Urfödan
Alla människor är individer som tillsammans skapar samhällen av olika slag. Själva ordet samhälle säger vad det är frågan om – sammanhållning. Helt på egen hand klarar vi oss inte länge någonstans. Olika lokala samhällen måste inte bara hålla ihop som en isolerad enhet utan också fungera i större sammanhang tillsammans med andra lokala samhällen. ”Internationell” handel över långa avstånd har förekommit sedan den tidigaste stenåldern för långt mer än 10 000 år sedan, och då med lämpliga material för verktygstillverkning som t.ex. flinta. Idag har denna sammanflätning av alla lokala samhällen runt om i världen genom världshandeln nått nivåer som egentligen är rent ofattbara. Tanken på självhushåll är idag därför väldigt avlägsen men för hundra år sedan var den fortfarande en realitet hos den samiska urbefolkningen i norra Sverige.
Hos denna del av Sveriges befolkning, som då till största delen levde utanför penningekonomin, kan man verkligen tala om ”naturlig mat” men denna mat har nu som hos alla andra ursprungsbefolkningar blivit historia och där den näringsmässiga kvaliteten dramatiskt har försämrades i takt med att mjöl och socker blev allt viktigare delar av kosten. Denna övergång har nu dokumenterats i en intressant bok, ”Urfödan”, skriven av Lilian Ryd och där många olika aspekter på denna försvinnande matkultur inom den samiska befolkningen skildras.
I samernas traditionella kost fanns från början egentligen bara fisk och renkött och som man på olika sätt lärde sig konservera i frånvaro av frysboxar och kylskåp. När en del samer blev bofasta med kor och får på 1800-talet växte ett samarbete fram mellan dessa bofasta samer och de nomadiserande renskötande samerna. Till exempel hade de senare ofta med sig ett par getter för att få mjölk och ost när de på sommaren med renhjordarna och sina raider uppsökte sommarbetena i fjällen. Under vintern var dessa getter inkvarterade och fick hö hos de bofasta samerna för ’standardpriset’ av en ren per övervintrad get.
De nomadiserande samerna hade en väldigt klar uppfattning om vad som var ’riktig mat’ och i denna uppfattning ingick egentligen allt som gick att äta på renen. Klövarna som krävde lång koktid ansågs till exempel på samma sätt som hjärnan och fettet bakom ögonen tillsammans med mulen och tungan som verkliga delikatesser. Renblod tillhörde också delikatessavdelning och av detta gjorde man korv och blodpalt. Allt fett tog man noggrant tillvara på tillsammans med alla inälvor som njurar, lever och hjärta. Lungorna gav man dock normalt till hundarna.
I boken berättas hur den moderna renskötseln har fördärvat själva kvaliteten på den mat som kommer från renen. Man ger nu t.ex. kraftfoder till renarna och som naturligtvis förstör den naturliga balansen mellan omega 3 och omega 6 fetterna i allt vilt kött. När man slaktar renar idag använder man också slaktmask vilket göra att renhuvudet inte längre kan användas till mat och ingen är idag längre intresserad av sådan mat.
Idag gäller istället stordrift med renhjordar på tusentals djur som drivs hårt medan man tidigare hade hjordar på något hundratal. Djuren stressas därför på ett helt annat sätt än tidigare just på grund av industridriften idag. Jag har med egna ögon sett hur man fraktar slaktkroppar hängande hopbuntade under helikoptrar och med sådana svävande över de stora renhjordarna i samband med slakten behöver man knappast betvivla de höga nivåerna på stresshormonerna i renköttet. I vissa fall blir köttet då på gränsen till oätligt.
Äldre samer klagar också på att inälvor inte längre smakar som tidigare. ”Njurar smakar inte som förr! Då var det ingen bismak, rennjurar var gott. Men nu är de beska, man kan inte äta dem, man kokar dem åt hunden.” som Nils-Henrik Gunnare, en av de intervjuade samerna, uttryckte det.
Den nomadiska samekulturen hade i princip helt upphört på femtiotalet då de sista renraiderna genomfördes och då hade också den mesta ”urfödan” snarast blivit kuriosa och speciellt då bland den yngre samebefolkningen. Moderniseringen gick snabbt. Man bodde då inte längre i kåtor utan i moderna hus med elspisar och ordentliga VVS-system och den industriella skräpmaten trängde då mer och mer ut den traditionella ”urfödan”. Som redan Weston Price konstaterade på 30-talet innebar sockret och vetemjölet en ren katastrof ur hälsosynpunkt för alla naturbefolkningar som drabbades och så även samerna. I Sverige blev tuberkulosen vanlig och det var inte ovanligt att ungdomar i norr också fick löständer i konfirmationspresent.
Detta ska jämföras med den strålande hälsosituation som Linné mötte bland samerna på 1700-talet under sin lappländska resa. Då fanns varken mjöl, socker eller rotfrukter. Weston Price noterade samma sak när han besökte ursprungsbefolkningarna runt om i världen som fortfarande var opåverkade av den europeiska matkulturen. Egentligen är det nästan otroligt att den moderna ’evidensbaserade medicinen’ så totalt har kunnat blunda för kostens oerhörda betydelse för vår hälsa med tanke på att detta är så uppenbar om man är intresserad av vår hälsa.
Det finns mycket tankeväckande att läsa i ”Urfödan” för en LCHF-are. Vad som kanske kan vara lite förvånande är ändå att författaren inte betonar den katastrofala inverkan som vetemjölet och sockret hade på samernas hälsa utan snarare i lyriska ordalag beskriver hur man lärde sig baka ”härliga” glödkakor med hjälp av detta mjöl när det blev vanligt.
När det gällde margarinet och smöret var det dock ingen tvekan om vad som gällde och här är som avslutning min krönika ett stycke ur boken där samekvinnan Anna-Maria Spik intervjuas.
”När det började finnas något som kallades Växtmargarin köpte vi och använde till stekning. Aldrig på bröd. Till smörgås var det alltid riktigt smör, mamma ansåg inte att det var någon näring i margarin. Det fanns en gubbe som hade ett par pojkar som bredde margarin på glödkakorna. När de blev trötta i renskogen muttrade gubben:
– Margarin-bourri! Margarinätare. Orkar inte med en ren. Diarré-margarin! Ropade gubben på samiska efter sina pojkar. Han var arg på dem för att de inte orkade lika mycket som mina bröder i renhagen. ’De ska äta smör! Sa han. Han tyckte inte att margarin var riktig mat.”
Jag håller med gubben om smör! Tyvärr är jag ”uppfödd” på margarin men min mor trodde ju att det var bra…
OT – Göran med flera, jag har nu testat lite olika magnesium och jag kommer att fortsätta med ”ditt” förslag Super Mag. Har även provat magnesium citrat från Life och det var också bra men dyrare. Provade även magnesium sulfat från apoteket Kronan men det är svårt att dosera så det blev för tufft för magen (vill ju inte sitta på toa hela dagen!). Inga benkramper nattetid och mycket bättre med hjärtklappningen, oftast bara när jag druckit för mycket kaffe eller druckit vin. Tack för tipset!
I dagens UNT går Dan Larhammar och Alicia Wolk till frontalangrepp mot dieter GI, 5:2 LCHF m fl, särskilt LCHF som beskrivs som direkt hälsovådlig med bl a STORA KÖTTBITAR! och MÄTTAT FETT I STORA MÄNGDER som orsakar hjärt-och kärlsjukdomar och cancer. Detta är naturligtvis orsakat av Litsfeldts önskan om att bli ny chef för Livsmedelsverket och omvärdera de felaktiga kostråden. Båda ”experterna” med fina titlar bl a från VOF får stå helt oemotsagda, så vanligt i pressen nuförtiden. Dålig journalistik tycker jag.
Maja gräddnos Skrev:
De har hela etablissemanget bakom sig och där media är en integrerad del!
Problemet för dem är att de inte har någon vetenskap på sin sida. De fungerar helt enkelt som ’betalda lakejer’ till ett korrupt etablissemang och denna företeelse är knappast någonting nytt i historien.
Vår egen styrka är förstås att vår LCHF-verklighet på gräsrotsnivå stämmer med all vetenskap som jag själv nu förstår den.
– TILLSAMMANS ÄR VI STARKA… – URSTARKA EFTERSOM VI ÄTER URFÖDA…
– Dessutom känns det spännande att få vara med om ett paradigmskifte – vilket absolut är på gång… – Det är då alltid några som går före och visar vägen, medan somliga ihärdigt håller fast vid det gamla väl kända… – för att så småningom tvingas till att omvärdera… och hur lång den fasen blir, ja det beror sannolikt på hur lång tid som behövs för att de själva skall behöva ändra kost 😉
Angående UNT som Maja Gräddnos hänvisar till här ovan (2), fann jag i nuet en tidigare text (sept 2011) rörande Larhammar… så visst finns det dem som reagerat och gått emot denne m fl… –
https://www.unt.se/asikt/debatt/journalistik-inspirerar-vetenskap-1465794.aspx
– ”BUSINESS AS USUAL” – DET HÅLLER INTE LÄNGRE.. !!!
@ 2 Maja gräddnos:
Finns det någon länk till den artikeln?
Intressant om den försämrade renkvaliten. Eftersom pris på jordbruksprodukter vanligen sätts med hänsyn endast till vikt eller volym blir dagens kvalite även på renkött tveksam. Värt att repetera var Weston Price konstaterade på 30-talet att med sockret och vetemjölet följde en ren katastrof ur hälsosynpunkt för alla naturbefolkningar som drabbades och så även samerna. Att idag dom flesta av oss har drabbats av liknande hälsoförstörelse i form av ”kroniska ålderssjukdomar” är dessvärre uppenbart, men orsakssammanhangen är tydligen svårfunna för vårt Livsmedelsverket, som snarast bör vakna ur sin långa nyckelhålsdvala.
Redan i början av 1900-talet skrev flertalet Brittiska forskare att de kroniska sjukdomar som idag nästan alla kan relateras till det metabola syndromet inte fanns hos de naturfolk man undersökt. Alltså endast den del av dem vars kost var oförändrad. Därför beskrevs de som ”Civilisationssjukdomar”. Politiskt korrekt, men de borde kallats för KOSTSJUKDOMAR.
Positivt att nu till slut sockret blivit ordentligt uppmärksammat som bov i Storbrittanien. När även det ”vita mjölet” blir beskattat, eller åtminstone läggs till som bov i sammanhanget, (snabbt blodsockerhöjande) har vi kommit långt, åtminstone accepterat vad Weston Price skrev klart och tydligt om det redan på 1930 talet. Price beskrev även de ofta fruktansvärda resultaten av kroniska sjukdomar som många av de ”omvända naturfolken” nu fick i slutet av sina liv, från besök i sjukstugor ofta hastigt inrättade för dessa. Fruktansvärda lidanden utan det morfin som vi idag på våra sjukhus använder flitigt både för att slippa smärta och klagoskrik och synbarligen även för tidigare avslut av redan förstörda liv, effekten av ett något ökat morfinintag.
stenB Skrev:
Mitt i prick !
Jag är inte bra på att skicka länkar men gå in på UNT och sök på larhammar. Då kommer hans olika artiklar upp, bl a dagens: Dieter- funkar det egentligen.
https://www.unt.se/halsa/dieter-funkar-det-egentligen-4161855.aspx
Intressant bok, tyvärr hade dom inte den på bibblan men jag lånade några andra på samma tema.
Ännu inne på 60-talet fanns väl lanthushållsskolan. Jag har ärvt skolböckerna från min svärmor och jag har läst flera av dem massor. Det är så intressant i brytningen mellan gamla lanthushållet och industrialismen. Exempelvis är det noga om att sköta textilier laga och lappa, samtidigt som man anser att man kan använda bra växtskydd (handskrivet DDT i marginalen) så man kan spara tid i köksträdgården.
Angående socker och vetemjöl, så pratas ofta om Gakko, men jag tror inte den oftast gjordes på vetemjöl. Vete är inte det bästa sädeslaget i det klimatet. det finns en anledning att man använder kornmjöl när man gör palt. Jag vet flera som tagit socker i kaffe med torrkött på utflyker. Man åt förstås även kaffeost.
@ Ingrid:
Dom har så rätt i att någon måste ha fel.
Antingen har vi gräsrötter rätt som faktiskt blivit friska med hjälp av LCHF och att ”Urfödan” därför är nyttig för hälsan eller så tror man som veganerna att det är den kolhydratstinna värsterländska kosten som kommer att göra oss diabetiker och hjärtsjuka friska.
Majsan Skrev:
Detta med att odla brödsäd var enligt boken och vad min fru har berättat över huvud taget något ytterst marginellt även bland de samer som blivit bofasta och som främst ägnade sig åt mjölkproduktion med fjällkor som producerade lite men väldigt fet mjölk. Olika sorters potatis odlades däremot. Den enda brödsäd som gick att odla i renbeteslandet var faktiskt korn och detta sädesslag går tydligen inte att jäsa till tjocka brödkakor.
Vete- och rågmjöl var ’importvaror’ bland samerna och framför allt var vetemjölet ’förföriskt’. Min svärmor bakade också de samiska ’fantastiskt goda’ brödkakorna som beskrivs i boken förutom alla kanelbullar med mycket socker och smör. Det går förstås inte att bevisa att detta var orsaken till att jag själv hamnade på intensivvårdsavdelningen 1999 men den förföriska kosten var säkert inte helt oskyldig i sammanhanget.
Det är tydligen lätt att bli ’beroende’ och samtidigt sjuk av en kombination av mjöl och socker. Det var ju också dessa handelsvaror som kolonialisterna lockade alla ursprungsbefolkningar med och gjorde dem beroende men samtidigt sjuka. Weston Price beskriver övertygande och innegående denna process.
Till och med i Platons 2500 år gamla filosofiska verk kan man läsa att man redan då väl förstod att begivenhet på bakverk av olika slag fördärvade grekernas hälsa. I Herodotos historia från samma tid kan man också läsa hur Etiopierna beklagade Persernas dåliga hälsa och hävdade att denna berodde på att de åt bröd med de själva tillskrev sin egen goda hälsa med att de framför allt åt kokt kött.
Ja, även i den första bok som man över huvud taget känner till, Gilgamesheposet, skrivet på kilskrift för så där 3 500 år sedan, kan man läsa om hur man lyckades fånga in (’civilisera’) ’vildmannen’ Enkidu genom att förföra honom med bröd, mjöd och sex.
Ingenting nytt under solen med andra ord 🙂
@ Docent Göran:
OT men viktigt tycker jag: Kvällens Vetenskapens Värld handlar om genmanipulation med CRISPR/Cas9. Jag vet att du talat med Stefan Jansson om denna nya leksak och programmet förklarar ganska bra vad det handlar om samt dess möjliga konsekvenser.
Tydligen säljs det redan hobbykit för genmanipulering för hemmabruk!!
Var är myndigheterna nu?
Här finns lite mer information:
https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/patentstrid-om-artiondets-upptackt
@ Lars Henrik:
Helt OT är det inte med tanke på att ”Urfödan” idag kan manipuleras med hjälp av främmande virus genom att utnyttja den mekanism, CRISPR/Cas9, som bakterier är utrustade med i sitt försvar mot just virusangrepp. Tekniken är betydligt enklare än den genmanipuleringsteknik man tidigare använt sig av och man är tydligen, som du påpekar, på väg mot en ’gör det själv’ uppsättning så att man snart kan framställa ”Frankenstein” i sin egen källare. Hela genforskningen har med CRISPR/Cas9 förvandlats till en enda lekstuga med ’speedade’ ungar.
Vad man dock, oberoende av teknik, gör är att manipulera genomet på ett för vår utveckling helt onaturligt sätt, om man nu inte betraktar HIV som någonting naturligt men här går förstås meningarna isär.
Framför allt är det ett faktum att man inte har en susning om vilka ’effekter’ införandet av främmande gener kan ställa till med i alla livsformer från de enklaste cellprocesserna till de globala ekologiska ’livet’. Man vet inte ens hur livsprocesserna fungerar hos de enklaste bakterier och oändligt mycket mindre hos de mer komplicerade celler, med en cellkärna, som vi själva är uppbyggda av.
Det var här det ’skar sig’ mellan Stefan Jansson och mig själv. Han var verkligen inte någon anhängare av en försiktighetsprincip i GMO-frågan och avfärdade med en handviftning (som ’kass forskning’) de första långtidsförsök med GMO-majs som professor Séralini utförde i Frankrike utan att kunna peka på vad han ansåg vara kass med denna forksning.
Vår kommunikation, som jag själv gärna hade fortsatt, slutade med att vi konstaterade att vi hade helt olika syn på vad vetenskap är. Jansson hävdar att det är vad de flesta forskarna inom GMO står för som är vetenskap (konsensus) medan min uppfattning är att konsensus aldrig kan vara vetenskap. Séralinis forskning har dessutom visat att konsensus i detta fall inte stämmer med verkligheten och därmed inte kan vara vetenskap.
Att med hjälp av CRISPR/Cas9 gå in och manipulera med genmaterialet utan att veta vad man ställer till med (jfr HIV och AIDS) är i mina ögon som att gå in och ’pilla’ i de mest central delarna i ett modernt flygplan men utan att förstå hur dessa delarna samverkar men samtidigt hoppas att allt ska gå ’bra’.
GMO är hybris och teknikoptimism i sin sämsta form enligt mitt sätt att se det och egentligen ett ’frontalangrepp’ på just ”Urfödan”. I slutet av maj ska jag nu återigen utnyttja mina demokratiska rättigheter och i Göteborg demonstrera mot detta angrepp som Monsanto står i spetsen för. Det var runt tre hundra deltagare förra året men i övriga Europa och hela världen samlas nu enorma skaror av ungdomar för att protestera mot hur vår enda jord fördärvas. Sverige verkar i denna fråga mest vara ett bihang till USA och deras industriintressen. Att protestera mot GMO och TTIP är verkligen ett försvar för vår ”Urföda”.
https://www.mynewsdesk.com/se/krav/pressreleases/oever-en-miljon-krav-maerkta-hoens-1350820
Min sambo har haft en liten stroke. Tur inga större skador. Högt blodryck nu en del mediciner. Sen högt socker. Kör lchf men sockret ligger på 7,9. Trodde det skulle gå ner mer kört en vecka. Skall på glukostest på torsdag. Det är 14 dagar sen. Har ej fått någon information av läkare
@ ing-marie:
LCHF är knappast någon ’mirakelmedicin’ som verkar på kort tid. Däremot verkar den förbättra hälsan på sikt och då talar vi om kanske ett halvår eller mer.
Kör man väldigt strikt, genom att ’nolla’ kolhydraterna, brukar dock blodsockret stabilisera på låga nivåer mycket snabbt.
@ Docent Göran:
Korn innehåller väldigt lite gluten så därför jäser det nästan inte alls. Man gjorde en hel del tunnbröd och annat bröd. Man använde även potatis och självklart bark. Vete och rågmjöl var köpevaror så de verkade användas mindre. Långtifrån alla odlade korn eftersom det var en relativt osäker gröda då frosten kunde skörda först. Man odlade inte heller samma sorts korn som i södra Sverige. (Det gör man fö inte nu heller). Läs även gärna ”kvinnor i väglöst land” av samma författare.
Som hobbhyodlare odlar jag ofta andra sorter eller på andra sätt här uppe i norrbotten för att få så bra avkastning som möjligt.
@ Majsan:
Du verkar som min fru vara införstådd med samekulturen och du kommer därför garanterat att uppskatta ”Urfödan” när du får tag i boken. Det är ett socialantropologiskt verk med ett gediget fältarbete under många år.
Tack för svaret. Vi eller jag ska kämpa på. Har du någon favorit mat, kul att veta vad du käkar. GLAD PÅSK
Jag har börjat baka hällbröd modell Hälsingland efter ett recept som jag fick av farsan för ca 30 år sen men som jag inte gjort nåt av förrän för några månader sen och nu har jag bakat det ett antal gånger det sista halvåret. Det är ca 50 % korn och väldigt gott. Hällbröd var vanligt i bondgårdarna i Hälsingland förr i världen och bakades två ggr om året, hängdes sen upp och höll sig ”i evighet”. Fanns aldrig att köpa i nån affär och finns fortfarande inte, vad jag vet. Farsan hade stort besvår med att få tag i nåt recept. Han brukade köpa hällbröd av en bonde i Nianfors, mitt i Hälsingland, köpte ett eller två ”spett” åt gången, ett spett var 70 kakor. När han skulle beställa, nån gång på 80-talet, så sa bonden -”nej, det är slutbakat, flickorna orkar inte längre”… ”flickorna”, det var två 80+ damer och jag har full förståelse för att dom gav upp, det var inte små degar och antagligen jäkligt jobbigt att få till dom… (det recept som farsan fick tag i till slut börjar – 10 liter mjölk, 5 kg kornmjöl… osv)
”Kan jag inte få receptet då?” frågade pappa (detta hällbröd var det godaste jag ätit nån gång och det jag gör nu är inte lika gott även om alla som får det tycker det är förträffligt).
”Nej sa bonden, är det slut så är det!”
Om nån är intresserad av receptet så kan jag meddela det. (när jag bakar gör jag en tiondel av det som står i receptet….)
@ 21 Bo Blomberg:
Jag tror säkert att det är gott med hällbröd med hälften korn, men det innehåller massor av blodsockerhöjande kolhydrater, och är inte lämpligt för den som är insulinresistent. (Möjligen några enstaka gram av brödet)
@ ing-marie:
Vi köper en hel del inälvsmat från Norrbete där det är 100 % gräsbetat och ett väldigt etiskt förhållningssätt till djuruppfödning. LCHF-magasinet skriver i sitt senaste nummer om just Norrbete som ett föredöme.
T.ex. ingår i inälvslådorna oxhjärta som innehåller speciellt nyttiga ämnen och igår stoppade vi ett sådant fruset hjärta i vår stora gjutjärnsgryta med lock på och in i ugnen på 150 grader i 3 timmar. Lite morötter, selleri och vitlök sätter bra smak under den sista timman.
Ibland mal vi hjärta i vår köttkvarn och äter som råbiff eller i köttbullar.
Dessutom kostar denna goda och nyttig inälvsmat bara en tredjedel (60 kr/kg) av det näringsfattiga muskelköttet.
@Annika
Du har förstås helt rätt i att även hällbröd är olämpligt om man är insulinresistent. Jag som tål en liberal lchf kost har nöjet att kunna äta en och annan sådan macka, men jag vill för allt smör i Småland inte dra ner någon i fördärvet!
@ Bo Blomberg:
Kloka synpunkter!
Det är synd att jag och min fru har blivit så metabolt skadade att vi inte längre kan njuta av mitt egenutvecklade surdegsbröd på råg. Synd också att det inte finns någon ’genial’ mätare där man på en enkelt sätt kan läsa av hur skadad man i grund och botten är. Men det kanske kommer någon billig insulinmätare för hemmabruk så småningom.
Docent Göran Skrev:
Annars kan man göra peruanska grillspett på oxhjärta!
Anticuchos de corazón!
Lite inspiration:
https://youtu.be/N8kNTspN92I 12 delar x 47 minuter!