Artikel i Sundsvalls Tidning den 28/12. Jag hittar inte artikeln på nätet, men den är också låst för icke prenumeranter.
Den handlar om My Westerdahls (tidigare) problem med vikten. Hon är författare, influencer, föreläsare, utbildare och civilingenjör.
Hon har sedan hon var spädbarn varit överviktig, och hela livet sen dess kämpat för att gå ner i vikt. Hon har förstås ätit kalorisnålt och fettsnålt, och många andra dieter, med ständig hunger. Hetsåt pga hunger och ångest. Blev mobbad i skolan. Var dock högpresterande i skolan. Utbildade sig till civilingenjör.
För kanske 10 år sen gick hon ner många kilo med LCHF, och har varit aktiv på nätet med det, hon har varit en av LCHF-rörelsens frontfigurer i många år. För två år sedan fick hon tvillingar, och bestämde sig i och med det att hon skulle slappna av vad gällde vikthetsen, och bara njuta av barnen och föräldraskapet. Hon läste på och kom i kontakt med teorier om Intuitivt Ätande. Genom att lyssna på kroppens signaler och bli mer tillåtande fick hon en mera hälsosam relation till mat. Chokladen kan bli liggande i skafferiet när hon vet att hon kan äta den om/när hon får lust.
Hon känner vad hon mår bra av att äta. Idag arbetar hon heltid med att hjälpa andra att släppa skam och regler. Hon kallar metoden för Matfrihet. Hon har också givit ut en bok, Matfrihet.
Min kommentar: Jag får en känsla av att My har gått upp ganska många kilo sedan hon slappnade av med matreglerna. Det är ju okej om man trivs med det. En risk är att den återkomna övervikten är besvärande när man ska leka med barnen.
Men sen är det också frågan om den framtida hälsan!
Själv har jag ätit enligt LCHF-principer i 19 år, och tycker att jag har en ganska avslappnad relation till maten. Jag har turen att ha en man som inte är matberoende, utan gärna äter som jag. Vi lever som pensionärer. Vi har inga sockersaker hemma till vardags, och jag försöker att avstå från bröd. Till fest så ”syndar” jag. Sannolikt pga syndandet har jag gått upp några kilo, men inte astronomiskt. Och jag har tack och lov inga problem med sockersug dagen efter ”syndande”, snarare tvärtom.
Helt avslappnad i relation till maten kommer jag nog aldrig att känna mig, men jag tycker att jag inte känner sug efter det söta brödet eller godsakerna, när jag inte är van att äta det. Det är nog ungefär som en vit alkoholist.
Jag vet inte hur det ska gå för mig och andra LCHF-are med den långsiktiga hälsan, men bara det att man mår bra för tillfället är mycket värt. Sen måste var och en komma fram till vilka regler den ska lägga på sig själv. För mig och många andra skulle , tror jag, Intuitivt Ätande kunna leda till återgång till frosseri och sockerberoende.
I yngre dar åt jag nog på det sätt som kan kallas intuitivt ätande, d.v.s. utan speciella restriktioner. Och eftersom jag rörde mig ganska mycket både i arbetet och i vardagen, dock utan att träna, så höll jag ganska konstant vikt under många år. Men i samband med pensioneringen blev jag ca 10 kg tyngre successivt under 5 -6 år. Och när magen började ta emot när jag skulle knyta skorna, så började jag med LCHF och gick ner ca 8 kg på några månader. Idag väger jag ungefär som när jag var i 35-årsålder. (Jag är 80 nu). Jag undviker
koncentrerade kolhydrater (socker, pasta, ris, vitt bröd och givetvis godis och kaffebröd) men äter potatis och fiberrikt bröd. Jag tror nog som du att en person med historia av övervikt riskerar övervikt med intuitivt ätande.
God fortsättning!
Jag har sedan knappt ett år undvikit pasta, ris, bröd, potatis och sötsaker. I och med det gick jag ner till min normalvikt i 40-årsåldern, är nu 78.
Har inte ätit på samma sätt under jul och nyår och därför ökat, men känner mig trygg med att bara jag återgår till min ”normalkost ” är jag tillbaka i min trivselvikt.
Agneta
Jag har ätit LCHF i 6,5 år, eller kanske är det 7,5 år nu. Äter inget med gluten. Det bröd jag äter är proteinbröd som jag bakar själv. Det jag börjat ”fuska” med igen är potatis nån gång då och då men mest äter jag då sötpotatis. En liten bit mörk 90%-ig choklad, endast 7gr/100gr socker till kaffet ibland tar jag men jag har inget egentligt sug efter socker alls. Allt godis kan jag med lätthet tacka nej till. Att bli av med sötsuget tog ungefär 6 månader när jag började med LCHF och det har inte kommit tillbaka.
Jag är 67 år nu, 1,80 lång och vikten rör sig runt 70 kg.
Som jag ser det är Mys utveckling tämligen tragisk!
Först allt rätt med superfantaskiskt resultat och sen ner i källaren!
Tråkigt, tråkigt.
Hennes nya hemsida: https://www.matfri.se
Bra PDF-dokument om vården och överviktiga som My skrivit
Din guide till: Rätt vård i en större kropp
https://www.matfri.se/f/vard
PDF-dokumentet direkt
https://s3.amazonaws.com/contents.newzenler.com/21648/library/6273badedcb67_1651751646_ra-tt-va-rd-oavsett-vikt.pdf
OMAD sen Jan 2019 funkar klockrent, varför göra det enkla
krångligt?