Jag tycker att det känns bökigt att hålla reda på att vissa dagar ska vara fastedagar. Jag tycker att det känns bättre att ha stabila vanor. Finns det undersökningar på att det är bättre för hälsan med periodisk fasta 5:2 än att äta fast energimängd alla dagar – med samma energimängd per vecka?
Jag äter en lätt frukost och en lätt lunch, och då blir det bara till middagen som jag behöver tänka på avpassa matmängden.
Vilka är era erfarenheter?
Jag dricker fettkaffe, ca ½ liter, sen lunch kl ca 14, ägg och bacon, och mår bra. Middag efter det ca kl 19 ordentlig mat. Jag försöker gå ner ytterligare några kg, jag gick upp ca 2 kg över jul och vill bli av med dem.
Siv
Kaffe är en populär dryck i Sverige – jag tror vi dricker mest per capita i världen. Kaffet ger stimulans genom att öka binjurarnas produktion av cortisol, vi blir piggare och vaknare. Cortisol har också en blodsockerhöjande effekt genom att sätta fart på leverns produktion av glukos – kroppens raketbränsle vid kamp eller flykt. Tar man sig en löprunda efter kaffet normaliserar man lätt blodsockernivån, men sätter man sig med en god bok måste insulinet lagra undan glukosen – ibland som fett. Se gärna länken vid mitt namn!
Jag äter ingen annan frukost än ett stort glas vatten (ca 3 dl) och en halv mugg kaffe med en bra skvätt vispgrädde och en rågad tesked kokosolja i. Jag använder numera aldrig kranvatten till matlagning och att dricka – utan istället detta vatten på flaska.
Frukost-lunch blir det någon gång mellan kl 12-14 – med ett par rågade matskedar Rysk Youghurt (fetthalt 18 %). Över det strör jag lite ekologiska kokosflingor, krossade hampafrön och russin (håller min sockerdrog i schack). Det smarrar jag till med en rejäl skvätt ekologisk vispgrädde. Till det ett kokt ägg och en halv mugg ”fettkaffe”.
Middag blir det någon gång mellan kl 17-19 – med 100-130 g av kött, fågel, fisk osv – som jag företrädesvis steker i rikligt med smör i stekpanna – som jag sen använder som sås. Till det ynkligt lite grönsallad. Som efterrätt blir det en matsked rårörda lingon med mycket vispgrädde – och sen ovanpå det en halv mugg ”fettkaffe”.
Som mellanmål blir det ”fettkaffe” – och en daglig promenad om ca en timme blir det också i stort sett alltid + dans på parkett minst en gång per vecka. Om det på min URL-adress.
Detta fungerar perfekt för min del – så jag behöver ej ägna mig åt någon form av fasta.
Äter frukost 1 gång i veckan, resten 16:8.
Enkelt och inget att hålla reda på,,,,,,
Break fast mellan 11 och 14.
Äter stadig frukost på LCHF-bröd. Under dagen några koppar mintte. Sen en lika stadig middag vid tre-tiden. Sen inget mer utan fastar fram till nästa frukost. Fungerar bra och har hjälpt mig mot magbesvär på natten.
Känns lite som att 5-2 är till för kolhydratskramare.
Jag fastar 23h varje dag, när jag äter så blir det mer åt fakirhållet som kokt ägg med köttbullar o smör eller stekt ägg och bacon med smör. Jag mår jättebra av att fasta, blir piggare och gladare. Förr så åt jag mycket grädde och bär men det gick inte så bra för jag överåt och gick snarare upp än ned i vikt. Ju striktare jag äter desto enklare är det att hålla sockertrollet borta. Så för mig blir det inget bök och jag gillar inte heller att laga mat så win-win.
Jag tycker det är skillnad på att må bra och att få kroppen att fungera optimalt så som Martina Johansson skriver i sin blogg. Jag fakirade i 4 månader med 23h fasta 7 dagar i veckan, utan avsteg och mådde bättre än jag någonsin gjort på LCHF + mjölkprodukter, bär o sötning.
En viktig sak med fasta (minst 16h) är att min hud drar åt sig mycket bra, jag har hittills gått ned ca 40kg och när min hud blir slapp av viktnedgång och så blir den tajt igen på några dagar. Denna fördel läste jag från början om på Jonas Bergqvist hemsida.
5:2 skulle jag ha svårt att klara. Däremot funkar 16:8 bra för mig, eftersom jag kör så varje dag och har så gjort i 1½ år nu. Då kommer man ju snabbt in i vanan att inte äta förrän vid 12-tiden. Ingen frukost och inget tilltugg till fm-fikat. När man äter LCHF är det lätt, eftersom den jämnare blodsockernivån håller hungern i schack.
Avsteg gör jag bara, när jag är på resa.
Jag äter när jag är hungrig. För min del innebär det att jag äter 1 till 2 gånger per dag. Oftast blir det två gånger om dagen, dvs vid 12 och 19.
Jag tycker att det är befriande att äta enligt 16:8. På något vis känns det som om maten har förlorat sin betydelse. Jag tycker fortfarande om mat och äter gärna men det känns inte lika viktigt längre utan är mer en energikälla. Fast sockertrollet lurar alltid i vassen. Det gäller att jag inte äter för mycket kolhydrater för då knackar han på axeln och frestar med en smakbit…
Ann Skrev:
Jo… – Ann – ett övermått av socker och kolhydrater i kosten ställer till det. Mitt knep att lura ”sockertrollet” är att ha lite russin på min lunch-frukost – och en matsked rårörda lingon med mycket vispgrädde till – som efterrätt till middagen på kvällen.
För en väldans massa år sen så läste jag att möss som varje dag fick hälften så mycket mat levde längre än möss som fick äta obegränsat varje dag.
Båda grupperna levde dock längre än möss som fick äta obegränsat varje dag (som vi gör…).
16:8 funkar bra för mig. Blev direkt av med ett par extra kg mycket snabbt (ett par veckor) som fortfarande skiner med sin frånvaro. Skippar i regel frukosten och bryter fastan med lunch ca kl 13. Jag dricker dock vatten och kaffe under fastetimmarna. Känner en energikick av att fasta under förmiddagen. Fasta under delar av dygn / veckor är sannolikt vad människokroppen är mest van vid, då det sannolikt inte alltid fanns färdig mammutröra eller dylikt när man vaknade varje morgon 🙂
@ Mikael:
Hur mycket är hälften av obegränsat? 😉
Det finns många som 5:2 funkar för och då handlar det väl om att det känns mer överkomligt att ha lite mer disciplin 2 dagar i veckan än hela veckan.. Kan man lite om kost och kalorier behövs det egentligen ingen metod alls – vare sig 5:2 eller LCHF Ananasmetoden eller någon annan. Vad det handlar om är att komma i ett tillstånd av motivation.
@ Johan:
Jag ser nu att jag har skrivit fel. Så här skulle inlägget se ut:
För en väldans massa år sen så läste jag att möss som varje dag fick hälften så mycket mat levde längre än möss som fick äta obegränsat varannan dag.
Båda grupperna levde dock längre än möss som fick äta obegränsat varje dag (som vi gör…).
Jag tycker också att det är bökigt med 5:2 som jag provade för några år sedan och då försvann leverfettet snabbt. Numera vattenfastar jag ett dygn i veckan men en gång i månaden vattenfastar jag 3 dygn i rad. Jag har som princip att om jag blir hungrig eller frusen så avbryter jag direkt. Hungrig blir jag inte men några gånger har jag blivit frusen vilket tyder på att ämnesomsättningen sjunkit och då är det ingen mening att fortsätta.
Jag har fastat på det viset lite drygt 2 år och har aldrig varit hungrig. Jag fastar inte numera för att gå ned i vikt utan för att uppnå andra hälsofördelar.
@ Mikael:
OK, men ”hälften så mycket mat” jämfört med vad? En fast ranson per dag som varje dag minskats till hälften av ransonen för dagen innan…?
Möss grupp 1: hälften så mycket …(?)
Möss Grupp 2: Obegränsat varannan dag
Möss Grupp 3: Obegränsat varje dag
Så här var det Johan.
”Obegränsat” betyder ”efter aptit”.
Hälften så mycket betyder hälften av genomsnittet av det som mössen efter aptit brukar äta.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/tom-magen-pa-mat-nu-ska-fler-fa-nya-fetmaoperationen
@ Nisse Hult:
Typiskt valhänt approach att angripa ett friskt organ för att kompensera problem i levnadsmönstret och ev psyket! Det något lite positiva med ”bräddavloppet” är att det är lättare att återställa.
Att det ska var så svårt med rågången mellan psykvården och den somatiska vården! Att ändra på sjukdomsbringande levnadsvanor är att hantera missbruksproblematik och ibland hormonella rubbningar, medan att hantera utbrändhet, som i grunden är ett hormonellt sammanbrott, inte borde hanteras av psykvården, där man knappast har kunskaper tillräckligt för att övervaka och återställa binjurars funktion.
@ Erling:
Om Sverige fortsätter jobba på så är nog detta vardag inom rätt nära tid:
https://www.telegraph.co.uk/news/health/news/12085625/Obesity-has-become-a-national-threat-like-terrorism.html
Vilka som kommer ”tjäna” på detta är bara att fantisera om…..
@ Nisse Hult:
Ja – då kommer väl alla feta människor snart att betraktas som ”terrorister”. Frågan är förstås om de inte redan nu lider tillräckligt av sin fetma och att anklagas för att detta beror på att de saknar ’vilja och karaktär’. Den dominerande sjukvårdsindustrin är faktiskt rent vidrig i sin sofistikerade korruption i händerna på läkemedelsindustrin.
För att nu vara lite mer hoppfull hade jag igår ett intressant långt samtal med en anställd i min matvarubutik vars fru diagnostiserades som diabetiker pga extrema blodsockervärden i augusti. De satsade då på en LCHF-linje och försöker framför allt undvika allt socker. Hans fru som är kraftigt överviktig har sedan dess till deras gemensamma glädje gått ned 12 kilo i vikt och hennes blodsockervärden är nu normaliserade runt 6. De räknar nu med att hon snart skall kunna sluta ta insulin.
För övrigt träffade jag ytterligare två gamla bekanta i butiken och hade då också två långa diskussioner kring mat och LCHF.
På tisdag har jag också blivit inbjuden att hålla en föreläsning för ett antal ’höjdare’ från mitt gamla företag som liksom jag nu är pensionerade.
Nu ska jag ut och skotta snö och gläds också åt att jag nuförtiden inte känner av någon kärlkramp längre.
Allt är med andra ord inte ’mörkt’ fast jag alltför ofta drabbas av mörkersyn.
@ Nisse Hult:
Vad som anses vara ”normalt” är alltid någon sorts statistisk storhet – liknande utslaget av val i demokratier. Om det kan anses bra eller dåligt har inget med normalitet att göra.
Britterna har en fallenhet för te-drickande ackompanjerat med scones och marmelad eller söta kex av modellen ”The Pim’s”. Sockerindustrin lär hårdnackat hålla fast vid den traditionen. Vi hade för ett par år sedan gäster från GB. Frun i familjen var klart överviktig och satt sönder allt hon satte sig på, medan mannen var smal. Där var det söta frukostar och den ena te-pausen efter den andra med dessa kex. Var ligger gränsen mellan sjukdomsbringande levnadsvanor och beroende? Var ligger gränsen mellan beroende och missbruk? Vilka åtgärder krävs för att en person ska ta sig tillbaka till en hälsosam situation vid de olika stadierna av ohälsa? Kirurgi har knappast någon plats här i alla fall.
Docent Göran Skrev:
Detta låter mycket bra i mina öron men jag tycker det är lite intressant att det är ’höjdare’ som intresserar sig.
Fasta eller inte fasta – det är frågan!
Själv tänkte jag hålla lite bättre koll på min mathållning med hjälp av ”Kostbevakningen”:
https://www.kostbevakningen.se/
Bra på kul 🙂