Krönika av doc Göran Sjöberg:
För var och en som är intresserad av sitt blodsocker är detta idag lätt att mäta på hemmaplan. Själv mäter jag ganska ofta mina värden och speciellt intressant är då det så kallade fasteblodsockret som man kan mäta på morgonen då man har fastat under natten. Om man då, enligt dagens medicinska dogmer, har ett blodsockervärde på mindre än 5 (mmol/l) kan man dra en suck av lättnad men om värdet är större än 6 bör man verkligen dra öronen åt sig med tanke på risken för diabetes eller hjärtsjukdom. Nu på morgon mätte jag upp värdet 4.9 vilket antyder att jag inte har någon hjärtsjukdom fast det i mitt fall är väldigt väl undersökt och resultaten har tydligt visat att det är få som är lika hjärtsjuka som jag själv fast omgivningen alltid ser lika tvivlande ut när jag påstår detta och samtidigt klättrar upp och ned på mina byggnadsställningar.
Om man är intresserad och nyfiken kan man alltid skaffa sig mer kunskap men enligt mitt sätt att se på denna kunskapsinhämtning måste man hela tiden se till att de nya bitarna som då tillförs också måste passa in i ett helhetsmönster och ett helhetsmönster som i sig utgör en övertygande förklaringsmodell till det vi nu råkar vara intresserad av – i detta fall vår hälsa på lång sikt och då talar jag i första hand om diabetes och hjärtsjukdom.
Vad som har slagit mig är faran i att vara kategorisk när det gäller de hypoteser man tar till sig. Ständigt har jag drabbats av att det jag tidigare trott vara en ’sann’ hypotes senare visat sig vara helt fel men utan hypoteser kan man trots inte leva även om de senare visar sig vara felaktiga. Dessutom ligger det i hjärnans neurologiska struktur att förvandla hypoteser, även de mest lösa och ogrundade, till dogmatisk tro genom att ständigt upprepa dem. Man får helt enkelt ’spår i skallen’ som man brukar uttrycka det och man vill då så gärna försvara sin tro hur lite man än har satt sig in i frågan. Det är jobbigt att byta åsikter.
Och nu har det hänt igen!
Min tro på blodsockermätningar har slagits i spillror efter att ha läst en bok av en läkare, Joseph R. Kraft, som verkligen vet vad han talar om efter att ha utfört 14 000 glukosbelastningstester och samtidigt bestämt hur insulinnivåerna påverkas under de närmaste timmarna efter ett intag av 100 g glukos. Dessa undersökningar kunde han påbörja i början av 70-talet på Pharmacia hade fått fram en tillförlitlig och framför allt enkel metod att bestämma insulinnivåerna i blodet. Boken heter ”DIABETES EPIDEMIC & YOU” med underrubriken ”Should Everyone Be Tested? ABSOLUTELY NOT! Only those concerned about their future”.
Den tunna boken presenterar trots sitt något ovanliga format fakta som är väldigt tydliga och övertygande. Även om dina blodsockervärden vid fasta råkar vara ’perfekta’ kan du mycket väl ha diabetes och hjärtsjukdom vilket jag själv nu bevisade på morgonen. Enligt Kraft är det därför på gränsen till meningslöst att mäta fasteblodsocker.
Blodsockervärdena vid glukosbelastningstester talar dock normalt sitt tydliga språk. Om man efter en glukosbelastning på 75 gram efter två timmar mäter upp ett blodsocker på över 11 är det knappast någon tvekan om att man är diabetiker eller med andra ord har blivit glukosintolerant. Om värdet är mellan 8 och 11 anses man ha en försämrad glukostolerans men är värdet under 8 tolererar man glukos på ett normalt sätt.
Diabetesskador kan dock, enligt Kraft, ha uppstått långt innan man kan mäta upp dem i ett glukosbelastningstest. Vi talar då om skador som uppstår på de ytliga cellerna, de s.k. epitelcellerna, som finns i alla våra ådror. Framför allt är det de finaste kapillärerna som tar stryk och de skador som uppstår är de tidigaste och säkraste tecknen på diabetes. Detta läste jag faktiskt om i den diabetesbibel, Joslin’s Diabetes Mellitus, i en 70-talsupplaga som jag skaffade mig för några år sedan. Genom elektronmikroskopi kunde man redan då studera hur det skikt som omger dessa epitelceller i kapillärerna minskat i tjocklek hos pre-diabetiker om jag nu kommer ihåg saken rätt. Krafts bok bekräftar nu minnet av denna läsning.
Allt handlar om insulin och de skador som höga nivåer ger upphov till på just epitelcellerna och det är detta som Kraft studerade i detalj vid glukosbelastning. Vi talar här synonymt om insulinresistens och även om hyperinsulinemi (extremt höga insulinnivåer) och detta är egentligen den korrekta beteckningen på diabetes av typ 2 men skador drabbar också diabetiker av typ 1 på grund av de injektioner av externt insulin som de måste leva med. Undersökningarna på de 14 000 patienterna visar tydligt att det är de kvardröjande höga halterna av insulin efter glukosbelastning som är boven i dramat när det gäller skador på artärväggarna och diabetes. Baserat på mönstret på insulinnivåerna över tid delar Kraft in sina patienter i olika kategorier. Speciellt är det den topp i insulinnivåerna som inträffar två timmar efter belastningen som är karaktäristisk för diabetes.
Även om boken nu har förstört min tidigare naiva tro på blodsockermätningar passar resultaten ändå vetenskapligt in i min nuvarande LCHF-världsåskådning. Vad som däremot förvånar mig är att författaren inte drar den så uppenbara slutsatsen han borde dra av sin kliniska forskning vad gäller kosten. När han nu anser att insulin är så skadligt för våra epitelceller som han så övertygande har visat i sin bok är det faktiskt ytterligt förvånande för mig att han knappast berör frågan om kostens betydelse och när han gör det ställer han sig bara bakom de officiella kostråden som definitivt ger de höga insulintoppar han varnar för.
Tack för den krönikan. Håller helt med om insulinet! Dels efter att ha lyssnat på intervjun av den nu 95-åriga Kraft via Kostdoktorn, dels efter att ha läst mer av Jason Fung. Men morgonsockret tror jag fortfarande kan vara en viktig måttstock i andra fall, återkommer längre ned.
Den här länken till en sammanställning av Jason Fung ger klara besked via flera studier att högt insulin i sig förvärrar insulinresistens, viktigt för att förstå resten av resonemanget. https://intensivedietarymanagement.com/insulin-causes-insulin-resistance-hormonal-obesity-x/#comment-23095
Att insulinresistens ökar insulinpåslaget och att högt insulin ökar insulinresistens är kärnan.
Det betyder att insulinresistens följer en exponentiell funktion: Funktionsändringen ökar med funktionens värde. Detta förklarar varför Diabetes-2 i normalförlopp vanligen går snabbt mot en tidig död just pga normalbehandling. Och viktigare varför det går snabbare med bättre kontrollerat blodsocker genom ökad medicinering, som den avbrutna accordstudien visade.
Men det kan också ge hopp, då förklaringen även innebär att minskat insulin minskar insulinresistensen. (y’ = c*(y-y0) för den matematiskt intresserade) Det gäller alltså att komma under ett medelinsulinvärde så att funktionen minskar så kraftigt som möjligt ( att y’ blir och håller sig ordentligt negativ). Lösningen ligger alltså i att minska/välja bort även de mest insulinframkallande proteinerna.
Inom LCHF kommer fettet då in som den vita riddaren och ser till att vi håller oss mätta och belåtna även med halva eller iaf mycket mindre köttbit än vad vi vanligen äter, utan sug senare på kvällen! Jag har provat ett tag och igår (!) försåg jag blodsockermätaren med ny laddning för mätning. Nu äter jag både lunch och middag med ca hälften så mycket protein som förut och kompenserar rikligt med olivolja. (Kreta – äkta – grön. ) Kan inte mäta insulinet dagligen men väl blodsocker. I morse var det 4.2!
Annars har det bara kommit ner så lågt efter en del vin kvällen innan, något som ju kan förvärra leverns insulinresistens långsiktigt. Sista åren har jag legat mellan 5 och 7 i morgonsocker.
Dessutom är jag nu på väg ned från de 90-92 kg jag stannade på då LCHF-induktionens smekmånad tog slut ca 6 månader efter start. 89 och nästan till 88 nu, första gången på 10 år eller mer! Viktminskningen indikerar klart att insulinet minskar. Proteinerna ger – enligt Jason Fung – ett insulinpåslag som är hela 56% av det från motsvarande mängd snabbsmälta kolhydrater.
Att minska proteinintaget vid kvällsmålet har en enormt viktig dubbeleffekt. 1/ direkt: mindre material för levern att göra blodsocker av under natten => lägre morgonsocker. 2/ långsiktigt: Minskning av genomsnittsinsulinet minskar insulinresistensen, enligt länk ovan, det ”nya”.
Finns tabeller med insulinindex. Olivolja och smör ligger lägst, samtidigt som det innehåller mycket lite omega-6. Men olivoljan i storköp skulle jag aldrig våga mig på med tanke på det enorma och totalt ignorerade fusk som pågår. Italien är värst, Spanien no. 2 och Grekland fuskar minst. Allt enligt (ignorerad) officiell statistik från dessa länder.
Man inser snart även att högt morgonsocker är ett direkt resultat av insulinresistent lever och att viktminskningen på LCHF slutar om man är insulinresistent – vanligen tillräckligt gammal – eftersom kroppen då börjar bada i både högt blodsocker och insulin varenda morgon, kanske från 3-4 tiden redan, när leverns glukosproduktion ställts upp. Alltså behövs ingen rocketscience för att fixa detta, inte bara kortsiktigt som jag trodde innan jag fick bekräftelse på att högt insulin ökar insulinresistensen och vice versa,.
För den som är intresserad av vetenskap, dvs. orsakssammanhang, när det gäller kopplingen mellan kost och sjukdomar, är det uppenbart att det är just de höga insulinnivåerna som är den grundläggande orsaken till våra kroniska sjukdomar. Om man därför vill komma åt själva orsaken gäller det att pressa ner insulintopparna och detta kan ske genom att minska ned på mängden kolhydraterna i maten efter bästa förmåga och speciellt om man nu hamnat i det så kallade metabola syndromet.
Man kan ju undra varför samhället inte är intresserat av att ta till sig detta uppenbara och elementära vetenskapliga orsaksammanhang för att på så sätt kunna lösa den galopperande diabetesepidemin. Detta blir dock begripligt först om man inser att det är läkemedelsbolagen som styr inte bara vår sjukvård utan även det mesta av vår forskning och våra politiker.
Varje frisk person som förvandlats till en diabetiker betraktas i denna sjuka värld inte som en individ som man ska bota utan som en del av en profitabel marknad. Ju fler som blir sjuka och ju längre de kan fortsätta vara sjuka ju bättre är det i denna värld.
En hemsk insikt!
stenB Skrev:
Tack Sten för info om olivolja och att minska protein ffa på kvällen – kanske det skrivits tidigare om det men jag har nog inte ”fått in det i huvet”. Angående olivolja – har du och även andra några bra tips på märke? Tyvärr har jag en italiensk flaska i skafferiet – visserligen god men vill ju hellre ha en nyttigare…
@ EvaLi:
Vi har en olivolja som heter Cheliotis som vi kan köpa här på Irland. Den kommer från Mirtia, sydöstra Grekland, just norr om Kreta. Om ingen återförsäljare nära dig har den kan du alltid skriva till dom via kontaktsidan. https://cheliotis.com.gr/
En 5 liters dunk kostar oss 40 euro här.
Efter din beskrivning av vad Du läst så kan det vara hormonet insulin som startar skadorna på våra blodkärlsväggar. Jag har läst att insulin påverkar den glatta muskulaturen i blodkärlen, den slappnar av och kärlen utvidgar sig. Blodflödet ökar och blodsocker minskar. Men har Du ngn idé om vad det är i detalj som ger skador eller sår på blodkärlsväggen?
@ Lennart:
Utan att gå djupt i detta kan man konstatera att försöksdjur som fått insulin intravenöst får förkalkningar, framförallt i kärl som är nedströms från kanyler.
Ett djur på vilken insulin IV ”glömts” fick efterföljande ådror helt igensatta. Ett välkänt exempel från 1930-40 talet.
Eftersom man inte kan sälja något på sådana iakttagelser, endast minska potentiella kundkretsar, kommer aldrig något tryck från industri/annonsörer på media att publicera sådana nyheter. Därför hamnar en mängd vetenskapliga guldkorn i skymundan så att man undrar om man läst rätt då innebörden är enorm, studien gammal och knappt nämnd. Malhotra’s undersökning av fettintag av ca 1 miljon Indiska järnvägsarbetare som beskrevs i Nina Teicholz bok är ett annat exempel.
Insulinets ”utfällande egenskaper” tillsammans med obduktioner beskrivna av Joe Kraft är tillräckligt för mig att vara så försiktig man kan med insulin. En mycket stor studie i England slog fast att högt fasteinsulin var kraftigare korrelerat till hjärtsjukdom än någon annan vanlig markör, inklusive kolesterol och Hba1c. Kan leta from studiereferens om någon vill ha.
Min intuition säger mig att det är kombinationen högt blodsocker + hög insulinnivå som ställer till skador på endotelet. Därefter kommer inflammation och plack, men det skulle vara mkt intressant att få veta hur skadan startar i blodkärlsväggen.
Enligt Kraft startar det med insulinresistens. Finns intervju på Kostdoktorn och en bok som artikelförfattaren Göran har läst. Insulinet verkar vara hormonet som reglerar både tillväxt och död, som jag ser det.
Lennart:
Min intuition säger mig att pga svaga blodkärl pga brist på collagen som är en sorts armering och förstärkning för blodkärlen beror på c-vitaminbrist så blir det skador i blodkärlen som resulterar i att kolesterol lappar och lagar i brist på bättre..
Med en bra kost får vi i oss nödvändiga vitaminer och det är nödvändigt med collagen för hela kroppen.
Jag är absolut inte säker för det är supersvårt att veta men jag testar att ta mycket c-vitamin…
@ bill:
Jag tror att det ligger mycket i vad du säger om collagenets betydelse för epitelcellernas sammanhållning men som vanligt framstår fysiologin på denna cellnivå som oerhört komplex när man börjar borra i detta.
Jag tror också på vitaminer som fungerar som antioxidanter – C-vitamin är nog den första man tänker på och själv tar jag på samma sätt som nobelpristagaren Linus Pauling (som förespråkade C-vitamin och skrev en hel bok om saken) ungefär 6 gram varje dag. Jag tror att den stora dosen av E-vitamin som också ingår i mina kosttillskott också har samma verkan och därmed kan förklara att detta tillskott verkar hålla min kärlkramp i schack.
På Wikipedia läser jag bland annat följande under rubriken Antioxidanter
Tokoferoler (E-vitaminer)
Tokoferoler har visat sig vara mest betydande för att stoppa lipidperoxidation. Alla åtta E-vitaminerna är fettlösliga och kräver C vitamin för att agera effektivt i blodfetter mot skadlig oxidation.
Detta verkar vara ’klockrent’!
Det finns en grundläggande logik i detta med antioxidanter. Det är känt att de fria radikaler som ständigt uppstår i våra kroppar har en inflammatorisk verkan om de inte direkt tas om hand och här kommer antioxidanterna in. Att höga insulinhalter har en skadlig inverkan på epitelcellerna verkar vara ställt utom allt tvivel men hur de aktuella fysiologiska mekanismerna ser ut har jag inte sett någon bra förklaring till. Jason Fung borde ha funderat på detta skulle jag tro.
Jag hörde just på nyheterna att ’antioxidanter, läs vitaminer, gynnar cancer’ men bakom den här typen av ’nyheter’ stinker det av läkemedelsindustri lång väg i min näsa. Det ser ut som om läkemedelsindustrin jobbar stenhårt bakom kulisserna för att just motverka alla försäljning av kosttillskott och speciellt i terapeutiska doser.
I detta motstånd finns också en logik och denna utgår knappast från tanken att läkemedelsbolagen skulle vara intresserade av en frisk befolkning. Om hela befolkningar skulle göra sig friska på egen hand med hjälp av LCHF och vitaminer skulle detta innebära en ren katastrof för den lukrativa medicinmarknaden.
@ bill:
Inte intuition men en observation från charkuteriet. Anställda skär med minutiös precision bort allt vad hinnor, skinn, senor och brosk heter och skär därefter en fyrkantig kommersiell köttbit. Perfekt att plastförpackas och snygg i sin perfektion. Men INGET kollagen!
Jag tror väl i och för sig att kroppen själv kan tillverka kollagen. Men det kanske hjälper till att äta proteinet kollagen också. Vegetarianer ska ha problem med sitt hår och hud pga brist på det animaliska proteinet kollagen.
Själv har jag nu styckat en glad utegris till mina studenter. Tyvärr uppskattar de inte kollagenet och skär bort det. Men jag skulle aldrig ta bort nåt utom körtlarna.
Jag tror att det är bra med vitaminer och mineraler. Men man behöver nog äta en hel del kollagen också. Tror det är därför jag har frisk och hälsosam hy.
Cancerpatienter ska bara glömma antioxidanter tills vidare forskning visar annat. Man får inte slänga bensin på elden!
Alltså INGEN frukt till cancerpatienter!
Min hund säger att kollagen är nyttigt, förutsatt att det går att få ner genom halsen.
@ Georg W:
Det är kanske på grund av kollagenet som buljong gjort på köttben som fått koka ett dygn anses vara så nyttig. Att buljongen då innehåller mycket kollagen tror jag bevisas av att den är rena rama gelén när den förvaras i kylen.
Georg W Skrev:
Kan du förklara detta lite närmare?
@ Docent Göran:
”–När antioxidanter angriper reaktiva syreradikaler i kroppen avaktiveras ett protein kallat P53. Proteinet verkar hämmande på tumörer, och när det försvinner kan tumörerna växa snabbare och mer aggressivt, säger Martin Bergö, professor och en annan av forskarna bakom studien.”
Antioxidanter hanterar fria radikaler som skadar cellerna. Samtidigt som de ”städar bort radikaler så tar de även bort proteinet P 53. Som har som uppgift att reglera trasiga celler och stänga av cancerceller, vårt inbyggda cancerförsvar. Problemet blir ju då cellen är en cancercell eller tumörcell, som antioxidanterna reducerar proteinet P 53 i. Då kan jag personligen se risken med att tumören får fritt spelrum.
Jag har förstått att det finns fullt av ämnen som reglerar celler och anticancerämnen är nog nåt man behöver veta mer om. Ketogen diet ökar antalet anticancerämnen i cellerna.
Saknas tumörer så är säkert vitaminterapier effektiva på alla sätt och vis. Men eftersom jag är allergisk mot C-vitamin så har jag tvingats att se flera sidor av saken. Jag har nu hittat Ester C 500mg som gett mig en helt ny fysisk balans i kroppen som jag saknat hela mitt liv, tidigare rökare. Jag tror det är först nu vid 60 som jag för första gången i mitt vuxna liv inte har c-vitaminbrist. Då är jag ganska säker på att en eventuell cancertumör i min kropp har ett helvete. Jag tror även att jag har mindre med IGF1. Eftersom jag är kortast av mina syskon. Det är mycket som sammanfaller när en människa når vägen slut och får cancer. Var och en efter sitt slitage. Det är otäckt att se människor bli gamla och möta konsekvenserna av sina ovanor. Karmalagen är obeveklig!
Det roliga är att min gamla Mamma som hela livet blivit hånad för att hon försökt ge oss kosttillskott på ”vägra piller”-tiden (vegetarianer åt inga piller då). Nu har jag till min glädje kunnat förklara för henne hur rätt hon hade trots allt spott och spe. Och jag har blivit hennes arvtagare i att se till att alla får de kosttillskott de behöver. Man kan lita på lilla Mammas intuition, även om hon är lite galen.
Men antioxidanter, kolloidalt silver är oerhört potenta medel i vår kropp. Där vi inte kan ta något för givet innan vi förstår allt med cellernas funktion och bakterierna. Jag hyser förhoppningen att det här är rätta stället i Internet, för att så småningom få klarhet.
Antioxidanternas totala påverkan på vår kropp är säkerligen mkt komplex.
Jag läser tex att antioxidanter reducerar proteinet P 53
C vitamin är en kraftig antioxidant, e vitamin är en kraftig antioxidant
Hur ska man tänka?
Det kanske är bättre att glömma antioxidanterna och anamma ketogen kost…
Ev cancertumörer svälter ihjäl,men hur går det med blodkärlen?
Lennart Skrev:
Utmärkta funderingar enligt min mening.
Jag har själv inte specifikt satt mig in i dessa nya studier men noterade hur media omedelbart har hakat på vilket som vanligt får mig att dra öronen åt mig.
Som du påpekar, och vilket ständigt har slagit mig, är hur oerhört komplex växelverkan är mellan proteinerna (vi har minst 10 000 olika) i våra fysiologiska processer och hur lite vi vet om denna växelverkan. Det har också slagit mig hur varje litet forskningsresultat som passar in i läkemedelsbolagens agenda för att behålla sitt monopol på medicinmarknaden ’sipprar ut’ som en ny ’dogm’ till massmedia för att på så sätt svärta ned alla konkurrerande alternativa behandlingar som inte är patenterbara men ofta är minst lika effektiva och där läkemedelsbolagen därför inte kan mjölka sjukvården. Med en sömngångares säkerthet skyr alla dessa bolag allt som kan sätta käppar i hjulen i deras vinstmaskiner.
Detta slog mig på ett övertygande sätt när jag i Linus Paulings bok om C-vitamin läste om hur han nu för många år sedan i bittra strider mot det medicinska etablissemanget genomförde sina framgångsrika behandlingar med stora doser intravenös C-vitamin på cancerpatienter i slutstadiet av deras sjukdom. (I några andra stadier får alternativa medicinska behandlingar inte genomföras lagligt.) Genom att ’upprepa’ Paulings försök ’bevisade’ etablissemanget att vad Pauling hållet på med var ’kvacksalveri’.
Problemet med detta, och som med rätta gjorde Pauling oerhört upprörd, som den eminenta vetenskapsman och nobelpristagare han är, var att man verkligen inte upprepade hans försök när man istället använde betydligt lägre doser av C-vitamin i sina försök och då man heller inte kunde påvisa någon effekt mot den metastaserade cancern. Själv litar jag mer på Pauling och alternativmediciner i form av vitaminer än på läkemedelsindustrin och tror därför fortfarande att antioxidanter som C-vitamin knappast gynnar någon cancer trots de senaste ’forskningsrönen’ kring en enstaka protein som dogmatiskt (?) hävdar detta.
Istället för antioxidanter gäller idag fortfarande de oerhört dyra cellgiftbehandlingarna där läkemedelsbolagen kan tjäna enorma pengar på alla som nu drabbas av cancer.
Att den här frågan nu dök upp i kommentarerna till min krönika fick mig nu att friska upp minnet om den alternativa synen på cancer som en sjukdom som gynnas av socker och där strikt LCHF motverkar den. Jag letade reda på Thomas Seyfried’s bok, ”Cancer as a Metabolic Disease”, i bokhyllan; en oerhört seriös bok om cancer som jag skrev en krönika om för ett halvt år sedan.
https://annikadahlqvist.com/2015/04/15/den-kansliga-fragan-om-cancer-ii/
Jag kom dock inte längre än till den inledande dedikationen i boken för att få tillbaka min djupt dystopiska misstro mot läkemedelsbolagen och att hela vårt medicinska etablissemang som helt korrupta.
”This book is dedicated to the millions of people who has suffered and died from toxic cancer therapies”
En sak vet vi hursomhelst: Att våra kroppar behöver en viss mängd vitamin-C, vitamin-E och andra antioxidanter – även om vi inte vet de exakta mängderna. Får vi inget alls blir vi ju till slut sjuka. Så det är väl egentligen en fråga om hur stora mängder vi bör ha.
Kanske nivån ska bestämas utifrån den oxidativa stress vi utsätts för?
En föreläsning med titeln ”Blir man dement av högt blodsocker?” ska hållas av Olov Rolandsson, professor i allmänmedicin, då Umeå Universitet firar 50 år med en mängd föreläsningar nästa lördag.
Jag undrar så vad han tycker svaret är. Jag har inte hört talas om honom förut.
https://www.umu.se/om-universitetet/aktuellt/kalendarium/visningssida/?eventVersionId=15178
Författaren av ”Grain Brain” David Perlmutter ser mycket allvarligt på högt blodsockers inverkan på hjärnan. Ökad insulinresistens gör att även hjärnan blir mer och mer utsvulten på näring, inklusive socker! Demens alltså en direkt följd av högt blodsocker. Som jag ser det.
Lars Henrik Skrev:
Så måste det ju vara!
Vad som har slagit mig i konflikten mellan läkemedelsindustrins mediciner och alternativmedicinerna i form av vitamin- och andra kosttillskott är att inte ett enda dödsfall kan kopplas till alternativmedicinen men däremot att var tredje beror på industrins preparat.
Man lär dock må illa av extrema mängder med vitaminer och när sådan fall rapporteras blir det i tidningarna ofta hela hönsfarmer av en enda liten fjäder och man kan undra vilka som ligger bakom att denna hype kommer på förstasidorna i massmedia. Det finns dock många intelligent människor inom Big Pharma – annars skulle affärerna inte gå så bra som de gör.
@ Lars Henrik:
Ja, vi behöver vitaminer och annan näring förutom blodglukos! Eftersom insulinreceptorerna som släpper in blodglukos i cellerna i själva verket släpper in en näringsblandning dominerad av glukos kan man behöva rejält med vitaminer vid blodsockerhöjande stapelmat! Vid övergång till LCHF ökar direkt insläpp av alla andra näringsämnen, när en viss socker/insulin koncentration i cellerna antas också stänga inflödet.
Fördubbling av ”eftermaten”- blodsockret medför isåfall halvering av andra näringsämnen, medans en halvering fördubblar intaget av ”co-faktorerna”.
Detta har studerats för just Vitamin C och kallas för GAA-teorin, ”Glucose ascorbate antagonism” theory, som jag hypotetiserar gäller de flesta andra näringsämnen i blodet som är närvarande när insulinet öppnar celldörrarna. Kan någon motbevisa hypotesen ?
Om den är riktig kan många hälsovinster på LCHF ha en enkel mekanism, precis som den välkända motsatsen, som dock iaf fick hit mej!
Beträffande den oxidativa stressen gäller det dels att hålla sig ifrån lättoxiderade oljor, dels att hålla insulinet lågt eftersom man sett ett omvänt förhållande mellan fria radikaler och insulinkänslighet. Välj mat som höjer insulinet minst som jag skrev ovan, alltså F-et i LCHF!
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15716700 – är ett kort abstrakt av studie som visar att när högt blodsocker kombineras med högt insulin ökar den oxidativa stressen.
@ stenB:
@ Docent Göran:
Generellt sett skulle man då kunna anta att de som lyckas hålla blodsocker och insulin lågt bör ha en mindre oxidativa stress och därför ett lägre behov av antioxidanter? Fast vitaminer och andra antioxidanter har ju också andra uppgifter i kroppen och det finns många olika källor till oxidativa stress som detta resonemang inte tar hänsyn till. Behovet borde dock vara större om man följer livsmedelsmyndigheters kostråd, alltså den sortens myndigheter som avråder oss från att ta kosttillskott 😀
Humlan Skrev:
@ Humlan:
Docent Göran:
Jag gör som du. Blev mycket intresserad av nyttan av c-vitamin efter att jag läste på en sida av pillertrillare som påstod att det är skadligt för kroppen att överdosera c-vitamin.
Dom påstår ju bla. att det är bra med statiner så man kan ju undra hur det är med trovärdigheten 🙂
Jag tror att statiner gör oss sjuka och gör det nödvändigt att äta piller mot biverkningarna…
Men det är kanske inte så säkert att man måste med alla medel bekämpa dom fria radikalerna som vi har. Jag kan tyvärr inte länka till sidan jag läste om detta eftersom jag glömt var jag hittade infon.
Men en lagom nivå med fria radikaler var bra att ha. Det är inte lätt att veta,människokroppen är en fantastisk självläkande varelse som med hjälp av bra mat fixar sjukdomar och blir frisk…..
Detta är naturligtvis helt mina egna funderingar som kommer av att man blir sjuk, jag har åderförkalkning och har letat efter kost som hjälper.
Jag testar.
Positiva resultat så här långt:
köpte en blodtrycksmätare som visar sys. tryck från 170 ner till 130 på morgonen
jag promenerar varje kväll 20 min och förut fick jag stanna för att värken blev för svår i mitt högra ben, nu räcker det att jag saktar lite så försvinner värken, förmodligen går jag också lite fortare eftersom jag är en otålig människa.
Om blodtrycket har gått ner pga motion är omöjligt att säga, det kan ju lika gärna vara kosten men jag är glad:-) En sak förbryllar:varför är mitt blodtryck mycket lägre precis när jag kommer hem för att öka sen när jag har vilat???
Vidare så har jag mycket mera energi och känner mig gladare…
Maten jag äter smakar mycket gott!
Jag känner inte behov att äta så ofta..
Jag är mycket nöjd med livet: 🙂
Georg W:
Tror att det är bra att äta köttfärs för där kastas det minsann ingen mat
@ Lars Henrik:
Jag tycker att du uttrycker förvirringen kring vårt blodsocker väl.
Det verkar ändå som om alla är överens om att både högt och lågt blodsocker inte är bra för hälsan och detta gäller även våra kroppar eftersom de hela tiden strävar efter att reglera blodsockret inom ett snävt intervall med hjälp av insulinet i intim samverkan med det andra hormonet som också produceras i bukspottskörteln, glukagonet.
Professor Ungers föreläsning om hur denna insulin/glukagonbalans brutit ihop hos diabeteiker kan man inte lyssna på för många gånger.
https://www.youtube.com/watch?v=VjQkqFSdDOc
Det är ju när detta reglersystem havererat vi har hamnat i det metabola syndromet med alla sina markörer (riskfaktorer – fint ord detta!) som höga blodsockertoppar, övervikt, högt blodtryck, insulinresistens med extrema insulinnivåer, höga triglyceridvärden, diabetes och hjärtsjukdom.
Man ska ha klart för sig att Krafts 14 000 patienter var remitterade till hans sjukhus av andra läkare för glukosbelastningsprov och mätning av insulinnivåer helt enkelt för att de var sjuka på något sätt och att man misstänkte att kunde ha diabetes.
Man kan då fråga sig om det är de höga blodsockerhalterna eller de höga insulinnivåerna som är mest skadliga på sikt. Min gissning just nu är att det framför allt är insulinet som i överdos saboterar på olika ställen i kroppen.
Jobbigt att läsa om att Linus Pauling har blivit så missförstådd, en Nobelpristagare som vill så väl!!
@ bill:
Det går inte att överdosera C-vit, magen kommer att reglera den saken automatiskt, som du säkert vet.
Själv har jag bl.a. med hjälp av C -vit (ca 6g per dygn) och rejäla motionsturer på cykel botat mitt besvärliga förmaksflimmer. Blodtryck från 140/85 till 100/ 70 numer, vilopuls på 40-50.
Jag har också märkt att trycket stiger lite ett par timmar efter ett träningspass. Nu har jag kämpat i snart 6 år med att återfå bra hälsa, men jobbade hårt i 45 år för att förstöra den, så det kan ta tid för kroppen att reparera sig.
Docent Göran Skrev:
Det kan nog stämma. Insulinet är ju ett hormon som rimligen borde ställa till det i för höga doser men glukosen har ju också sina effekter vid sidan av att det är orsaken till den höga insulinnivån. T ex glykering av vävnader såsom våra ådror.
Läser med stort intresse denna utmärkta tråd efter Görans krönika. Vill i sammanhanget slå ett slag för ngt jag snubblade över. https://np.netpublicator.com/netpublication/n76048372/12 Tolle et lege. Tag och läs. MVH
@ Docent Göran:
Ett tips:
Arla® Kockserien Klarifierat Smör
https://www.arla.se/vara-produkter/produkt/?productid=7310860561232
@ Nyckelpigan:
Stort tack för länken
Otroligt bra. Mat kännetecknas av att den saknar innehållsförteckning!
@ Nyckelpigan.
Mera tack för länken.
@ Nyckelpigan:
Tackar för länken.
På sid 34-37 finns en liten undersökning över 2 år på lchf.
Vilket är skadligast för våra blodkärl
Högt blodsocker, hög insulinnivå eller kanske kombinationen högt båda.
Kanske Vi kan få svaret på Lördag
Datum: 2015-10-17
Tid: 10:40 – 11:00
Plats: Samhällsvetarhuset, Hörsal B
Evenemanget vänder sig till: studenter – allmänheten – anställda
Olov Rolandsson har framförallt intresserat sig för att försöka förstå varför patienter med typ 2-diabetes har högre risk att drabbas av demens jämfört med de som inte har diabetes. Är det förhöjda sockernivåer, insulinnivåer eller kanske något med blodflödet i hjärnan som är orsaken?
Är det ngn som ska till Umeå på Lördag eller kan Vi kontakta Lokalradion eller kostdoktorn
@ Nyckelpigan:
Tack för uppmuntrande kommentar och framför allt tack för länken till artikeln i tidningen ”Medicinsk Acess”.
(Fördelen med en seriös LCHF-blog som Annikas är att det är många ögon och öron som spanar efter intressant och relevant information och som kan öka vår gemensamma kunskap.)
När jag började läsa artikeln uppfattade jag omedelbart den stora fysiologiska kompetensen hos författaren och när jag såg att den var skriven av överläkaren Tore Persson förklarades detta. Han är utan tvekan en förespråkare för lågkolhydratskost och även för alternativmedicin om jag nu förstått saken rätt. Jag har sett flera av hans föreläsningar och han är en lika utmärkt föredragshållare som skribent.
Tidningen ”Medicinsk Acess” innehåller för övrigt fler intressanta artiklar och redovisar nu t.ex. resultaten av de LCHF-försök som avslutades i Göteborg för något år sedan då man mätte upp hur kärlens elasticitet förbättras av denna kost.
Nisse H Skrev:
Tack för tipset!
250 gram per paket låter förstås lite smått om man är kock.
Man kanske kan göra eget på EKO-smör hur detta nu bäst kan gå till.
När det gäller EKO-smör har jag nu fått tag i kiloförpackningar på OBS. Annars har jag irriterat mig på priset på 250-gramspaketen. Egentligen förstår jag inte prissättningen på EKO-smöret. EKO-grädde kostar nästan lika mycket som vanlig grädde och då kan man undra varför EKO-smöret är så dyrt.
@ Docent Göran:
Hej Göran
Använder detta Smör endast för stekning etc. helt outstanding i mina ögon
Annars gäller endera egentillverkat smör alt. Arla Ekologiska Smör
Till dom som ev. tycker att det kostar att ligga på topp säger jag det finns ingen bortre gräns
OM man är rädd om den enda hälsa & kropp man har eller hur?
Vid en sväng på bolaget är det INGEN som klagar på kostnad med om det gäller att underhålla
sin kropp då skall det gnällas lite här å där
Ett annat tips är Kung Markattas Rödbetsjuice i storpack
Fina fisken för kärlhälsan
@ Nyckelpigan:
Tack för den läsvärda länken !
@ 29 Nisse H:
Klarifierat smör – är det samma som Ghee (som man kan fixa själv genom upphettning osv ??
@ EvaLi:
Ja det är det. Men jag har fått varierande resultat. Om någon har säker metod där allt mjölkprotein och vatten försvinner samtidigt som det inte bränns, vänligen posta !
Här kan ni läsa om hur Karl E Arfors fick sina blodkärl att som 70 årig bli som en 26 åring med att bla använda rödbetsjuice…
https://karlarfors.se/wp-content/uploads/2014/03/hjärtkärl12-kopia.pdf
Ang Rödbetsjuice…
”Huvudsakliga källan till kväveoxid är
aminosyran L-arginin. Ett ämne som
finns rikligt i mat som kött, fisk, fågel med
mera. När vi får i oss L- arginin omvandlar
cellerna på blodkärlens insida detta
till kväveoxid.
– Men, tillägger Olle Haglund. Vi kan
faktiskt tillverka kväveoxid på ett annat
sätt också! Nämligen genom att äta
nitratrika grönsaker som rödbetor
och spenat. Kanske är detta en förklaring
till varför den så kallade
Medelhavskosten är bra för hjärtat.”
De flesta känner till ett läkemedel som med hjälp av kväveoxid får blodkärlen att slappna av.
Men vad många inte känner till är att du kan få samma effekt med rätt mat!
mLCHFh B-) .
Docent Göran Skrev:
Jag har nu tittat på föreläsningen igen och inbillar mig att jag med Ungers förklaringsmodell har fått en klarare bild hur av vår ’sockerförgiftning’ går till. I alla fall finner jag en övertygande logik som stämmer väl med vad jag idag råkar känna till om vår skadade metabolism.
1. Man äter av någon anledning mer mat än man förbrukar.
2. I maten ingår mer än 10 % kolhydrater, kanske som rent socker, medan resten av maten kan vara fett
3. Blodsockerstegringen drar igång insulinproduktion i betacellerna i bukspottskörtel och som bland annat gör att överskottet av kalorierna, även fettet, kan lagras undan som just fett på olika ställen i kroppen.
4. I alfacellerna produceras hormonet glukagon som talar om för levern att vid låga blodsockervärden producera glukos för höja glukosnivåerna i blodet
5. Anledningen till att alfa- och betacellerna är så intimt sammankopplade med varandra i de så kallade Langerhanska öarna är att alfacellerna omedelbart ska reagera på den insulinspik som produceras av betacellerna när glukoshalten plötsligt stiger i blodet efter konsumtionen av kolhydrater och då upphöra med att producera glukagon för att på så sätt stabilisera blodsockret på acceptabla nivåer.
6. Insulinnivåerna som drabbar alfacellerna är tusentals gånger högre än de som senare återfinns i blodomloppet på grund av utspädningen och det är just de extremt höga insulinnivåerna som gör att glukagonproduktionen omedelbart kan stängas av då blodsockerhalterna stiger .
7. Hos de som hamnat i det metabola syndromet fungerar inte längre detta sinnrika reglersystem för blodsockret.
8. Betacellerna har blivit skadade av inlagrat fett så att de inte längre förmår producera den extrem insulinspik som förmår stänga av glukagonproduktionen i alfacellerna
9. I frånvaron av en insulinspik fortsätter glukagonproduktion obehindrat och blodsockervärden rusar då i höjden till rent skadliga nivåer eftersom levern på grund av närvaron av glukagonet fortsätter producera glukos och som kroppen inte omedelbart kan ta hand om.
10. Betacellerna förmår fortfarande producera insulinnivåer på mycket höga och faktiskt rent skadliga nivåer (men dock inte på de extrema spiknivåer som stänger av glukagonproduktionen) som ett sätt för kroppen att försöka ta hand om de farliga blodsockernivåerna
11. Anledningen till att blodsockerhalterna rusar i höjden beror därför inte i första hand på att kroppens celler har drabbats av insuliresistens, även om detta bidrar till de höga blodsockervärdena, utan just på att leverns blodsockerproduktion inte stängts av som den ska göra hos en normalt frisk person.
12. Att låga nivåer på fastblodsockret på morgonen inte säger så mycket om hälsotillståndet hos oss som hamnat i det metabola syndromet beror på att kroppen på åtta timma trots ett havererat reglersystem fortfarande på sikt kan ta hand om de skadliga nivåerna på blodsockret.
13. Som Kraft visar tar detta dock flera timmar och med de förhöjda insulinnivåerna som det mest karaktäristiska kännetecknet.
14. Det totala haveriet hos diabetiker av typ 2 är när betacellerna kollapsar på grund av förfettningen och dör – Unger talar om ”fettförgiftning”
15. En typ 2 diabetiker förvandlas till slut till en typ 1 diabetiker som just kännetecknas av att de inte har några betaceller som kan producera insulin.
Just nu tror jag att dessa hypoteser är väldigt övertygande och kanske kan detta bli ämnet för en ny mer ingående krönika.
Det bör tilläggas att inte bara dåligt reglerad glukagonproduktion är ansvarig för leverns sockerproduktion. Levern reagerar normalt på förhöjd insulinnivå genom att först dra ned på glukosproduktion, sedan stänga av den, och sedan lagra undan socker.
Insulinresistens i levern medför att levern först får svårt att stänga av glukosproduktionen. Att det här området är extra viktigt vid LCHF beror på att levern på normalkost inte lär producera mycket blodsocker utom vid fasta, vilken den kan bli riktigt bra på efter ca 6 smekmånader (med ketogen kost.) Länk till hur insulin direkt reglerar endogen glukosproduktion och bindning, Svensk studie 2001. https://diabetes.diabetesjournals.org/content/50/6/1449.full.html
Se längst ned på ”results” som visar att gradvis ökande insulindosering normalt får levern att stänga av glukosproduktion och lagra undan glukos i levern, vilket även sker vid DB-2 fast betydligt sämre. (prediabetiker i mitten). Sedan följer sockerinlagring (via konstant insulindosering) vilket går ca hälften så fort vid DB-2 mot normalt.
I testet bortser man från glukagonproduktion eftersom blodglukos avsiktligt höjdes under glukostoleranstest. Men alla testgrupperna visade ungerfär samma glukagonnivå, vilket betyder att leverns insulinkänslighet var avgörande.
Glukosproduktion i levern triggades här innan tested genom 12 timmars fasta.
@ stenB:
En blodsockerfundering har dykt upp som jag inte får riktigt grepp på.
I fastande läge utan frukost kan jag cykla 12 mil utan att gå i väggen, alltså min fettförbränning fungerar som det är tänkt. Testade förresten mitt blodsocker efter en skogspromenad i går, kl 12, ingen frukost på morgonen, och mitt blodsocker låg på 6.2, lite oroväckande högt, eller? Äter strikt.
Sen har jag 2 personer i min närhet som också äter strikt lchf, men de måste äta frukost, och äta extra vid långa motionspass, annars får de lågt blodsocker. Normalviktiga med normalt insulinvärde. Kan det vara så att glukagonet inte fungerar som det ska, och bör göra prov på den, eller tänker jag fel? Finns andra hormon som borde kollas?
@ LCHF-Bengt:
Kanske mängden proteiner i kosten spelar en roll? Ju mer protein i kosten desto mer bränsle för glykoneogenes i levern. En spontan lekmannakommentar.
@ Lars Henrik:
Vi kommer från samma lchf-skola och äter nog ganska lika, ingen äter extra protein, men fler mål mat om dagen. Själv avviker jag nog med att endast äta två gånger per dygn, och känner aldrig av lågt blodsocker eller sug. Alla har flera års erfarenhet av kosten, och många andra positiva effekter.
stenB Skrev:
Intressanta synpunkter tycker jag.
Jag vet inte hur noggrant du har lyssnat på Ungers föreläsning men själv tycker jag att han väldigt övertygande visar att det egentligen bara är närvaron av glukagonet som höjer blodsockernivåerna via glukogenesen i levern. Insulinets primära roll verkar då vara att omedelbart stänga av glukagonproduktionen i alfacellerna, via insulinspiken, när man fått i sig kolhydrater i maten.
Men som vanligt inser jag faran med att bli kategorisk i förklaringsmodellerna eftersom vår fysiologi är så komplex och per definition dessutom måste vara olika hos friska och metabolt sjuka personer.
Eftersom jag nu för tiden har ’ständig semester’ roar jag mig med att åter ta mig igenom den molekylära cellbiologin för att jag tycker det är så himla roligt att förstå hur livet i grund och botten ’hålls vid liv’. Jag har nu kommit till avsnittet som handlar om de oerhört komplicerade mekanismer cellerna använder sig av vid avläsningen av våra gener för att producera alla de tusentals olika proteiner som i sin samverkan utgör den process vi kallar för liv.
Man förstår vissa grundläggande detaljmekanismer men detta hjälper oss väldigt lite i att förstå hur vi fungerar på ett övergripande plan för att homeostasen skall hålla oss ’friska’ – vad detta begrepp nu innebär.
Här finns föreläsningen som jag nämnde i #17, ”Blir minnet sämre av för mycket socker?” av Olov Rolandsson, professor i allmänmedicin.
Svaret blev JA men någon kunskap om kolhydrater hade han tyvärr inte.
https://vimeo.com/channels/larandeluncher/146228098
https://vimeo.com/channels/larandeluncher/146228098
Hoppas länken blev bättre nu än i senaste kommentaren, # 47.
47 Humlan Skrev:
https://www.vll.se/default.aspx?id=76978
Lärande luncher:
https://www.vll.se/default.aspx?id=75721&refid=67547