Vitt kött ger samma kolesterolvärden som rött kött

Inlägg av Zoë Harcombe.

Jag prenumererar på Zoë Harcombes nyhetsbrev. Jag rekommenderar alla som är intresserad av kostforskning att göra detsamma, för att göra det ekonomiskt möjligt för henne att syssla med denna utvärdering av kostforskning.

I denna genomgång har hon tittat på en RCT-studie av olika proteinkällors effekt på kolesterolvärden. Det visade sig att vitt och rött kött gav samma storleksordning på kolesterolvärdena. Vegetabiliska proteinkällor gav lägre kolesterolvärden. Detta förklaras med att vegetabiliska proteiner innehåller växtsteroler (samma som i Becel proactive). Kroppen missuppfattar växtsteroler för kolesterol, och tillverkar därför själv mindre av kolesterol.
Det är visat att växtsteroler ger sämre hälsoutfall än kolesterol. Alltså ger växtproteinkällor sämre hälsoeffekt än animaliskt protein, trots lägre kolesterolvärde hos människorna.

 

Comments

  1. 1
    XMargareta says

    Mycket väl valda kommentarer hon ger.

    Annika! Om du ändrar i din text ovan citat:
    1. “…..RCT-studie av olika proteiners effekt på kolesterolvärden…”
    till: ” ….RCT-studie av olika proteinkällors effekt på kolesterolvärden…”
    och 2. “… Vegetabiliska proteiner gav lägre kolesterolvärden. ..”
    till:”..Mat med vegetabiliska proteinkällor gav lägre kolesterolvärden…”
    borde väl texten bli ännu mer korrekt?
    ( Enligt min uppfattning finns inte sterolerna i proteinerna.)

  2. 2
    Annika Dahlqvist says

    1 XMargareta
    Nu har jag ändrat enligt dina förslag.

  3. 3
    Erling Johansson says

    Om det nu är så att kroppen tillverkar det kolesterol den behöver för att bygga upp och reparera uppkomna skador på nervsystem, cellmembran och kärlväggar – bara för att nämna ett fåtal av alla funktioner kolesterolet har i kroppen, betyder ett förhöjt kolesterol att kroppen identifierat mera skador och större behov. Äter man kolesterolrik föda justerar levern ner sin egen produktion.
    Om alltså någon föda kan relateras till högt kolesterol, t ex envetet kolhydratmissbruk, är det de skador som kroppen åsamkas av kolhydraterna som gör att kolesterolet stiger.

  4. 4
    Erling Johansson says

    Att växtsteroler inte har förmågan att bygga nervskidor eller utgöra bas för livsviktiga
    mänskliga hormoner borde inte förvåna någon.

  5. 5
  6. 6
    Lars Henrik says

    #piltson 5:

    Jag ser i pressen att många andra forskare reagerar och försöker så tvivel om den nya studien…

  7. 7

    Lars Henrik, det är riktigt, man är överens om statistiken men menar att den kan tolkas på olika sätt, nämligen att en iakttagelse som gäller en hel population kan inte nödvändigtvis kan tillämpas som råd rörande en enskild person. BBC News refererade just detta, och som vanligt var intervjuaren inte förberedd att ställa rätt slags frågor. Som lyssnare var man lika rådvill före och efter intervjun. Men sådan mediahantering är vi ju vana vid sedan tjugo år,..

  8. 8

    7 Piltson: “…en iakttagelse som gäller en hel population kan inte nödvändigtvis kan tillämpas som råd rörande en enskild person.”

    Nej, och om vi breddar detta perspektiv en aning, så hamnar vi i frågan om i vad mån s.k. riskfaktorer – som ju är baserade på bred folkstatistik – skall anses ledande för enskilda personer. De är ju ett populärt diagnostiskt begrepp vid förmaningar om livsföring, men de hör hemma i ett suddigt gränsland mellan försäkringsstatistik och kunskapsteori. I hur hög grad skall de tas på allvar?

    En av våra tidigare ledstjärnor, Petr Skrabanek, hade några luriga kommentarer om saken. För t.ex. hjärtkärlproblem hade han funnit ungefär trehundra riskfaktorer. En av dem var ”att bo i Skottland”, en annan ”att vara alltför punktlig”. https://en.wikipedia.org/wiki/Petr_Skrabanek

    Skrabanek föll undan som auktoritet när han avled genom att inte tillämpa sin visdom på sin egen livsföring, men hans bok ”Follies and Fallacies in Medicine” torde vara evigt giltig, om den fortfarande kan uppbringas.

  9. 9
    Lars Henrik says

    #piltson 7:

    att en iakttagelse som gäller en hel population kan inte nödvändigtvis kan tillämpas som råd rörande en enskild person.

    Men är det inte så man resonerar väldigt ofta inom nutritionen. Dvs att ge kostråd till individer utifrån ett större eller mindre antal observationsstudier med kanske sammanlagt 100-tusentals deltagare? Eller mssförstod jag din mening?

  10. 10

    Lars Henrik
    Ja, det handlar om riskindikeringens värde som kunskapskälla för förebygganda åtgärd. Härmed en bit från Skrabaneks fjärde kapitel:

    `Eftersom ”riskfaktorer” har samband med en ändring i sannolikheten att drabbas av sjukdom har man antagit att en ändring av ”riskfaktorerna” skulle reducera dödsstatistik och sjukdomsförekomst. Detta ledde i sin tur till tron att att det vore bra attt fastställa ”riskfaktorer” för friska populationer. Men det har visat sig vara ett farligt villospår. Farligt för att en ändring av ”riskfaktorer” inte leder till något bra och ibland kan visa sig skadligt. … Den långa listan riskindikeringar är ett uttryck av vår okunskap, inte bevis på vårt vetande.´
    (Hemgjord översättning från den tyska utgåvan 1995, sid. 105, 109)

  11. 11

    Boken finns inte i tryck men kan erhållas antikvariskt här:
    https://biblio.co.uk/search.php?author=petr+skrabanek&title=Follies+and+fallacies&keyisbn=

  12. 12

    Lars Henrik, här hittade vi en tidigare diskssion om “riskfaktorer” och deras brister som diagnosinstrument! Men Skrabanek hade en principiell, teoretisk invändning, som Briffa tydligen inte berörde.
    https://annikadahlqvist.com/2014/03/11/dr-briffa-om-riskvarderingsintrument/ dr Briffa det

  13. 13
    Lars Henrik says

    “Eftersom ”riskfaktorer” har samband med en ändring i sannolikheten att drabbas av sjukdom har man antagit att en ändring av ”riskfaktorerna” skulle reducera dödsstatistik och sjukdomsförekomst”

    Detta låter ju för mig som en god idé, förutsatt att verkliga riskfaktorer har identifierats. Vari ligger den principiella invändningen?

  14. 14

    Skrabanek åberopar en rad massundersökningar där antagna riskfaktorer hos en behandlingsgrupp och en kontrollgrup har granskats. Tusentals personer i flera år. Till slut förelåg ingen statistiskt signifikant skillnad mellan grupperna avseende sjukdomsprevalens och dödsfall. En förklaring till hur detta hänger ihop erbjuder han inte, men han drar slutsatsen att masskampanjer i förebyggande syfte är meningslösa, eventuelklt skadliga för vissa individer.
    Därmed inte sagt att förebyggande åtgärder på individnivå alltid vore meningslösa. Förklaringen kan vara något som försäkringsmatematiker och lotteridirektörer känner väl till: att rön rörande ett stort kollektiv inte säger något meningsfyllt om en viss individ i detta kollektiv. Individernas olika egenskaper torde vara spridda enligt en normalfördelningskurva, och man kan inte veta något om var en viss individ hamnar på de olika kurvorna

  15. 15
    Lars Henrik says

    “Förklaringen kan vara något som försäkringsmatematiker och lotteridirektörer känner väl till: att rön rörande ett stort kollektiv inte säger något meningsfyllt om en viss individ i detta kollektiv. Individernas olika egenskaper torde vara spridda enligt en normalfördelningskurva, och man kan inte veta något om var en viss individ hamnar på de olika kurvorna”

    Det låter som en rimlig förklaring.

    Som patient hade man då kunnat önska att läkare och läkemedelstillverkare visat förståelse för detta vid behandling och utskrivande av läkemedel. Eller förstår man men räknar kallt med viss fel- eller överordination?

  16. 16

    Lars Henrik, det är bekant att svenska läkare i dagens generation är bristfälligt utbildade rörande både kosthållets relation till olika sjukdomstillstånd och den snåriga logik som gäller för tillämpning av socialmedicinska insikter i klinisk verksamhet med enskilda patienter. Men vi vill ändå inte tro att de normalt ”räknar kallt med viss fel- eller överordination“.
    Det låter lite djävligt. Även vårdpersonal med dessa skygglappar måste rimligen tro sig arbeta i patientens intresse. Men det är uppenbart att deras kunskapsluckor kan leda dem att styra fel – se t.ex. på ordineringen av statiner. När det gäller den här aktuella frågan blir slutsatsen att:

    MEDICIN SOM PÅVERKAR ÄMNESOMSÄTTNING OCH FYSIOLOGISKA FUNKTIONER INTE SKALL FÖRSKRIVAS ENBART PÅ GRUNDVAL AV BRED STATISTISK INFORMATION.

    Sådant kan vara vägledande, men beslut skall baseras på iakttagelser hos den just aktuella patienten. Går det alltid till så?
    Det vore intressant att veta. Har någon i kretsen blivit ordinerad sådana piller enbart med hänvisning till hotfulla statistiska procentsiffror? Berätta isåfall om det, här eller i mejl till Piltson!

    Och så var det ett erbjudande “off topic“. Just igår anlände besked att den bok som vi skrev i dessa frågor för sex år sedan säljer så dåligt att återstående exemplar inte försvarar sin närvaro på lagret. Man tycks avse att mala ned den till pappersmassa men erbjuder oss att dessförinnan köpa restexemplar för TIO kronor styck plus moms och porto.
    Det tänker vi inte göra men vidarebefordrar härmed erbjudandet till var och en i kretsen som har intresse. Hör av er hos Gidlunds förlag i Sala, hälsa från Piltson och bed om ett exemplar på erbjudna villkor.

Speak Your Mind

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.