Per Wikholm skriver i LCHF-magasinet och i sin blogg om att inuitkosten inte var ketogen, och inte var LCHF.
Jag kan gott tro att inuitmaten i hög grad var proteindominerad av tillgångsskäl. Men om de hade haft tillgång till mera fett kanske den hade innehållit en högre andel fett?
Hade inuiterna haft tillgång till stora mängder socker (som de har numera) hade de säkert ätit mycket socker – plus druckit alkohol och rökt tobak också.
Den viktiga frågan är ju inte vilken mat inuiterna föredrog att äta, utan vilken mat som gör oss friska.
Jag vidhåller att den hälsosammaste maten innehåller: ”normal” mängd protein, endast lite kolhydrater i form av stärkelse, inget (tillsatt?) socker alls; inga margariner, omega-6-oljor och andra industriprodukter – och resten av närings- och energibehovet i form av naturligt fett, gärna av animaliskt ursprung.
Detta är den LCHF-modell som jag lanserade 2006. Vad skiljer den ifrån Per Wikholms kostrekommendationer?
Ingenting.
Är det ingen som tycker att det är fantastiskt, att vi lyckats uppfinna en kost (strikt LCHF) som bättre botar/lindrar allvarliga sjukdomstillstånd som t.ex. epilepsi och diabetes, än någon kost som vi tillämpat under evolutionen och vi följaktligen inte borde vara fullt anpassade till?
(Claude Marcus, Jacob Gudiol och Per Wikholm ”lär” ju oss att inget folkslag någonsin i historien ätit ketogen kost, utom möjligen momentant).
Där sa du nånting viktigt FrankNilsson #2!! Det är faktiskt lite märkligt……man har ju en känsla av att de nämnda herrarna inte riktigt fattat galoppen….
Du och Per Wikholm har nog inga problem alls att äta varandras kost. Jag tror bara att han, liksom Jacob Gudiol vid ett par tillfällen, retar sig på felaktiga argument och förklaringsmodeller. Att LCHF är en bra kosthållning är det numera nästan ingen som tvekar på. Jag tycker det är en fantastisk utveckling.
Walter Levy, du förstod nog inte vad jag menade…
I den studie av Sinclair, som Per Wikholm hänvisar till. mättes förekomsten av ketoner i urinen för att avgöra om personerna åt ketogent.
Per Wikholm anser tydligen, att frånvaron av ketoner i urinen är ett tecken på att man inte är i ketos.
Jag har läst lite olika böcker som handlar om inuiterna och däribland ett par av Vilhjalmur Stefansson och nu senast vad Per Wikholm skriver i LCHF-magasinet. Och man lär sig hela tiden någonting nytt och uppenbarligen befann sig inte inuiterna i ketos trots att de i stor sett bara levde på animaliska produkter och detta beror i första hand på att det stora intaget av protein omvandlas till glukos i levern när proteinet konsumeras i överskott men att även valspäck och lever också innehåller en hel del kolhydrater som går direkt in i blodet. Om nu inte Stefansson, som Per Wikholm är inne på, var en notorisk lögnhals och ljög i det mesta så var inuiterna enligt Stefansson medvetna om faran med ett alltför högt proteinintag genom magert kött (kaninsjukan eller kanske rensjukan) och att om man hade blivit ”proteinförgiftad” på det sättet insåg att tillfrisknandet låg i att man fick i sig ordentligt med animaliskt fett.
Naturfolk var, genom att långvarigt ha levt i balans med sin omgivning, oftast väldigt väl medvetna om vad som var nyttigt och onyttigt. Weston Price noterade detta under sina omfattande undersökningar och kontakter med kvarvarande rester av sådana ursprungsbefolkningar på 30-talet. Även Jared Diamond har noterat detta förhållande.
Alla upptäcksresande och kolonialläkare konstaterade, vad jag har förstått, att så länge inuiterna levde på sitt traditionella sätt drabbades de inte av våra ”vällevnadssjukdomar” vilket också gällde för många andra naturfolk som framför allt levde på animaliska produkter. Alla dessa sjukdomar uppkom med ökade inslag av vegetabilier för att med de ettåriga gräsen slå ut i full blom och detta är en insikt som knappast är kontroversiell. Idag är den metabola katastrofen bland inuiterna också ett faktum som har drabbat många andra naturfolk och detta beror knappast på att de har ökat på fettinnehållet i sin kost.
Vad jag nu inte riktigt förstår är varför detta faktum att inuiterna inte befann sig i ketos skall uppfattas som så kontroversiellt som det målas upp lite här och var i LCHF-kretsar om man nu inte tillhör dem som har gått omkring och trott att LCHF betyder att man ständigt MÅSTE befinna sig i ketos, men så har jag själv aldrig uppfattat LCHF.
Även om det är svårt att avstå från kolhydraterna så verkar dock de flesta må fint om de nu lyckas med detta företag men jag vet själv hur svårt det är att låta bli dem. Dessutom har jag aldrig sett något fysiologiskt argument att det skulle vara farligt på något sätt att hålla sig borta från kolhydraterna – vi behöver dom helt enkelt inte om jag nu inte har missuppfattat detta. Fysiologiskt verkar ju cellerna, speciellt nervcellerna i hjärnan, må bra av att använda ketonkroppar som bränsle. Jag brukar själv säga att man inte ska äta mer kolhydrater än man tål och här är vi alla olika inte minst beroende på hur metabolt sjuk man är.
Därför ser jag heller ingenting kontroversiellt i att befinna sig i ketos genom att äta normala och ofarliga mängder med fullvärdigt animaliskt protein och sedan öka på fettmängden. Möjligen kan det faktum att det är svårt att avstå från kolhydraterna betraktas som kontroversiellt, men speciellt för oss som ”rostat fast” i det metabola syndromet och kanske till och med drabbats av sockersjuka eller hjärtsjukdom så verkar det vara rena medicinen att befinna sig i ketos om man nu inte vill satsa på de farmakologiska kemiska preparaten istället.
Med Hippokrates tror jag att det är klokt att i första hand låta maten vara medicinen.
Den bästa och ursprungligaste ”medicinen”
är grönsaker och frukt.
Växter kort och gott.
Kött är för människan ”reservmat”.
Smörpaket är det ont om i naturen.
Professor Göran Skrev:
Jo… – Göran – det har Du gjort en skrift om – som jag har plankat och lagt ut på nätet här.
Lena Skrev:
Skojar Du ❓
Professor Göran, varför tror du att de inte var i ketos?
@ Frank Nilsson:
Frank Nilsson Skrev:
Jag litar helt enkelt på att Per har ”läst på” ordentligt annars skjuter han sig förstås i foten.
För mig är det, som jag också hoppas framgår av mitt inlägg, också helt irrelevant om inuiterna befann sig i ketos eller inte. Jag ser här inga motsättningar om man nu inte ska se det som Per skriver som ett ”angrepp” på oss som försöker sträva på på ”den smala vägen” och på detta sätt behålla vår hälsa genom att undvika alla frestelser som hela tiden lurar runt hörnen. Så uppfattar dock inte jag hans artikel.
Folk som inte är alkoholister kan dricka en del alkohol och de som ännu inte hamnat i det metabola syndromet klarar en del kolhydrater också. Hur mycket friska människor får framtida forskning visa.
Per har inte läst på.
Man mätte förekomsten av ketoner i urinen. Om det inte förekommer ketoner i urinen kan det betyda att personen är fettanpassad eller att personen äter tillräckligt kolhydrater för att hindra ketos.
Brist på ketoner i urinen visar ingenting. Man ska mäta ketoner i blodet.
Ketoner i urinen betyder bara att personen inte kan tillgodogöra sig dem, dvs personen är inte riktigt fettanpassad.
Lena Skrev:
Du har helt rätt vad gäller aporna som har stora tjocktarmar och små tunntarmar och därför är anpassade till just en vegetarisk kost och detta förhållande gällde nog också för människoaporna när de kom för fem miljoner år sedan under de tre miljoner åren innan släktet människa utvecklades för två miljoner år sedan och tog över.
Med människan blev köttet och jakten alltmer viktig och när Homo Sapiens till slut dök upp för så där hundra tusen år sedan var omvandlingen till köttätare klar vilket bland annat visar sig i att vi har små tjocktarmar och långa tunntarmar. Våra käkar och tandgarnityr är också usla på att tugga rötter men här har kokkonsten förstås hjälpt till för att vi på ”senare tid” skall kunna tillgodogöra oss stärkelsen utan en stor tjocktarm.
När sedan jordbruket med full kraft slog till för 10 000 år sedan innebar detta en katastrof för vår hälsa.
Frank Nilsson Skrev:
Jag vet som sagt inte hur Per har forskat kring detta men det vore tråkigt om det är som du säger.
Själv har jag mätt med både stickor och blodprov och jämfört vid något tillfälle och jag har faktiskt inte sett någon större skillnad. Nu lär det också finnas mätare för ketoner i utandningsluften som kanske är tillförlitligare än stickorna.
Men återigen tycker jag att frågan är irrelevant men den kanske återspeglar en principiell inställning till ketos och eventuellt strikt LCHF men själv tycker jag att det mesta talar för att det är OK att befinna sig i ketos när man är metabolt sjuk och även vid andra sjukdomstillstånd och säkert är det heller inte farligt, och kanske till och med nyttigt, för friska människor, även om godis är godis och svårt att avstå från. Det senare verkar också vara en öm tå.
Josef Boberg Skrev:
Tack igen för att du ”håller ordning” på mig!
När jag nu här åter läser min lista inser jag hur ’logisk’ och invändningsfri den är. Det måste därför vara svårt att argumentera emot den och jag har faktiskt inte sett någon som på allvar försökt – den kanske är bra 🙂 ?
@ Frank Nilsson:
Så du menar alltså att inuiterna inte var fettanpassade?
Kalle Skrev:
Frank skrev:
Inuiterna hade inga ketoner i urinen enligt Per Wikholm.
Till att börja med instämmer jag helt i de kostråd Annika ger här ovan. En del måste för sin hälsa äta strikt LCHF medan andra kan äta mer liberalt.
Sedan är det tråkigt/pinsamt med Frank Nissons grundlösa påstående om att jag inte är påläst. Skillnaden är att jag har läst mer vetenskaplig litteratur än bara Stefansson.
Det verkar inte som Frank Nisson läst min artikel i LCHF Magasinet, Sinclar och de andra vetenskapliga artiklarna som nu finns klickbara på LCHF.se. Inuiterna uppvisade inte ketos i urinen på sin normala kost men gjorde det efter drygt tre dygns fasta. I Bellevue experimentet där Stefansson och Andersen åt strikt LCHF, 80 % fett i ett år uppvisade båda ketos i urinen under hela experimentet. Det går inte att bortförklara sådana resultat med ketoadaption och urinstickors otillförlitlighet.
Ytterligare belägg för att inuiternas kost inte var LCHF-liknande/ketogen är att de på sin normalkost uppvisade bra glukostolerans medan den sjönk drastiskt när de gick in i ketos efter tre dygns fasta. Omvänt, vid Bellevenuexperimentet med 80 % fett var glukostoreransen låg men återställdes vid avslutningen av experimentet när de övergick till att äta en amerikansk normalkost med mindre fett och mer kolhydrater. Precis denna effekt råkade Annika ut för när hon publicerade sitt värde på ett glukostoleranstest för några år sedan, vilket Aftonbladet med krigsrubriker beskrev som att Fettdoktorn hade fått diabetes av LCHF. När Annika sedan åt lite liberalare med kolhydrater några dagar före ett nytt test var glukostoleransen återställd.
När jag började med lchf för ett antal år sen gick jag efter Annikas ”white paper” som sa att allt med max 5% kolhydrater var ok. Tack vare att jag fick dricka mjölk och äta fil och andra mjölkprodukter så passade lchf för mig. Grädde var en favorit. Hade jag inte ”fått” det hade jag tidigt lagt av. Annika skrev ju till och med någonstans att om man var hungrig var det inte fel att dricka ett glas mjölk. I flera år mådde jag utmärkt på den här max 5%-dieten. Antagligen var jag inte i ketos då, åtminstone inte som de renläriga definierar det. Jag tror att ketoner kanske drev min hjärna delvis, när jag fick ett jämnare och bättre humör, och ibland arbetade en hel dag på bara vatten utan att bli hungrig, för att sen äta en god middag på kött, grönsaker och ett glas vin. Det var ett gott liv. Det var lchf. Men gissningsvis var det inte ”optimal ketos”, som t.ex. Kostdoktorn definierar den, inte ”strikt lchf”, som Jonas Bergqvist skriver, inte ”Skaldemans LCHF”, inte ”fakir”, eller något av de andra begreppen som används för att beskriva att man försöker skära ner mot noll kolhydrater. Först i år har jag provat ”strikt lchf” med max 20 g kolhydrater per dag, för att få bättre resultat i träningen. Det har gått väldigt bra. Men vad jag vill säga med detta är att man måste vara tydlig med vad man menar med inuiterna. Att de inte var i ketos betyder inte att lchf är absolut ketos. Annikas ursprungliga lchf nämnde överhuvud taget inte begreppet ketos (vad jag kommer ihåg, men jag kan ha fel), men det var en utmärkt kost för friska, där man äter ganska få kolhydrater, men inte noll kolhydrater. I den ursprungliga varianten kan det också hända att en del protein blev till glukos, utan att det var ett problem. Så inuiternas kost kan ändå vara ett argument för att vi klarar oss utmärkt på en kost med mer animaliska produkter och färre kolhydrater, även om inuiterna inte var i ketos. Proffsen håller säkerligen reda på det här i sina ursprungliga artiklar, men i diskussionen verkar all lchf dras över en kam. I övrigt håller jag med om att all forskning ska redovisas ärligt, oavsett vart den pekar…
@ 19 Per Wikholm:
OBS att jag gjorde ytterligare ett glukostoleranstest på min normala LCHF-kost senare, där jag enligt anvisningarna fastade i 12 timmar före testet. Även den gången fick jag normalt resultat.
Men jag äter ju normalt inte superstrikt LCHF, utan lite filmjölk, frön och grönsaker, inkl morötter.
Jag har inte räknat på hur många g kh det blir per dag, men det kan jag göra om någon vill det.
@ 20 Mikael:
Och det intressanta är att inuiterna höll sig metabolt friska, även utan ketos.
Jag blir lite konfunderad över detta med ketos. Jag ligger uppskattningsvis alltid under 10% kh och oftast under 5%. När jag gör ett ketontest via blodprov uppvisas ingen ketos. Mätbara ketonhalter ses enbart när jag äter mindre än normalt, dvs vad jag uppfattar som temporär svält i någon mening. Men samtidigt är det uppenbart att jag får min mesta energi från fett, alltså fettdrift utan ketos.
Jag trodde att fettdrift innebar just ketos men det kanske jag fått om bakfoten?
Vad händer rent fysiologiskt när det utsöndras ketoner i blodet jämfört med fettdrift utan ketonutsöndring?
Fundersam undrar…
Annika Dahlqvist Skrev:
Ja tack! Jag tror det skulle vara mycket intressant för många att veta hur mycket kolhydrater du egentligen äter i snitt per dag.
Jag vet av dina tidigare beskrivningar hur du äter och att du äter relativt lite jämfört med många andra. Jag har vänner som vräker i sig morötter och mjölkprodukter och hänvisar till att du också äter dem, men jag tror mängderna skiljer sig åt markant.
Jag förstår nog inte vad denna debatt kring Inuiterna riktigt går ut på.
För mig är den som sagt en pseudodebatt men eftersom den uppenbarligen väcker så ”upprörda” känslor inom LCHF-rörelsen måste det rimligen finnas en orsak till denna upprördhet även om jag själv har svårt att förstå den.
Men kan det vara så att det är frågan om ”principen” som här väcks? Hemska tanke eftersom vi nu inte vill ansluta oss till några ”religiösa” dogmer? Vi hävdar ju att LCHF är vetenskap – åtminstone jag själv.
LCHF har som grundläggande ”princip” att förespråka en minskning av mängden kolhydrater i kosten och överger man denna ”princip” så får man som kostdoktorn och en del andra framträdande kostprofiler också varit inne på kanske slopa själva begreppet LCHF för här ligger ”principen” inbäddad i LC. Man får då ersätta detta LC med något som ”naturlig mat” (NM) eller varför nu inte tala om det olämpliga i att äta ”skitmat” alltså ’inte skitmat’ där då förkortningen ISM skulle slå världen med häpnad genom sin genialitet. HF är förstås en ännu värre ”horrör” som rimligtvis då också ’ryker’. ISM räcker säkert mer än väl som förkortning.
Fördelen med en sådan namnändring skulle förstås vara att man inte längre behöver ”utmana” etablissemanget på något sätt och kanske kan man samtidigt kan tvätta bort det ”dåliga rykte” som LCHF har fått i dessa etablerade kretsar. Man kan helt enkelt hoppas på att bli salongsfäig som det brukar heta, kanske till och med populär, få vänliga klappar på axeln och möjlig hamna ”in the lime-light” och förhoppningsvis i mer än en kvart. Jag kan faktiskt i min livligaste fantasi heller inte förställa mig någon som inte skulle kunna ställa upp bakom begreppet ISM.
Vi har här uppenbarligen att göra med genier och inte minst om man ska tro dem själva!
Feghet är en väldigt fin överlevnadsstrategi i många sammanhang när man står inför övermäktiga utmaningar även om fegheten döljs i samma kaxighet som hos mopsen och med tanke på storleken på de krafter vi utmanar talar mycket för att en sådan strategi är mer än rimlig.
@ Professor Göran:
Professor Göran Skrev:
Kan du springa i kapp en älg och bita den till döds?
Kan du fånga en fisk?
Kan du fånga en fågel?
Jag kan inget av detta.
Men det kan en varg.
Eller en mink.
Eller en havsörn.
Vad är min kropp bra på då? Jo, plocka saker. Frön, rötter, blommor, frukter och bär (vi kan se om frukter är mogna eller inte med vårt färgseende) och antagligen musslor, insekter och liknande djur.
Finns det något annat djur på jorden som är så bra på att plocka saker som människan?
@ Johan:
Människan är den enda ”djurart” som har kunnat göra spjutspetsar och detta redan för hundratusentals år sedan och kanske till och med redan för miljontals år sedan och knappast för att använda till att spetsa mogna frukter på.
Professor Göran Skrev:
Men vad åt man innan den tekniken kom fram?
@ Lars Henrik:
Det verkar som om ketosen infinner sig vid umbäranden som svält och hårt arbete. Själv upplever jag aldrig ketos numer. Min ketos slutade i och med att jag började äta fett. Jag levde i ketos så länge jag hade inre fettreserver och inte åt frukost.
Jag såg för 20 år sedan en dokumentär som visade hur 8 danska vetenskapsmän och 8 Inuiter korsade Grönlandsisen. Slutkommentaren var att västerlänningarna inte anpassade sig till svält och extrema livsvillkor, vilket Inuiternas fysiologi omedelbart gjorde. Idag gissar jag att sockerdrivna människor har en metabolism som inte är anpassad till svåra omständigheter. När jag var i ketos frös jag aldrig. Min kropp fungerade på ett makalöst sätt, med obegränsad fysisk uthållighet. Jag fick då insikten att socker degenererar våra kroppar och gör kroppen svag.
Det ska bli intressant att någon gång få svaret på den förvirring som Per W. nu skapat. Har vi nu hittat en svart svan så måste vi ha en bra förklaring. Inte bara konstatera att det är så här.
Jag misstänker att vi måste lära oss lite biokemi, för att begripa det här.
@ Johan:
Vi var nog asätare,,,,
Apan slutade att vara apa när hen lärde sig att samla märgben på savannen och krossa dem med en sten. Homo Habilis uppstod eftersom hominiden lärde sig att använda elden för att öka näringsupptaget. Mer näring att bygga hjärna med.
Slutligen uppstod vi homosar genom att vi tvingades ut i vattnet för att överleva och därmed fick stora doser omega 3 genom maten. Omega 3 är raketbränsle för hjärnan.
Vegetabilier är nödföda för att undvika svält!
Georg W Skrev:
Visst är det konstigt att vi inte har kroppar, käkar, tänder, instinkter som ALLA andra köttätare i HELA världen.
@ Johan:
Jag har det!
Johan Skrev:
Finns det något annat djur på jorden som är så bra på att plocka saker som människan?
Kråkfåglar!
Georg W Skrev:
@ Georg W:
Håller ej med dig. Jag anser mig vara mycket bättre på att plocka saker än kråkfåglar. 🙂
@ Johan:
Kan du tillverka ett fångstredskap ute i skogen?
Georg W Skrev:
@ Georg W:
Kanske. Beror på vad jag hittar. Köttätarna har dock sin kropp som redskap. Min kropp är fantastisk på att se om frukt och bär är mogna. Jag är otroligt bra på att plocka och leta fram saker. Dra upp stärkelserika rötter och pilla i mig larver, musslor, snäckor och sånt som jag har en designad kropp för att fånga.
Något min kropp är väldigt dålig på är att bita ihjäl älgar eller att simma ifatt en gädda.
Men med teknikens hjälp har människan lärt sig odla stora vetefält och skapat olika vapen till att döda djur med.
En intressant fråga uppstår: uppfanns vapen för att skydda sig mot grannreviret? Eller uppstod vapnet för att döda djur med? Eller kanske bådadera.
Jag kan för mitt inre se hur Lucy dunkar stenen i pannan på den som försöker sno hennes märgben 🙂
Georg W Skrev:
Detta är också min erfarenhet, åtminstone vad gäller fasta. Men samtidigt verkar ju flera andra beskriva hur de befinner sig i ketos utan att vara i ”svälttillstånd”, i vart fall framgår inte detta tillstånd av deras beskrivningar.
Vi har ju många duktiga personer på detta forum och vi har diskuterat det många gånger. Borde vi inte kunna skramla ihop till en förklaring? Spontant känns det viktigt att gå till botten med detta.
—————————————————————-
Disclaimer:
Det är inte viktigt för mig personligen att befinna mig i ketos. Mår jag bra så räcker det gott. Däremot är jag mycket intresserad av att veta hur fysiologin är beskaffad.
Lars Henrik Skrev:
Jag har förstått det hela på följande sätt. När vi inte får i oss tillräckligt med kolhydrater via kosten eller genom ett överskott av protein som kan omvandlas till glukos i levern går vi istället över i en fettförbränningsmod och denna omfattar även omvandlingen av fett till ketonkroppar som då till stor del ersätter den glukos som hjärnan annars använder som energikälla.
Som Per påpekar i sin artikel och även Annika påpekar är fett att betrakta som en ”lyxvara” och har sedan urminnes tider betraktats som en sådan lyxvara. Man offrade som bekant företrädesvis fett till gudarna och detta anses de så kallade skålgroparna i våra hällristningar också ha använts till.
Att Gud föredrog Abels fettoffer och med sitt överlägsna förstånd därför inte gick på den drog som Kains med sina kolhydrater erbjöd är väl dokumenterat. Att Kain sedan blev aggressiv på sin kolhydratskost är nedskrivet i samma oförvitliga dokument. I det betydligt äldre Gilgamesheposet påpekas också att alkohol och bröd användes som drog för att förföra den oskyldiga jägaren (Enkidou) och på samma sätt som jordbrukarna alltsedan dess har gjort för att ”knäcka” olika naturbefolkningarna. Denna process har också inkluderat Inuiterna. Drogen fungerar uppenbarligen väldigt effektivt.
Man kan fråga sig vad som menas med att ”gå till botten med detta” innebär, men uppenbarligen förstår man redan idag det mesta av detaljerna i de biokemiska omvandlingsprocesser. Vad man knappast har koll på är hur de övergripande fysiologiska mekanismerna som styr det hela via olika hormoner fungerar i sitt växelspel inom den molekylära cellbiologin. Att det är frågan om biokemiska jämviktsreaktioner får vi dock anta om vi accepterar vad som sägs i Alberts et al. Men att detta växelspel är oerhört komplext är bortom allt tvivel utom möjligen i läkemedelsindustrins hybris och deterministiska värld.
@ Johan:
Vi kom relativt sent upp till Europa. Tidigare var vi i Afrika. Vår förmåga att svettas medförde att vi i stort sett kunde gå eller småspringa ihjäl ett djur. Vi kunde också bära med oss vatten. https://www.youtube.com/watch?v=826HMLoiE_o
Att springa ikapp en älg är alltså helt irrelevant. Våra händer greppar också fint runt ägg om man nu bygger hela sin tro runt vad man kan greppa med handen.
Professor Göran Skrev:
Inte jag heller – och jag har länkat den åtskilliga hundratals gånger.
Professor Göran Skrev:
Så har jag också förstått saken. Eftersom kolhydratinnehållet i min mat är lågt eller mycket lågt så blir den enda föklaringen jag då kan finna till att jag inte kan mäta upp några ketoner att jag stoppar i mig för mycket protein. Däremot är jag övertygad om att jag inte stoppar i mig så mycket proteiner att detta ensamt skulle kunna täcka energibehovet. Fettförbränning måste således äga rum, fast då utan mätbara ketoner.
Som jag ser det verkar det inte vara ett likamedtecken mellan fettförbränning och ketoner i blodet. Mätbara ketonvärden verkar uppkomma vid ett visst förhållande mellan den förbrända fettenergin och det totalt förbrända energin?
Lars Henrik Skrev:
Så förstår jag det också. Fett fungerar i sig själv som bränsle i cellerna när inte kolhydraterna flödar in och när fettet verkligen släpps ut ur fettcellerna och in som fria fettsyror genom cellväggarna.
Börjar man gräva i detta så framträder de metabola processerna som vanligt som väldigt komplicerade. Själv blir jag helt överväldigad av just denna komplexitet i vår metabolism och det är därför jag har så väldigt svårt för en del kaxiga typer i kostdebatten som kategoriskt VET på samma sätt som de himmelska makterna.
Själv tror jag inte att det finns någon egentlig ”botten” när det gäller själva förståelsen vilket inte hindrar oss att skaffa en övergripande bild som stämmer hyfsat med verkligheten, alltså vetenskaplig enligt min mening, och som vi eventuellt kan leva med.
Med Wittgenstein behöver vi egentligen inte några teorier om inuiternas icke-ketos för att visa att LCFH-verkligheten fungerar om vi nu bara ger tusan i kolhydraterna.
@ Josef Boberg:
Lena har kanske inte helt fel! Om att frukt o grönsaker också är ursprungsföda.
Såg på Kunskapskanalen igår om ”Naturens mysterier” att när den stor vulkaniska sprickan delade Afrika i två delar på var sin sida om Kongofloden, så uppstod två raser ur ”Ursprungsschimpansen”. ”Ursprungsschimpansen” levde på frukt.
De fredliga Boboerna, som lever i matriarkat, löser problem med bl.a.sex och ömhet och lever ett lugnt och empatiskt liv i träden i ett område söder om Kongofloden.Födan delar de solidariskt på. Och de klänger omkring uppe träden med sina starka armar/handfötter och överkroppar.
Schimpanserna som lever i ett område norr o Kongofloden. är aggressiva och slåss om maten, för där är större konkurrens om maten både inbördes och med andra arter. Där är det Alfahannar som styr och snor åt sig. De är därför av matkonkurrensskäl även köttätare och fångar t.ex. en annan apart, som inte har en chans mot de anstormande schimpansflockarna. Alfahannarna sliter åt sig de bästa bitarna.
Det är en utveckling som skett över miljontals år. Men frukt o grönt (blad) synes inte påverka deras hälsa och mentala tillstånd mer än positivt. Även de sällsynta och fredliga bergsgorillorna, den största aparten, lever på endast gröna blad, som ju måste innehålla vad dessa stor och starka djur behöver.
Det var mycket intressant för där var det inte tal om varken LCHF, Atkins, GI – eller kostpyramider.
Professor Göran Skrev:
Ja, vi irrar lite i detta landskap men som du också skriver så kan det vara av värde med en bild på någon nivå som vi kan använda som förklaringsmodell.
Enligt Jonas Bergqvist finns det i princip två typer av ketogenes:
Det är denna ”dietketos” jag funderar på. Vid vilket förhållande mellan protein- och kolhydratenergi å ena sidan och fettenergi å den andra börjar levern producera ketonkroppar och varför? Även med ett något högre förhållande förbränner man ju uppenbarligen fett så vad är då vitsen med ketonkropparna? Resonerar jag galet?
PS. Jag har nog till en del lämnat debatten om Inuiternas kost eftersom detta föreföll mer intressant 🙂
Lars Henrik Skrev:
Själv tror jag inte att det är skadligt att befinna sig i ketos baserad på våra egna erfarenheter av strikt LCHF och då har vi ofta nått även de högsta ketonnivåerna och utan någon som helst fasta. Det enda jag har läst som skulle tala mot ketos är att en gynnsam tarmflora skulle kunna skadas av detta tillstånd. Men om vi nu tror på att människan i sin existens som jägare under svältperioder mer eller mindre regelbundet måste ha hamnat i just ketos så verkar det förstås inte så troligt ur evolutionistisk synpunkt att tarmfloran skulle slås helt och hållet annat än att tarmarna förstås måste vara ganska ”rena” och fina under sådana perioder.
Intressant är att när vi nu på senare tid dricker en del egentillverkad yoghurt inte har ett enda spår av någon ketos vilket måste bero på den ringa mängd laktos som vi nu får i oss.
Min förvirring bottnar i att glukoneogenesen och ketos tydligen inte är samma sak utan två olika processer i levern. Det vore intressant att få en förklaring på skillnaden på dessa två begrepp?
Jag börjar tro att Johan har rätt. En apa måste tillbringa sin tid med att äta eftersom deras mat är värdelös och de kräver stora mängder mat att tugga sig igenom, för att överleva. Det gör att övrig kvalitetstid blir värdefull. Förmodligen är det därför bonoboerna pökar den tiden och chimpanserna tittar på när alfahannen gör det. Apor har inte tid med miljöförstöring. De måste äta.
@ Georg W:
Nu var du lika kul som Thomas Jansson brukar vara 🙂
@ 24 Lars M:
Jag äter för närvarande en vanlig dag: Fettkaffe på morgonen, med en dryg tsk – eller två, av kokosfett + en slatt grädde i kaffet. ½ tsk Seltin i ½ glas vatten förebyggande mot saltbrist. Under dagen på jobbet två kokta ägg. (Vissa dagar bjuds det kanske på en sockerkaka i fikarummet, då kan jag inte låta bli att ta en liten bit). När jag kommer hem efter jobbet tar jag ca 1 dl filmjölk med 1/4 dl av min fröblandning (pumpakärnor, sesamfrön, solrosfrön, kokosflingor och hackade nötter). Lite senare äter vi middag, tex en fiskgratäng, med en sås av turkisk yoghurt, grädde, tomatpuré, salt och kryddor, och ostskivor ovanpå. Råkostsallad i generös mängd med isbergssallad, blomkål, tomater och gurka. En salladsdressing på olivolja, vinäger och salladskrydda. 1-2 gnagmorötter beroende på storlek. Dricker vatten till. Tomater, gurka och morötter är hemodlade, så länge de räcker. Morötterna brukar räcka ända tills nästa sommar, förvarade i sand i jordkällaren.
Alla mängder är på en höft.
På detta håller jag mig frisk och frodig, med ett normalt blodsocker, vid övre normalgränsen av BMI – så ingen behöver bekymra sig för att jag skulle vara undernärd. Det är nu tionde året för mig på denna kost.
Jag hinner/orkar inte just nu att räkna på kolhydratmängden en dag för mig. Någon annan som orkar hjälpa till med det?
Professor Göran Skrev:
Ja, laktos spjälkas ju till galaktos och glukos för de som har de rätta enzymerna. Själv får jag hålla mig till ”färdigspjälkad” laktosfritt med, tror jag, tillsatt galaktos och glukos.
Jag får forska vidare om ketogenesens mysterier…
Det slog mig just att vapnen uppfanns för att skära kött med. Redan den första stenen som gick sönder för Lucy blev en stenskärva att skära kött med. Sedan utvecklade vi handens muskulatur och funktion genom att utveckla vår stenyxe-produktion. Vår hand är skapad för att tillverka stenyxor (såg jag i en dokumentär).
Jag tror att mänskligheten alltid levt i ketos förutom korta perioder av frukt och stärkelse. Åtminstone före jordbruket.
@ Annika Dahlqvist:
Du nämner morötter. Här hemma sträcker vi oss även till Palsternacka, 10,2 % kolhydrat som ligger strax över din gräns 10 % i ”LCHF för seniorer” . Likaså är lite riven pepparrot med 10,5 % och skirat/brynt smör till kokt/stekt torsk eller gädda en godtagbar synd mot ”huvudregeln”, tycker jag.
@ 53 Javo:
Jag brukar inte äta palsternacka, för jag tycker att den är för söt.
Skulle skirat/brynt smör till fisk vara ”synd”?
Pepparrot är väl mera att betrakta som krydda, och då spelar kolhydrathalten inte så stor roll. Vitlök är också kolhydratrik, men den brukar man inte äta så stora mängder av.
Palsternackan hade vi senast i en s.k. stomp ihop med rotselleri, vilket jag glömde skriva och det skirade/brynta smöret betraktar jag inte som synd utan ren o skär LCHF..
Värre är det med att jag inte kan låta bli min frus goda hembakade bröd. fast jag skär så tunna skivor jag nånsin kan. Går de sönder så limmar jag ihop dem med smör/Bregott och armerar med Romansallad och så köttpålägg, ost eller leverpastej på det. Sån leverpastej som de inte blandar socker i. IKEA har en fabrikspaketerad med 7% kolhydrat, varav 1% sockerarter, mot ca 10% varav ca 2% sockerarter, i den i butiken. Dessutom har IKEA´s 41% svinlever istället för motsvarande i butiken som bara har 35% och därmed är godare/smakar mer ”lever” och mindre sött. Och överst på det några tjocka skivor slanggurka. Då njuter jag, trots ”brödsynden” av den ”nyttiga” mackan.
Fattar inte varför de ska söta leverpastej och en massa andra charkprodukter så mycket som de gör..
Hör och häpna – ”Olivolja – bra smörjmedel för hjärta” – med etablissemangets Mai-Lis Hellénius, professor vid Karolinska institutet.
@ Georg W:
Levern har ju ungefär 500 olika funktioner hävdar de lärde så det finns lite olika processer att välja på,,,,
När det gäller näringstäthet i kosten så ligger antagligen koala-björnarna riktigt lågt, de äter hela sin vakna tid för de löv de äter knappt innehåller någon näring alls. Att de rör sig så sakta beror på att de inte skulle överleva om de skulle få lite mera fart, de är ju helt i klass med många av de offentliganställda som figurerar i Strindbergs mästerverk ”Röda rummet” – det gäller således att hitta sin ekologiska nisch,,,
Naturligtvis har jag noggrant studerat koalan under mina många resor till Australien då jag har en viss dragning åt björnar, i all synnerhet nu när vintern är på väg och det skulle kännas bra att få gå i ide.
Nu är ju som alla vet inte koalan en riktig nalle och går inte i ide men kompenserar detta med att sova runt 20 timmar om dygnet. När de kopulerar är det få som känner till och släktets honor sägs dessutom att vara synnerligen besvärliga att kurtisera – en viss skillnad mot vissa med oss närbesläktade apor.
Mycket intressant finns att läsa om bland annat schimpansernas amorösa liv i boken ”Gryning över Kalahari. Hur människan blev människa” skriven av Lasse Berg – rekommenderas men den borde ju rimligtvis redan finnas i edra bokhyllor?
Att rida ut på en kamel i Kalaharis öken och dricka the & snaps av ortsbefolkningens egna lite säregna smaksättning (ibland smaksatt med kamelspillning vilket ger en lite frän smak – ungefär som att tugga på en varmrökt Havannacigarr) medan solen lite motvilligt höjer sig över sanddynerna är naturligtvis extra intressant om man har läst Bergs böcker – det var där det hela startade,,,,
@ Thomas Jansson:
”Gryning över Kalahari” är en fascinerande bok”. Så är även hans ”Skymning över Kalahari”. Alla på den här bloggen som är det minsta intresserade av människans tillblivelse, utveckling och villkor bör läsa dessa böcker.. Lysande populärvetenskap!
Människan är allätare och urprungskosten ser olika ut beroende på vad som fanns att tillgå. Inutierna hade inte tillgång till växtlighet, men till kött och fisk och då blev det det. I andra delar av världen var det mer kolhydrater med frukt, dinkel och annat. Våra gener och förmåga att tillgodogöra sig olika livsmedel har även utvecklats åt olika håll, vissa mår bra av mjölkprodukter andra blir sjuka. Samma sak med kolhydrater. Blir urfånigt att dividera om vilken kost som är mest rätt, baserat på vad inuiterna eller andra ursprungsbefolningar åt. Det enda viktiga är vilken kost du själv mår bra av, om det nu är LCHF eller annan typ av kost.
@ adhd-mamman:
Vad menar du med ”Samma sak med kolhydrater”? Menar du att det finns människor som mår bra och blir friska av socker? Mjölk och socker är inte samma sak! Jag beklagar att ni drabbats av mjölkintolerans. För mjölk är väldigt nyttigt, till skillnad mot socker.
Det som är urfånigt, rent av stenålderslöjligt, är att någon kan tro att det divideras, när människor anstränger sig för att försöka förstå outgrundliga metabola biokemiska processer.
Georg W Skrev:
Om du får veta att människodjurets ger sina avkommor ca 40 E % socker via modersmjölken så tror jag din inställning till att socker är fel/farligt ändras.
@ Georg W:
Jag anser argumentationen för att äta lchf baserat på vad inuiterna åt och liknande argument, är en stor anledning till att lchf inte tas på allvar. Frukt har också varit ursprugskost i många delar av världen. LCHF blir utskrattat av många på grund av dessa tveksamma argument och det tycker jag är synd. Det finns så många som skulle tjäna på att testa LCHF och då är det tråkigt att det inte tas på allvar av sjukvården. Vad ursprungsbefolknigen åt, handlar om tillgång på föda och har föga att göra med vetenskap eller biokemiska processer, de skulle sannolikt ha ätit frukt också om de haft tillgång till det. Med mer genomtänkta resonemang skulle man kanske komma längre.
Jag är inte mjölkintolerant själv, men det är en ganska stor grupp människor ute i världen som är det. Ja jag menar att det finns dem som åtminstone själva anser sig må bra av en stor andel frukt och grönt i kosten och att känsligheten för kolhydrater varierar mellan olika människor och långt ifrån alla, men att många anser sig må bra av frukt, rotsaker, svart ris mm. Att hävda att alla dessa personer gör fel och egentligen skulle må bättre av att ändra kost är lika arrogant som att racka ned på dem som anser sig må bra av LCHF. Jag väljer att respektera alla som skapat sig en bättre livsstil och hälsa genom att ändra sin kost i en riktning som är bra för dem själva, därför tycker jag resonemangen med att försöka ”överbevisa” andra om vad som är rätt kost, baserat på vad inuiterna eller andra folkslag ätit, är kontraproduktiva och motverkar sitt syfte med att få människor mer öppna för LCHF.
Helt rätt, Johan. Det går inte att vara kategorisk.
@ adhd-mamman:
Jag vet inte vad du pratar om? Jag vill veta hur den maten påverkar metabolismen och ämnesomsättningen.
Johan Skrev:
Johan – Näringsvärde/100 g i bröstmjölk – Energifördelning – animaliskt fett 47 %, kolhydrater, digererbara 46 % och protein 7 % = 100 %.
@ Georg W:
Jag pratar om det som tråden handlar om samt den blogg som det länkas till i inlägget. Att argumentera för vilken kost som är bäst, baserat på vad en viss ursprungsbefolkning åt, är varken relevant eller trovärdigt. Har försökt att få min son som har adhd att testa LCHF, men han tycker att det är humbug. Jag förstår honom med tanke på alla ”hitte på argument” som urholkar förtroendet för LCHF som för många varit en räddning.
Har du något exempel?
@ adhd-mamman:
Du har helt rätt – det är inte naturliga kolhydrater i sig som orsakar det metabola syndromet utan överätning av ”skitmat”.
Däremot så är ju LCHF en räddning för de som blivit skadade.
Viktigt är ju att tänka på vilken utgångspunkt man har när man diskuterar – många glömmer bort det och fokuserar ensidigt på det som gäller för den egna situationen,,,,
Diskussionen om vad inuiterna åt är bra men hör inte hemma vad vi äter – där har Per W missat rejält,,,,
@ Georg W:
Skojar du? Har inte det gått fram? Har ju förskat att förklara i 3 inlägg att jag tycker att det är olyckligt att man använder argument för vad ursprungsbefolkningen åt som argument för vad som är nyttigt och att det urholkar förtroendet. Har hört flera LCHF’are båe på detta forum och i verkligheten som envisas med att tjata om vad inuiterna åt. Är det ingen mer än jag som ser en fara i att det urholkar förtrooendet? Samma sak med överdrivna och onyanserade påstenden om att kolhydrater skulle vara ett ”gift” och att alla skulle må bättre av LCHF. Tror man verkligen att folk ska köpa det, när det finns kärnfriska åldringar som ätit havregrynsgröt varje morgon eller populationer ute i världen som äter ris eller frukt varje dag?
@ Thomas Jansson:
Ja, håller med fullständigt. LCHF är en räddning för många och ännu fler skulle säkert kunna må bättre av att testa LCHF. Galet att att exempelvis fetmaoperationer anses säkrare än LCHF eller att LCHF ännu inte är vedertaget inom diabetesvården. Det är därför att jag blir irriterad när det kommer upp konstiga argument för LCHF som en universalmetod, som mer bygger på ens egen övertygelse och brist på öppenhet.
@ 50 Annika Dahlqvist:
Tack för din beskrivning, precis som jag misstänkte så äter du ganska lite under en dag.
Det är inte så lätt att uppskatta mängderna, men om jag antar 150 g torsk, 125 g ägg, 100 g morot, 100 g tomat, borde det hamna i storleksordningen 60% fett, 25% protein och 15% kolhydrater.
Möjligen något högre fettandel för jag vet inte hur mycket sås du äter till fiskgratängen. Jag använde den gamla sidan minmat.net för uppskattningen där alla ingredienser inte finns, så tex tog jag 10 g saltade jordnötter i din nötblandning. Kanske någon annan kan försöka med annat verktyg.
Kalorimängden blir inte mer än ca 1100 kcal och kolhydratmängden hamnar runt 40 gram.
@ adhd-mamman:
Finns ingen anledning att återupprepa vad Skaldeman anser i frågan så jag tar mig friheten att kopiera ett av hans inlägg som nyligen varit publicerat på FB,,,,
————————————————————————————–
”Jag har skrivit ett slutinlägg i diskussionen om inuitkost. Det var ett svar till den trevliga signaturen Thomas Tombola Jansson som undrade vad inuiternas kost har för intresse för oss. Klistrar in det här också. Nu återgår jag till min kommande bok.
För oss som äter LCHF spelar det ingen roll vad inuiterna åt. Vår kost bygger inte på deras. Det som ändå gör de nordliga jägarfolken intressanta är att de levt stenåldersliv ända in i våra dagar. Långt in på 1800-talet jagar många stammar fortfarande med spjut, harpun, pil och båge. Så som deras förfäder hade jagat i tusentals år, ända sedan mammutarnas tid.
Dessa jägarfolk är levande exempel på hur våra förfäder överlevde i norra Europa för femtiotusen år sedan. De jagade selektivt stora bytesdjur, sådana som bar på mycket fett och de åt företrädesvis de feta bitarna. Detta är en nagel i ögat på vegetarianer, kostforskare och paleoeliter som vill att förfädernas kost ska överensstämma med deras egen. Därför kämpar man frenetiskt för att förneka vad jägarfolken åt. Stefansson var den som skrev mest om inuiternas kostvanor och därför är han ett givet mål. Eftersom det är svårt att angripa hans antropologiska noteringar angriper man honom som person.
Vad vet vi då om vad inuiterna åt? Genom vilka glasögon ska vi se deras kost? Inuiterna var ett jägarfolk som levde i samklang med naturen. De är så ett jägarfolk överlever, i generation efter generation. De överåt inte som den vite mannen, även om forskarna påstår det. De hade tidvis ont om mat och tidvis rikligt med byte. När tillgången på fisk var god fyllde de kompost efter kompost med fisk runt sina hyddor. På vintern behövde de lite mer kalorier, på sommaren lite mindre. De åt vad de behövde, så länge det fanns mat.
Sen finns det skrivbordsforskare som säger att de åt fem kilo kött vid en måltid och kilovis med protein per dag. Många av dessa forskare var verksamma på 1930-talet. I rasbiologins tidevarv skulle vildarna äta blodigt och mycket. De frågade inuiten vad han åt och översättaren svarade vad den vite mannen ville höra. De bad inuiten visa hur mycket han kunde äta, och han visade det. Sen skrev forskarna ner resultaten och citerade varandra. Det uppstod nya stammar av inuiter som var vegetarianer, kolhydratätare eller högproteinätare, beroende på vad vetenskaparen hade för preferenser. Det var bara de som levde med inuiterna som sa att de åt högfettkost.
Låt oss tillämpa denna vetenskapliga teknik på dagens amerikaner. De är kända för att äta mycket. De kan äta 70 bratwurst på tio minuter, eller 140 hårdkokta ägg på åtta minuter. De amerikanska tjejerna är inte så mycket sämre. De kan äta 25-30 hamburgare på tio minuter. En tvåkilos biff klämmer den hungrigaste amerikanska tjejen på två minuter och 48 sekunder. Molly Schuyler heter hon, en fyrabarnsmor från Nebraska. Men det är inte i klass med kitavaborna, som kunde äta tio kilo griskött vid en sittning. (Berätta inte det för Staffan Lindeberg!) En papuatjej som åt ihjäl sig hade drygt 8 kg halvsmält griskött i magen.
70 grillade bratwurstar väger ungefär tio kg och innehåller 30.000 kalorier. Energifördelningen är enligt Hälsovakten 13 E% protein, 6 E% kolhydrater och 81 E% fett. Amerikansk standardkost, någon? Är detta representativt för vad amerikanen äter? Nej, men det är vad en amerikan kan stoppa i sig på tio minuter om han blir ombedd att äta snabbt och mycket. (Ja, det finns filmbevis på allt detta!)
Skicka en inuit till Amerika och låt honom notera sådana begivenheter. Det kan bli starten till en inuitvetenskap om amerikanska matvanor. Skicka dit en inuit till för att kontrollera uppgifterna och sen kan inuitforskarna börja citera varandra. Vandringssägner, kallar vi sådant.
Det bästa sättet att få reda på vad människor verkligen äter är inte att fråga dem, utan att leva med dem och dela deras måltider, under åtminstone några år. Och hela tiden notera när, var och hur de äter. Det var vad Stefansson gjorde. Det näst bästa är att låsa in dem i ett laboratorium under något år och mäta på grammet vad de äter. Stefansson lät göra det också. I valet mellan Stefanssons fältanteckningar och kostvetenskapens skrönor så väljer jag fältanteckningarna.
Dessutom finns det inte någon inuitmat, lika litet som det finns någon amerikansk mat. De olika inuitstammarna åt olika saker, beroende på årstid, var de befann sig och i hur hög utsträckning den vite mannen hade skjutit bort det jaktbara viltet. Men de var alltid på jakt efter de feta bitarna.
/SSS”
@ Annika Dahlqvist
Kvoten LA/(EPA+DHA) i ditt exempel blir oändligt stor eftersom nämnaren är noll.
Omega-3 tillskott?
Annars mer vildfångad fet fisk från friska hav?
Thomas Jansson Skrev:
Jag kanske MÅSTE gå med i FB trots allt!
SSS är ju alldeles formidabel 🙂
Det är på samma socialantropologiska sätt som jag själv har läst Stefanssons skildringar och han var ju antropolog.
LCHF utmanar som sagt, på samma sätt som Stefansson, etablissemangets kostråd med sina egna levande exempel (deltagande observation kallas det inom antropologin) och som de facto innebär vetenskapliga experiment som klart visar att man kan må bra, och till och med bli frisk, om man skippar kolhydraterna. Det är för att dessa levande exempel, på samma sätt som i alla andra lågkolhydratsexperiment som genomförts under par hundra års tid nu, i grunden utmanar de rådande dogmerna inom medicinen som gör att vi utan vetenskapligt hållbara argument får ta ”skit” från detta etablissemang. Jag ser annars inga andra skäl till påhopp på LCHF än rena svepskäl för att få vara etablissemanget ”till lags”.
Att ”angripa” LCHF för att inuiterna levde på det sätt de gjorde en gång i tiden och inte hade några av våra moderna sjukdomar tycker jag är mer än absurt. Att etablissemanget slog sönder deras kultur och livsbetingelser genom sina omfattande intrång och samtidigt ”förförde” dem med mjöl och socker vilket också gav dem alla våra sjukdomar som bonus är både väldokumenterat och skamligt i mina ögon.
@ adhd-mamman:
Personligen så tror jag att orsaken till ADHD, är att mammor inte VET att socker är ett gift. Förlåt om jag är onyanserad. Men så ser jag på socker/kolhydrater.
Sen tror jag också att du missuppfattat innehållet i diskussionen om inuiternas mat. Frågan var varför inte Inuiter befinner sig i ketos? När de faktiskt äter strikt LCHF. Vi söker fortfarande svaret? Har du något att bidra med?
@ Georg W:
Bloggen som denna tråd hänvisar till tar upp fler aspelter än huruvida kosten var ketogen. Bla står detta:
”Bakgrunden till artikeln är att inuiternas kost ofta tas upp som ett exempel på LCHF i kostdebatten. Anledningen till att jag menar att detta är olyckligt är att denna myt är tämligen enkel att vederlägga om man går till den forskning och vetenskapliga litteratur som finns om inuiternas kost. Vi bör i kostdebatten hålla oss till de vetenskapliga argument för LCHF som är hållbara och sådana finns det gott om inom områden som viktnedgång, diabetes- och epilepsivård. Argument som inte håller för vetenskaplig granskning bör fasas ut annars sänker vi själva LCHF-rörelsens trovärdighet och gör oss själva till ett Flat Earth Society, till våra motståndares glädje”
För övrigt så är det nog ingen som tror att vitt raffinerat socker eller vitt mjöl är nyttigt. Att däremot använda benämnigen ”gift” för kolhydrater genrellt tycker jag är att gå till överdrift och sådana generaliseringar urholkar trovärdigheten.
När det gäller ADHD tycker jag att du kan läsa på lite. Att du överhuvudtaget kläker ur dig att ADHD skulle orsakas av att ”mammor” ger sina barn fel kost är direkt kränkande. För det första, om du nu vill lägga skulden på föräldrarna, vart tog ”pappan” vägen i sammanhanget? För det andra, ADHD är i huvudsak ärfltigt och man tror även att miljögifter som genom generationer ackumulerats i våra kroppar kan spela in här, men enligt dig är det alltså ”mammans” kostvanor som är orsaken. Att kosten kan spela in för att lindra negativa effekter av ADHD är en annan sak, men det är inte säkert att kostomläggningar hjälper för alla och det är definitvt inte det som är orsaken!
Vi har ju de som anser att ett salladsblad är giftigt så det finns variationer inom LCHF,,,,
Jag tror inte att ADHD framkallas från föräldrarna till barnet – det ligger längre tillbaka än så men många som ligger i gränslandet för vad som anses ”normalt” eller sjukt klarar sig nog på rätt sida gränsen om man utesluter sockerkosten,,,
@ Professor Göran:
Jag har väl en känsla över att FB i alla fall till viss del håller på att överta bloggarnas roll – det finns grupper för allt tänkbart,,,
@ Thomas Jansson:
Nu blev det litee OT med adhd debatt av det hela, det var inte meningen, men ett så grovt påhopp på ”mammor” ville jag såklart bemöta.
Ja en del svarar på en kostomläggning, minska på kolhydrater, i synnerhet gluten och socker , öka naturligt omega 3 med feta fiskar mm, ekologiskt kött, naturliga fetter från gräsbetande djur mm. För andra verkar kosten spela mindre roll, varför vet man inte riktigt än, men det finns en del forsknig kring ”dolda allergier” där bla gluten kan spela roll, andra har får förbättringar genom att ta bort mjölkprodukter ur kosten och givetvis socker och blodsockersvängningar som kan ge koncentrationsproblem även hos dem som inte har adhd.
Oavsett vad, många med adhd och deras anhöriga kämpar varje dag för att få tillvaron att fungera och försöker att testa med ALLT, ändå blir man bemött med gamla fördomar om att det skulle handla om slapphet i uppfostran eller i kosten, Att alla problem skulle lösa sig bara man förändrade kosten, är att förminska problemet. Suck!
@ adhd-mamman:
Att trådarna här hos Annika ganska snabbt skiljer sig markant ifrån start till slutet hör till det normala,,,
Nej, det finns ju grader av ADHD men många ungar idag blir stämplade helt i onödan anser jag – det kan handla om en lärare som inte klarar av sitt jobb, hemmiljö, kost och mycket annat. Helt normala ungar som avviker bara lite ifrån skolans normala pedagogiska lobotomering blir stämplade helt i onödan,,,
@ Thomas Jansson:
Ja det kan hända, fast för många kan det innebära en lättnad och inte en stämpel. Min son fick diagnos sent, nar han var runt 20. Jag önskar att han fått diagnosen tidigare. Det är så mycket lättare att få rätt hjälp som barn än i vuxen ålder.
@ adhd-mamman:
Ja – är det ADHD på ”riktigt” så är det som du säger, det jag vänder mig emot är stämpling av helt normala ungar som faller lite utanför – för sånt förekommer i en allt för stor omfattning.
Ungarna lever på vitt bröd, flingor och spagetti och orkar inte med skolan – då körs de till en psykolog som gärna skriver ut alla möjliga piller – då börjar man ju undra om det inte vore dags med offentliga spöstraff igen,,,,
Som helhet är det min övertygelse att psykologer gör betydligt större skada än nytta som helhet,,,,
Väldans vad det hamnade snett när ADHD kom in i bilden. Inte bra!
Min fru har som lågstadielärare – mycket duktig och uppskattad av elever, kolleger och föräldrar, men inte alltid av rektorer, eftersom hon var duktigare än vad de var – haft flera elever med ADHD under sina år som lärare.
Dessa barn och andra s.k. ”bokstavsbarn” har rätt till assistent. Det krävs mycket, är i princip omöjligt, av läraren om hon/han är ensam i en klass med 30 elever (på lågstadiet) och ett ADHD-barn, som min fru kämpade med i många år p.g.a. att kommunen använde skolan som budgetdragspel och drog in assistenten, som bara fick halvtid, för att ha halvtid med ett ADHD-barn i en annan klass, och utökade klasserna från till en början 20 elever, sen 25 och de sista klassen hon hade där var det 31 elever – PÅ LÅGSTADIET!!!!
Försök lära 31 7-8 åringar att räkna och läsa och samtidigt hålla god ordning. Du blir knäckt!
Denna mycket duktiga assistent klappade ihop och gick in i en depression p.g.a. stressen och den emotionella pressen att inte kunna hjälpa dessa barn som hon ville. Min fru gick också in i en depression. Det blev dyrare för kommunen med två deprimerade lärare än att ha två assistenter. Plus det personliga lidandet för min fru (och mig) och assistenten och hennes familj, samt ADHD-barnens familjer.
ADHD-barn är lika smarta som icke ”bokstavsbarn”. Generellt är problemet bristande koncentration och uthållighet, vilket ”neutraliseras” med en assistent som är vid deras sida hela skoldagen. Och många klarar sin skolgång mycket bra på det sättet.
Överger man dom på det sätt jag nämnt ovan, så är risken stor att de hamnar snett. I dåligt sällskap, kriminalitet, etc… Det finns proportionellt fler med ADHD-diagnos bakom galler än utanför.
Orsakerna är svåra att kartlägga, men det beror inte på att mammorna ger dem fel mat. Kanske finns en pusselbit till lösning i alla de tillsatser och miljögifter som vi utsetts för och att vissa barn är mer känsliga för sånt än andra. Socker kan vara ett ”gift”, dom bidrar till utveckling av ADHD.
Jag var väl insatt i alla min frus ADHD-elevers föräldrasituation och något fel på mammans omsorg om sitt ADHD-barn upptäckte jag inte i ett enda fall.Att en för dess barn anpassad kost kan var en bit på väg att lindra symptom är inte helt osannolikt. Socker ställer till det även för s.k. normal barn, som blir stökigare och mera oroliga av det.
Jag tycker det är skamligt att på den här bloggen ”hoppa på” en mamma, så som skett i inlägg ovan.
Plötsligt börjar alla prata ”kost”. Det gör man bara för att slippa ta i verkligheten, som heter socker/kolhydrater. Som inte är ett gift utan en livsnödvändighet för att bebisar ska bli barn och ungdomar och behöver mycket insulin och andra tillväxthormon.
Men jag trodde att vi alla var överens om att ADHD är diabetes typ 5 eller 6, nåt. Man får dessa barn balanserade genom att utesluta kolhydrater och mjölkprodukter.
ADHD är en märklig sjukdom. Tidigare hette det DAMP, men det visade sig vara ett påhitt från en forskare för att svara på ett politiskt friliberalt problem med de barn som inte passade in i den friliberala mallen på skolbarn.
Därför skapas ett system som baseras på att en läkare tittar på pojken diskuterar med föräldrar och lärare och vips bestämmer man att barnet lider av en sjukdom som heter ADHD. Diagnosen baseras helt på symptom. Många föräldrar blir väldigt lyckliga när barnet och de får en diagnos och samhällets hjälp att klara skolgången.
Men den stora risken är att barnet stigmatiseras och hamnar i utanförskap. Barnet själv börjar se sig som sjuk och i livslångt behov av stöd. Till exempel får ett barn i skolan, aldrig veta att det finns en assistent för bara honom. Han är alla barnens assistent. Massor av resurser och pengar när allt egentligen handlar om att barnet inte tål socker och blivit metabolt störd av socker och nu måste sluta äta socker.
Kosten skulle nog ändras åt LCHF-hållet också, det skulle barnen förmodligen må bra av. Ekologiskt har aldrig skadat någon. Pappor och mammor som ger ADHD-barn kolhydrater. De gör sina barn en stor otjänst. Dessa föräldrar ska inte slåss för acceptans för kolhydrater. De ska försöka utesluta detta gift från barnens liv.
Visst är det konstigt att adhd-mamman slåss intellektuellt för socker, när hon har en son som har adhd. För mig är det lite sjukt.
Fast jag har alltid hävdat att det är mig det är fel på.
Javo Skrev:
Har läst bägge!
Lasse Berg har nyligen gett ut den tredje delen av sviten: ”Ut ur Kalahari – Drömmen om det goda livet”
https://www.bokus.com/bok/9789170377761/ut-ur-kalahari-drommen-om-det-goda-livet/
Timmen är sen/tidig beroende på hur man ser det. Satt o tittade på TV-kanalerna Axess, Kunskapskanalen och Viasat history. Där finn mycket intressanta program
Lasse Bergs senaste ”Ut ur Kalahari” har skrivits upp inför Fars dag. Bergs böcker är oerhört fascinerande. Vilken kunskap den mannen har i skallen. Och som han skriver!!!! En njutning att läsa.
@ Georg W:
Det du beskriver i inlägget stämmer med mina åsikter då det gäller ungar som ligger i gränsen av vad som betraktas som ”normalt” av normalkorkade lärare som ju ofta är sprungna ur en frireligiös medelklass utan större verklighetsanknytning – det är ju till att börja med en ganska onormal sak att internera ungar i skolan i skolan på det sätt vi gör.
Men däremot har jag aldrig uppfattat det som att adhd-mamman propagerat för en sockerkost?
Men vi måste se upp med det patrask som många hjärnskrynklare tillhör. Tittar man på vad DSM5 – psykiatrins bibel innehåller finns det knappt en enda frisk människa! Och nu ser pillermånglarna inte bara en chans att droga vuxna utan oxå barnen – OCH husdjur ska så klart oxå ha lyckopiller numera,,,,
Medicin må vara till 95% kvacksalveri men psykarnas område är skrämmande nära 100%,,,,
@ Georg W:
@ Thomas Jansson:
Jag tror att det ligger väldigt mycket i vad ni säger.
Efter att ha läst ”Pillerparadoxen” och ”Mad in America” av Robert Whitaker så är jag nästan benägen att hålla med om Thomas siffran på 100% angående de psykiska sjukdomarna och medicinarna. DSM-5 borde betraktas som ett skämt om det hela inte tenderar att bli mer och mer ”blodig verklighet” och allt bara för att främja läkemedelsbolagens profit.
Den största faran är kanske att det är så lätt att bli kategorisk. Jag hävdar som bekant att ”det mesta talar för att det är klokt att BETRAKTA kolhydrater som ett gift och speciellt om man hamnat i det metabola syndromet” men att påstå att de ÄR ett gift är faktiskt en helt annan sak.
Det ligger också en stor fara i att ifrågasätta i alltför breda banor (som t.ex. det Thomas nämner om skolan även om det stämmer med min uppfattning) för att man så lätt kan bli lika dystopisk som jag själv verkar ha blivit. Hoppet om en förändring av vårt samhälle grunden bleknar och man hamnar hos Lierre Keith med hennes ”Vegomyten”.
PS Hustru är nu lycklig med sina nya sockervärden under 5 så förändring av kosten på det personliga planet verkar trots allt möjlig.
Professor Göran Skrev:
Önskar fortsatt lycka med den missionen!
Evolutionen pågår hela tiden, det förklarar varför vi reagerar så olika på maten. Till och med mina syskon har väldigt varierade krämpor på samma mat.
Nu ändras våra matvanor så snabbt att våra kroppar inte hinner anpassa sig, Men några har redan en tålig kropp och de kommer att bli framtiden för mänskligheten, om vi inte ändrar på dagens galenskap.
Georg W Skrev:
”Men jag trodde att vi alla var överens om att ADHD är diabetes typ 5 eller 6, nåt. Man får dessa barn balanserade genom att utesluta kolhydrater och mjölkprodukter.
Kosten skulle nog ändras åt LCHF-hållet också, det skulle barnen förmodligen må bra av. Ekologiskt har aldrig skadat någon. Pappor och mammor som ger ADHD-barn kolhydrater. De gör sina barn en stor otjänst. Dessa föräldrar ska inte slåss för acceptans för kolhydrater. De ska försöka utesluta detta gift från barnens liv.
Visst är det konstigt att adhd-mamman slåss intellektuellt för socker, när hon har en son som har adhd. För mig är det lite sjukt.”
Vad i hela friden får du det ifrån att jag skulle propagera för socker? Om du inte fattat att mina inlägg handlar om hur många ARGUMENTERAR kring LCHF, kolhdrater, ursprungskost mm på ett sätt som urholkar trovärdigheten, och inte om kosten i sig, säger det mer om dig än om mig!
Du är helt ute och cyklar och saknar helt uppenbarligen både erfarenhet och kunskap kring ADHD, problematiken och konsekvenserna för drabbade familjer.
En del familjer upplever att ändrade kostvanor mot mer ”LCHF”-lik kost har haft en positiv inverkan på barnen, för andra har det inte haft samma betydelse och vissa barn/familjer är så utmattade att de inte orkar kämpa och behöver hjälp. I vissa fall är problematiken så stor, att det inte går att styra över barnens mat, sömnvanor och rutiner överhuvudtaget och dessa familjer lever i ett totalt kaos. Att enbart hävda att detta skulle vara en kostfråga och att allt skulle lösa sig om ”mamman” slutar ge sina barn socker är att förminska problemet och ett hån mot alla drabbade familjer! Vad jag vet finns ingen som slåss för acceptans kring just kolhydrater. Snarare är det många av dessa familjer som skulle vilja ha specialkost i skolan mot en mer sockerfri/glutenfri kost med lägre andel kolhydrater. Det finns en värld utanför familjens väggar förstår du, men du tycker kanske att föräldrarna ska spärra in sina barn hemma med strikt LCHF kost tills de blir ”botade”? ”
Många familjer skulle önska att det kom fram mer entydig forskning och även enhetliga kostråd och många provar sig fram. Att testa om LCHF hjälper skulle säkert flera vara positiva till, om det fanns en högre acceptans i samhället i övrigt. För att komma dit och öka trovärdigheten, är det enligt min mening ingen bra strategi att dividera fram och tillbaka vad inuiterna eller annat ursprungsfolk åt, ej heller att använda onyanserade begrepp och ordval om kolhydrater som ett ”gift”. Det finns så mycket bättre argument för LCHF än så!
Frågan är vad man vill uppnå i sin argumentation och sitt engagemang? Vad vill du uppnå till exempel? Känns det meningsfullt för dig att sitta på ett bloggforum och spy ut din galla över mig och andra ”mammor” med ADHD-barn och anklaga dem för att förgifta sina barn med socker?
adhd-mamman Skrev:
Mycket klok synpunkt tycker jag!
Vår moderna värld ställer så enorma krav på oss människor att friktionslöst passa in i detta ’omänskliga’ maskineri att det för mig själv är förvånande att det ”bara” är 10 – 20 % som fått ”diagnosen” psykisk sjukdom för att de inte ”klarar av” den. Då är det ju inte frågan om att det är världen det är fel på utan de som blivit sjuka. Att läkemedelsbolagen förtjust gnuggar händerna inför tanken att ”hela” befolkningen snart skall förklaras psykiskt sjuk är mer än ett rimligt antagande och är bara betecknande för denna ’omänsklighet’.
Att kosten genom det moderna jordbruket har fördärvat vår allmänna hälsa tvivlar jag inte ett ögonblick på och det som förfaller mest troligt är att det då är det stora inslaget av kolhydrater som hänger ihop med detta jordbruk som till stor del bidragit till denna försämrade hälsa.
I min värld är det därför klokt att tänka i banor att man ska undvika kolhydraterna, om man nu som jag själv tror att de bidragit till att man, som jag själv och min fru, blivit metabolt sjuk. Om man nu ansluter sig till ett sådant synsätt anser jag i konsekvensens namn att det därför är klokt att BETRAKTA dem som ett ”gift” som man bör undvika. Det är med ett sådant synsätt mycket lättare att undvika dem på samma synsätt som för alkohol om man nu ”råkar” ha blivit alkoholist.
Jag råkade nyss se Ann Fernholm på TV4 med anledning av hennes nya bok och i handling demonstrerar hon där i programmet att godis ska betraktas just på detta ”giftiga” sätt men nämner naturligtvis inte ordet gift i sammanhanget.
Med Wittgenstein så är det en enorm skillnad mellan att ”säga” och att ”visa”. Och med honom och kanske dig, om jag nu inte har missuppfattat det du sagt, kan man kanske säga ”om det man inte kan tala därom måste man tiga”. Tyvärr är det nog så att detta tigande idag helt genomsyrar den medicinska världen med några få obetydliga undantag.
Om man som Wittgenstein skulle kunna bli ”frälst” så är den stora fördelen att man sedan med jämnmod kan acceptera de ohyggligheter man upplever i världen istället för att protestera och slå sig blodig för att ändra på det hela. En sådan frälsning skulle etablissemanget förstås ta till sig med förtjusning. Den skulle också kunna vara en lösning på den dystopi som jag själv befinner mig i så jag måste medge att jag därför är lite ”sugen” på ett sådant alternativ.
adhd-mamman Skrev:
Adhd-mamman – det finns redan forskningsrapporter om att artegen LCHF-kost är gynnsam hälsomässigt – t ex här.
Den högre acceptans i samhället ifrån etablissemanget får Du nog vänta på åtskilliga år – som jag ser det. Det drabbar ju företrädesvis dom som redan ätit sig sjuka med etablissemangets förordade normalkost.
Men vem som helst har ju friheten att bryta det hälsoförstörande mönstret – än så länge i vart fall.
@ Professor Göran:
Det är ändå skillnad på hur man själv väljer att betrakta kolhydrater och hur man väljer att missionera ut sitt budskap till andra. Det tror jag själv du var inne på i ett tidigare inlägg.
En person med epilepsi som valt en totalstrikt ketogen kost för att minimera risken för anfall, eller en person med metabolt syndrom skulle såklart betrakta kolhydrater på ett helt annat sätt än den fullt friska åldringen på 80 år som ätit havregrynsgröt i hela sitt liv. Att använda ordvalet ”gift” i sådana sammahang och att alla sjukdomar, neuropsykiatriska tillstånd beror på fel kost blir såklart kontraproduktivt och bidrar till konfrontation snarare än ”frälsning”.
Klumpiga ordval och en strategi som mer eller mindre går ut på att hävda att 90% av befolkningen gör fel och äter ”gift”, generaliseringar kring olika sjukdomar med LCHF som unviersalmetod och att mediciner är överflödiga, övertygar inte många, utan riskerar att spä på negativa förställningarna av LCHF.
Det handlar inte enbart hur mycket sanning som ligger i hur bra LCHF egentligen är, eller huruvida kolhydrater är att betrakta som ett ”gift”, eller vilken kost inuiterna egentligen åt. Utan frågan är vad man vill uppnå när man diskuterar med andra?
Min son som har ADHD sa något mycket klokt. Det räcker ibland att veta att man har rätt, det är inte alltid lika viktigt att alltid FÅ rätt i en diskussion.
MYCKET BRA av adhd-mamma!
”Klumpiga ordval och en strategi som mer eller mindre går ut på att hävda att 90% av befolkningen gör fel och äter ”gift”, generaliseringar kring olika sjukdomar med LCHF som unviersalmetod och att mediciner är överflödiga, övertygar iinte många, utan riskerar att spä på negativa förställningarna av LCHF.
Det handlar inte enbart hur mycket sanning som ligger i hur bra LCHF egentligen är, eller huruvida kolhydrater är att betrakta som ett ”gift”, eller vilken kost inuiterna egentligen åt. Utan frågan är vad man vill uppnå när man diskuterar med andra?
Min son som har ADHD sa något mycket klokt. Det räcker ibland att veta att man har rätt, det är inte alltid lika viktigt att alltid FÅ rätt i en diskussion”
Till er andra som håller på att älta det här om vad som är rätt eller fel, gift och inte gift!
Lägg av den här destruktiva debatten/dialogen. Den gör oss LCHF-ätare (strikta eller liberala som jag) enbart till åtlöje.
Dessutom är skolan och lärare inte helt åt helvete och har inte heller varit. Det finns fantastiska lärare idag liksom att det fanns rötägg förr. Både jag och många kolleger på högskola och gymnasium var omtyckta och duktiga lärare och min fru kommunens bästa lågstadielärare, som lämnade efter sig studenter/elever som lyckats mycket bra i livet och som gör oss stolta över att ha haft dem som studenter/elever och medverkat till deras framgång i livet och för sina arbetsgivares och landets bästa.
Men som jag nämnde i ett tidigare inlägg så var vi inte alltid omtyckta av skolledningarna, då vi gick vår egen kreativa väg för att inte bara utbilda utan även BILDA ungdomarna och fostra dem till empatiska medmänniskor som respekterar oliktänkare utan att racka ner på dem.
Sluta nu med det här sandlådebråket!
Javo Skrev:
Det tycker jag också är en bra idé.
Javo Skrev:
Vad jag själv tycker är synd är att Per startade denna debatt (sandlåde ?) som verkligen inte har med LCHF att göra men som jag tidigare påpekat tyder ”bråket” ändå på att frågan berör något fundamentalt och därmed viktigt.
Var det som Sokrates höll på med ett ”sandlådebråk” så fick han förstås betala ganska dyrt för sitt ’löjliga’ bråk. Möjligen hade det varit bättre för honom om han hade ”tigit” och inte ifrågasatt ’visdomen’ hos dåtidens etablissemang. Men som han uttryckte det så valde han att istället tala för att gudarna (framför allt oraklet i Delfi och Apollon, ljusets gud) hade tvingat honom till detta och att han därför inte ville svika gudarna (sanningen och ljuset – vetenskapen?) vilket var själva anklagelseakten i rättegången mot honom.
Genom att diskutera grundvalarna i vårt samhälle, som t.ex. vårt jordbruk, den kosthållning som gör oss sjuka och även medicinen, gör vi oss på samma sätt som Sokrates helt omöjliga i etablissemangets ögon och blir förlöjligade om det nu går – detta hade man också försökt med när det gäller Sokrates.
Om vi istället välkammat spelar med i detta, i mina ögon korrumperade, spel (språkspel enligt Wittgenstein) som i stort pågår inom medicinen och livsmedelsindustrin riskerar vi förstås vare sig att förlöjligas eller tvingas tömma giftbägaren – dvs. bli av med läkarlegitimationen. Och det blir då frid och fröjd och ”lugn och ro i vårt lilla bo bo” som någon uttryckte det hela vilket nu skulle inträffa så snart vi bara kunde ta vårt förnuft tillfånga och överge det ”löjliga” som LCHF innebär då vi påpekar att kolhydrater inte är nyttiga (= skadliga och därmed per definition har en giftverkan på våra kroppar). Etablissemanget har en gång för alla bestämt att kolhydrater är nyttiga, speciellt för hjärnan, och detta är därmed en odiskutabel religiös dogm och med kritik om detta måste man därför tiga för sin egen hälsas skull.
Men genom att tiga tror jag tyvärr inte att vi kommer att kunna förändra någonting även om vi då garanterat inte heller kommer att reta upp någon. Jag tiger t.ex. själv när jag träffar min bror för att han som han uttrycker det ”inte är intresserad” och dessutom skulle flyga i taket om jag inte teg. Han accepterar ändå att jag dricker whisky och vin istället för öl och det är ju alltid något.
En frälsning för min egen del vore nog en lösning på sandlådebråket när jag nu tydligen inte kan lära mig att ”tiga”.
Jag tror nu att jag ska läsa ”Augustinus bekännelser” igen – de hjälpte Wittgenstein i hans frälsning om som en väldigt effektiv medicin mot hans dystopi men den var förstås av en helt annan storleksordning min egen.
Professor Göran Skrev:
Tack så mycket för det !
@ Josef Boberg:
Det är fint att vi åtminstone är två 🙂
En ansökan om medlemskap från Sten Sture Skaldeman får vi misstänka att vi skulle kunna godkänna och då vore vi förstås en hel grupp!
Bäste Göran! Jag har läst dina (ofta långa) krönikor med stort intresse och är imponerad av din breda bildning utöver din klassiska ”Chalmersutbildning”. Har inte alltid lusläst dom ”från pärm till pärm”
Jag menar inte att vi välkammat ska spela med i ”Big Pharmas” och ”Big Foods” lurendrejeri. Jag var själv oppositionell mot mycket i de två kommuner jag bott i. Både politiskt och på jobbet. Fast på jobbet var jag nog mest föregångare och möttes av oförståelse tills det hade gått en 3-5 år, då idéerna kom från auktoritativt håll som Högskoleverket, univ.kansler Sigbritt Franke som inbjöd mig att hålla seminarium om mitt och Leif Alsheimers Bildningsprojekt vid HSV´s årliga kvalitetskonferens. Då fattade (?) min prefekt, men inte kommunpolitikerna.
Men det är skillnad på den PR vi försöker göra i den offentliga debatten om våra LCHF-resultat och det käbbel som håller på internt på Annikas blogg. Jag tycker synd om henne att hon ska behöva ha intern ”strid”, istället för att vi ”går ut på gator och torg” och i media för att göra ”Personal Statements” vilka resultat LCHF har gjort för var o en av oss. Berätta för vänner o bekanta, som sen får tro vad de vill.
Där är Kostdoktorn bra för han visar i sina nyhetsbrev hur det gått för dem som gått över till LCHF. Jag har t.ex. sagt till personer som hämtat ut Simvastatin: ”Släng den där skiten. Det gjorde jag för flera år sedan och så tipsar jag dem om böcker som Annikas ”Guide till bättre hälsa och viktkontroll”, Kostdoktorns ”Matrevolutionen, Ann Fernholms ”Ett sötare blod” och Lars-Erik Litsfeldts ”Diabetes. Inte: Den naturliga vägen till LCHF”.
Folk blir ofta nyfikna och jag kan föra en dialog med dom. Det är en bättre strategi och taktiskt riktigare för att vinna anhängare, menar jag som f.d. konsult och univ.lektor i marknadsföring.
För den oinvigde om terminologin ovan, så kan man säga att STRATEGI är frågan om VÄGVALET och TAKTIK, som är underordnad strategin, gäller FÄRDSÄTTET, MEDLEN att genomföra vägen till slutmålet.
Med strategin internt käbbel med taktiken inlägg i den här bloggen av den typ som nu publicerats av viss ”inläggare” är kontraproduktiv och tar tid från oss att tillämpa en mera vägvinnande strategi (se mitt exempel ovan). Tipsar man sen även om nån av de mycket bra kokbökerna som kommit ut om LCHF-kost. Jag tillämpar det taktiska greppet att alltid ha papper o pennan med mig och kan skriva upp på en lapp och ge dom (taktik).
GODD LUCK! i uppgiften att sprida ett viktigt budskap för Sveriges och många indivers hälsa och välbefinnande. ”Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sin själ”, tror jag det var Kierkegaard sa.
Professor Göran Skrev:
”Men genom att tiga tror jag tyvärr inte att vi kommer att kunna förändra någonting även om vi då garanterat inte heller kommer att reta upp någon. Jag tiger t.ex. själv när jag träffar min bror för att han som han uttrycker det ”inte är intresserad” och dessutom skulle flyga i taket om jag inte teg. Han accepterar ändå att jag dricker whisky och vin istället för öl och det är ju alltid något”
Nu handlade ju åtminstone inte mitt inlägg om att man ska ”tiga”, utan vilken typ av argumentation man för. Jag är övertygad om att det finns en mer konstruktiv väg någonstans mitt emellan ”att tiga” och att ”reta upp folk”.
Glömde lägga till i mitt senaste inlägg om STRATEGI och TAKTIK (inlägg 98) för att föra ut LCHF-budskapet som replik på Prof. Görans anmodan att läsa ”Augustinus bekännelser”.
”Salomos vishet” innehåller mycket att lära! Och tillämpa sen mina Strategi och Taktik i umgänget med de oinvigda på ett lugnt, hövligt och sansat sätt, så vinner vi nya anhängare. Lägger man till kokboksförslagen, så blir iallafall många kvinnor/fruar intresserade, om nu männen är mer rigida och vill hålla sig till den s.k.”vetenskapen” istället för att lyssna på ”vetskapen”.
”Bättre att 100 personer tar 1 steg i taget än att 1 person tar 100 steg.”
Att tillämpa de små stegens revolution i det här fallet istället för att med en gång försöka omvända hela mänskligheten ger bättre resultat på sikt, då varje enskild person kan sprida budskapet till 100 andra, som sprider till…..etc….
Nu tackar jag för idag. Har suttit här alltför länge. Min sons trädgård väntar och sen ska jag städa och handla för min fru kommer hem kl 21.00 ikväll från barnbarnspassning i Stockholm och hon vill ha nått smått o gott att äta till ett glas vin.