Jag såg nyss på TV 1, på Fråga doktorn, om långvarig/kronisk smärta. Långvarig smärta där läkarvetenskapen inte hittar någon organisk orsak i kroppen.
Det handlade om att man ska bearbeta sina reaktioner på smärtan, och inte längre bli så rädd, för att man tror att orsaken till smärtan är farlig.
Jag refererade till min egen historik. På 90-talet och början av 2000-talet var jag sjuk. Jag hade multipla smärtor i min kropp. Det är inte helt lätt att minnas hur det var, men jag hade svår läges- och rörelserelaterad smärta i båda mina axlar, samt nacke, armbågar och händer. Dessutom hade jag plågsam tarmkatarr, IBS, matstrupskatarr, med flera besvär. Jag hade också problem med övervikt, som jag inte klarade av att banta ner. Efter några hektos viktnedgång gick jag snart upp igen, och mer till. Dessutom orkade/hann jag dåligt med mitt arbete som distriktsläkare, och det blev många timmars övertid med pappersarbete. Därmed hann jag inte vara hemma mycket med mina barn, utan maken fick ta det största ansvaret för dem. Som man förstår mådde jag inte bra mentalt.
Jag hade sedan 70-talet ätit fettsnålt, och det (lilla) fett jag åt bestod av vegetabiliskt fleromättat fett. Det blev då att jag åt mera kolhydrater, för nåt måste man ju äta. Detta var enligt etablissemangets rekommendationer.
Jag var inte heller rädd för socker, utan det var en tröst för mig.
I november 2004, för 20 år sen, kom min dotter hem från Umeå, där hon studerade på läkarprogrammet, och berättade om en grupplaboration i fysiologi hon deltagit i den senaste veckan. Den bestod av att eleverna fick välja att delta i en grupp, som följde olika kostprogram för viktnedgång. Hon hade valt att gå med i gruppen som åt lågkolhydrat. Hon hade blivit förvånad för att hon hade gått ner tre kilo under den veckan. Hon var inte överviktig tidigare.
Jag blev inspirerad och entusiastisk över att jag hade fått tips till en ny metod, utöver alla misslyckade jag hade provat tidigare. Jag provade direkt. Jag åt lågkolhydrat, lågfett och lågkalori. Det fantastiska var att jag klarade av det. Jag började gå ner i vikt ca ett kilo i veckan, och under vårterminen -05 gick jag ner nästan 20 kg. Det var en fantastisk upplevelse med så snabb viktnedgång, utan att bli särskilt hungrig eller svag.
Men det mest fantastiska var att jag upptäckte att jag snart blev frisk från alla mina krämpor och sjukdomar. Under de 20 år som följt efter detta har jag inte återfått sjukligheten. Vikten har fluktuerat något, sannolikt beroende på att jag har slarvat många gånger och ätit mat med socker och stärkelse vid sociala tillfällen, men jag har aldrig kommit upp till den övervikt jag hade före kostomläggningen.
Jag hade under åren knutit många internetkontakter med personer som jag hade kunnat resonera med, och då kommit fram till att jag kunde äta mera naturligt fett, och undvika det vegetabiliska fleromättade fettet, vilket gjorde att jag mådde bättre och led ännu mindre av hunger.
Sedan 2015 lever jag som pensionär, och har alltså inte längre något stressande arbete.
Många personer har berättat om positiv effekt av LCHF på sina problem med långvarig smärta.
LCHF-antagonisterna avråder från den kosten och hotar med olika farliga resultat av den. Jag önskar att de kunde slappna av och acceptera LCHF som ett alternativ att prova till exempel vid långvarig smärta, förutom förstås vid diabetes och metabola syndromet.
Du är bäst! Jag har också genomgått samma resa 4 år efter dig!
Du är väldigt bra på enkel och saklig information.
Tack Annika!
Även om man hypotetiskt skulle förkorta livslängden med ett par år (vilket jag inte tror, utan tvärtom, men kan ju inte visa vetenskaplig fakta kring det), så måste det ju ändå vara värt att inte gå runt med rollator och ständig smärta sista 20 åren. Man vill ju leva tills man dör, inte bara nätt och jämnt överleva tills man stämplar ut. Västerländsk sjukvård fokuserar för lite på livskvalitet.
Sedan finns det ju utöver kosten vissa tillskott som minskar kroniska smärtor som t ex gurkmeja (tumeric) och quercitin för att nämna ett par. Extra glutamin tillsammans med magnesium och vit B6 är ofta också bra för tarm och gabasystemet samt alla goda bieffekter därav.
Visst kan det finnas en poäng i att kognitivt lära sig leva med smärta i vissa fall, så länge man först tagit ned den till så minimalt det är möjligt med alla somatiska medel som finns både i och utanför boxen.
Kan man få ställa frågor här som inte är relevanta här, som inte hör till senaste inlägget. Har försökt maila men inte fått nåt svar.
Mvh Sara
Jag satt och lyssnade på Alternativutredningen med regering och riksdag 1981. Där framdet att staten ämnar dra undan sitt ansvar med botandet helt och hållet och ändas ha ansvar för akutsjukvården , Jobbade som naturläkare under 30 år Fick då mottaga ca : 100 åtal och anmälningar. Detta ledde till 5 konkurser . Kallad till polisförhör 2 gånger . Anmäld till Hovrätten 2 gånger. Kammarätten 1 gång . Marknadsdomstolen 1 gång.
Detta slår sönder den bästa ekonomi. De som stiftat dessa lagar borde åka ut med arslet först.
Förstår de stackars läkare som har en omöjlig uppgift att dokumentera allting.
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Med understrykning.
Annika!
Påminner lite om mitt liv, fast i mitt fall var det Dig jag fick upp ögonen för! Hade för ca 15 år sedan blivit rekommenderad av en kollega att läsa boken Kolesterolmyten av Uffe Ranskov som i sin tur pekade med hela handen i Din riktning. Efter att ha läst Din bok ’Anta Din Viktigaste Utmaning’ såg jag till att samtliga mina barn fick en egen kopia.
Har följt Din blog sedan dess och levt sunt under alla år, är idag 82 år och helt medicin befriad sedan 15 år tillbaka. Jag var aldrig överviktig men hade ett flertal andra krämpor som sedan dess är som bortblåsta.
Är fortfarande mycket intresserad av hälsofrågor och följer även Dr Mercola och Dr Robert Malone och inte minst Robert F Kennedy Jr (har även läst fler av hans böcker) som jag har mycket stor tilltro till – hoppas hans MAHA ambition skall nå framgång.
Jag har även avsagt mig säsongsinfluensavacciner och även Covidsprutorna eftersom jag tror att jag inte vill förstöra min kropps förmåga att skapa det immunförsvar den behöver.
Så Annika ett stort tack och inte minst till Din dotter!