You tube: Ask A Diabetic: Why Carbs Are Great & Fat Is Bad.
Det är en smal t1-diabetiker som berättar hur hans sockerläge hålls perfekt med en lågfett-vegandiet. Han äter flera hundra gram kolhydrater dagligen.
Det är självklart upp till var och en diabetiker att prova ut vilken kosthållning som håller hens diabetes i bästa balans.
Berätta gärna om era erfarenheter av detta.
Så länge man håller sig borta från snabba och protein- och sockerrika kolhydrater kan naturligtvis diabetesen hållas borta eftersom inga blodsockerökningar och massor med magnesium mm från djupt gröna växter som spenat t.ex..
Hur det går långsiktiktigt med hälsa och hjärna på en fettfattig diet som passar bättre till höns kan inte jag svara på. Eller hur fettlösliga vitaminer tas om hand eller inte, spolas igenom. Eftersom framgången tillskrivs lågfett frågar man sig om dom har dom visat att samma diet med massor med kokosolja och fet avocado inte fungerar. Eller gissar man?
Gissar själv att hälsan borde bli bättre med mera sådant (ekologiskt) fett.
Tack för detta intressanta inslag. Det var verkligen en intressant video!
I mina gamla forskarögon är det alltid det som avviker från det normala mönstret (LCHF-mönstret i detta fall) som väcker mitt intresse men som vanligt tvivlar jag inte på att den unge mannen verkligen kan hantera sin typ 1 diabetes situation med frukt och grönt. Det gäller då att försöka förstå avvikelsen från vårt ”LCHF-protokoll” och hitta en vettig förklaring.
För typ 2 diabetes handlar det om metabola syndromet med insulinresistens som den grundläggande fysiologiska avvikelsen och om detta råder det knappast någon tvekan idag. Som jag förstått svarar bukspottskörteln på höga blodsockervärden, när kroppen inte kan ta om hand om dem, med att producera mer insulin och att det just är de höga insulinnivåerna som sedan skadar kärlväggar och blodcirkulationen speciellt i de finaste blodkärlen.
När det gäller typ 1 diabetiker, som inte kan framställa något insulin är situationen den direkt motsatta. Att det därför skulle handla om insulinresistens även hos typ 1 diabetiker låter därför inte speciellt troligt för mig och speciellt i avsaknad av någon logisk förklaring. Varför skulle kroppen utveckla en resistens mot insulin när det inte finns något insulin i blodomloppet att reagera på?
Svagheten i den diskussion, som vi får ta del av i videon, är att de knappast skiljer på typ 1 och typ 2 diabetes. En intressant kommentar är när de hänvisar till förfettning av bukspottkörteln som en förklaring till att betacellerna där inte fungerar som de ska och här tror jag att de har rätt när det gäller typ 2 diabetes. Men som vi LCHF-are känner till är det framför allt en överkonsumtion av fruktos som orsakar denna förfettning av lever och bukspottkörtel.
Hos typ 1 diabetiker är det frågan om en autoimmun reaktion som har förstört betacellerna och här man inte heller verkar ha någon bra förklaring till varför denna reaktion inträffat även om man pekat på D-vitaminbrist som en möjlig förklaring.
När det gäller blodsockerregleringen är detta tydligen ett notoriskt problem hos typ 1 diabetiker även med moderna automatiska insulinpumpar. Mannen i videon hade tydligen inga problem och då undrar jag själv om han möjligen fortfarande hade kvar en viss egen insulinproduktion i sina betacellerna och som kunde förklara hans fördelaktiga läge.
Och då kommer jag till det kanske mest intressanta jag tagit del av i denna fråga om blodsockerreglering hos både typ 1 och typ 2 diabetiker och det är en fullständigt omvälvande föreläsning av Professor Robert Unger som ägnat hela sin långa forskarkarriär åt frågan om diabetes, så han vet vad han talar om i denna prisbelönta föreläsning. Denna föreläsning har jag ofta hänvisat men har tyvärr ännu inte lyckats få igång någon diskussion kring den bland oss LCHF-are och jag har egentligen aldrig förstått varför även om det är begripligt att vårt medicinska etablissemang är mer än tillfredsställt med nuvarande förklaringsmodeller.
Jag gör nu i alla fall ett nytt försök och hoppas på bättre tur den här gången
https://youtu.be/VjQkqFSdDOc
Eftersom Unger helt vänder upp och ned på många invanda uppfattningar om vår blodsockerreglering och istället lyfter fram själva växelverkan mellan produktionen av insulin och glukagon som den absolut centrala mekanismen för denna reglering skadar det verkligen inte att lyssna på föreläsningen flera gånger om man är intresserad av diabetes. För mig är det en väldigt övertygande förklaring man får.
Det var jag som postade länken till det här klippet i Annikas förra blogginlägg om diabetes. Här har ni ytterligare ett vitnessbörd av en person som tillfrisknat av vegansk diet. Jag är själv ”nästan vegan” men äter fisk därutöver. Inga mejeriprodukter, inget kött och jag mår utmärkt på den här maten. Så fort man övergår till grönsaker, frukt, bär, baljväxter, bröd, nätter mm. Så mår man så mycket bättre. Sedan att man inte bidrar till att döda en massa djur som dessutom måste växa upp i en plågsam livsmedelsindustri är ett stort plus ytterligare. Kan man leva utan att plåga andra så tycker jag att man ska det. Med vegansk kost kan man leva i allra högsta välmåga.
https://youtu.be/6yLWNx2cpvY
Nenna,
Intressant kommentar!
Vi som bekymrar oss om världen är alla upprörda över hur man idag plågar djuren i djurfabrikerna. Detta förenar veganer och LCHF-are som förespråkar gräsbetat kött – det enda jag själv äter.
Jag vet inte om du känner till Lierre Keith som har skrivit boken ”Vegomyten” som handlar just om hur hon själv övergav vegandieten för att hon blev så sjuk.
”Varför skulle kroppen utveckla en resistens mot insulin när det inte finns något insulin i blodomloppet att reagera på?”
Min hypotes är att det krävs avsevärt mer injicerat insulin än när det produceras i bukspottkörteln och omgående gör sin viktigaste uppgift, lugna ner alfacellerna så de inte överproducerar glukagon. Hos en ickediabetiker kommer sedan 3/4 eller mer av insulinet nästan direkt att hamna i levern, resten går ut i muskel- och fettväv.
Jag kan inte föreställa mig att utifrån tillfört insulin kan ge samma resultat utan att öka mängden avsevärt.
Erik,
”Min hypotes är att det krävs avsevärt mer injicerat insulin än när det produceras i bukspottkörteln och omgående gör sin viktigaste uppgift, lugna ner alfacellerna så de inte överproducerar glukagon.”
Detta är faktiskt det centrala budskapet som Professor Unger också för fram i sin föreläsning och det är enligt honom också anledningen till att typ 1 diabetiker har så svårt att kontrollera sitt blodsocker.