Varning mot Fluorokinoloner

Läkartidningen: Fluorokinoloner – Nu måste vården tänka till.

Fluorokinoloner, de vanligaste preparaten är Ciprofloxacin, Ciproxin, Norfloxacin, Lexinor, etc. De används vanligast mot urinvägsinfektioner. Men även mot luftvägsinfektioner, mjukdels- och skelett infektioner

Men de har svåra möjliga biverkningar, man varnar därför för överanvändning. Andra preparat ska användas i första hand.

Det är risker för hypoglykemikoma, psykiska biverkningar, förstörelse av bindväv, vilket kan ge aortaaneurysm, biverkningar (rupturer?) i muskler, senor, leder och nervsystem.

 

Comments

  1. 1
    sten bjorsell says

    Bäst att hålla sig så långt borta från medicinförskrivarna som det går” Alltså LCHF.
    Dags att även vitrockarna inser att maten är vår huvudsakliga medicin, på gott och på ont.
    Och fel mat, t.ex. fruktos som är 50% av vanligt socker blir rena giftet för levern när man äter för mycket av det. 30% av “oss i väst” har nu fettlever p.g.a. överkonsumtion av just fruktos.
    All “lågfettsmat” innehåller detta billiga socker istället för fett, som t.o.m. är blodsockerneutralt.
    Inte undra på att antalet diabetiker skjuter i tak snabbare än något annat.

    Länk till en bra artikel i BMJ om fruktos och NAFLD: https://openheart.bmj.com/content/4/2/e000631
    Fast matindustrin försöker fortfarande bevisa att Diabetes-2 får man från fett. Något som många diabetiker -2 fortfarande tror.
    “Försöken” har gjorts med “mättat fett” och resultaten var klara: Råttorna fick snabbt “diabetes-2”.
    Vid närmare granskning fann man emellertid att “fettmaten” innehöll 20% socker! Vid förfågan uppgav fabrikanten att det var nödvändigt för annars åt inte råttorna “fettet”!
    Men fortfarande tror en majoritet av ofta högutbildade läkare som hört/läst om sådana studier att de är klara bevis för att “fett orsakar diabetes-2”.
    Detta har skrivits om förut men sanningar tål att repeteras.
    När får vi se en rapport i Läkartidningen?

  2. 2
    Bo Blomberg says

    @ Sten Björsell: “When Hell freezes over”!

  3. 3
    Bokmal says

    Fluorokinoloner

    Tack för Läkartidningens artikel/ kommentarer.
    Citerar några rader ur en av de..

    “Att använda antibiotika rationellt och inte i onödan är av största vikt. Men vilken bäring på svenskt bruk av fluorokinoloner (i praktiken ciprofloxacin) har er text? Vem förskriver ciprofloxacin för luftvägsinfektioner och okomplicerade urinvägsinfektioner?”

    Jag påstår att det till och med händer att man skriver ut fluorokinoloner, t.ex. ciprofloxacin, fast man inte ens är säker på att personen har någon urinvägsinfektion!

    Jag har ingen koppling till vården – började söka information när en närstående fick ciprofloxacin 2004/2005 för en urinvägsinfektion. Vid senare “förhör” med den förskrivande sjukhusläkaren visade det sig att det inte var någon urinvägsinfektion (man inväntade inte provsvar!).

    När jag sökte information på nätet upptäckte jag de skadade – de som kallade sig “floxies”. De fanns framför allt i USA men med tiden även i en del andra länder. I Sverige har det varit tyst, tyst. .

    Det kom skarpare varningar i de amerikanska bipacksedlarna redan 2016.
    Den 13 juni 2018 hölls en “Public Hearing” vid europeiska läkemedelsmyndigheten, EMA, i London men, hittills har inget hänt med bipacksedlarnas text. Däremot publicerade Läkemedelsverket den här artikeln i november 2018, men hur många “vanliga” människor går in där?

    https://lakemedelsverket.se/Alla-nyheter/NYHETER—2018/Begransning-i-anvandning-av-kinoloner-och-fluorokinoloner/

  4. 4
    Bokmal says

    Floxiehope – översatt text

    Jag läste “Bitter Pills” av Stephen Fried (finns fortfarande på svensk nätbokhandel) . Hans hustru hade skadats. Det har gått cirka 20 år sedan den gavs ut första gången.
    Jag såg den tredelade videon “Certain Adverse Events” (googla).
    Jag upptäckte den ena hemsidan efter den andra bl.a. http://www.floxiehope.com.
    Jag skrev till Lisa Blomquist och frågade om jag fick översätta några av hennes texter och lägga ut för ökad medvetenhet och hon hade inga invändningar – tvärtom.

    Jag tycker den här artikeln är bra och allmängiltig.
    —————————————————————————————————————————-

    Fri tolkning/översättning av ”Communicating with doctors about fluroquinolone Toxity”
    http://www.floxiehope.com, 2013-08-05

    Att samtala med läkare om fluorokinolonförgiftning

    När jag förstod att jag hade skadats av ett läkemedel – och att det inte fanns någon hjälp att få – slutade jag att göra läkarbesök. Jag tänkte att de skulle kunna skada mig. De kunde inte hjälpa mig och därför var det lönlöst att göra fler besök.
    Jag var arg på läkarna som hade skrivit ut detta läkemedel.

    Jag var arg på läkarna som sa att symptomen absolut inte kunde bero på Cipro (=ciprofloxacin). Jag kände att de hade fel (de hade fel – Cipro var orsaken).
    Jag kände att de inte visste om någon behandling som kunde avhjälpa problemen (jag frågade inte). Jag ville inte längre vara en del i systemet.

    Min reaktion var helt förståelig.
    Ilskan/bitterheten var kanske inte till så mycket hjälp men jag tycker inte att den var omotiverad.
    Jag blev arg när jag blev allvarligt skadad av läkemedlet och sedan nonchalerades av läkarna när jag tog upp möjligheten att Cipro skulle kunna vara orsaken till att min kropp hade ”snedtändt” (gone hay-wire).

    Det föreföll vara ett förnuftigt och rationellt beslut att inte längre vara en del av systemet speciellt som akupunktur och tillskott hade hjälpt mig.

    Men nu börjar jag se annorlunda på saken.

    Genom att ta helt avstånd från vården hjälpte jag inte till.
    Ingen av mina läkare hade en aning om vad Cipro hade gjort med min kropp.
    De hade inte en aning om att jag knappt kunde gå under flera månader.
    De hade inte en aning om att Cipro gjorde så att jag förlorade viktiga delar av min tankeförmåga, mitt minne, min läsförståelse, mina möjligheter till kontakter med andra människor, min verbala uttrycksförmåga etc.

    De hade inte en aning om att Cipro förorsakade ett syndrom som allvarligt skadade kroppens alla system.
    De hade inte en aning om allt detta eftersom jag inte berättade för dem.
    Så – jag kan inte skylla på dem för att de inte visste, för att de inte noterade min smärta.
    Jag kan inte skylla på dem för att de inte gör något åt det farsartade system som godkänner fluorokinoloner som förstahandsval vid behandling av smärre infektioner eftersom de inte känner till konsekvenserna av sina handlingar.

    Jag kan inte skylla på dem när de felaktigt uppskattar hur vanliga/allvarliga fluorokinoloneras biverkningar är. En inte försumbar del av befolkningen som lider av fluorokinolonernas biverkningar, gör precis som jag – slutar att gå på läkarbesök och berättar inte sina historier.

    Läkarna hade inte en aning. Och det var delvis mitt fel.

    Även om jag hade velat fortsätta med läkarbesöken misstänker jag att det skulle ha blivit en ”bergsbestigning”. Systemet är inte gjort för att upptäcka och behandla problem som ”Fluoroquinolone Toxicity Syndrome/Floxing”.

    För det första finns inte ”Floxing”eller ”Fluoroquinolone Toxicity Syndrome” med i någon läkarhandbok gällande sjukdomar/syndrom/etc. Så länge som det inte ens finns en BENÄMNING kommer problemen inte att erkännas.
    För det andra skulle det vara slöseri med allas tid och energi om jag hade gått tillbaka till läkaren för att berätta om varje nytt symptom (de visade sig titt som tätt under några månader) eftersom de ändå inte skulle kunna göra något åt det.

    Den västerländska vården är baserad på diagnos/behandling. Båda dessa saker var viktiga för mig men när varken det ena eller det andra är möjligt, tenderar man att göra dåliga saker som att etikettera patienterna som psykiskt störda, eller än värre, ge dem behandlingar på måfå med förhoppning om att de skall bli bättre. Jag ville varken vara med om det ena eller det andra så jag gick inte tillbaka till min läkare.

    Eftersom jag, till stor del, återhämtat mig förefaller min strategi har varit bra för min hälsa. Men det betydde samtidigt att läkarna var ovetande om vad som hade hänt mig och inte insåg att det är nödvändigt med förändring.

    Jag skulle ha sagt till dem. Jag skulle ha berättat min historia. Vi borde alla berätta våra historier för läkarna. Inte för att få ett svar. Vi skall berätta så de får veta. Så att de förstår vilka förödande effekter läkemedel, som de förskriver, kan ha.

    Om de får veta, kommer de kanske att ändra sitt beteende.
    Kanske kommer de att låta bli att skriva ut fluorokinoloner när det är olämpligt.
    Kanske kommer de att känna igen symptomen på fluorokinolonförgiftning hos någon annan och undvika att göra mer skada hos den personen. De kan undvika förskrivning av anti-inflammatoriska, steroider och naturligtvis andra fluorokinoloner i framtiden när det gäller den personen (Min anm. = dessa läkemedel kan förstärka effekten av fluorokinoloner och utlösa allvarliga biverkningar).

    Här har Dr. Rob en del värdefulla råd :
    http://www.prohealth.com/library/showarticle.cfm?libid=18247

    Närma Dig de läkare som verkar vara bra och mänskliga. Låt de andra vara.
    Fortsättningsvis kommer den här typen av samtal finnas med på min ”Göra-Lista”. Jag kommer att, på ett vänligt sätt, berätta för min läkare vad jag har gått igenom och hur hon kan undvika att försätta andra i samma, smärtsamma situation. Jag undrar om Kaiser skulle kunna tänka sig att vara med på ett hörn, att betala en del för en informell session när information går från patient till läkare. Jag betvivlar, men det kan vara värt att fråga. ——————–

  5. 5
    Bokmal says

    Fluorokinoloner – svensk patientberättelse m.m.

    För något år sedan var jag på besök hos min dotter när hennes bästis G ringde.
    Hon hade ont i magen vilket tydde på att det kunde vara tarmfickorna som spökade igen.
    Hon ville rådfråga min dotter. Det var helg, fanns inga öppna hälsocentraler och G befann sig några mil från närmaste akut. Det blev besök på akuten och nästa dag ringde hon och berättade.

    Jag råkade sitta bredvid när samtalet utspelade sig och plötsligt hörde jag ordet “ciprofloxacin”. Jag sa – hälsa G – att hon skall fråga om det finns någon mindre riskfylld antibiotika och om det inte gör det så skall hon vara förberedd genom att läsa bipacksedeln noga.
    De skrattade unisont – mamma – Du vet – hon och biverkningar…….

    Nästa morgon kom ytterligare ett samtal. G satt återigen på akuten. Hon grät.
    Hon hade tagit ett par tabletter vaknat upp på morgonen i en “annan kropp”.Senorna hade förkortats, hon hade värk på många ställen och kunde knappt förflytta sig. Hon kände sig som en hundraårig gumma. Men – hon hade läst bipacksedeln och föstod att det kunde handla om biverkningar.

    På akuten förkastades idén omedelbart. I stället samlade man ihop olika specialister men ingen kunde förstå vad som hade drabbat henne. Till slut tog G fram bipacksedeln och läste högt och då blev det annat “ljud i skällan” – hon skulle sluta med behandlingen omdelbart och inta flytande föda i ett par veckor.

    G hade problem i många månader.
    Hon var tvungen att sjukskriva sig, gå till sjukgymnast som arbetade med den “fastlåsta”underarmen bl.a. Hon kunde också bli muskelsvag i ena handen vilket var mycket skrämmande när hon skulle återgå till arbetet och behövde köra bil då de allmänna kommunikationerna inte passade med hennes arbetstider.

    Det kan tänkas att G hade fått ciprofloxacin tidigare och inte hade reagerat då men det betyder inte att det är en säker antibiotika för all framtid. Nästa gång kan “bomben” brisera. Samtliga fluorokinoloner har likartade biverkningar. Jag klistrar in några bipacksedlar. De aktiva substanserna kan även förekomma i vissa ögon- och örondroppar.

    https://www.fass.se/LIF/product?userType=2&nplId=20061229000022
    senast reviderad 2019-01-18

    https://www.fass.se/LIF/product?userType=2&nplId=20070614000127
    senast reviderad 2019-01-19

    https://www.fass.se/LIF/product?userType=2&nplId=20070118000050
    ögondroppar, senast reviderad 2017-09-22

    https://www.fass.se/LIF/product?userType=2&nplId=19920828000038
    ögondroppar – Ciloxan – senast reviderad 2019-01-18

  6. 6
    En drabbad says

    Ciprofloxacin!

    Jag kan säga att jag inte trodde att man inte kunde få såna här besvär av en antibiotika, är så man kan säga fatala påföljder på många sätt! är illa när man inte ens kan lyfta en kaffemugg till munnen vissa dagar det gör helt enkelt för ont plus att det är svårt att kontrollera handen/armen.. när redan en sån sak är svår, så är det bara att tänka alla andra saker i vardagen, när det sitter i hela kroppen..nacken, axlar hela armarna ut i fingrarna även knän och fötter, plus att det kommer skov med neuropati starka nervkänningar som kan krypa upp från fingertopparna som ger starka obehagskänslor är så håren på kroppen reser sig..man vet inte vad man ska ta sig till..

    Fick Ciprofloaxcin den 15:e januari i år emot njurbäckeninflammation slutade ta antibiotikan den 21:a januari när biverkningaran blev för svåra och att det var antibiotikan som gjorde mig riktigt sjuk i hela kroppen. Hade biverkningar redan andra dagen, konstig yrsel, konstiga gungningar när jag stod upp och gick, tankarna var ju att det var feber yrsel, men hade inte hög feber, dom andra biverkningarna som kom vart efter började med att jag blev konstig i höften..blev som svårt att stiga upp från liggande/sittande otroligt stel innan man kom upp..sen kom smärtan händerna/armarna/handlederna och fingrarna även en konstig svagt molande huvudvärk..och dom blev värre..så jag hade ju kontakt med vården och läkaren som skrev ut den åt mig, jag hade ju mina aningar om att det var antibiotikan läste ju om den på bipacksedeln.. men läkaren var ju orolig om att infektionen inte gav med sig, så blev blodprov på akuten, och sänkan hade sjunkit, så då blev det ju klarar för mig att det var antibiotikan som gjorde allt det här konstiga i kroppen, höll ut i 3 dagar till med antibiotikan, och avbröt kuren sen.

    Klart jag var orolig att inflammationen skulle komma tillbaka man vill ju inte få sepsis heller..så jag förstår ju läkaren med när han gav mig den antibiotikan för njurbäckeninflammationen för att vara säker på att stoppa den för det är ju inga saker och leka med..

    Har ju läst om fluorokinoloner på nätet och andra drabbade och hur man kan bli bättre, och vad som kan hjälpa och möjligen läka skadorna i kroppen på nerver och senor/muskler och göra det drägligare..Läst på( floxiehope.com) där finns det historier från andra drabbade och hur dom gjort och gör..
    Så är mycket vitaminer och olika kosttillskott, och saker att undvika..

    Har ju bara haft det i 2 månader än så länge, men är hårt när det bara fortsätter och den senaste veckan är det som det blivit värre, bytte magnesium sort och symptomen och smärtor blev värre och besvären med nacke armar axlar blev värre..men vet ju inte om det går i skov med, är så man kan bli helt snurrig med och klura ut hur att hantera det..

    Jag kan ju tillägga att jag har lång historik med smärta i livet, är opererad för ryggproblem 4 gånger, stelopererad 4:e gången ischias nervskada på höger sida, vilket gjort att jag har väldigt hög smärttröskel, som är både på gott och ont..men också det att jag är en person som måste träna och vara i rörelse..jag har tränat väldigt mycket gått på gym 3-4 gånger i veckan cyklat mycket med långa turer för att hålla upp styrkan i kroppen för att annars får jag problem med ryggen..

    Så jag kan säga att det här med vad fluorokinoloner kan ställa till med, är att det är som det kan ta allt av en, är som tvärstopp med det vanliga i livet..är ju frilufts människa med, älskar sportfiske, även att röra mig i naturen, är det som tog mig igenom dom 9 år som det tog för mig med ryggen..men hur att klara av det här när det är svårt att använda händerna och röra sig..är som man tänker ibland vad finns kvar som kan få en att inte ge upp….

Speak Your Mind

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.