Läkemedelsverket anser att Ionosil hävdar bot mot cancer, MS, Ebola mm av kolloidalt silver.
Detta beslut måste överklagas. Jag har inte sett att Anders Sultan har hävdat dessa hälsovinster. Det är andra privatpersoner som beskriver sina hälsovinster av KS i Sociala media.
Lars Bern: Är Broccoli ett läkemedel?
Detta var en bra kommentar till artikeln…tack…håller verkligen med!
”Läkemedelsverket borde kanske ägna sig åt lite vettigare ärenden. Tex sådana mediciner som orsakar livslånga lidande och som helt saknar evidens. Tex alla statiner som säkert kommer att framstå som ett livsfarligt experiment med människan i framtiden.”
Om ’..lögn och förbannad dikt..’ är det enda de har att syssla med borde denna myndighet läggas ner! USCH!!
Livsfarlighetsverkets påhopp på KS är väl helt grundlösa. De har ingen koll på någonting, verkar det som.
Skall bli intressant att se om dom ger sig på ICA, som säljer silverkulor för dekor på tårtor, till barnens förtjusning. Dessa kulor är många gånger farligare än KS.
Som sagt, ingen koll på någonting.
Läkemedelsverket silar mygg och sväljer kameler. Man skall inte få dricka något, som är godkänt som vatten-reningsprodukt! I USA är det godkänt som komplettär medicinskt preparat. I mina ögon ser det ut som om läkemedelsverket slåss för att skydda läkemedelsbolagens marknadsandelar. Alla former av korruption är ett hot mot demokratin.
Helt klart är Läkemedelsverket delvis svårt korrumperat. De springer ärenden åt den som betalar bäst.
Läkemedelsverket har inte och kan inte förbjuda företaget att sälja produkten. Det Läkemedelsverket kan och har förbjudit företaget att göra, ett förbudsbeslut som överklagats enda till Högsta förvaltningsdomstolen utan att ändras, är att sälja produkten med påståenden om att den har läkemedelsliknande effekter. Man får inte påstå att en produkt, vare det sig det är kolloidalt silver eller CBD-olja eller dylikt, har läkemedelsliknande effekter utan att produkten är testad och godkänd. Förbudsbeslutet är från 2015 men vann laga kraft i slutet av 2018. Företaget har inte tagit bort alla sina påståenden på sin hemsida och fortsatt att via 2000tv göra samma påståenden som tidigare. Därför har ansökan om utdömande av vite enligt förbudsbeslutet utfärdats. Företaget kan sälja sin produkt men måste ta bort alla påståenden om läkemedelsliknande effekter. Läkemedelsverket agerar inom de lagar och regler som Sveriges riksdag och regering fattat. Vare sig förvaltningsrätten, kammarrätten eller HFD tycker verket har agerat fel. Man kan ha synpunkter på hur produkter som kolloidalt silver ”behandlas” men då bör man rikta den ilskan mot lagstiftarna i landet och inte mot Läkemedelsverket och dess tjänstemän som enbart försöker göra sitt jobb. Är tråkigt när folk attackerar myndigheter när de enbart gör sitt jobb. Jämförelse kan göras med migrationsdebatten där folk från båda höger och vänster attackerar Migrationsverket. Det är politikerna som drar upp spelplanen inte tjänstemännen. Tjänstemän kan också göra fel såklart och därför har vi domstolar och en rätt att överklaga. Även denna ansökan om utdömande av vite ska prövas av förvaltningsrätten vars beslut kan överklagas till kammarrätten osv. / En ödmjuk tjänsteman
Detta är en kommentar värd att begrunda:
”Agneta SCHNITTGER 14 Mar 2019 09:20
Hänvisar till min artikel i Medicinsk Access NYA RÖN om KOLLOIDALT SILVER https://issuu.com/medicinskaccess/docs/_ma119 sid 66-69 Artikeln är en initierad exposé över verkningsmekanismerna för kolloidalt silver. Agneta Schnittger, med dr, specialist i gynekologi och obstetrik”
Bra kommentar…håller med!
”Det finns fler KS tillverkare och försäljare än bara Ionsil. Var/vem påstår att KS är medicin.. Kolloidalt silver innehåller inga kemiska preparat vilket all medicin gör. Tycker att Läkemedelsverket ska kolla upp hur många människor som dör av läkemedelsförgiftning.”
Mycket underligt att ett så livsmedelsfrämmande (även om det har ett E-nummer, E174) ämne som silver kan vara hett i LCHF-kretsar. Det är väl nåt som fattas i kosten om immunförsvaret är knackigt, mycket intressantare att utveckla kosten istället för att försöka ta märkliga genvägar.
Ion Silver AB har ingenting med föreningen 2000-talets Vetenskap och tidningen 2000-Talets Vetenskap att göra. Att Michael Zazzio är anställd som chefredaktör och layoutare på tidningen beror på hans kompetens på det området. Michael Zazzio har en journalistisk bakgrund baserat på ungefär tio års arbete på både lokaltidningar och Sveriges Radio. Michael Zazzio höll i Stockholm under 1990-talet och en bit in på 2000-talet utbildningar i desk top publishing och bildbehandling för radio, TV- och tidningsfolk. Tidningen 2000-Talets Vetenskap har inte publicerat mer publicistiskt material än tidigare år om kolloidalt silver sedan Michael Zazzio i september år 2014 blev delägare i Ion Silver AB.
I dag hade redaktionsrådet på tidningen 2000-Talets Vetenskap ett sammanträde och ledamöterna var eniga i frågan om att Michael Zazzio inte på något sätt skulle ha försökt att använda tidningen och föreningen för att marknadsföra kolloidalt silver. Tvärtom har de ett minne av att Michael Zazzio har påtalat att han inte kommer att prioritera artiklar om kolloidalt silver. Föreningen och föreningstidningens motto är att verka för alternativ för en bättre hälsa och miljö.
Michael Zazzio blev medlem i föreningen för ganska exakt tio år sedan. Då visste han inte ens vad kolloidalt silver var för något. Han blev styrelseledamot något år senare och så småningom ordförande i föreningen, vilket han var under flera års tid. Michael Zazzio har ända sedan sitt första medlemskapsår i föreningen skrivit artiklar som har publicerats i tidningen.
Michael Zazzio är sedan 2½ år tillbaka i tiden anställd som chefredaktör på tidningen 2000-Talets Vetenskap som har utgivningsbevis. Michael Zazzio både redigerar och sätter papperstidningen. Han sitter inte i föreningens styrelse och har inte gjort det under de senaste två åren. Han föreslog själv för 2 ½ år sedan, när föreningsstadgarna skulle revideras, att föreningens årsmöte skulle besluta att de personer som arbetade på tidningen inte skulle kunna bli invalda i föreningsstyrelsen. Det berodde på att den tidigare chefredaktören satt i styrelsen, beslutade allting och samtidigt skötte föreningens ekonomi och att det skapade allvarliga problem.
Innan Michael Zazzio fick tjänsten som chefredaktör så hoppade den före detta ansvarige utgivaren av sitt uppdrag, vilket inte var arvoderat och inte heller är det i nuläget. I och med att Michael Zazzio fick jobbet som chefredaktör, så accepterade han även att vara ansvarig utgivare, eftersom föreningen inte hittade någon annan som ville vara det. Uppdraget i sig innebär att Michael Zazzio enbart svarar för eventuellt grovt förtal (osanningar som riktas mot någon namngiven/utpekad individ) i väckta Tryckfrihetsmål i de fall då tidningen har skrivit något om någon som inte kan bevisas vara sant. Är det sant så är det inget brott att publicera något, vad det än må vara. Som chefredaktör har Michael Zazzio ingen möjlighet att påverka redan tidigare publicerat material, såvida det inte handlar om förtal av någon person. Att ta bort artiklar från föreningens sajt ansvarar redaktionsrådet/-gruppen för och ytterst föreningens styrelse.
Den artikel som det handlar om överfördes av webmastern till det nya grafiska gränssnittet i maj 2018-05-12, men artikeln publicerades på Internet redan 2003-05-12, exakt 15 år tidigare. Datumet har nu korrigerats av webmastern. Föreningens och tidningens hemsida hade på den tiden dock en annan URL. Webmastern heter sedan många många år David Tiger och han har utfört allt webarbete utan att tillfråga mig om någon publicering. Michael Zazzio har inte heller kunskap att programmera på föreningens web eller lägga in artiklar där. Det gör enbart David Tiger och han lägger in mycket som Michael Zazzio aldrig får se innan det läggs ut på webben.
Enligt tryckfrihetsförordningens § 8 i det första kapitlet får en myndighet inte påverka innehållet i någon periodisk tidskrift. Justitiekanslern väcker åtal mot dem på myndigheten som har begått sådana brott.
Dessutom så har Läkemedelsverkets tjänstemän inte varit sakliga i sina påståenden och sin utredning och därmed har de även brutit mot förvaltningslagen samt Regeringsformen (svensk grundlag) och sålunda har de begått ett tjänstefelsbrott (Brottsbalkens 20 kapitel om tjänstefel).
När det gäller Läkemedelsverkets formulering i ”anklagelsen”, så står det efter en första titt på handlingarna från Läkemedelsverket helt klart att myndigheten har ljugit i sin ansökan till Förvaltningsrätten i Uppsala.
Läkemedelsverket har även begått ett annat brott mot Tryckfrihetsförordning.
Brott mot medborgerlig frihet
11 § Som tryckfrihetsbrott anses brott mot medborgerlig frihet som innebär att någon utövar olaga hot med uppsåt att påverka den allmänna åsiktsbildningen eller inkräkta på handlingsfriheten inom en politisk organisation eller en yrkes- eller näringssammanslutning och därigenom sätter yttrande-, församlings- eller föreningsfriheten i fara.
För försök till sådant brott mot medborgerlig frihet döms det till ansvar. Lag (2018:1801).
Artikeln är marknadsföring av kolloidalt silver med påståenden om läkemedelsliknande effekter samt med hänvisning till Ion Silver AB:s hemsida. Ion Silver har ju även fortsatt med påståendena på sin egen hemsida. Det finns gott om rättsfall från EU-domstolen som stödjer Läkemedelsverkets agerande. EU-domstolen har även funnit att Danmark hade rätt i att viteslägga en dansk bloggare som marknadsförde diverse läkemedel genom dold marknadsföring i sin blogg/eller om det var Facebook, kommer inte ihåg. Tryckfrihetsförordningen ger ingen absolut rätt till tidningar och journalister att skriva vad de vill. Marknadsföringslagstiftningen på läkemedelsområdet är i högsta grad gällande rätt. Jag har inte sett några rättsfall på att den skulle krocka med Tryckfrihetsförordningen, och om den skulle göra det är det viktigt att komma ihåg att EU-RÄTTEN, som läkemedelslagstiftningen kommer ifrån, STÅR ÖVER SVENSK RÄTT, ÄVEN GRUNDLAGAR. Detta kan man tycka vad man vill om men det har EU-domstolen beslutat och svensk domstol kan inte gå emot EU-domstolen. Är man missnöjd bör man som alltid vända sig till politikerna, inte mot tjänstemännen som enbart tillämpar lagen. Ansökan om utdömande av vite ligger hos Förvaltningsrätten i Uppsala som sig bör. Läkemedelsverket har framfört sina synpunkter. Ion Silver AB kommer få möjlighet att framföra sina. Sedan blir det upp till domstolen. / tjänstemannen
12 John Doe
Som jag förstod det så var artikeln i 2000talets Vetenskap, av Anders Sultan, skriven redan 2003, dvs långt innan han startade Ionsilver-företaget. Det var tidningen själv som hade uppdaterat artikeln till 2014. Rätta mig om jag har fel.
I övrigt är det användare som har rapporterat om silvervattnets botande egenskaper.
Själv hade jag förr urinvägsinfektioner nu och då, och fick ta antibiotika mot dem. Nu tar jag några slurkar KS så går de omedelbart över. Härligt att slippa ta antibiotika.
Läkemedelsverket påstår att Ion Silver använder artikeln på 2000tv för att marknadsföra sin produkt. När artikeln författades saknar relevans. Det som räknas är att den ligger där nu, återpublicerad ska tilläggas. Men det återstår att se om förvaltningsrätten gör samma bedömning. De kanske inte alls köper Läkemedelsverkets argument. Tilläggas ska också göra att påståenden om läkemedelsliknande effekter även funnits kvar på Ion Silvers egen hemsida. DET KAN MYCKET VÄL VARA SÅ att KS fungerar men för att en produkt ska få säljas med ”läkemedelspåståenden”, oavsett om det är KS eller någon annan substans, så måste den vara godkänd av Läkemedelsverket eller något annat EES-land. Så är lagstiftningen uppbyggd. Sedan är det ju dyrt och kostsamt att ansöka om ett godkännande för ett nytt läkemedel, men det är den ordning våra folkvalda beslutat om. Läkemedelsverket har INGEN SYNPUNKT PÅ ATT ION SILVER SÄLJER KS men bolaget får inte påstå att produkten har läkemedelsliknande effekter. Läkemedelsverket för många liknande processer mot kosttillskott och dyl. Produkter som inte är olagliga i sig men som inte får marknadsföras hur som helst. Man får inte sälja apelsinkärnor och hävda att de botar cancer. Läkemedelsverket för även processer mot godkända läkemedel som Läkemedelsbolagen marknadsför felaktigt med överdrivna eller icke-bevisade påståenden. Läkemedelsbolagen spenderar miljoner på marknadsföring och försöker smyga in dem överallt, som ”tidningsartiklar” som egentligen är maskerad vinklad reklam och via ”influencers” m.m. Läkemedelsbolagen vill som alla andra bolag tjäna så mycket pengar som möjligt. Läkemedelsverket tillämpar gällande rätt och utövar tillsyn emot alla aktörer såväl big-farma som småföretag.
14 John Doe
Något man undrar i detta sammanhang är hur margarinföretag tillåts påstå att deras produkter är nyttiga för hjärtat? Det är ju aldrig bevisat.
@ John Doe
Det vore intressant att veta om ni har nån uppföljning på de fall där läkemedelsbolagen fälls för de anmälningar ni gör. Och har du nån inblick i, och i såna fall, kan bötesbeloppen rent generellt anses stå i paritet till de summor som dessa redan tjänat på sin falska marknadsföring?
Och hur är det eg. med vacciner, är det så att de underkastas samma krav som läkemedel innan de släpps på marknaden? Kanske inte ditt område, men jag chansar.
Artikel om Sveriges nutids historia, och den är mycket annorlunda jmf den vanliga historieskrivningen.
Där mordet på Ivar Kreuger 12/3 1932, innebär en helt ny riktning för Europas öde, med WW2 som följd.
Denna historia är högaktuell ännu i denna dag.
Sverige, en synarkistisk modell
http://larouche.se/artikel/sverige-en-synarkistisk-modell
@ 15
Det är en intressant fråga. Man gör tydligen en avskiljning mellan produkter som ”kan uppfattas som läkemedel” och produkter som inte kan uppfattas som läkemedel, annars skulle man ju kunna tillämpa läkemedelslagstiftningen på i princip allt. Exakt var gränsen går vet jag inte, men finns säkert rättsfall som gör vägledning i det. Jag känner dock inte till dem. Smör kan nog inte uppfattas av allmänheten som läkemedel och faller därmed utanför läkemedelslagstiftningen. Konsumentverket kan man kontakta vid vilseledande marknadsföring. Om man säljer en vätska med läkemedelspåståenden eller kosttillskott, t.ex. tabletter, med läkemedelspåståenden så faller det inom läkemedelslagstiftningen. En skiva bröd med läkemedelspåståenden? Troligtvis inte. En juice med påstående om cancerhelande egenskaper? Vet inte vad den hamnar =p Juridiken är inte alltid klar. Att Ion Silvers produkt faller inom har dock förvaltningsrätten, kammarrätten och Högsta förvaltningsdomstolen slagit fast.
@ 16
När Läkemedelsverket upptäcker bolag som missköter sig, vilket händer ofta, brukar verket skicka ett ”TTY” (tillfälle till yttrande) där bolaget bereds tillfälle att yttra sig över vad verket har uppmärksammat som tveksamt/eller i strid med gällande lagstiftning. Bolagen brukar ofta då muttra men rätta sig, utan att verket behöver utfärda något förbudsbeslut. Om verket måste utfärda ett förbudsbeslut så rättar sig bolagen i princip alltid efter det, i vart fall efter att beslutet vunnit laga kraft efter ev. domstolsprocess. Bolag vill undvika kritik i media och spenderar mycket pengar på ”compliance” men ligger ofta på gränsen för det tillåtna. Bolagen drivs ju av vinst. Den enda motpolen är Läkemedelsverket vars syfte är att värna om folkhälsan främst. I och med att bolagen i princip alltid rättar sig efter besluten, i rädsla för negativ PR, behöver verket nästan aldrig ansöka om utdömande av vite mot dem. Vitesbeloppen i förbudsbesluten sätts utifrån ett bolags omsättning. Store bolag riskerar stora viten, mindre bolag mindre viten. Ett vite ska sättas så högt att det kan antas ha avskräckande effekt. Problemet med tillsynen av läkemedelsbolagen är inte att bolagen inte följer verkets beslut utan att det helt enkelt försiggår allt för mycket felaktigheter där ute så att verket omöjligen kan greppa tag i allt. Olika utredare/handläggare arbetar dock med olika saker, vissa t.ex. enbart med marknadsföring av lagliga läkemedel och andra med marknadsföring/försäljning av icke-godkände läkemedel, så att alla områden ska täckas in.
Gällande godkännande av vaccinationer kan jag inte svara. Men den myndighet som roddar i det nationella vaccinationsprogrammet är Folkhälsomyndigheten. Även olika landsting/regioner i Sverige har olika vaccinationsprogram. TBE-vaccin är ju vanligt i vissa landsting medans TBE inte finns i andra landsting och därmed inte heller behovet av vaccinet.
Läkemedelsverket godkänner enbart läkemedel och fastställer vad de kan användas för/biverkningar osv. Men själva ordeneringen till patienter har Läkemedelsverket inget med att göra. Det finns mycket godkända ”farliga” läkemedel som båda kan skada och vara kraftigt beroendeframkallande. De har trots detta godkänts eftersom de för vissa åkommor/sjukdomar är nödvändiga (amfetamin t.ex.), men själva bedömningen om ett läkemedel ska ordineras eller inte ligger på läkarna inte på Läkemedelsverket. Vissa läkare ordinerar fel/missbrukar sin ställning och då är IVO/alternativt det sjukhus/landsting läkaren arbetar för rätt instanser att kontakta. Läkemedelsverket har ingen kontroll över ordineringen alls. Om läkare börjar skriva ut amfetamin till alla skolbarn i Sverige kan Läkemedelsverket inget göra. IVO kan dock starta processer om indragande av läkarlegitimationer.
Man kan säga att Läkemedelsverket sätter ramen: här har vi substans A som kan användas mot sjukdomarna 1, 2,3 och 4. Substans A kan dock även ha en massa bieffekter, se 3, 4, 5 och 6.
Men det är inte Läkemedelsverket som bestämmer i slutändan vem som ska få substans A.
Att Läkemedelsverket genom pseudonymen ”John Doe” hävdar företagets primära uppgift skulle vara att skydda folkhälsan är ett bedrägligt påstående. I Läkemedelslagens 1 kapitel står det att ”syftet med denna lag är främst att skydda människors och djurs liv, hälsa och välbefinnande samt att värna om folkhälsan och skydda miljön utan att detta i högre grad än vad som är nödvändigt hindrar utvecklingen av läkemedel eller handeln med läkemedel i Sverige och inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).”
Tänk nu på följande! ”Utan att detta i högre grad än vad som är nödvändigt hindrar utvecklingen av läkemedel eller handeln med läkemedel i Sverige och inom EES.”
Det handlar alltså om att läkemedelsproduktion och handel med läkemedel prioriteras före folkhälsan.
Enligt information på http://www.svaradoktorn.se/427029039 var kolloidalt silver läkemedelsregistrerat i Sverige fram till den 1 januari 1974.
Några av de sista kolloidala silverläkemedlen på den svenska läkemedelsmarknaden var:
AGOLEUM (0,3 % lösning), Företag: Ellem Läkemedel AB, Avreg 23 juli 1943.
ELEKTROCOLLARGOL (Injekt lösn), Företag: Apotekarnes Droghandels-AB Avreg 1 april 1947.
CHOLEVAL (Tabl. 0,25 och 0,5 mg), Företag: Carl Johannsen, Sthlm. Avreg 1 oktober 1949.
KRAMEK (Tamponger för rektalt bruk), Företag: Ferring AB, Avreg 1 januari 1974.
Kolloidalt silverläkemedlen avregistrerades inte på grund av någon farlighet eller skadlighet.
Det finns inga belagda skador av kolloidalt silver. Samtliga i Sverige numera inregistrerade läkemedel har biverkningar. I många fall medför de biverkningarna till att patienterna dör eller allvarligt skadas av de administrerade läkemedlen, även när de ges i rätt dos och i överensstämmelse med rätt dosintervall.
Läkemedelsverkets verksamhet baseras på ”hyckleri”.
@ 19
Tråkigt att du tycker att Läkemedelsverkets verksamhet baseras på ”hyckleri”. Jag tycker jag på ett öppet och objektivt sätt försökt beskriva lite av verkets arbetsuppgifter. Verket tillämpar endast de lagar och regler som EU och Sverige beslutat om, men visst som systemet är utformat nu är det ju big-farma som är vinnarna. Ansöka om godkännande av läkemedel är en lång och dyr process och möjligtvis finns det mer man kan göra där, men det är som sagt något för våra folkvalda att ta itu med. I dagsläget finns inget godkännande för kolloidalt silver och det får precis som alla andra substanser inte då säljas som läkemedel, oaktat huruvida det ger biverkningar eller fungerar osv. Ett godkännande måste alltid finnas.
För övrigt tackar jag härmed för mig.
Jag tycker, att John Doe har tillfört text, som klargör en del i frågan och tycker det är bra med respekt i diskussion.
Vad gäller nanosilver, så är det troligen verksamt i många medicinska sammanhang.
Många s.k. anekdotiska berättelser tyder på det.
Det finns s.k. ” success stories” på nätet. En del av dem används som reklam av nanosilverförsäljare, men man kan för den skull inte avfärda alla sådana tycker jag.
På sådana siter finns också länkar till undersökningar, vars resultat lutar åt att nanosilver är verksamt medicinskt.
Själv har jag sett ett exempel då en mögel på en yta ”smälte” bort. En bekant fick bort fotsvamp.
Det som finns i frågan på Sven-Erik Nordins Blogg är också mycket intressant.
Eftersom man, enligt lag, inte hur som helst får påstå att något, som klassas och får säljas som livsmedel, men inte som läkemedel, är medicinsk verksamt, så har man ju att förhålla sig till det.
Väljer man att påstå att nanosilver är medicinskt verksamt, så kan man få en varning med vitesbelopp angivet.
Eftersom lagen är som den är och att det är så dyrt och besvärligt att få något läkemedelsklassat, så föreligger hinder, att just få det läkemedelsklassat. ( Efter att nanosilver blivit läkemedelsklassat, så kan det dessutom komma att endast distribueras efter läkarförskrivning via apotek och då blir det ännu svårare, att privat komma åt, liksom att det också troligen blir dyrare.)
Som jag uppfattat det, så kan man som privatperson berätta tex att man intagit si och så mycket av något livsmedelsklassat tex nanosilver och då blivit av med besväret/sjukdomen X, alltså en anekdotisk berättelse. Det kan ha sitt värde, speciellt om många berättelser tyder på bot, men det är ju inte ett vetenskapligt bevis.
En del har på denna blogg klagat över, att det förekommer så många sådana anekdotiska berättelser.
Dvs. enskilda människors erfarenheter.
Jag menar, att de kan ha sitt värde.
Ju fler liknande berättelser, som förekommer, så ökar sannolikheten för att innehållet i dem representerar en allmängiltighet. Det gäller också om intaget inte lett till men eller skador, även om man vid korttidsanvändning inte kan garantera oskadlighet på lång sikt.
Man har alltså att på egen risk prova och man får delge andra sina erfarenheter.
Med det av mig ovan sagda kan man tillägga.
Kan inte nog önska mer oberoende forskning, som med exemplet Kostfonden:
Ett bolags uppgift är att tjäna pengar.
–Man kan nog inte få in så mycket pengar på att sälja s.k. kolloidalt silver. Alltså blir det inte beforskat av läkemedelsbolag. .
— Det räcker med att nämna historien om tobaksbolagens tidigare mörkning av fakta och vad jag minns också vilseledande uppträdande i snart sagt alla riktningar.
–Behövlig forskning om fler antibiotikum har försenats, också beroende på att det inte går att tjäna så mycket pengar på det, som på medicin, som inte botar, men skall tas ”evigt.”
–Det föreligger ett moment 22: Låt oss anta, att nyttan och fördelarna med kolloidalt silver är verklighet.
Så mycket pengar, som behövs för att vetenskapligt dokumentera eventuell stor nytta av kolloidalt silver satsas inte av läkemedelsbolagen.
Andra aktörer har inte dessa pengar. Nyttan med kolloidalt silver kan alltså inte meddelas.
Om vikten av anekdoter och hjälteuppträdande: Annikas nyupptäckt, av nyttan med LCHF-kost.
Så detta med biverkningar. Det brukar stå i bipacksedlar till läkemedel om biverkningar
och hur stor %-del, som förväntas få dem.
Även om det inte framkommit biverkningar och inte är troligt att det blir några som får det av intag av kolloidalt silver i de mängder man brukar, så finns inga garantier.
Inte heller läkemedelsbolagen kan garantera något 100-%-igt om säkerhet.
Det behövs bara påminnas om Neurosedyn.
Så detta om jäv. Alltså sittandes på flera stolar och oheliga allianser.
Det kan finnas och är förkastligt och kan förekomma subtilt
Inbilla mig inte att det aldrig förekommer.
En del tycks inte förstå detta med jävssituationer, är tondöva i ämnet.
Ett aktuellt exempel tycker jag är, när Liberalernas Cecilia Wikström inför EU-valet menar, att hon visst orkar/klarar av styrelseuppdrag i bolag, samtidigt med att vara EU-parlamentariker.
Det gör hon kanske, men det som gör att det inte är lämpligt är, att hon då är i jävssituation. Parlamentariker är medverkande i att stifta lagar och att försöka övertyga just i parlamentet tex..
Slutligen kan man ha synpunkter på vad Livsmedelsverket skall lägga krut på. Alltså prioritering.
Sådant kan vara föremål för påverkan. Det vore bra om det inte sitts på flera stolar, så att vissa saker prioriteras pga lobbying via ohelig allians. Vet inga exempel, men har ibland undrat varför man tex har jagat vitamintillskott.
Jag tycker så illa om sådant jäv, så jag föredrar att tro att det inte förekommer i samband med tex Livsmedelsverket. Jag skulle må så illa då.
.
Hälsa som livsstil skriver om Kolloidalt Silver. https://www.halsasomlivsstil.com/kolloidalt-silver/