Julbrev från The Noakes Foundation

Comments

1. 1
   sten bjorsell säger

   18 december, 2017 kl. 16:14

   Imponerande hur bra de lyckas i Sydafrika!
   Tim kallar det low-carb, Banting OCH LCHF, direkt från Annika.

   Man kan förstå att socker-, processmats-, läkemedel- och även vårdindustrier känner sig hotade!
   Enorma pengar på spel. Pengar vi kan fortsätta spendera som idag genom att först äta onödig skräpmat som disponerar oss att äta mycket mer än vi behöver och samtidigt skapar de onödiga metabola sjukdomar som idag driver hela länder till ekonomisk kollaps genom hisnande sjukvårdskostnader. Pengar vi istället kan spendera på regenerativt jordbruk som kan producera giftfri mat som förr i tiden , med hjälp av smart teknik och smart planering istället för dödande kemikalier som idag dagligen växer i koncentration i många industrifält, så att de snart inte ens kan producera mat för någon. SLV borde vara främst med krav på obligatoriska giftanalyser och deklarering, istf att fortsätta med sina löjliga och farliga nyckelhål, men då biter dom den hand som matar dom, skräpmatsindustrin. Med industrismorda politiker och tjänstemän blir det så dåligt i Sverige som det är idag. Tack igen Tim Noakes att du visar oss hur det kan bli!
2. 2
   sten bjorsell säger

   18 december, 2017 kl. 16:24

   En ypperlig julsaga från Mats Lindgren anno 2014 kom i mejlet idag.
   Lika aktuell idag, om inte aktuellare, och utmärkt humor.
   En ypperlig satir.
   Självaste George Orwell kunde ha skrivit den.
   Huvudpersonernas agerande påminner även om Animal Farm
   Den sketchen bör dras varje jul!
   Skulle gärna se någon typ Hasse Alfredsson läsa detta som sketch på youtube, under titeln Julsaga!
   https://fethalsa.wordpress.com/2014/12/23/en-julsaga/#comment-26948
3. 3
   Göran Sjöberg säger

   19 december, 2017 kl. 00:15

   Sten #1

   Apropå vad du så klokt säger läser jag just nu en bok som bara blir bättre och bättre ju längre jag kommer in i den – från början kände jag mig tveksam.

   Det är ”COWS SAVE THE PLANET” av Judith D. Schwartz och den är skriven i Alan Savory’s anda. Den kommer troligen resultera i en krönika så småningom 🙂