Jag läser i Dagens Medicin som jag fick idag. På sidan 2, ledarsidan, en artikel skriven av Maja Florin. Hon refererar en diskussion på ”Dagens Medicins temadag om livsstil och hälsa”, i Stockholm den 9 okt. (Jag kan inte hitta artikeln på nätet. Någon?)
Saxat ur artikeln:
– Maten har blivit vår nya religion – och media är dess främsta förkunnare, säger Claude Marcus.
Både Claude och Mai-Lis Hellenius har drabbats personligen. De har blivit hotade av de mest hårdföra företrädarna av LCHF-dieten.
– Här har Nordens ledande forskare på området granskat tusentals vetenskapliga studier och slår än en gång fast att det bästa sättet att minska risken för en rad folksjukdomar är att äta mer grönt, nötter, frukt, bär, fisk, vegetabiliskt fett och fisk. Men ändå får självutnämnda experter fortsätta att hävda att smör och bacon är bra – och folk tror på det, konstaterade Mai-Lis, lätt uppgivet.
Min kommentar:
Vilka är de ”mest hårdföra företrädarna för LCHF” som har hotat Mai-Lis och Marcus personligen? Man skulle vilja ha exempel på dessa hot.
SBU fann i sin genomgång av forskningen inga belägg för att de uppräknade födoämnena var bättre än andra. Det finns helt enkelt ingen vederhäftig forskning som har studerat saken.
SBU fann också att LCHF var bäst för viktnedgång på 6 månaders sikt, utan negativa effekter på labvariabler. Därefter utjämnades resultaten, sannolikt för att deltagarna slutade att följa den tilldelade studiekosten, och återgick till gamla vanor.
SBU fann inga belägg för att naturligt mättat fett var farligt för hjärtat.
Hur kan olika expertgrupper komma fram till så diametralt olika resultat?
Menar Mai-Lis att vi inte ska tillåtas att hävda att smör och bacon är bra?
Är detta någon ny taktik man tar till för att återvinna förlorad mark? Förbaskat fult spel om det är så?
Bra Annika!
Kräv, fordra och begär – att de kan visa, specificera, dokumentera – att och hur de blivit hotade.
Eftersom ”experterna” uppenbarligen inte klarar av sitt jobb får vi väl ta saken i egna händer – det är väl där skon klämmmer att vilken läskunnig amatör som helst på några timmars surfande på nätet kan skaffa sig betydligt bättre kunskaper än vad industrins politrucker klarar av med sina sagor till ”vetenskap”!
Och alla dessa tusentals studier som kostskojarna pratar om – var finns de egentligen, de har pratat om detta i 10-tals år nu och vi har inte sett en enda,,,
Kejsarens nya kläder var det – nu börjar till och med de trögaste imperatorerna inse att de har gått nakna under lång tid – så det är dags att vakna till slut, alltid något,,,
Den här kommentaren är lite OT men triggades av en artikel av en av dessa beryktade kostprofessorerna som försvarar status quo inom ”kostvetenskapen”, Charlotte Erlanson-Albertsson (hon med spenatpillrena) i senaste numret av Forskning och Framsteg (FoF) som kom i min brevlåda idag.
Jag retade här upp mig på det ytliga resonemang som hon presterade kring vårt sötsug under rubriken ”Ett livsviktigt sötsug”.
Detta får mig som sagt att hamna lite OT.
Anledningen att jag prenumererar på FoF är att jag vill hålla mig uppdaterad på vad som händer på bred front inom forskningen och om jag inte hade varit ”påläst” på kostfrågorna så hade jag förstås också trott att det Erlanson påstår är vetenskapligt sunt.
En annan och större artikel i detta nummer handlade om ett lyckat experiment med odlade organ där man på en femårig flicka bytt ut en defekt portalåder (transporterar näringen mellan tarmarna och levern). Det är förstås bara att glädja sig åt det lyckade resultatet.
En eftertanke smyger sig dock in.
Vad man gör är att hylla en väldigt avancerad medicinsk forskningsverksamhet och det är kanske inte fel att lyfta fram sådant i en tidning som FoF. Det blir dock en ren hyllning till just den avancerade tekniken som framställs som en ”räddande ängel” – det blir lite ”kvällstidningsjournalistik” i forskarvärlden. Det slår mig hur långt borta den vetenskapliga betydelsen av kosten är i medicinska sammanhang.
Tänk om jag kunde tro på återuppståndelsen och att därför en man som Claude Bernard efter 150 år på nytt kunde börja röja i den medicinska världen men nu med fokus på kostens inverkan på vår homeostas. (Det var förresten han som, bland många andra väsentliga fysiologiska upptäckter; påvisade glukogenesen i levern.)
Det är ett allt vanligare trick att hänvisa till hot lite så där allmänt och klistra dessa på helt oskyldiga. Allvarliga hot är avskyvärda och skall polisanmälas, andra ”hot” är otrevliga och ibland obehagliga och jag är övertygad om att de allra flesta tar avstånd från sådant beteende. Problemet i detta sammanhang är att begreppet ”de mest hårdföra företrädarna för LCHF” pekar ut alldeles fel människor. En företrädare är för mig en offentlig person och slänger man ur sig anklagelser om dessa får man vara noga med att precisera vem man menar. Här får jag känslan att begreppet använts för några knäppskallar som gillar att uttrycka sig hotfullt under anonymitetens skydd.
Professor Göran: Jag har inte FoF och har därför inte läst CEA:s resonemang, men att sötsug är (livs)viktigt är nog ställt utom tvivel vad gäller många frön som döljs i söta höljen. Före mognaden är de inte särskilt välsmakande men när fröet är färdigt så bjuder hela paketet ut sig till var och en som vill göra sig till frivillig springschas för fröspridning.
Så förmågan att skapa sötsug är till fördel för överlevnad och spridning för många frukter. Säkert har en del växter spridit sig långt ut över hav på grund av fåglar.
Det är bevisat lätt att med mycket kort tids tillvänjning tilltala mycket varierande djurslag att gilla söt smak vilket är positivt för växten.
🙂 / Erik Edlund
/ Erik Edlund
@ Professor Göran:
Dina tankar stämmer väl överens med en tanke som slog mig här om dagen – och som resulterade i följande funderingar. Kanske innehåller texten vissa tveksamma detaljer strikt sakligt, men medge ändå att det ligger något i det framförda temat:
”Komplicerat, dyrt och farligt” går före ”enkelt, billigt och ofarligt”!
På en hemsida om ”diet mot epilepsi” – https://ketogendiet.wordpress.com/ – kan man läsa en underrubrik: ”Varför diet, när det finns mediciner?”
Jag tycker underrubrikens fråga på ett utmärkt sätt illustrerar dagens inställning – både inom vården och bland folk i allmänhet. Man kan också forma om frågan till: ”Varför använda en enkel, billig och ofarlig metod – när man kan använda en metod som är komplicerad, dyr och farlig?
Eller:
Varför äta nyttig och hälsosam mat, när man kan äta skräpmat och sedan ta mediciner mot följderna?
Förhållandet illustrerades också på ett utmärkt sätt, när årets Nobelpristagare i medicin presenterades. Redan i samband med tillkännagivandet började man som vanligt spekulera i möjligheter att få fram mediciner mot några av våra vanligaste sjukdomar. En ny medicin – som det går att ta patent på – kan förstås ge ett läkemedelsföretag miljarder i intäkter. Ett kostråd, som kan förhindra tusentals sjukdomsfall skapar däremot inga miljardvinster – för något företag. Däremot kan det förstås innebära gigantiska besparingar för samhället, för att inte tala om det mänskliga lidande man kan undvika.
De tre nyligen utsedda Nobelpristagarna i medicin har i sin forskning kartlagt cellernas ”kommunikationssystem”, och deras insatser förväntas ge möjligheter att få fram medicin mot bl.a. diabetes och epilepsi. Som av en händelse kan man vid båda dessa sjukdomar få anmärkningsvärt goda resultat genom en förändring av kosten. Men detta är förstås mindre glamoröst och inbringar inga pengar till något enskilt läkemedelsföretag. Därför forskas det i princip inte heller på det alternativet. De ekonomiska incitamenten saknas (men t.ex. statliga fonder för oberoende forskning på detta område skulle kanske på sikt kunna innebära gigantiska besparingar för samhället).
Att man vid diabetes (typ 2) kan reducera eller helt eliminera symtomen genom att minimera intaget av kolhydrater i födan är känt sedan länge och ganska självklart, eftersom det är just kolhydrater som ger snabb höjning av blodsockret och ett akut behov av tillräckligt mycket insulin. Detta har man känt till mycket länge, och för bara femtio år sedan visste varje provinsialläkare och distriktssköterska detta. Man kunde också så sent som i ”Stora Läkarboken” från 1965 (Forums förlag) läsa: ”Vid sockersjuka som uppträder vid medelåldern kan man ofta nå symtomfrihet bara genom inskränkning av socker, sötsaker, bröd och potatis.” Trots detta ovedersägliga faktum har alltså Livsmedelsverket, Socialstyrelsen och de flesta läkare obegripligt nog under många år nu rekommenderat diabetiker ett högt intag av kolhydrater! Därför dör också många diabetiker varje dag i följderna av sin sjukdom (det finns uppgifter om att det skulle handla om ett dödsfall varje timme, dygnet runt, året om)!
Vad som inte är lika självklart – och få känner till – är att så kallad ketogen kost (minimalt med kolhydrater och mycket fett; i princip strikt LCHF) effektivt minskar epileptikers anfallsfrekvens. I en studie på 45 barn under 5 år såg man att ketogen kost ledde till att mer än 50 % uppnådde över 50 % anfallsreduktion; 10 % blev helt anfallsfria!
Intressant är också att läsa Karolinska Universitetssjukhusets rapport från sin egen verksamhet för några år sedan: ”Utöver krampreduktion rapporterar många familjer att barnen får bättre motorik, jämnare humör, ökad vakenhet, bättre kontakt, högre intellektuell förmåga, rikare språk, bättre sömn och ökad social förmåga.”
Vilket preparat kan Apoteket erbjuda mot epilepsi med en sådan lista på ”biverkningar”?
Man har alltså under lång tid använt denna metod på barn med epilepsi, där man inte med mediciner eller kirurgi lyckats häva deras krampanfall (obegripligt nog tycks piller eller operation alltid vara förstahandsalternativ – d.v.s. komplicerat, dyrt och farligt går före enkelt, billigt och ofarligt). Metoden med ketogen kost används i dag i Göteborg, Lund, Umeå och Stockholm. Biverkningar som njursten och tillfälligt minskad tillväxt kan möjligen bero på att läkarna på grund av sin helt omotiverade rädsla för mättat fett använt andra, mindre lämpliga former av fett (margariner och vegetabiliska oljor med mycket inflammationsdrivande omega 6).
Idén till metoden med ketogen kost fick man, när man upptäckte att människor med epilepsi fick betydligt mindre anfall, när de utsattes för svält (som ju innebär att man hamnar i ketos, d.v.s. kroppen börjar förbränna det egna fettet, när den inte direkt via födan får tillgång till glukos). Målet med metoden är alltså i någon mening att ”imitera svält” för att uppnå ketos (enkelt uttryckt övergång från ”glukosdrift till fettdrift). Därför tycks man hittills också ha kontrollerat kaloriintaget, och man har gjort administrationen av dieten så detaljstyrd och komplicerad att den i praktiken blivit svårhanterlig. Man tycks inte känna till eller förstå, att ketos också kan uppnås genom strikt LCHF utan kalorirestriktioner – vilket innebär att barnen får äta sig mätta och att man inte behöver räkna kalorier.
Ett annat exempel på att komplicerat, dyrt och farligt alltid är förstahandsalternativ inom skolmedicinen är behandlingen vid cancer. Dessutom visar den, att viktiga medicinska upptäckter ibland glöms bort – även om de görs av Nobelpristagare…
Cancer torde fortfarande vara en av våra mest fruktade sjukdomar – och det läggs ner många miljarder världen över på forskning för att hitta bot mot sjukdomen. Få tycks i dag känna till, att en blivande Nobelpristagare redan på 1920-talet gjorde en upptäckt, som innebär att det finns goda möjligheter att förebygga cancer – nämligen genom att minimera intaget av socker (kolhydrater). Det var den tyske läkaren Otto Heinrich Warburg, som alltså sedan fick Nobelpriset i medicin 1931 – fast inte för detta med cancercellernas sockerberoende, utan främst för sin forskning om mitokondrierna, våra cellers små ”kraftverk”, där den aeroba metabolismen sker (förbränning med hjälp av syre) – något som i dagarna fått ny aktualitet bl.a. genom den s.k. 5:2-dieten. Ny forskning antyder också att man i mitokondrierna kan hitta en förklaring till diabetikers insulinresistens.
Redan på 1920-talet visade Warburg alltså, att cancerceller har en helt annan metabolism än andra celler. Förenklat skulle man kunna säga, att cancerceller ”jäser sockret” för att utvinna sin energi, medan vanliga celler förbränner glukos med syre. Det tycks alltså vara så, att cancerceller – till skillnad mot vanliga celler – klarar sig utmärkt utan syre, men att de är extremt beroende av socker, eftersom ”jäsningen” är en mindre effektiv metod än förbränning med syre. De har därför en onormalt hög omsättning av glukos, vilket skiljer dem från omgivande, friska celler. Det senare förhållandet utnyttjar man inom modern tumördiagnostik med hjälp av PET-kamera. Man laddar helt enkelt syntetiskt framställda glukosmolekyler med en radioaktiv isotop. Eftersom cancerceller alltså konsumerar mycket glukos – samt dessutom kan ha membranförändringar som medger upptag av större mängder glukos, så blir det här en anhopning av den radioaktiva isotop man använt – och man kan därför på PET-kamerans bild se tumören (anhopningen av cancerceller).
Trots att man alltså inom medicinen tycks ha ”glömt” Warburgs upptäckt av cancerns sockerberoende, så utnyttjar man detta i diagnostiken! Makabert nog matar man sedan ofta cancerpatienterna med synnerligen glukosrik näringslösning, eller med den vanligtvis mycket kolhydratspäckade sjukhusmaten – och formligen göder cancern! Och i stället för att ge cancerpatienter en kolhydratsnål kost, som kan minimera cancercellerna förmåga att utvecklas (enkelt, billigt och ofarligt), så väljer man att ge cytostatika, stråla och/eller använda kirurgi (komplicerat, dyrt och farligt).
@ Erik Edlund / MatFrisk Blogg:
Intressant synpunkt!
Jag vet int eom du har läst Lierrre Keith ”Vegomyten” men där för hon har samma resonemang kring de ettåriga grödornas opiatiska verkan på människor – de skapar helt enkelt ett symbiotiskt beroendeförhållande så att människan tar hand om dem och odlar dem. Man kan uttrycka det som om växterna är ”listigare” än människor i evolutionär mening.
@ Sven Erik Nordin:
Du har helt rätt och det du säger är väl också ”kontentan” i LCHF.
Vad gäller epilepsi så verkar de medellånga fettkedjorna (MCT) i t.ex. kokosfett kunna tränga igenom den så kallade blod/hjärnbarriären (gliacellerna) och därför fungera som näring åt nervcellerna i hjärnan när insulinresistens gjort att de inte får tillräcklig näring från glukos om jag nu har förstått detta rätt.
@ Sven Erik Nordin:
Mycket intressant på en gång….
Du skrev bl. a.: ” Man kunde också så sent som i ”Stora Läkarboken” från 1965 (Forums förlag) läsa: ”Vid sockersjuka som uppträder vid medelåldern kan man ofta nå symtomfrihet bara genom inskränkning av socker, sötsaker, bröd och potatis.”
Vi vet ju nu att ”normalförloppert” för T2D är 10-15 års förkortat liv med de sista åren svåra.
Finns det statistik hur detta var INNAN de nya kostråden introducerades ?
Hur många års livstidsförkortning fick man med diabetiker som inskränkte socker, sötsaker, bröd och potatis på 1950-talet ?
Hota med att gå till polisen, dom måste visa vem som har hotat dom eller så är det förtal, det är åtalbart och journalisterna skulle älska dom rubrikerna.
Den enkla sanningen om Hellenius är nog att hon känner sin behagliga tillvaro hotad eftersom hon helt enkelt inte har rätt i sin argumentation. Hon kan inte på några sakliga grunder påvisa att hennes åsikter om det mättade fettet är riktiga. Sanningen börjar nog i sakta mak att smyga sig på henne och hon kanske upplever den som hotfull.
@ Pingo:
Håller med.
När världen där man kunde säga och få publicerat vad man ville eftersom man var professor inte fungerar som förr utan man istället blir tvungen att styrka sina åsikter med fakta kan man naturligtvis känna sin position hotad.
Att elitens inflytandet inte längre är sjävklart som det var på 1600-talet utan måste styrkas av faktisk vetenskap och beprövad erfarenhet borde alla betrakta som en tillgång.
Om dom sagt att ” Deras positioner är hotade av LCHF-dieten.” kunde det vara sant.
Det verkliga hotet för dessa professorer kan vara att industrin inte längre är intresserad av att köpa deras tjänster som förr.
@ stenbj: Det är svårt att tolka tillgänglig statistik – och alla data är av förklarliga skäl av ”observationstyp” med åtskilliga möjliga felkällor. Och att i princip alla diabetiker tycks bli bättre av en kostförändring i riktning mot LCHF ställer ju på sätt och vis mycket av de senaste decenniernas observationer på ända. Följande rapport har också fokus på ”läkemedelsanvändning” och kräver vaksamhet för att kunna tolkas riktigt. Men försök gärna:
https://www.sns.se/sites/default/files/behandling_av_diabetes_i_ett_hundraarigt_perspektiv.pdf
Milda makter vad man blir trött på de där halvgudarna. Tala om att måla in sig i hörn.
De har också murat in sig med armeringsjärn och därefter målat med klisterfärg. Hela
deras tillvaro hela deras ära står på spel. Något förtroende för dessa två och gelikar finns
inte bland upplysta. Att oupplysta journalister samt av industrin sponsrade ”Lekar och vetenskaps tidningar trycker sådant trams är kanske dödsryckningarna vi ser.
Allt fler konsumenter upptäcker fördelarna med LCHF, tidningarna tar in LCHFpositiva artiklar medan SLV numera benämns ”livsfarliga verket” i folkmun. Bland allmänheten är medvetenheten om lurendrejeriet inom forskarvärlden stor.
Självklart känner Hellenius/Marcus, kostetablissemangets piloter (eller är de möjligen självutnämnda?) sig hotade, men att de spelar martyrer och försöker skrämma LCHF företrädarna till tystnad är beklämmande lågt.
Välkommen till tvåtusentalet Hellenius/Marcus 🙂
”…vi lekmän förlorar respekten för forskare som jonglerar med data tills de visar vad man tänkt ut i förväg och myndigheter som stjälper ut anvisningar utan att kunna redovisa sakliga underlag. I varje land finns skeptiker som tålmodigt för fram rön och argument utan att påverka den ideologiskt styrda huvudfåran.
Några är kvalificerade vetenskapare, andra mera indignerade än kvalificerade, men sammanlagt får deras budskap saklig och moralisk tyngd genom resonerad presentation och beredskap att svara på frågor i lägen där de subventionerade professorerna duckar.”
Ur ”Kulinaria”, sista kapitlet.
Vi har ju ett stort antal (relativt sett) kostprofosser som blivit tillsatta genom att vara lagomt korkade (de nyttiga idioterna) samt att de har varit politiskt korrekta.
Hade urvalskriterierna varit grundade på verklig kunskap hade de aldrig kunnat nå sina positioner – att de nu börjar se sin något flummiga tillvaro hotad är inte särskilt konstigt,,,
Nu är detta inget unikt, stora delar av näringslivet har gått i samma spår, inom många stora företag har det under lång tid varit betydligt viktigare att ha rätt färg på slipsen än att ha något vettigt i skallen,,,
Det är något systemfel någonstans som jag tror är rätt så unikt för Sverige, många människor idag är ”digitala” – de går bara från en punkt till en annan om de ”puffas” på – förmågan att ta egna initativ grundade på sin egen tankeverksamhet utifrån den kontext som råder verkar ha ha försvunnit nästan helt (inget bondförnuft!).
När det gäller de klagande proffoserna så tror jag nog att de alltid har haft svårt för sig men att de nu obönhörligen avslöjas genom den transparens och tillgänglighet som nätet gett upphov till. Typiskt är ju att många av de figurerna fortsätter agera som om de fortfarande befann sig i mitten av 1970-talet,,,
Ett lysande exempel på en professors nivå tycker jag detta absoluta bottennapp är:
https://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=16074
Är det verkligen sådana här figurer vi ska ha på skattsedeln?
Kanske en fråga för flashback men går det att få fram polisanmälningarna?
@ Sven Erik Nordin:
7
Jag kan lägga till några fall ytterligare från medicinsk historia på temat
”Komplicerat, dyrt och farligt” går före ”enkelt, billigt och ofarligt”!
Clamydiainfektioner hos kvinnor ger förstörda äggledare och sterilitet. Infektionen är lätt att behandla, och ger inga kvarstående men, om diagnosen kommer tidigt i förloppet. Det finns en dyr svår och farlig metod, som gett stor glamour åt kirurgin: Att reparera tilltäppta äggledare via ett komplicerat ingrepp. Diskussionens vågor gick så skummet fräste, huruvida smittspårning av clamydia egentligen behövdes, när det gick så bra att reparera äggledare.
Nästa fall gav t o m ett Nobellpris efter det en läkare stridit i ett 10-tal år mot expertisen, vad gäller behandling av magsår. Där gällde det också dramatiska kirurgiska ingrepp kontra billig medicinering. Vad mycket forskning på ett villospår, som lades ner på Loosec!
Den tredje är aktuell kirurgi mot fetma ställd mot t ex LCHF
Professor Göran Skrev:
Ett livsviktigt sötsug är väl detsamma som ett livsförstörande sug efter socker och kolhydrater – eller ❓
@ Sven Erik Nordin:
Betr. din länk.
Man talar om det hundraåriga perspektivet för både Typ 1 och Typ 2.
För typ 1 redovisas grafik från 1920.
För Typ börjar diagramet 1960. Alltså endast 50 år.
Kan överlevnaden ha varit längre för typ2 före ändringen till högkolhydratskost runt 1960 ?
Finns siffror på invaliditet och amputationer ?
@ stenbj:
Ta graferna med en nypa salt – man började skilja på T1 och T2 någon gång på 1940-talet,,,,
@ Josef Boberg: #20
Artikeln handlade förstås om sötsug men rubriken var faktiskt ”Ett livsviktigt sockersug”.
https://newsvoice.se/2013/10/17/ar-det-inte-pa-tiden-att-sjukvarden-borjar-agna-sig-at-halsovard/
Efter tips frånav Jacob Gudiol:
https://ajcn.nutrition.org/content/early/2013/10/14/ajcn.113.072785.abstract?papetoc
@ Sven Erik Nordin:
Vill berätta att vår son 20 år, som är cp skadad, började få
stora epilepsanfall i puberteten. Hans hjärnskada består i
att han saknar vit massa i hjärnan som gör att informationen
är långsam mellan hjärnhalvorna. Man vet att sänker man
hastigheten mellan hjärnhalvorna på en frisk person så får man
typ dyslexi. Han har alltså grov dyslexi. Lever i nuet, har en
otrolig utvecklad hörsel, men talet, motoriken, syn osv är
påverkade men han fattar allt.
Vi bestämde oss , efter ett Grand Mal, för 3,5 år sedan att prova den medicin
vi hade fått recept på men efter att ha haft en go och alltid
glad kille så fick vi en grönsak. Vi fick snabbt en ny medicin som sattes in nån dag
senare, men vi upptäckte att redan vid introduktionsdosen så kom det
biverkningar som störde honom och oss natt och dag. Han började också
få minikramper. Medicinen påverkade inte den stora krampen, den kom som vanligt
På frågan om ketogen kost några månader senare fick frun svaret från den
ansvarige läkaren, att först så provar vi alla mediciner, därefter kan vi diskutera kosten.
Han hade ätit LCHF i ca 2 år men har alltid fått mycket smör och grädde för vi
ville att han skulle växa. Så ketogen kost för honom var ingen skillnad.
Vi började prova Prof Görans förslag att ge honom kokosfett 1 msk morgon och kväll.
Han började plötsligt se bättre, pratade mer, sa sin mammas riktiga namn för första
gången i sitt liv. Det hände saker hela tiden men efter ca 4-5 veckor så började han får
fler minikramper i situationer som aldrig förr. Vi slutade med kokosfett och det försvann.
Nu har han varit utan medicin i ett år, har fortfarande minikramper+ grand mals.
Vi provade för någon månad sedan att ge honom kokosfett igen men resultatet blev att minikramperna kom mer sällan men kraftigare.
Under minikrampen så andas han inte så vi slutade genast.
Utsättningen av medicinen var lång och inte helt problemfri och det tycks att kunskaper saknas
av de som sätter in medicinen. Som det ser ut nu, så kan det ta flera år innan han är av med sina
besvär från medicinen och vi kan börja ge honom kokosfett igen.
Vi vill gärna komma till Amundön utanför Göteborg den dagen.
@ Conny:
”först så provar vi alla mediciner, därefter kan vi diskutera kosten”… Ändring av kosten torde vara det allra minst farliga att prova. I stället är det först mediciner som gäller (och alla potenta mediciner har biverkningar!). Som vanligt alltså: ”Komplicerat, dyrt och farligt” är förstahandsalternativet. Sedan kan man ev. pröva ”enkelt, billigt och ofarligt”! Tack för att du delgav oss din historia!
@ Conny:
Genom att mäta blodketoner med och utan kokosolja kan ni få reda på om det är dessa eller
något annat i kokosoljan som orsakar kramperna. Om ketonerna inte blir låga utan kokosfett dra ned på proteiner och lägg till lite motion om möjligt. Epilepsi behandlades ju främst med ketogen kost så möjligen en utväg. Ketonerna skall vara minst 4 för cancerbehandling men här kanske 2-3 räcker. Utan mätare kan man göra något fel som man inte vet om.
@ Conny: #26
Tack för att du delger oss dina ”bekymmer” och vedermödor med er epileptiske son.
Jag har precis fått hem en intressant bok om kostens och inte minst glutens betydelse för neurologin författad av neurologen David Perlmutter och som heter ”Grain Brain” och som jag kommenterar på en parallelltråd här hos Annika.
https://annikadahlqvist.com/2013/10/16/veganlakare-bildar-forening/
Så den naturlig frågan är om ALL gluten är borta ur kosten.
@ Conny:
Här en länk till en US psykolog som läst Dr Seyfried’s bok och sedan försiktigt gick in i ketos som kan vara till hjälp om ni vill prova.
Två första månaderna upp och ner väldokumenterade.
https://diagnosisdiet.com/ketogenic-diets-for-cancer-and-beyond/
Hon skriver att gör det för energi och hälsoeffekter. Samma här!
Lycka till.
@ Professor Göran, Stenbj:
Tack för engagemang. men mitt inlägg var mest att belysa
att det mättade fettet, nu i form av kokosfett helt förändrade medicinens
funktion så som jag ser det. Samtidigt som vi får ”mer fart” på kommunikationen
så ökar biverkningarna i takt. Att en medicins biverkningar, som det ser ut nu, finns
kvar i kroppen efter ett år är också nytt. Tittar man på derivatan för utsättning av
medicinen så finns det inget dokumenterat om detta någonstans.
Frågade en person verksam inom psykvården. Ni måste ha mycket kunskap
att ta bort liknande mediciner? Oh nej det kostar pengar, allt handlar om pengar.
Jag har ju ett förflutet inom valsverkautomation så jag är van att felsöka och upplever
att medicinen är som att byta till en ny säkring, man är inte intresserad av att hitta
orsaken.
Upplever att en kramp är som att något skall brinna, Du behöver syre , temp och mtrl.
Krampen behöver hjärnbalkskada, input (utifrån eller inifrån) och en trigg. Tar man bort
något så kommer ingen kramp.
Frågade en läkare för flera år sedan Vad gör medicinen? Jo den höjer tröskeln på
triggpunkten, vilket betyder att inputen fortsätter och krampen blir värre.
Vi har hittat flera input-orsaker för den stora krampen. Ljud, buller. Så i de fall har han
öronproppar som bara släpper igenom talfrekvensen. Triggpunkter är toabesök, om han
är övertrött, lågt blodsocker bla men medicinen har max biverkningar på vissa klockslag.
så toabesök måste planeras. Häromdan fick han en minikramp bara genom att höra ett
namn på en person han inte gillar. Minikramperna orsakas av medicinen. Fanns inte innan.
Minikrampen övergår ibland till storkramp
Det är väldigt komplicerat, men så länge som förändringstakten är positiv så tänker jag
försöka. Träffar doktorn nästa månad.
All gluten är inte borta ur kosten, kan vara ytterligare en orsak till
hans problem, alla förslag välkomnas.
Har precis kommit tillbaka från en resa till London där jag träffade gamla bekanta från det
stora landet i väster och man blir bara ledsen när man ser medicinburkarna på toa.
Maten dom äter är precis den som professorerna i artikeln vill att vi skall äta.
Men nu vet dom bättre.
Jag tror att de helt enkelt känner sig hotade av att människor tar till sig av vad förebilderna inom lchf-rörelsen säger: ät smör och bacon. En del är känsliga ni vet. Och nu känner de att förtroendet för dem själva inte är så stort längre.
@ stenbj:
Tack för länken. Hittade detta föredrag som klart visar
att det finns folk som tänker som vi. Den här filmen är
en fantastisk öppning på hur kosten kan förändra livet.
Ibland är det bra att vara bi-lingual.
https://vimeo.com/channels/418298/55453574
This is not the last you see of us.
Deras yrkesstatus är förstås väldigt hotad och det kanske får dom att ligga sömnlösa på nätterna 🙂
Säkert har dom fått höra att dom ljuger och tom är tämligen inkompetenta men det är ju långt därifrån till ett verkligt hot
Givetvis är det fullt möjligt att någon dåre som kallar sig Lchf:are även spårat ur och hotat dom direkt men det är isf knappast någon av våra förteträdare kända bloggare eller debattörer..
Känner mig själv hotad av SBU-rapporten via Mai-Lis version.
https://www.dagensmedicin.se/nyheter/webbkurs-ger-vardpersonal-de-senaste-ronen-om-livsstil/
Ingen vill väl såga av den gren man sitter på. Inte heller vill man se någon annan göra det.
Deras kunskaper är från ett polititiskt beslut, som gjordes för att inte missgynna läkemedelsindustrin och matindustrin. Allt fler upptäcker ”the biggest con ever” som man ofta hörde på 70-talet.
Ett urklipp från Wikipedia :
During the late 1990s and early 2000s, low-carbohydrate diets became some of the most popular diets in the US. By some accounts, up to 18% of the population was utilizing one type of low-carbohydrate diet or another at the peak of their popularity,[32] and this use spread to many countries. These were noted by some food manufacturers and restaurant chains as substantially affecting their businesses (notably Krispy Kreme[33]). Most of the mainstream medical community continued to denounce low-carbohydrate diets as being dangerous to health.[34][35][36] The low-carbohydrate advocates did some adjustments of their own, increasingly advocating controlling fat and eliminating trans fat.[37][38]
”…Claude och Mai-Lis Hellenius har drabbats personligen. De har blivit hotade…”
Begreppet ”hot” innebär att man har sanktioner ett tillgripa om motparten inte gör som man kräver. Hot, säger ordboken, är ”varning om tänkbar obehaglig följd.”
Vilka sanktioner har här nämnts?
Jag blir inte så upprörd över det faktum att dom säger sig ha blivit hotade av någon LCHF’are, det finns konstiga människor överallt, säkert även i LCHF kretsar. Nej, det jag tycker man bör trycka på här är att dom påstår sig blivit hotade av ”företrädare” för LCHF dieten. Med en företrädare betyder någon som respresenterar andra, ett ombud, talesman, språkrör. Det är en allvarlig och mycket mer långtgående anklagelse än att påstå att enskilda individer ligger bakom hoten. Men OM dom nu kan påstå att det är ”företrädare” för LCHF måste dom även veta vilka de är och kunna tala om vilka det är.
Skall vi LCHFare gå till Stockholmsmässan i Älvsö och detta seminarium, ”Fettskola på Allt för Hälsan” – seminarieprogram 8-9 november på Stockholmsmässan.
Tittar man i ”Program för Fettskolan på Allt för Hälsan” så borde vi vara många LCHFare där som ställer frågor till bla Mai-Lis Hellénius, Professor, överläkare som skall berätta om ”Rätt fett för bättre hälsa” i 20 min.
Länk till mässan: https://www.alltforhalsan.se/aktuellt/fettskolan—program
Där finns inplanerade frågestunder…
mLCHFh B-) .
@ ADHD mamman:
Tror att den hotbilden är något överdriven
Jag har för mig att Mai-Lis Hellenius i någon morgonsoffa på TV pratade om att hon blivit hotad, har för mig att någon kollega/bekant till henne hade läst på internet eller facebook att någon uttalat sig nedsättande eller hotfullt om Mai-Lis. Hon hade inte läst hotet själv eller fått det skickat tills sig.
SBU fann också att LCHF var bäst för viktnedgång på 6 månaders sikt, utan negativa effekter på labvariabler. Därefter utjämnades resultaten, sannolikt för att deltagarna slutade att följa den tilldelade studiekosten, och återgick till gamla vanor.
Det stör mig att man tillskriver en metod, i detta fall LCHF, ett resultat efter att man upphört använda metoden. Alltså att metoden slutar verka pga att man inte längre följer metoden. Det är som om man skulle bli förvånad för att någon dör efter att ha slutat andas!?
https://bertillind.wordpress.com/2013/10/11/sbu-vs-lchf/#more-2149
@ MickeB:
Har också hört detta! Menar hon detta och fortfarande? Sanningshalt? Om dom verkligen blivit hotade så borde dom polisanmält? Eller är detta som jag tror bara ”gråt” och taktiskt? Blev dom hotade personligen eller bara deras råd? Nån som vet? Tror verkligen inte att någon av ”de mest hårdföra företrädarna av LCHF-dieten” hotat dessa!
@ Bertil Lind: ”SBU fann också att LCHF var bäst för viktnedgång på 6 månaders sikt, utan negativa effekter på labvariabler. Därefter utjämnades resultaten, sannolikt för att deltagarna slutade att följa den tilldelade studiekosten, och återgick till gamla vanor…”
Undrar just vilka instruktionern LCHF gruppen fick? Det låter osannolikt att det inte fanns någon enda som var intresserad av att fortsätta 😉
Dr Annika/Andreas vet med säkerhet vilket resultat deras patienter som följer LCHFdieten längre tid än 6 månader uppvisar!
1940 Skrev:
Japp…
@ 1940:
Klart att det fanns någon i LCHF-gruppen som fortsatte, men det handlar alltså om snittet i gruppen i jämförelse med andra bantningsmetoder.
Jag som du undrar hur kostrådgivningen egentligen går till i de här studierna. När man läser uppläggen brukar det vara så att alla andra bantningsmetoder tydligt poängterar att det ska vara med kaloribegränsning men just lågkolhydratsmetoderna ska vara utan kaloribegränsning.
Enligt min mening är kaloribegränsning en starkt bidragande orsak till viktminskning även för LCHF:are men för oss brukar man säga att kaloribegränsningen ska komma per automatik eftersom maten vi äter är så mättande.
Jag ser fram emot en studie där man faktiskt ger adekvat kostrådgivning på LCHF-kost, 20–50 gram kolhydrater per dag och med råd om normalt intag med hänsyn till målvikt, dvs någonstans mellan 1.800–2.000 kcal/dag. Även bör kostrådgivning och uppföljning med avseende på lab-värden och vikt pågå mer än två år. Det tar tid att ändra kostvanor!