Gary Taubes har skrivit en krönika i NY Times.
Jag känner igen mig precis. Jag har inga problem att äta lågkolhydrat när jag är hemma – men när det bjuds så har jag svårt att tacka nej.
Fast jag har inga problem med stärkelsen, det är bara det söta som jag överäter av när jag ställs inför det.
Jag skulle bra gärna vilja läsa om alkohol som insulin trigger – jag har aldrig varit mycket för sött men vid konsumtion av även det torraste rödvin dröjer det inte lförrän jag får ett galet sug efter sött.
Det är inte klokt.
Jag tror att detta ”sötsug” är mångfacetterat.
För 20 år sedan åt jag två wienerbröd per dag och kunde utan vidare sätta i mig en halv princesstårta men slutade tvärt med detta efter min hjärtinfarkt för att sambandet var tydligt.
Däremot hade jag inget ”sug” efter karameller eller liknande.
När jag ser diskussionen här, kommer jag att tänka på Bitten Jonson, som i föreläsningar och böcker talat om sockersug, sockerkänsliget och sockerberoende. som analogt med alkoholsug, och alkoholberoende och alkoholkänslighet tex.
Bitten är sjuksköterska och har ägnat många år åt att ” bekämpa” socker.
Hon talar om att socker liksom alkohol triggar belöningscentrum i hjärnan och om jag inte minns fel, så menar hon, att det ena kan ersrätta det andra om belöningscentrum triggats.
Alla är ju olika, så hur hjärnan reagerar och agerar i samband med socker liksom alkoholintag varierar ju.
Bitten Jonson har skrivit : ” Sockerfria Kokboken.” och menar, att man bör, om man blir sockerberoende vara avhållsam med socker.
Många menar, att om man vänjer sig vid att inte sockra maten, så tycker man sedan att sockrad mat är äcklig. Så har det blivit för mig, även om jag druckit vin till maten t ex, men man reagerar som sagt olika.
En an mina kvinnobekantas åldriga mor hade fått typ2 på tidigt 90-tal. I sitt åldrigt omtöcknade tillstånd åt hon med stor aptit kakor och tårta på olika bjudningar – till övriga släktens förfasan och bannor. Orden hon använde för att motivera detta med – uttalade på bredaste småländska var: Ja får äta söcker nä ja ä bötte.
Det betydde alltså att det fanns nån oskriven regel om – i hennes eget huvud – att hon fick äta sötsaker när hon var bortbjuden. Det gäller nog för många människor….
Kanske detta behöver ventileras under en egen s.k. tråd i forumet.
Solvind och coronahål ger oss hjärtinfarkt och har du pacemaker gäller det att vara försiktig. Vi är nu inne i en period som medför ökad risk.
https://shao.az/SG/v1n2/SG_v1_No2_2006-pp-13-16.pdf
Tror jag klarar mig undan solvind och coronahål för jag har en skallra….
Igår var jag på en födelsedagsfest hos en gammal vän som jag själv konverterade” till LCHF för tio år sedan och han befinner sig till min stora glädje som 80-årig diabetiker fortfarande ”på spåret”. Hans barn som hade ordnat tillställningen är dock inte inne på samma spår och här fanns därför många fällor för LCHF-are.
Gary Taubes funderingar är därför relevanta men själv lyckades jag ändå undvika de de flesta fällorna, t.ex. smörgåstårtan, men inte potatisen till sillen för där går gränsen för min egen ståndaktighet. Jag tröstade mig också med en extra whisky.
Låter som ett stabilt friskhetstecken att det serverades whisky på 80-årskalaset
Dennis,
Det gäller troligen då att ha nerverna välisolerade när de elektriska stormarna anländer. Isoleringen kallas för myelin och tillverkas av kroppen av fett, elektriskt isolerande i sig.
Vi vet ju också att mättat fett är det hållbaraste. Det ”går inte sönder” så lätt som omättade fetter som har många ”angreppsunkter”, något som låter som ökad sårbarhet. Värst är de fleromättade, som växtoljor, Becel, margarin.
Med äkta LCHF bör då risken för hjärtstörningar och andra nervåkommor under de kommande elstormarna vara låg.