasinet, har startat en blogg:
Vägen till 65 – mitt LCHF-liv till hälsa och välmående. (Jag antar att 65 syftar på vikten och inte åldern)
Kul – och välkommen till bloggarskaran, Margareta!

Hon håller på att testa blodketosstickor. Möjligen är det lättare att gå ner i vikt om man ser till att vara i ketos.
Själv har jag inte ork till att syssla med det.  Jag försöker att äta en hyfsat strikt LCHF – och sen tar jag den vikt jag får på det. Jag tror att det ger en så bra hälsa det går att få.

 

Comments

  1. 1

    Tror att detta kan vara intressant för oss som INTE går ner något i vikt, trots en strikt LCHF kost!
    Att det finns fler parametrar som vi kanske måste ta i beaktande!
    Visst är det härligt med de hälsovinster man får, men det vore ännu bättre om man kan minska sin kroppshydda också!

  2. 2

    Hej,

    har en fråga angående diabetes typ 2.
    Om man har sänkt sitt bs till nomala nivåer med kost och motion+ lite metformin,
    är man då tröttare än en typ 1 diabetiker (eller en som är frisk)som sprutar in insulin!
    Får verkligen en typ 2 diabetiker i frånvaro av tillräckligt med insulin, in energi i cellerna
    på samma sätt som om man sprutar in insulin!

  3. 3

    Tack för välkomnandet Annika!
    Bloggvärlden är helt ny för mig.
    Jag har varit sajtvärd på Kolhydrater iFokus i 6 år nu och det är ett teamarbete.
    Att blogga känns som att stå ensam på en scen utan skyddsnät och det är därför jag gruvat mig så länge.
    Det känns också som att skriva en bok som aldrig tar slut, för man vet inte hur den skall sluta.

    Spännande!

  4. 4
    Annika Dahlqvist says:

    @ 2 Bo:
    En typ 2-diabetiker som har fått ner sitt blodsocker till normalt värde med LCHF är att gratulera till en färbättrad hälsa. Jag har inte hört någon sådan som klagar över bristande ork, tvärtom.
    Den som har en normalt blodsocker har tillräckligt med insulin.

  5. 5

    Kvittar väl om det gäller åldern eller vikten, positivt i alla fall! Åldern verkar vara BRA!

    Inte fasen är DU ensam Margareta.
    Många läser och vad du skrivit hitintills är jätteintressant/BRA!!!!

    Det Åse nu säger är intressant, men å andra sidan så är nog förbättrade hälso-parametrrar än intressantare!

  6. 6

    #5. Jag är jätteglad över mina hälsovinster och skulle aldrig ha ”stått ut” om det inte varit för dom! Jag är en otålig natur och började med LCHF i april 2009 enbart för att jag ville gå ner i vikt. Jag hade hört om en som rasat i vikt hur enkelt som helst!
    Nu hör jag tyvärr till dom som inte rasar i vikt. Jag till och med ”nollade” i sex månader och inget hände med vikten.
    Men tack vare alla hälsovinster, som jag inte visste att jag skulle få, så kommer jag inte att sluta äta LCHF! Jag har aldrig ont i magen längre, efter en måltid och det är jätteskönt! Sen har jag, liksom Margareta, en lång lista på andra hälsovinster.

    Men nog skulle jag hemskt gärna minska i vikt, också! Det är inte precis bra för leder och fötter att bära på en ansenlig övervikt! Samt väldigt opraktiskt.
    Så jag hoppas att Margareta o Co är något på spåren som gör att vi ”omöjliga” är ”möjliga”.

  7. 7

    @ Annika Dahlqvist:

    Tack för svaret Annika.
    Jag har ätit LCHF i 3 år, och har förutom ett ok blodsocker
    fått många andra hälsoförbättringar, så det var skönt att höra
    att mina celler får den energi som de behöver!

  8. 8
    ragnhild says:

    Åsa; jag undrar – unnar du dig lite då och då? Tar du för dig af goda porsjoner fett eks. ost (litt för mycke)? Då tänker jag risken är att vikten står stilla. Jag är nå på väg neråt (har inte någon övervikt – och då skulle det även vara svårare). Jag har skippad sjokladen (70-80%-ten), frö (spes. frö?/nötter – finns mycket skadligt fytinsyra i dem – visste ni det – ref. Mariannes mat och bak), bär m/grädde är också ut, då jag stannar sällan med en liten portion….. M.a.o. äter jag så lite kolhydrater som möjligt nu for tiden.

    Jag frågar Åsa, då jag själv måste vara ganske så strickt om vågen ska gå neråt; Men när jag blir nögd så ska jag baka Mariannes semlor med kokosmjöl (inneholder minimalt med fytinsyra) inkl. lite bär – testa kontrollen……. ok

    Husker før når jeg var innom shoppingsentrer at jeg alltid måtte ”kose” meg med en iskrem/glass, evnt. ”ostkake” på kafe – nå kommer jeg ikke på det en gang. Blir det noe, så blir de kaffe – märkligt med vaner dere. Ikke en gang en salat frister – men er orientert om muligheten 😉 På fettdrift så vet jeg at kroppen bare har godt av å vente til neste måltid.

  9. 9

    @Ragnhild. Det är ett stort problem att, för att man inte har gått ner något i vikt, så tror folk att man inte äter som man ”ska”! Att det blir fusk här och där.
    Men som jag skrev innan, så har jag även provat att ”nolla” , dvs 0-1 kh/ om dagen och inte heller detta har fungerat! Så även om vi är strikta så fungerar inte viktmedgången för vissa av oss. Och varför fungerar det inte?

    Det kanske finns något annat som ska till? Vad vet vi?! Bra då att testa t ex ketoner, som Dr Jeff Volek har hållit föredrag om. Allt som kan bidra till mer kunskap är bra, anser jag 🙂

  10. 10
    ragnhild says:

    @ Åse – tacksam för ditt svar 🙂

  11. 11

    @ Bo:
    När en typ 2 diabetiker lyckats få normalt blodsocker med hjälp av behandlingen Du indikerade, har personens egna insulinproduktion fått cellerna att ta till sig blodsockret och fått sin näringstillförsel tryggad. Alltså fungerar kroppen i det avseendet som för en frisk person och ytterligare insulin kommer att ge för lågt blodsocker och för hög nivå insulin.

    Om blodsockret ligger kvar på förhöjd nivå trots behandling av insulinresistensen, räcker kroppens egna insulinproduktion inte till och man måste lägga till annan behandling, tabletter eller insulin.

  12. 12
    Hälsa är livet says:

    @ Åse:
    Hej Åse. Har du kontrollerat att din sköldkörtel fungerar som den ska? Be någon att ta prover för TSH, T4, T3 och TPO om du inte redan gjort detta.

  13. 13

    @ Åse: Att gå ner i vikt handlar nog till största delen om äta mindre/bättre och röra på sig mer. Det har funkat för ganska många och är det som man först och främst ska prova, sen får Gary Taubes påstå vad han vill.

  14. 14
    Annika Dahlqvist says:

    @ 13 Henrik:
    De flesta som besöker denna blogg har ”been there, done that”, och det har inte fungerat. När de har provat LCHF har det fungerat mycket bättre, och de har fått bättre hälsa därtill.

  15. 15
    Stina Thorin says:

    Jag har nu kört med LCHF-dieten i två veckor. Första veckan abstinens och det var lite jobbigt men nu mår jag bättre och enligt måttbandet så är det nån centimeter. Jag är ju väldigt förtjust i pasta. Jag har också fått dom två böcker som jag beställde, LCHF för seniorer och LCHF snabbt och enkelt. Och jissus så många goda recept. Nu ska det inhandlas. Jag har saknat brödet väldigt mycket så har jag ätit två finns crisp om dagen men nu ska jag baka för det gör jag i vilket fall som helst ändå.

    Sen detta med sköldkörteln, jag har underfunktion och jag anser att alla kvinnor 50 år ska kolla den då det är så enkelt, bara ett blodprov. Det borde vara obligatoriskt som det är med mammografi vid 50. De är så vanligt och det skapar mycket bekymmer om det inte behandlas.

  16. 16
    Professor Göran says:

    @ Henrik:

    Du har helt rätt i att om man inte äter något så går man ned i vikt men jag tycker inte att kommentaren är speciellt ”intelligent”. Helt i Rössners klass!

    Däremot att röra sig mera fungerar knappast något vidare. Jag läste för ett tag sedan (säkert i Gary Taubes bok som du förstås inte verkar gilla och du kanske därför inte ens har läst den?) att man vid något tillfälle gjorde en vetenskaplig undersökning genom att dubba ett antal danska ”fetknoppar” att motionera fanatiskt bl.a. genom att springa ett antal maratonlopp under något år och att de då gick ned kanske ett kalvt kilo eller något sådant men knappast speciellt imponerande resultat om man tror att motionerande är ett bra medel för tjocka personer att gå ned i vikt. Av naturliga skäl är ju också tjocka personer obenägna till fysisk aktivitet helt enkelt för att deras celler inte får ordentligt med näring vilket förstås är den vetenskapliga förklaringen till att feta personer är ”soffpotatisar”. (Jag tror väldigt mycket på fysik och kemi och mycket mindre på ”bristande vilja”.)

    Som alltid tycker jag de mest intressanta berättelserna från LCHFare är från dem där kosten inte ”fungerar enligt ritningarna” som den här berättelsen från Åsa. Jag har träffat flera sådana personer och tvivlar inte på att de verkligen ”satsat” och kastat ut alla kolhydrater dvs. ”nollat”. Om vi då tror att vår hypotes gäller alla så har vi säkert fel. Men om man befinner sig i ketos (som man enkelt kan kolla med urinstickor) så borde det hela fungera eftersom ketosen just beror på att att man bränner fett. Som Sten Sture Skaldeman lurar jag på på det här med proteinerna och om det är dessa som kan göra att ”nollningen” inte fungerar.

    Att vi är olika känsliga för kolhydrater är uppenbart och en rimlig teori är ju förstås att ju längre man kört in sig i det ”metabola träsket” ju svårare är det att ta sig ur. För min egen del räcker det med ganska lite ”fusk” t.ex. med en grönsallad för att viktkurvan skall tvärvända uppåt och möjligen beror detta på som Henrik påpekar att jag då stoppar i mig mer mat. Den ”vetenskapliga” orsaken till att jag då går upp i vikt är i så fall att jag ätit för mycket sallad och inte för mycket mat om nu Henrik kan följa mitt orsaksresonemang. Ungefär på samma sätt som när en grav alkoholist får i sig första supen och sedan häver hela flasken. Det är då den första supen (salladen) som drar med sig resten.

    Som nu hos min bror igår när förståndet dessutom hade avtrubbats av en stor whiskey och ett glas vin och att jag därför mot mina vanor lassade på gansk rejält med sallad för inte minst att göra min svägerska glad. Salladen drog sedan med sig flera biffar (igår tre stycken entrecote med bernaissås och nu åtta korvar på IKEA idag på hemvägen och där var korvarna också var toppade med söt senap). Jag har inte varit uppe på vågen sedan jag kom hem för en stund sedan men jag ger mig tusan på att jag gått upp ett eller ett par kilo på den här fyradagarsresan även om jag ännu inte varit uppe på vågen – jag bävar! Viktuppgången beror i alla fall inte på brist på motion eftersom jag slitit som en ”galärslav” med tungt trädgårdsarbete under besöket.

    Där ser man i så fall vad en grönsallad kan ställa till med hos känsliga personer 🙂

  17. 17
    Professor Göran says:

    PS.

    Jag glömde nämna frukosten i morse där min svägerska hade stekt två paket bacon till mig och några ägg och där också resterna av salladen från gårdagen hamnade på tallriken. Det var säkert också den salladen som drog med sig de åtta korvarna på IKEA senare på dagen.

    Det är därför helt livsfarligt med sallad för en sådan känslig person som mig!

  18. 18
    ragnhild says:

    Prof. Göran – Ha,ha,ha – någon som inte känner sig igen? p.s. aldig mera Ikea korvor – ljusa/bleka utan smak – är de så i Sverige med – fysjom…. tacka mig til Narvesens (eks.) goda baconkorv (i nöden). Och som jag gillar säga: ” Enbart korven – inte bröd ell. någonting….. ” I början tittade de bara på mig med ?-tekn – nu helt ok-ingen reaktioner – det går framåt… 😉

  19. 19

    @ Professor Göran:
    Köttet är villigt, men anden är svag – eller hur var det?

  20. 20

    Hej!
    Jag går ofta in här och läser för att det är intressant att följa olika diskussioner. Jag själv är diabetiker sedan 1981(var 11 år då jag fick typ 1 diabetes).På den tiden var vitt osötat bröd bra att äta, jag fick inte äta ketchup för det var socker i det, och fick då röra ut tomatpuré med vatten. Allt skulle vara ”sockerfritt” för jag hade ju sockersjuka. Sedan har det kommit andra kostråd på vägen, som GI mm, och det är spännande att följa forskning och kostråd som är aktuella. På 80- talet vad det Fit for life, det var mycket fastande, mm.
    Vad gäller min diabetes så är jag normalviktig, jag har kärl, ögon, blodsockernivåer mm som en icke-diabetiker.Jag tränar och har alltid gjort det. När jag fick diabetes som liten och fick dessa pekpinnar om att vissa livsmedel är ”förbjudna” och att man syndar ja det
    är sorgligt, men det var de kostråd och kunskap man hade då. Som tur är har som sagt kostråden
    ändrats och även insulinerna mm. Jag är själv ingen som följer LCHF, men det är intressant, och det är som med mycket annat, individuellt, vad som passar för var och en. Visst jag skulle kunna ta mindre mängd insulin (helt utan insulin överlever jag ju inte då jag inte har någon egen produktion vid typ 1 diabetes), men tar redan små doser då jag är liten själv och aktiv, så varför?Jag har heller inga andra problem med mina värden, problemmage mm,så nej. Jag själv äter allt, en blandad kost, men dricker inte läsk, äter sällan godis, kakor mm. Är absolut inte fanatisk på något sätt utan vill äta vad jag vill och njuta av livet. Och det har som sagt präglat mig mycket att ha fått matlistor, förbud mm som liten vad gäller kost. Finns så mycket annat att lägga energin på än att ha förbud. Jag mår fint och detta passar som sagt mig. Undrar hur kostråden ser ut om 5, 10, 15 år. Kan nämna att jag arbetar med friskvård på alla plan, då jag är dietist (kost), Friskis& Svettisledare (fys) och
    yogainstruktör (själ). Balans i livet på alla plan är viktigt, men/ och vi är alla olika och har olika förutsättningar. Viktigt att se den enskilde.

  21. 21
    Annika Dahlqvist says:

    @ 9 Carina:
    Du är ju fortfarande en frisk t1-diabetiker och som sådan har du ett visst friutrymme för kolhydrater.
    Men jag hoppas att du inte som dietist råder sjuka diabetiker att äta kolhydrater. De tål dem inte, de blir sjukare av dem.

  22. 22

    Här de efterfrågade livserfarenheterna:
    Jag är tidig fyrtitalist, man, längd 182 cm, väger 82 kg BMI 24,8, Mängd kroppsfett 19.4 kg, Mängd muskler 56.7 kg. Jag har en basalmetabolism på 1800 kcal dvs den energi som min kropp behöver i tomgång för att hålla värmen, reparera och förnya sig själv etc utan att jag rör mig en meter. Jag kan och bör äta 3200 kcal per dag för att hålla vikten vid normal fysisk aktivitetsgrad. Blodtryck 121/70 puls 67/min. Jag tränar på powerplate en halvtimme per vecka, vilket gett mig bra muskler, förbättrat min balans och gett mig en förbättrad kroppshållning. Jag har ett fysiskt aktivt liv utan att slita ut mig.

    Alla mina labvärden ligger inom normala områden med bra marginal. Jag har hela livet haft lite lågt Hb och har blivit vägrad att donera blod av det skälet. För ett par år sedan tog jag tag i frågan, utökade frukosten med ett par leverpastejmackor och ett glas apelsinjuice som inledning varje dag. Strategin var Lättillgängligt järn i kombination med c-vitamin för att maximera upptaget. Nu har jag 15.6 g/100 ml, vad det blir i svenska termer vet jag inte. Mitt HbA1c har gått från 6% till 5.9% senaste året. Mitt LDL kolesterol ligger på 1.77 g/l, lite högt, men eftersom jag inte har fler riskfaktorer än min ålder är jag lugn. Ska i alla fall minska antalet ägg till frukost från 2 till 1 under kommande år, mest för att se om det har någon inverkan.

    Så gott som alla mina släktingar bakåt i tiden har dött av ålder strax över 90-strecket.

    Nu saknas bara mitt personnummer, men det är personligt!

    Jag har gjort en rätt spännande resa genom livet, sprungen ur den småländska frikyrkomiljön med auktoritetstro och ödmjukhet som riktmärke, kom till Stora Staden och jobbade efter utbildnig inom de Stora Företagen inom och utanför Sverige tills jag fick pension. Jag förstod snart att auktoriteter, särskilt de auktoritära, var vanliga människor med vanliga människors begränsningar. Alltsedan den insikten kom till mig har jag varit på gränsen till revolutionär, åtminstone ganska ifrågasättande. Den attityden har gagnat både mig och mina arbetsgivare/medarbetare, fast några ömma tår har jag nog lämnat efter mig. Jag är nyfiken, observerar, funderar, ställer frågor, ifrågasätter svaren… tills jag är bekväm med den bild jag fått, eller tills jag tröttnat. Kommer information som ger en avvikande bild går karusellen igång igen. Ingen kunskap är absolut, det finns alltid något mer bakom hörnet.

    Min utbildning är inom teknikområdet, min karriär har tagit vägen via administration med praktisk psykologi som speciellt intresse. Inom området nutrition är jag autodidakt, som vår käre Professor Göran, fast jag smickrar mig själv med att ha bättre källor.

    Min kost har varit rätt odramatisk. Svensk husmanskost och den mat som varit tillgänglig där jag levat. Jag har vägt ett tiotal kilon mer under vissa perioder, och vid ett par tillfällen ett tjugotal kilon mindre beroende på stor psykisk stress. Mina dryckesvanor har också varit ”normala”, lite yvigare i ungdomen och numera konvergerat till ett, högst två, glas gott lokalt producerat rött vin.

    Om man ska sätta etikett på nuvarande mathållning sedan ett tiotal år tillbaka, skulle det kunna bli Personanpassad Medelhavskost, fast det skulle också kunna heta Personanpassad LCHF, skillnaderna är verkligen inte enorma, det rör sig snarast om valet av fettsyror. Varför har jag då hamnat där? Jag tror att efter allt vad jag lyckats inhämta om nutrition och utifrån min situation beträffande ålder, kropp och själ är denna modell bäst för mig. Dessutom smakar det gott med enkel matlagning på superba råvaror. Jag är inte så imponerad av vackra kokböcker och krångliga recept, utan föredrar att improvisera utifrån det jag kan köpa på marknaden eller i affären.

    Jag tror också på nyttan av fysisk aktivitet i rimliga proportioner som ger välbefinnande och god nattsömn.

    Allt vad jag skrivit här, under denna pseudonym är sant för Er, som tror på det och lögn för Er, som inte tror på det, eller tvärtom, eller så är det bara en saga – Ni får själv välja!

  23. 23
    Professor Göran says:

    @ Dacke:

    Jamen då har vi fått lite mer ”kött på benen”. Inlägget upplever jag inte heller lika ”kategoriskt” som dina tidigare.

    Detta var därför en intressant levnadsbeskrivning för du är uppenbarligen till skillnad mot de allra flesta som deltar på LCHF-bloggarna ruskigt ”normal”. Inga sjukdomar, knappast någon övervikt, äter enligt ”skolboken” med lagom motion och perfekta labvärden Något av en mönstermänniska! Det är bara att gratulera!

    Vad jag i den här belysningen

    ”Jag förstod snart att auktoriteter, särskilt de auktoritära, var vanliga människor med vanliga människors begränsningar. Alltsedan den insikten kom till mig har jag varit på gränsen till revolutionär, åtminstone ganska ifrågasättande.”

    ställer mig lite undrande till är nu dina tidigare kategoriska uttalanden kring diabetes. För mig var dina uttalanden då knappast av någon ifrågasättande karaktär utan utstrålade snarast just auktoritetstro som den återspeglas i ”skolböckerna” och snarast ett ifrågsättande av Annikas ”på gränsen till revolutionära” ifrågasättande av dessa skolböcker.

    En egen fundering jag haft kring dem som är inne på LCHF-bloggar och kommenterar så är de att de antingen är sjuka (som i mitt eget och min hustrus fall) och de verkar då framför allt hålla till här på Annikas blog eller ocskå tillhör de den kategori som i mina ögon är ”överdrivet” intresserade av fysiska aktiviteter och de kommenterar företrädesvis hos Kostdoktorn. De med kraftig övervikt hoppar kanske fram och åter mellan dessa bloggar.

    Men varför engagerar du själv i denna LCHF-debatt?

  24. 24
    Pre-diabetiker says:

    (Dacke)

    Jag instämmer med professor Göran – din levnadsbeskrivning är ju alldeles perfekt, och ändå, hakar du på allt här på LCHF-bloggen! Så mycket så jag har ofta hoppat över dina kommentarer!

  25. 25

    En sak tror jag vi alla kan vara överens om och det är att alla människor är olika. Jag har fyra syskon och vi har alla samma föräldrar och ändå fungerar vi väldigt olika rent metabolt. Ställer vi oss på rad syns det direkt och det har varit så sedan vi var små barn.

    Jag tycker att vi kan få fastställa att det inte är så lätt för alla som många vill få det att tro. Just för att vi är olika. Det värsta vi vet – vi som äter det vi i dagligt tal kallar strikt LCHF och ändå inte går ner i vikt är att höra att vi skall göra än det ena och än det andra. Vi har prövat allt – jag lovar.

    Hej Annika 🙂
    Du har bott hemma hos oss tillräckligt ofta för att veta att vi ”kan” LCHF och att vi är seriösa i vår satsning och ändå fungerar det inte. Du vet också min sorg och min kamp att hitta lösningen.

    Jag mätte ketos med urinstickor första gången i maj 2005 med fullt utslag. Jag har mätt några gånger sen dess med fullt utfall. Finner inget behov av mäta längre. Jag har fallit ur ett par gånger under dessa år, men då har jag känt till orsaken.

    Jag har 36 i HbA1c
    Jag har 0,65 i TRIG och 2,1 i HDL.

    Dessa värden sammantaget tyder på att jag är i ketos och därmed ”äter rätt”.

    Då får jag av experterna på LCHF dvs den nya gruppen kostrådgivare höra att det är för att min kropp inte känner sig trygg, det tar tid att ställa om, var inte så fixerad, ta det lugnt LCHF är naturligt – ät rätt så fixar sig vikten till den vikt du är ämnad att ha….. jag kan göra listan hur lång som helst!

    Jag blir lika galen om jag skall mäta varenda tugga, skriva upp allt jag äter och göra analyser. Jag har gjort det under så många år av mitt liv som Viktväktare och jag har gjort det långa perioder med LCHF.
    Never more!!! LCHF är och förblir för mig en livsstil och inte en diet man ägnar sig åt ett tag för att gå ner i vikt.

    Om det inte vore för alla hälsovinster skulle jag testa något annat. Istället har mina hälsovinster blivit ett bevis för att LCHF fungerar. Hade jag fått dem tillsammmans med viktminskning hade kommentaren blivit att det var för att jag gått ner i vikt. För er som inte känner till min lista på hälsovinster så finns de i förordet till Annikas första bok. Sen dess har listan blivit längre och den aktuella finns på min nystartade blogg under bloggrubriken Hälsovinster.

    I maj 2012 hörde jag en hel föreläsning om ketos och sen dess har jag börjat mäta i blod.
    Jag var rätt kaxig när jag stack fingret första gången. Jag hade den lila stickan liggande bredvid mig som ”trumf”.

    Jag visade INTE upp något fasteblodvärde för ketos, trots den lila urinstickan.
    Varför?
    Vad händer?
    Finns här en nyckel till gåtan?
    Det är vad min blogg handlar om och vi kommer att skriva mer om det i nästa nummer av LCHF-magasinet!

Speak Your Mind

*