Artikel i NY Times, av Gary Taubes.
Vid slutet av andra världskriget utfördes forskning på svält och hunger. Försökspersonerna fick en kalorisnål, fettsnål, proteinsnål kost. Precis den kost som nutritionisterna rekommenderar mot övervikt. Männen drabbades av psykologiska biverkningar, aggressionsutbrott etc, och blev besatta av tanken på mat.
När de åter fick äta utan restriktioner överåt de så att de blev överviktiga. ”Postsvält-fetma” kallade forskarna det.
Ämnet Hunger är ofullständigt utforskat. Nutritionisterna tycks tro att det handlar om karaktär.
Artikeln till svenska via Google translate.
Ungefär som med psykisk sjukdom. Där verkar det fortfarande vara 1800-talsidéer som gäller. Hjärnan är även den en del av kroppen.
Gary Taubes har verkligen gått på djupet när det gäller frågan om hunger och viktnedgång under de fem år han ägnade åt denna fråga. För den som verkligen är seriöst intresserad av varför våra kostråd har hamnat så snett vill jag verkligen rekommendera hans bok ”Good Calories & Bad Calories” även om den inte anses så lättläst och där han också tar upp denna undersökning och sätter in den i ett vidare perspektiv.
Det stämmer så väl att kostrådgivare inom alla dieter som förespråkar ”ät mindre – spring mer” helt ignorerar hunger. Alla gånger jag gått på olika dieter (Viktväktarna, Itrim och inom vårdapparaten) och tagit upp frågan om hunger är svaret bara att man ska ignorera hungern och bete sig som en normalviktig. En normalviktig har inte samma hungerkänslor som en fet – då skulle de inte vara normalviktiga.
https://translate.google.se/translate?hl=sv&sl=en&u=https://www.nytimes.com/2015/08/30/opinion/diet-advice-that-ignores-hunger.html&prev=search