Hans Nilsson skrev i kommentar till inlägget i min blogg: ’Lista på LCHF-läkare’:
Vore inte det en angelägen uppgift för den nystartade Riksföreningen för Metabol Hälsa, att tillskriva samtliga vårdinrättningar i landet och efterhöra de anställdas inställning till LCHF? Eller kanske saken kan organiseras på annat sätt? Viktigt är det i alla händelser – en högst rimlig konsumentupplysning. Självklart har vi som betalar för sjukvården rätt veta vad vi ”får för pengarna”.
Jag tyckte att detta lät intressant och skrev till Lars Bern och frågade. Han var positivt intresserad, och skulle ta upp frågan med styrelsen.
Problemet är ju att medarbetarna inom vården har hårda tumskruvar på sig att de inte bör/får(?) rekommendera LCHF. Själv blev jag tvungen att säga upp mig från min tjänst på privat vårdcentral 2006 då jag inte accepterade den tumskruven, och jag vet inte om problemet har minskat, eller ökat, sen dess.
Men absolut att vi har rätt att få den vård vi vill ha, dvs inklusive stöd till att äta en nyttig LCHF-kost, och inte bara en massa recept på farmaka. Och vi bör kunna få reda på var vi kan få den vården.
Själv har jag löst den frågan genom att äta LCHF, och inte fråga vårdpersonalen om deras åsikter i frågan. Ingen har heller försökt att prångla på mig några recept på farliga mediciner. Jag kollar mitt blodtryck och blodsocker själv, och de har hittills legat normala. Problemet uppstår om/när de skulle börja avvika.
Hej
2006 och 2018. Det är en lång tid. Det är många LCHF-droppar som har slagit mot sjukhusens massiva väggar. Men kanske har en, eller två droppar (ditt ständiga arbete, Sockerfilmen på SVT-Play, alla vittnesmål och erfarenheter, Ann Fernholms böcker, flera återkommande bloggar ect ect) kommit lite längre in i väggen och med den kyla vi har nu kan väggen mycket väl ha spruckit. Tänk om!
Har faktiskt hört och läst hemskt litet om RMH….hoppades dom skulle vara lite mer på bettet…!?
RMH Riksföreningen för Metabol Hälsa
Många droppar små kan till och med få dåliga politiker att gå…
En droppe, i form av en fråga:
Känner ni till att t.ex diabetiker som behandlats med kost som höjer blodsockret mindre
kunnat dra ned på mediciner och därmed minskat totala långtids biverkningar, kostnader för landstinget och ökat sitt egna välbefinnande?
En till droppe, i form av ett svar och hänvisning:
Ett väldokumenterat exempel är Dr Dawid Unwin’s praktik i England, som alla som jobbar med vård som har någon som helst anknitning till diabetes 1 och 2 bör upplysas om.
Både ifråga om patienthälsa och medicinbesparingar.
Droppe 3:
Följt av youtubelänkar där Dr Unwin ger många matnyttiga exempel för både läkare och vårdpersonal.
Tror att Eenfeld har satt Svensk text på en del.
I annat fall borde vi som är medlemmar i RMH bisträcka för att täcka svensk text kostnaden för detta, eller samla in. Insamlingar kan ha minst dubbel verkan.
Annika: ”Men absolut att vi har rätt att få den vård vi vill ha, dvs inklusive stöd till att äta en nyttig LCHF-kost, och inte bara en massa recept på farmaka. Och vi bör kunna få reda på var vi kan få den vården.”
Huvudet på spiken, Annika. Vad är problemet? Varför blir vi inte, inom ramen för existerande lagar och förordningar, på ett sakligt och prestigelöst sätt, upplysta om vad som ligger till grund för diverse sjukvårdsinsatser? Varför får vi inte den hjälp vi betalar för, t ex stöd att äta nyttigt? Rådgivning som inte (slentrianmässigt) syftar till intag av farmaka?
Är problemet bekvämlighet? Osjälvständighet? Rädsla (att bryta mot diverse konventioner)? Vårdpersonalens brist på intresse att ta reda på mer, att fördjupa sig i sjukdomars orsak, verkan och bot?
Oavsett vilket, är det högst rimligt att man svarar på (i grunden harmlösa och okontroversiella) frågor om hur man ser på kostens betydelse för människors hälsa. Särskilt om frågorna formuleras utan illvilja, eller den ringaktades revansch i form av ”slag under bältet” – av en sannolikt växande och allt starkare intressegrupp.