Insändare i Sundsvalls Tidning: Vårdforskning är en god affär.
Artikelförfattarna (Forska! och Hjärtlungfonden) anser att den industrianknutna forskningen ska stimuleras med mera skattepengar.
Jag tycker att skattepengar framför allt borde satsas på att forska på om vi kan bli friskare i oss själva med LCHF, i stället för att bara satsa alla resurser på att ta fram nya mediciner som ska mildra konsekvenserna av en sjukdomsframkallande kost.
Där står mot slutet:
”Exempelvis krävs det tillräckliga patientunderlag för att kunna utföra kliniska studier, vilket inte finns inom alla regioner och landsting. Om kliniker och regioner nätverkar och samordnar sina patientunderlag kan mer klinisk forskning utföras.”
Vi funderade mycket på varför utfallet av ”studier” baserade på statistisk bearbetning av lösa intervjuer skall anses mera intressanta än redovisning av klinisk erfarenhet sådan den föreligger. Men sådan redovisning förutsätter enhetliga och hederligt jämförbara indata. Därför är denna undangömda mening den viktigaste i framställningen.
Men för övrigt – hypotetiska siffor om vad som skulle bli utfallet om man gjorde si eller så resp. vad som hade hänt om man inte hade gjort så eller si, är meningslös demagogi – den som kör fram sådant förtjänar inte att beaktas. Siffror har en auktoritetsprägel som de ofta inte förtjänar.
”Jag tycker att skattepengar framför allt borde satsas på att forska på om vi kan bli friskare i oss själva med LCHF, i stället för att bara satsa alla resurser på att ta fram nya mediciner som ska mildra konsekvenserna av en sjukdomsframkallande kost.”
INSTÄMMER ❗
Kaliber 14 maj 2006: ”Reportaget belönat med en Guldspade 2006 ! – Beställningsjobb och köpt tystnad – är den fria forskningen hotad ?”
Beträffande Piltsons kommentar ”Vi funderade mycket på varför utfallet av “studier” baserade på statistisk bearbetning av lösa intervjuer skall anses mera intressanta…” Det finns fler som tänker i liknande banor. Dr Arthur Janov skriver följande i sin bok ”life before birth”. Där handlar det förvisso inte om näringslära utan om psykoterapi /psykologi. Han har lång praktisk erfarenhet av detta och är väl påläst i ämnet. Han säger angående den framtida inriktningen på forskningen i sitt eget ämne
1. To insist that biologic truths must be considered primary
2. That statistical truths are secondary
3. …
Här kan man byta ut biologic truths mot nutritional truths eller?
Ett annat stort problem vad gäller livsstilsforskning är det långa perspektivet. Har man tagit 60 år på sig att skaffa metabolt syndrom, kan det inte avgöras på en kafferast om en annan livsstil är bättre och i vilka avseenden den eventuellt medför obehagligheter, eller i vilken grad det är möjligt att varaktigt och livslångt tillämpa den nya livsstilen.
När det gäller viktnedgång vet man att i de allra flesta fall har man en positiv förändring i inledningsfasen och efter några månader börjar man öka i vikt för att i bästa fall stabiliseras på en lägre nivå än utgångsläget. Olika metoder har olika snabbhet i svängarna och för att kunna bedöma en metods långtidseffekt får man lov att studera situationen under ett flertal år. Därför behövs stora grupper – bortfallet blir annars så stort att resultaten blir osäkra.
@ Dacke:
I praktiken har det visat sig att jämförande kostforskning har fungerat bättre med mindre grupper. Då kan man ha kontroll över att de verkligen följer den anvisade kostmodellen.
@ Annika Dahlqvist:
Visst, men t ex i Motalastudien hade man ”otur” vid lottningen, så de båda grupperna blev för olika i starten. Med större grupper får man jämnare fördelning.
Följsamhet är också en viktig parameter att mäta. Man kan ha ett hur bra koncept medicinskt som helst, men som få känner för att tillämpa.
Liknande insändare i länstidningen i Östersund
https://ltz.se/asikter/debatt/1.4899969-stark-den-patientnara-forskningen