Är skolmedicinen verkligen bättre än alternativmedicinen?

Krönika av Lars Bern.

Han menar att den senaste utvärderingen av skolmedicinens företrädare, som påstår att skolmedicinsk cancerbehandling är bättre än alternativmedicinsk, är gravt vilseledande. De jämför äpplen med päron. De som använder alternativmedicin har ofta redan tidigare använt alternativmedicinsk livsstil, och trots det fått sin cancer. Undersökningen har inte utvärderat hur många alternativmedicinskt inriktade personer som fått cancer, i jämförelse med andra med konventionell livsstil.
Det är också många som efter misslyckad skolmedicinsk behandling provar alternativmedicinsk behandling – det är självklart många av dem som misslyckas. Undersökningen avskiljer tydligen inte dessa.

 

Comments

  1. 1
    Göran Sjöberg says:

    Det skadar ju inte att ”försöka” med alternativmedicin om man drabbas – det kan ju fungera och det finns sällan några direkta biverkningar.

    Själv skulle jag själv satsa på alternativmedicin på bred front om jag fick en allvarlig ”diagnos”. Operation är den enda form av konventionell terapi jag skulle acceptera.

  2. 2
    Ulf Pohl says:

    Håller med men skulle för säkerhets skull söka mig utomlands till något integrativt sjukhus eller deras filial i Stockholm. (Bad Elmsthal, Nordtyskland t.ex.). Där tar man till den behandling som har bäst evidens oavsett vilken sort.

  3. 3
    Ulf Pohl says:

    Lite korrigering. Bad Emstal heter orten och filialen i Stockholm heter Arcadia friskvård AB och ligger i Hammarby Sjöstad. Tydligen bra på alternativ cancerbehandling enligt egen marknadsföring.

  4. 4

    Skolmedicin eller alternativ behandling mot cancer – en jämförelse…

    Ofta avfärdar man ”alternativa behandlingsmetoder” mot cancer som bluff eller kvacksalveri – utan att specificera vilka metoder man avser. Det är ungefär som att säga, att ”fiskar är farliga” – utan att berätta, om man menar torsk, mört eller haj… Det blir förstås inte särskilt meningsfyllt att föra en diskussion om olika behandlingsmetoder då!
    Det finns mängder av alternativa preparat – kosttillskott och allehanda ”mirakelmedel”, som man förstås får värdera var för sig. Detsamma borde man naturligtvis göra med skolmedicinens preparat och metoder! Men där litar man okritiskt och aningslöst på läkarna och den medicinska ”vetenskapen”. Den traditionella vårdens standardbehandlingar mot cancer – cellgifter och strålning – är båda i sig cancerframkallande. Och varför skulle annars sjukvårdspersonal behöva en omfattande skyddsutrustning, när de använder dessa metoder? Om fullt friska människor skulle utsättas för de strålningsdoser och de mängder av cellgifter som distribueras till cancerpatienter, så skulle många efter en tid faktiskt drabbas av cancer! Och något förenklat kan man ju också säga, att cellgifter (cytostatika) faktiskt är förädlade former av stridsgas, som användes redan under första världskriget. Det är en absurd tanke, att stridsgas skulle ”bota” cancer! Visserligen är cancerceller s.a.s. mindre robusta än vanliga celler, så att de akut skadas mer än vanliga celler av dessa gifter. Men på sikt är denna behandling ofta förödande.
    Nästan alla cancerpatienter har näringsbrister – framför allt av mikronutrienterna jod, selen, magnesium, och zink. Dessutom har man oftast också brist på D-vitamin, C-vitamin, olika B-vitaminer och fettsyran Omega-3. De flesta har också genom ett för högt intag av kolhydrater (socker och stärkelse) mycket förhöjda blodsockervärden – och därmed höga insulinvärden. Och bukspottkörteln tvingas arbeta på högvarv, just för att producera tillräckligt med insulin för att få ner blodsockervärdet. Och redan professor Otto Warburg (Nobelpriset i medicin 1931) visade i sin forskning, att cancerceller på.grund av sin avvikande metabolism är extremt beroende av socker!
    När jag själv nu åtgärdat nämnda brister, genom tillskott av aktuella mineraler och vitaminer, och dessutom minskat mitt kolhydratintag drastiskt, samt lagt till bl.a. gurkmeja och ingefära, som är kända i indisk och kinesisk medicin sedan några tusen år – så kallar många mig ”ovetenskaplig” eller ”vidskeplig” och ”okunnig”… I stället anser de (framför allt läkarna) att jag borde ha fortsatt att äta ”som vanligt” (inkl. alla tillsatser i form av färgämnen, konsistensgivare, smakförstärkare, konserveringsmedel, surhetsreglerare, modifierad stärkelse och kemiskt manipulerade vegetabiliska oljor). Och jag borde ha låtit mig behandlas med kemiska stridsmedel och/eller livsfarlig strålning!
    Då jag nu vid fyra på varandra följande undersökningar (ultraljud och datortomografi) konstaterats cancerfri, så verkar läkarna något förvirrade, och de har ingen förklaring till detta. Eftersom de redan för tre år sedan med absolut säkerhet förutsade min snara död i cancer (skivepitelcancer med spridning till lymfan) – om jag inte accepterade deras behandling, vilket jag inte gjorde – så förstår jag deras förvirring. De har inte heller någon förklaring. Men de är helt överens om att det i alla fall absolut inte kan ha något med min ändrade kost och mina kosttillskott att göra!

Speak Your Mind

*