Jag tycker att det är viktigt att informera sina anhöriga om hur man vill ha sin vård om man skulle förlora sin förmåga till eget beslut – dvs få en nedsatt autonomi.
Jag vill inte bli utsatt för llivsuppehållande behandling om jag skulle förlora min autonomi. Jag säger nu och då till min man att om jag blir hjärnskadad och inte kan uttrycka min vilja, och inte bedöms ha någon chans att återkomma till ett värdigt liv, så vill jag inte ha behandling som förlänger mitt lidande. Tex om jag är skadad av demens eller stroke så vill jag inte ha antibiotika vid en lunginflammation, utan låta naturen ha sin gång.
I den länkade artikeln tycks man bara avse patienter som har ett värdigt liv, eller har utsikt att återkomma till ett sådant?
Jag håller med dej helt. Jag vill inte heller få leva i nåder, utan att veta var jag är.
Jag har några uppdrag som god man och några som är helt dementa, men ganska mycket pengar på banken. Ingen aning om något.
Både min och min makes önskan är att få vara levande tills vi dör. Vi har lovat varandra att om möjligt hjälpa den som behöver det att få sin önskan uppfylld. Jag skulle inte tveka att ta ett fängelsestraff om det gällde min älskades väl.
Har jobbat på rätt många äldreboenden och ibland blivit helt förtvivlad över alla insatser som görs bara för att få någon, som tydligt visar att det är nog nu, att bara fortsätta att leva.
Givetvis finns det många bra insatser bara de görs till dem som vill ta emot den.
Har en nära anhörig, 97 år, som efter ett fall med kraftigt slag mot huvudet numer bor på ett äldreboende.
Blir bara mer och mer vilsen och olycklig.
Den goda aptiten för mat försvinner allt mer och vad gör man då!!!
Näringsdryck så klart.
Just därför vill jag absolut inte leva längre än att jag är levande.
Jag vill skriva och underteckna ett avtal för dödshjälp när det inte finns någon återvändo, vill inte ligga någon till lags. Har en nära släkting som i 5 års tid inte känner igen någon anhörig, hon får bara näringslösning, så här har det varit i ca 5 år, vilket värdelöst liv, inte till glädje för någon. När den dagen kommer och jag inte är medveten vill jag ha dödshjälp.
Visst jag håller med men har någon ett praktiskt förslag hur vi/jag kan förmedla detta till vårdgivaren medan jag har en laglig röst. Tips på ideer?
4 Ingela Vestin-Kearney
Det enklaste är väl att informera anhöriga om sina önskemål, och man kan också skriva ner ett livstestamente om sina önskamål, som man förvarar i plånboken?
Inom den ideella riksföreningen RTVD – Rätten Till en Värdig Död – har vi i 45 år arbetat för att få gehör för någon slags laglig dödshjälp, som kan passa just för vårt land. Nyligen har äntligen M och L insett hur mycket detta skulle betyda för vanliga människor, de påbörjar nu egna utredningar. Miljöpartiet har tidigare sagt ja. Bara vetskapen att man skulle kunna bli hjälpt om livets avslut inte blir så lugnt som vi alla hoppas – det lugnar. Man kan bli medlem i föreningen, dels för att stödja den men också för att lära sig mer om själva döendet. Det har visat sig att vanliga människor är ganska ovetande här. Som medlem får man också sitt eget livsslutsdirektiv. Olika undersökningar visar att ca 80% av befolkningen önskar att Sverige får en lag som tillåter s k ”assisterat självvalt livsslut”. – /Berit H, vice ordf. i RTVD – http://www.rtvd.nu
Tack för praktiska tips. Ingela