Fråga om mediciner

Jag fick ett mail:

”Hej Annika. Jag vill väldigt gärna höra dina åsikter om min systers situation. Hon är nu 51 år och har varit överviktig i hela sitt vuxna liv. Kosten har bestått av en stor del kolhydrater: olika typer av bröd som limpa och franska, potatis, pasta, ris etc. Men även andra onyttigheter som div kaffebröd, läsk och snacks. Intaget av fett har hållits på en låg nivå pga alla fettskrämda kostråd i tidningar och tv. För några år sedan så fick hon en akut hjärtinfarkt och en sk stent opererades in. En tid senare vid en kontroll så upptäcktes ännu ett kranskärl som höll på att bli igensatt och en till stent opererades in. Hon ordinerades att börja äta åtta stycken mediciner för att hålla sig och sitt hjärta friska. Dessa är: Karvedilol, Atacand, Niaspan, Simvastatin, Plavix, Furix, Trombyl och Isosorbidmononitrat.

Syrran har numera insett att kolhydrater är den stora boven i dramat. Jag själv, som är man och 45 år, har gått ner 25 kilo med lchf. Hennes svåger har också gått ner och blivit smal med lchf. Finns det som du ser det, några risker med att hon också börjar äta enligt lchf, med tanke på hennes inopererade stenter och medicinering? Vi har läst flera böcker om lchf och riktig mat bla din bok ”Anta din viktigaste utmaning”. Är medicinerna Niaspan och Simvastatin egentligen nödvändiga? De är ju ordinerade av en fettskrämd läkare och ett fettskrämt etablissemang. Kan medicinerna till och med förvärra tillståndet i ådrorna eftersom även nivåerna av hdl sänks? Det är ju höga blodsockerhalter och hög insulinnivå i blodet som ligger bakom inflammationer i hjärta och kärl. Och det kommer ju ifrån högt intag av kolhydrater. Jag kan inte förstå varför det skulle vara farligt för henne eller någon annan i hennes situation att minska kraftigt på kolhydraterna och öka intaget av mättat fett. Skulle verkligen uppskatta om just du Annika, kunde ge dina synpunkter på detta. Tack för att du finns och för arbetet du gör! Mvh Stikkan i Borlänge.”

PS. Du får gärna publicera detta brev som en post på din blogg så kan andra som funderar på samma sak få lite upplysning.

Svar:  (Slå själva upp preparaten i www.Fass.se.)
Med reservation: Jag vet inte allt om alla mediciner. Jag är ju också ringrostig efter att ha varit borta från kliniskt arbete under flera år.
Kredex eller Karvedilol är en beta-receptorblockerare och alfa 1-receptorblockerare. Den har indikation hypertoni (högt blodtryck), stabil angina pectoris (kärlkramp som inte försämras) och som tilläggsbehandling vid hjärtsvikt. Den ska inte tas vid: KOL, överledningsrubbningar i hjärtat, lågt blodtryck, leversvikt.

Atacand är en angiotensin II-antagonist. Den kan användas vid hypertoni och hjärtsvikt. Den ska inte tas vid grav leversvikt, graviditet och amning.

Niaspan är en kolesterolsänkare, nikotinsyra. Den sänker kolesterolet. Som vi alla, vilka läst Uffe Ravnskovs böcker, vet är kolesterol ett nyttigt och livsnödvändigt ämne. Kroppen vet självklart bäst själv vilka kolesterolnivåer den behöver ha under rådande omständigheter, och vi ska inte försöka aktivt sänka dessa. Det finns inga bevis för att någon har blivit friskare eller levt längre av att äta nikotinsyra. Vi ska alltså inte äta den medicinen alls.

Simvastatin är också en kolesterolsänkare, en statin. Statinerna har en visad effekt att minska risken för hjärtinfarkt, för de som redan haft en hjärtinfarkt, eller som har diabetes-typ 2, med någon enstaka procentenhet. Denna minskade risk har ingen relation till hur höga kolesterolvärden patienten har initialt eller hur mycket kolesterolet sänks. Dessa förhållanden visar att det inte är kolesterolsänkningen i sig som minskar risken för hjärtinfarkt, utan någon annan verkningsmekanism, tex inflammationshämning. Hjärtinfarkt är ju en inflammationsorsakad sjukdom.
Statinerna har många, även farliga, biverkningar. De vanligaste är inflammation, smärta och svaghet i muskler, inklusive hjärtmuskeln.
Även minnes- och tankerubbningar är vanliga, eftersom kolesterol är ett mycket viktigt ämne i hjärnan. Kolesterol är också viktigt för försvaret mot infektioner och cancer, och man har i vissa studier sett en ökad frekvens av de sjukdomarna hos de som åt statiner. (De studierna dumpas av läkemedelsindustrin). Det finns aldrig visat att kvinnor öht har någon nytta av statiner beträffande sjukdom och död. Inte heller personer över 65 av endera könet.
Frekvensen av biverkningar beräknas av Uffe R uppgå till 25% av de som äter dem. Denna risk får av patienten vägas mot den enstaka procentenheten av minskad risk för hjärtinfarkt. Själv tycker jag att det skulle vara bättre att dö plötsligt i hjärtinfarkt än långsamt och plågsamt i cancer. 

Plavix och Trombyl minskar blodproppsbildningen av blodplättar, vilket sägs minska risken för hjärtinfarkt.

Isosorbidmononitrat är en typ av långsamt frisättande nitroglycerin, vilket ska minska kärlkrampen.

Furix är vattendrivande, vilket kan minska hypertoni och minska belastningen på hjärtat vid hjärtsvikt.

Det bästa vore självklart om man med hjärtnyttig kost ( =LCHF) kunde förebygga/behandla hjärtsjukdomar i stället för att äta alla dessa komplicerade och biverknings-/interaktions-belastade mediciner.
Jag kan förstås inte säga att alla rakt av ska sluta med sina hjärtmediciner, men diskutera din medicinlista med din läkare och be om redogörelse för vilka effekter de olika medicinerna har på din hälsa, livskvalitet och hälsoprognos.
Sen är det patienten själv som bestämmer vilka mediciner den ska ta, läkaren är bara rådgivande. Varje människa har en suverän rätt att själv bestämma vilka mediciner den ska ta.

Comments

  1. 1
    Stikkan i Blge says:

    Tack för ditt utförliga svar Annika. Jag är ju så klart orolig för min systers hälsa. Jag vill inte att det ska gå för henne som det gjorde för mamma och mormor. Vi är båda uppvuxna på en gård med djur och egen potatisåker, modell stor. Såklart var ju potatis en stor del av basfödan för alla i familjen. Man fick egentligen inte äta bara kött eller bara korv eller fisk, utan potatis skulle också finnas på tallriken. Och bröd naturligtvis, till alla måltider. I början på 80-talet så konstaterades att mormor fått diabetes. Kostråden från vårdcentral och diabetessköterska var ännu mer kolhydrater i form av rotfrukter, mera potatis, fullkornsvarianter på bröd och så var det viktigt att undvika fett i alla former. Vad jag minns så ökades medicinen mot diabetes undan för undan. Hon tog aldrig insulinsprutor. 1990 så gick hon bort i en massiv hjärtinfarkt. Kosten var likadan för min mor. Hon var också överviktig liksom min syster. Förmodligen väldigt känslig för en kost rik på kolisar. Hon åt dessutom under lång tid de gula skokrämerna Lätt&Lagom och Lätta. År 2006 så gick hon bort hastigt i sömnen, endast 67 år gammal. Massiv hjärtinfark där också. Så jag känner att något måste göras åt syrrans situation. Hon är själv orolig naturligtvis. Om jag vore i min systers situation så skulle jag omedelbart sluta med iallafall Niaspan och Simvastatin samt börja äta riktig mat. Sedan ta en diskussion med behandlande läkare om de övriga medicinerna. Kanske går det att ta bort någon mer eller kanske flera. Jag har precis köpt Uffe Ravnskovs bok ”Fett och kolesterol är hälsosamt”, som jag kommer att läsa med stort intresse. Tack än en gång Annika!

  2. 2
    farmor Kaisi says:

    De redan befintliga pålagringar i kärlen som har kommit undet åren med SLV.s kostråd innan man började med LCHF vad händer med dem, försvinner de med LCHF-kost sakta men säkert, eller är de kvar livet ut? den frågan skulle vara intressant att få svar på av någon!

  3. 3

    farmor Kaisi!
    Vem vet? Vi är i alla fall några som överraskande blivit av med kärlkramp med LCHF-kost.
    Efter att dagligen under ett antal år ha tagit de sedvanliga preparaten mot kärlkramp och hjärtsvikt är nu, efter 3 år, fortfarande kärlkrampen borta. Likaså alla mediciner, Jag är 71 år och lever ett friskt och fullt aktivt liv men inser att forskning behövs på området.

  4. 4

    Angående kolesterol och mättat fett så kan kanske boken Stoppa Alzheimer nu! Undvik, förebygg och bromsa demenssjukdomar. Av Dr Bruce Fife reda ut (ytterligare) en del begrepp. Finns precis översatt till Svenska på Adlibris för 174 kronor. Om inte annat är det väldigt bra läsning angående ett jätteproblem som växer lavinartat i den moderna världen. Och den går hand i hand med LCHF och förklarar väldigt tydligt och väl varför vi skall äta kokosfett (som är det mest mättade fettat av alla, slurp. 😉

    Rekommenderas å det varmaste till alla glada LCHF:are!

    http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9172412259

    Trevlig läsning 🙂

  5. 5

    Några allmänt hållna kommentarer:
    – Viktigt att kommunicera med läkaren om vilka mediciner man har och huruvida de de kan motverka varandra, eller ge en för stark effekt vid samtidigt intag. Detta missas ofta. Kolla alltid noga varje nytt läkemedels inverkan på tidigare förskrivningar..
    – Viktigt kolla om nuvarande läkare förskrivit medicinen, eller om den ”hänger kvar” från tidigare förskrivningar. Läkare är ofta ovilliga att ta bort medicinering som tidigare läkare förskrivit, men en översyn och ”effektivisering” av medicineringen kan göra stor skillnad.
    – Alla reagerar inte likadant på mediciner. Ibland är det svårt att se sambandet mellan medicin och biverkningar. Ofta skylls förändringar på åldrande eller sjukdomsförlopp. Berätta för läkaren om alla möjliga ”konstigheter” du känner. Det kan hjälpa att skriva ”dagbok” för att fånga upp ovanligare biverkningar.
    – Det finns kombinationspreparat för bland annat blodtrycksreglering. Detta kan minska antalet tabletter man behöver ta.

  6. 6
    Annika Dahlqvist says:

    Mats L, Ja läkare är ofta obenägna att sätta ut mediciner som någon gång har satts in. Det är därför bra om patienten ställer krav på läkaren att kritiskt granska medicinlistan och sätta ut mediciner som inte är klart indicerade att fortsätta med.

  7. 7
    Annika Dahlqvist says:

    Farmor Kaisi, Jag har fått rapport från flera personer som både slipper sina mediciner pga att de har tillfrisknat i sina hjärtan, och de som har gjort undersökningar som visar bättre resultat, tex hjärtultraljud.

  8. 8

    Jag har just fyllt 80 år och har aldrig haft anledning att använda annan medicin än hostmedicin sedan jag räddades till livet av sulfa för 69 år sedan.

    Är jag unik?

  9. 9
    ragnhild says:

    Gratulerar och en stor klem til dig 🙂

  10. 10
    Stikkan i Blge says:

    Ja Mats, du har helt rätt. En fråga kan ju exempelvis vara om det är nödvändigt med både Atacand och Karvedilol när båda har ungefär samma indikationer. Karvedilol indikerar ju också mot kärlkramp som inte förändras vilket inte Atacand gör. Atacand indikerar mot hjärtsvikt och Karvedilol verkar då som en tilläggsmedicin till Atacand antar jag. Båda indikerar mot hypertoni. Vad blir konsekvensen av dessa två? Syrran känner ofta av ”svindel” och yrsel. Biverkningar? Javisst.
    Sen har vi också Furix att lägga till i ekvationen. Vattendrivande och den tredje medicinen som minskar hypertoni liksom de två första. Vad blir cocktaileffekten av dessa tre på blodtrycket och allmäntillståndet? Vore intressant att veta.
    Hur ser det ut i kärlen där stenterna sitter? Är risken extra stor att det bildas proppar där om kärlväggarna inte är helt släta? Då kanske det är nödvändigt med Trombyl eller Plavix eller båda, som det är nu.
    Isosorbidmononitrat är väl förmodligen nödvändigt det också. Somliga har ju nitroglycerintabletter med sig i fickan var de går, ifall de får akut kärlkramp och måste ta en tablett för att kärlkrampen ska släppa. Då kanske det är bra att ta medicinen varje dag om risken för kärlkramp är stor.
    Niaspan och Simvastatin. Dessa mediciner är jag väldigt skeptisk till efter allt jag har läst om nyttan med kolesterol och mättat fett. Är helt inne på Annikas linje där. Kolesterolet har ju så många olika funktioner i kroppen så det kan inte vara bra att sänka nivån av totalkolesterolet. Både LDL och HDL är ju viktiga var för sig. Vad jag förstår så är det de små täta partiklarna VLDL (very low density lipoprotein) som är farliga och skadliga för hjärta och kärl. Men dessa finns i en relativt liten andel i blodet normalt, men om man äter och dricker mycket kolisar så bildas också mycket mera VLDL-partiklar, och det är ju verkligen inte bra. Bort alltså med Niaspan och Simvastatin och börja äta enligt LCHF. Vilken effekt skulle det få på syrrans allmäntillstånd? Jag är ju övertygad om att hon skulle må mycket bättre när hon märker att man kan äta sig mätt samtidigt som fettet på kroppen börjar att smälta bort och man blir smalare och på bättre humör, samma sak som hände mig och många andra som börjar äta riktig mat. Jag vägde som mest 123 kilo men väger nu 98 kilo och mitt blodtryck är 125/90. Nåja, det var bara några exempel på frågor och funderingar som syrran kan ta upp med läkaren. Intressanta synpunkter där Mats, de är noterade. Ska genast säga åt syster att börja föra dagbok. Tack för att jag får skriva av mig lite Annika 😉

  11. 11

    Stickan, du tror inte att ditt blodtryck har förbättrats av din viktnedgång, snarare än av kosten?

    Jag tycker att det är omoraliskt och oansvarigt att på nätet ge råd till allvarligt sjuka människor. Tar ni så lättvindigt på folks hälsa att ni är beredda att ge råd som direkt kan vara livshotande?
    Jag är övertygad om att läkaren som har skrivit ut alla dessa mediciner vill sin patients bästa och att den inte riskerar sin patients liv for a few dollars more. Alla läkare är inte korrupta och avlönade av läkemedelsindustrin.
    Men visst, vill ni ha den här människans liv på ert samvete, kör på.

  12. 12
    Annika Dahlqvist says:

    Äpplet, Blodtrycket brukar kunna förbättras även utan viktnedgång, vid LCHF.
    Jag tycker att det är omoraliskt och oansvarigt av etablissemanget att ge fettsnåla/kolhydratrika kostråd till sjuka människor, vilket gör dem ännu sjukare.
    Läkarna ute i verksamheten behöver inte själva vara avlönade av läkemedelsindustrin för att arbeta ensidigt farmaciinriktat. Det räcker att professorerna är avlönade, på olika sätt, för att de ska föra ut direktiven till läkarkåren.

  13. 13

    Ok, så nu är professorerna korrumperade istället? Är du så avtrubbad att du inte hör hur sjukt det låter? Är du och Kostdoktorn de enda läkarna i hela världen som vill rädda liv? Är alla läkare som inte är av er åsikt så korrumperade att de struntar i sina patienter?
    Jag vill påstå att det är precis tvärtom. Du och Kostdoktorn förvränger allt vad sanning heter för att få lättlurade människor att tro att LCHF är rätt väg. Det är djupt tragiskt att se på hur ni manipulerar människor.

  14. 14
    Rolf Löfgren says:

    Äpplet, du skriver som ett troll! Den svenska sjukvården är generellt sett helt fel ute när det gäller alla sjukdomar som har sin grund i kolhydrater, t.ex. diabetes med följd sjukdomar.

    Om du öppnar ögonen så kan du hitta övertygande bevis från många källor att Annika Dahlqvist, Andreas Eenfeldt m. fl. LCHF förespråkare har helt rätt sin analys var problemet finns, för mycket kolhydrater och för lite naturliga fetter.

  15. 15

    Signaturen Äpplet tycks se det hela väl så onyanserat och då tror jag tyvärr inte han/hon inte klarar av att tänka utanför den ”vanliga fåran” ang t ex dagens nämnda studie här:
    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=233&artikel=4748074

    Samma fåra vandrar ju tyvärr de allra flesta i, t ex Kullenberg som har SNR som sitt mantra.

  16. 16

    Begreppet korrrumperad är komplicerat. Många tolkar det som någonting illvilligt med egen vinning som drivkraft. Det behöver inte alls vara så enkelt. Jag är övertygad om att rent illvilligt beteende är sällsynt inom läkarkåren. Däremot kan läkarens egen uppfattning om bästa behandling påverkas av starka pengaintressen inom läkemedelssektorn, yrkesmässiga vanemönster, kopplingar till kollegor och rekommendationer från synbarligen oberoende yrkesorganisationer som sponsras av läkemedelsföretag. Läkarens roll är inte enkel.
    En del har turen att ha en och samma engagerade läkare i många år. Där är risken för övermedicinering liten. Men många av oss träffar nya läkare vid snart varje läkarbesök. Tidspress och annat gör att läkaren dels inte hinner sätta sig in i patientens historia, dels inte törs ifrågasätta tidagare medicinering. Här finns heller ingen illvilja. Huvudfrågan här har inte med så mycket kostval att göra som det har med ett i många stycken havererat sjukvårdssystem att göra.

  17. 17
    Vox Humanae says:

    Äpplet.
    1 år på lchf. Vikt från 128 till 126. Blodtryck från 140-90 till 125-75. Du är bara ute för att trakassera, inte diskutera.

  18. 18

    Anledningen till min skepticism gentemot moderna mediciner är att de inte oftast inte verkar handla om att rätta till ett problem utan bara att påverka fysiologiska ”värden”. Här möter två tvivel:

    För varje preparat frågar man sig vad mån det ger sig på problemet eller bara på indikationen. Vill man t.ex. slippa åka dit för fortkörning kan man ju försöka justera detta genom att vrida på hastighetsskalan, men det godtar inte polisen.

    Innan man godtar en sådan medicin vill man veta om dels det underliggande problemet, dels verkningsmekanismen: hur den ger sig på problemet. Men ofta känner läkaren inte till vare sig det ena eller andra. Han vet bara att preparatet drämmer till ett ”värde” till något som anses bättre. Då skall man tacka nej.

    Det andra tvivlet är att de normvärden man siktar mot är statistiskt fastställda. Eftersom människor fungerar på olika sätt kan man inte veta vad som är ”normalt” och därmed önskvärt för en viss person. Om man bara känner en misstanke om schablonmedicinering skall man också tacka nej.

    Med dessa båda tvivel verkar en stor del av all nutida medicinering undvikas. Eller kan t.ex. Mats Limdberg visa oss tillrätta?

    Emellertid var jag skyldig till en tillspetsning igår. För många år sedan hade vi faktiskt en kortisonkur på tio dagar för att komma tillrätta med astma, och sedan fick jag en ”inhalator” mot ev. senare besvär. Men den blev onödig när jag slutade äta mjölmat och började mad kokosfett varje dag.

  19. 19

    Piltson,
    jag försöker inte tillrättavisa någon. Försöker bara förklara för Äpplet med flera hur man kan vara korrumperad utan att vara ondsint. Vad gäller medicinering är det i vårt samhälle upp till var och en att införskaffa kunskaper för att göra egna informerade val. Det är i mina ögon knepigt att helt och hållet lämna över det ansvaret till sin läkare. Ungefär lika knepigt som att lämna sina sparpengar till en bankman. Det kan bra, men det kan gå åt skogen.

  20. 20

    Jo, man påminns om en passus vi hade i ”Rössnerkommentaren”:

    Enligt den brittiske idéhistorikern John V. Pickstone:
    “We are already seeing a reshaping of medicine with many patients being better informed than their doctors“. (Ways of Knowing, Manchester UP 2000, s. 213). Situationen är begriplig, eftersom en allmänläkare inte så lätt kan hålla sig spontant informerad om senaste rön inom alla specialistgrenar, medan patienten kan ha förberett sig via Internet.”

    I min bekantskapskrets finns en farmakolog som arbetar med uppdragstestning av nya mediciner. När han vid ett tillfälle omtalade hur folk avlidit av en ”kolesterolsänkare” sade jag att sådana vore väl helt onödiga vare sig folk avled av dem eller ej. Det visade sig att han inte visste något på Ravnskov och den grupp av kvalificerade skeptiker han samlat ihop.

    Dilemmat är alltså att man som lekman hamnar i lägen där man vet mer än dem som gäller som fackmän. Hur skall man hantera sådana situationer?

  21. 21

    Och ändå, Mats Lindberg, lanseras ”följsamhet” som patientens största och viktigaste dygd. Första steget mot bot är att tro på doktorn och göra som han säger. Det påminner fakttiskt om en annan passus vi hade i ”Rössnerkommentaren”:

    ”Behandling handlar alltid om en viss identifierad patient. Epidemiologiska studier handlar alltid om grupper av människor, ofta oerhört stora grupper. Ingen sådan studie har någonsin meddelat information om en enskild person och hans eller hennes situation och villkor.

    ”Då kan patienten rimligen fråga sig hur sådan studie kan ge kunskap om hur just han bör behandlas, och varför. Han trevar efter sambandet mellan de förmenta risker som är epidemiologernas huvudsakliga rön och frågan om hans egen eventuella sjukdom.

    ”Eftersom kunskapen alltid gäller ett kollektiv, `kan läkaren bara uttala sig om sannolikheten att en enskild patient med risk kommer att drabbas av sjukdom´, betonar Bertil Hagström i en ny avhandling, fylld av tänkvärda iakttagelser (Läkemedel och följsamhet, Göteborg 2007) . En stor andel av de läkemedel som delas ut idag är inte avsedda att motverka en konstaterad sjukdom hos en patient; de förordnas för att nedbringa statistiskt beräknade risker hos befolkningen i stort. Men `om man förknippar läkemedel med sjukdom och behandlar en riskfaktor med läkemedel, kan det lätt uppfattas så att risk är en sjukdom.´ ”

  22. 22

    Det var nu inte Hagström den första att påpeka. Jag fortsätter att saxa stumpar ur ”Rössnerkommentaren”:

    ”Med detta slags information finns risk att, just det, risk att man förväxlar statistiskt tricksande med `förklaring´ av någon okänd sjukdomsbakgrund, påpekade Petr Skrabanek, känd för sunda idéer och ett osunt leverne som lade honom i graven strax efter femtio. `Genom att studera riskfaktorer och försöka spåra dem hos individer kan vi aldrig komma till bättre insikt om orsakssamband´, betonade han i The Death of Humane Medicine (London 1994, s. 163). Men när en riskfaktor en gång har fastställts så `materialiseras den till något verkligt – en del av en persons kroppskonstitution´ (s. 162), och därigenom förleds man lätt att blanda ihop riskfaktor och sjukdomsorsak.

    ”Skrabanek hade fallenhet för att spetsa till sina resonemang till absurditeter – `drunkningsdöden är en riskfaktor för den som lär sig simma…´ – jovisst, men nog är den en ännu större risk för den som inte gör det, om han nu råkar hamna i vattnet. Riskberäkningar är epidemiologernas huvudsakliga verktyg, och det är därför begripligt att de kan bli lite exalterade av detta slags kritik, men problem uppstår när deras iakttagelser okritiskt refereras i media, vars folk sällan fattar vad det är fråga om.”

    Och ett ännu större problem uppstår när man träffar en doktor som också tycks tro att en ”riskfaktor” är liktydigt med sjukdomsorsak.

  23. 23
    Anders Sjölander says:

    Annika, varför tillåter du inlägg som Vox Humanaes? Tycker du får moderera lite, man måste ju få säga emot och diskutera.

  24. 24
    Stikkan i Blge says:

    Äpplet: ”Stickan, du tror inte att ditt blodtryck har förbättrats av din viktnedgång, snarare än av kosten?”

    Jag tror ju att förbättringen beror på både viktnedgång och kostomläggning till LCHF. Jag vet iallafall att viktnedgången inte vore möjlig utan LCHF. Mätte blodtrycket i vintras och då låg det ganska högt, kommer inte ihåg de exakta siffrorna men det var högt. Började med strikt LCHF igen i början på maj, och fettet började att smälta av mig igen. Tappade 12 kilo på ett par månader. Nu känner jag att jag faktiskt kan leva så här. Kroppen har så att säga normaliserats. Äter fortfarande mycket grädde, smör och Bregott givetvis, det blir ungefär en ask Bregott i veckan. Har märkt att jag kan ”fuska” lite med kolisarna så ibland blir det fet fil med müsli och ibland grovt surdegsbröd till makrillen. Funkar bra för mig. Mätte blodtrycket nyligen och det var alltså bra (125/90). Så börja du också Äpplet. Om inte annat så för att förebygga div sjukdomar och få bättre hälsa. Har inte varit förkyld en enda gång med denna kost. Har också märkt att inflammationsnivån i kroppen har sjunkit. Hade jämt tidigare inflammationer i hårbotten, små varfyllda blåsor, som acne kanske. Dessa är helt borta. Det är också en annan sak som jag har märkt, som gjort mig övertygad om att tillståndet i blodkärlen väsentligen har förbättrats. Som tydligt visar att någonting har hänt i mina blodådror. Vad det är? Jo, min erektion har blivit kraftigare och hårdare. Häpp! 🙂

  25. 25

    Jag stormtrivs med min diet. Jag äter en hel del kolhydrater, protein och nyttiga fetter. Mejeriprodukter består av mellanmjölk och yoghurt naturell. Min vikt (172 cm/60 kg) och mina värden har varit konstanta i elva år. Mitt blodtryck låg på 111/74 när jag mätte det i september. Det har legat däromkring så länge jag kan minnas.
    Var lite observant på ditt undertryck.
    Grattis, till viktnedgången, Stikkan. Det är otroligt bra jobbat.

  26. 26
    Annika Dahlqvist says:

    Anders Sjölander, Jag tycker att om man ger sig in på en LCHF-blogg, med diametrala åsikter, som Äpplet gör, så får man vara beredd på mothugg.
    Jag minns hur jag blev bemött när jag för flera år sen var inne på Viktop-forumet, och ännu värre, när jag var inne på VoF-forumet och hade åsikter. Jag blev slagen gul och blå.
    Numera går jag av självbevarelsedrift inte in och skriver på något forum med motsatta åsikter än mina egna. Jag kanske skulle kunna göra det anonymt, men det har jag inte kommit mig för.

  27. 27

    Fast ”håll käften” är väl inte mothugg? Ok, man kan inte direkt anklaga mig för att vara ett charmtroll, men ”håll käften” är aggressivt och ohyfsat.

    Finns det några pålitliga studier om att LCHF-kost bidrar till bättre blodtryck? Jag har inte lyckats hitta några.

  28. 28

    Jag bryr mej inte om alla studier som säger det ena än det andra, så länge jag mår bra och känner mej friskare och starkare, både fysiskt och psykiskt, så forsätter jag med LCHF.

    Sen är vi alla genetiskt olika, men tror nog att dom flesta helt klart blir friskare med den här maten,
    Nej-sägarna klarar väl inte av att testa lchf-maten några veckor, pga sockerberoendet, och söker hela tiden ursäkter för att fortsätta i gamla banor.

  29. 29
    Annika Dahlqvist says:

    Nu har jag tagit bort ”håll käften”.
    Om du Äpplet mår perfekt, och håller vikten, på en fettsnål-kolhydratrik kost så står det dig förstås fritt att fortsätta med den. Men varför i hela friden dricker du mellanmjölk? Är du rädd för naturligt mättat fett?
    Det är framför allt de som inte mår helt bra, eller är överviktiga, på den fettsnåla kosten, som vi försöker förmå att våga prova LCHF.
    Det finns knappt alls forskat på strikt LCHF-kost, utan det är hundratusentals personer som provat och vunnit hälsovinster på den. LCHF har blivit som en gräs(rots)brand, just för att den fungerar.

  30. 30
    Stikkan i Blge says:

    Annika, jag ska ta ett blodprov på vårdcentralen om ett par veckor, kl 9.15 på morgonen. Vilket är bäst egentligen. Äta frukost före provet eller ta det på fastande mage?
    Jag har läst en del om D-vitamin och har förstått att det är viktigt att ha rätt nivå av det i blodet. Det är ju samtidigt ett hormon och har stor inverkan på många processer i kroppen. Brist på detta kan ligga bakom många sjukdomar och åkommor bla depression och autism. Så jag började att ta tillskott av D-vitamin. Ligger på 4000 E per dag. Ska be att de kollar nivån av det också med ett 25-OH-D test.
    Vilka andra värden kan vara intressanta att kolla upp för en LCHF-are? Jag tänker på de olika kolesteroltyperna från VLDL till HDL. Kan man kolla dem separat liksom? Värdet på triglycerider är väl också bra att kolla? Blodsockerhalt givetvis. Insulinnivå likaså. Något som kallas apo-kvot. och har med kolesterol att göra? Något mer?

  31. 31

    Äpplet,
    den här blogposten diskuterar sambandet blodsocker-blodtryck. Där nämns ett par studier som inte handlar om LCHF men om blodsockerkontroll. Det finns studier på diabetiker som visar bättre blodsockerkontroll med lågkolhydratkost. Sedan får man dra vilka slutsatser man vill av det.

  32. 32
  33. 33
    Annika Dahlqvist says:

    Stikkan, Om du har tid för provtagning på morgonen är det säkert menat att du ska vara fastande.
    Kostdoktorn är mera intresserad av provtagning. Jag sysslar inte så mycket med det. Jag brukar kolla blodsocker och blodvärde (Hb) som screeening, och långsocker (HbA1c) på de med diabetes och metabola syndromet. I diabetesprogrammet ingår blodfetter, så de får jag ta vare sig jag vill eller inte. Om jag undrar hur det står till med insulinnuivåerna så kan jag ordinera C-peptid.
    D-vitamin är säkert bra att ta, men det har jag inte kommit igång med ännu. Men jag brukar rekommendera D-vitamintillskott under vinterhalvåret när jag kommer ihåg det.

  34. 34

    Äpplet, här en fyllig utredning om kokosfett. Hälsoaspekterna behandlas på sid. 49-56:

    http://aciar.gov.au/files/node/748/PR125%20full%20text.pdf

    Vad beträffar förluster vid upphettning kan vi nog ta för givet att alla enzymer försvinner. – en viktig sak ju äldre man är, eftersom det kroppsegna förrådet av enzymer utarmas efterhand som man åldras.

  35. 35
    Gnällspiken says:

    http://aciar.gov.au/files/node/748/PR125%20full%20text.pdf

    Synd att inte länken fanns på svenska. Även om jag kan engelska så är det just när det gäller fackspråk besvärligt att tolka innebörden. Hade varit intressant att läsa annars.

  36. 36

    OK, Gnällspik, här är en bit på svenska om detta:

    http://www.newsmill.se/node/9484

Speak Your Mind

*