Jag lyssnade idag på Vetenskapsradion på djupet, om fetmakirurgi .
De påstod där flera gånger att det enda sättet att gå ner i vikt var genom fetmakirurgi. Ingen gång nämndes jämförelse med LCHF. Alla blir inte friska genom fetmakirurgi – en som berättade att hon mår sämre nu efter magoperationen.
Själv har jag gått upp några kilo sedan den första viktnedgången med LCHF, ner till 62 kg våren 2005, och väger nu varierande mellan 65 och 70 kg, men har inga stora problem med vikten, och inga problem med kosten. Och jag måste väl säga att jag mår så bra jag förtjänar. Man blir ju inte automatiskt en genomlycklig människa för att man har gått ner i vikt och är fri från krämpor. Det är mycket annat i livet som påverkar hur man mår psykiskt.
Men man skulle önska en jämförande studie angående hälsa och livskvalitet mellan viktoperation och LCHF. Och det skulle då vara med en LCHF-kost som fungerar. Det är ju ingen mening med att jämföra med personer som är tänkta att äta LCHF, men som inte klarar av att fortsätta med det. Dessa kan ju lämpligen då göra en viktoperation i stället?
Har någon sett om en sådan studie? Varför är det annars ingen gjord? Man kan rimligen inte skylla på att ingen följer LCHF-metoden!
Annars så funkar OMAD (One Meal A Day) klockrent på alla sätt för att uppnå optimal hälsa.
Men då är man förstås inte så lönsam för industrin.
Själv börjar jag närma mig 1000dgr (tusen dagar) med OMAD.
Och alla som i startskedet varnade för allt mellan himmel & jord då, hade inte mycket rätt dom stackarna
Vården verkar bekymrad? ”toppåret”
Antalet magsäcksoperationer som metod mot fetma minskar, trots att antalet kraftigt överviktiga ökar. För två år sedan gjordes 5 000 ingrepp, att jämföra med toppåret 2011 när över 8 000 gjordes.
https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2021/08/stor-minskning-av-operationer-mot-fetma/
Ingen fetmaoperation borde få göras innan man testat riktig LCHF (och ingen hittepå-LCHF). Jag önskar att det fanns behandlingshem där man fick bo ett antal månader och bli serverad LCHF-mat samtidigt som man fick lära sig laga LCHF-mat och fick kunskap om hur kroppen fungerar. Det skulle säkerligen spara mycket i både mänskligt lidande och kostnader för samhället.
Det är väl generellt så att industrin oftast driver på mot allt dyrare metoder. Kan bli lite av sista utposten för människor (eller läkare osv) som anser sig misslyckas på andra sätt. Jmf fekalie-transplantation. För enstaka säkert nödvändigt men oftast sitter det nog i huvudet. Se t.ex brittiska o amerikanska ”övervikts-realities”.
3 Elisabeth G
Jag vill gärna tipsa om kursgården LCHF Nolaskogs där man både kan få lyssna till mig som föreläser, och laga LCHF-mat. Det går också att få stanna på Vistelseveckor med LCHF-mat. Det är svårt att få offentlig sponsring i nuläget, men priset är inte högre än att de flesta har råd att betala själva.
# 5
Jag vet, Annika, och det är jättebra. Ni är värda all heder. Men det borde också finnas något i stil med de behandlingshem som finns för narkomaner och alkoholister; alltså något som sträcker sig längre över tiden (det är inte så lätt att lära gamla hundar sitta) samt med holistiskt (ortomolekylärt?) inriktade läkare knutna till verksamheten.
6 Elisabeth G
Absolut är det så, men man måste ju anpassa sig realistiskt till det aktuella läget.
För att få till offentligt arrangerad LCHF-utbildning så måste LCHF blir offentligt godkänt först.
Och det sitter hårt inne. Det är troligen dietistkåren som måste godkänna LCHF, och de är benhårt emot. Att erkänna att det budskap man har predikat i 50 år är helt fel, och motsatsen är rätt, är nästan övermänskligt.
Det gamla kirurgskämtet ”oskuret är bäst” passar väldigt bra i den här debatten.