Jag har just sett Debatt på TV1 om socker (29 min in). Ann Fernholm och Katrin Zytomierska var med och de var båda väldigt väl avvägda och bra.
Lustig var Kyrkans barntimme-ledaren som blev skrämd av antisocker-”fundamentalister”. Då tycker jag att det finns mycket större anledning att bli skrämd av Ebola-hotet.
Det är sockret som skadar barnen, Svt Opinion, Ann Fernholm.
141021 Livsmedelsverket borde leda kampen mot sockret, av Ann Fernholm.
Konstig att vuxna människor kan försvara socker till barn! Både Ann och Katrin har ju rätt i att socker skapar ett beroende. Och – varför är det inte en rolig tecknad figur på äggpaketen? Den onyttiga ”Coco Pops” – eller vad det hette, såg ut som tv-figuren Nicke Nyfiken. Varför – jo säljer väl bra när barn känner igen figuren.
Än en gång – konstigt att vuxna människor kan försvara socker till barn!
Kyrkans barntimme: Tänk att jag tror att det är ett lockbete med saft och bullar/kakor.
Gäst Skrev:
Gäst – det tycker jag också. Den omedvetna okunskapen är förskräckande.
Jag vet vad som händer om mina barn äter vanliga kakor på ett kalas! Tar ca 5 minuter, inklusive kakätningen. Sedan gråter de och sitter på toa med magknip. Hur skoj är det?
Dom tre sockerförsvararna gjorde inget starkare intryck. Tycker som du Annika, Ann och Katrin hanterade det bra och Anns liknelse/jämförelse om djur kontra barnmat är slående och strålande!!!
65+ Skrev:
Jo… – 65+ – kyrktanten såg ju ut som att hon huvudsakligen lever på saft och bullar/kakor…
Jag blir ofta förundrad över industrins talespersoner i samband med högst befogad kritik, såsom i detta fall med tillsatt socker. Vet verkligen denna Rytter vad det är hon sitter och försvarar?
Förutom att Ann och Katrin skötte sig bra på de få sekunder de fick, är det lite konstigt att prata ebola och socker i samma program. Heder åt Katrin som reagerade på det. Sen är det väl något fundamentalt fel om kyrkan måste locka med saft och bullar?
Ann och Katrin gjorde bra inlägg i debatten. Sockerförespråkarna verkar själva vara missbrukare, och då kan deras inställning till sockret vara en förklaring.
Undrar om inte socker dödar oss i samma omfattning som ebola?
Vid en intervju med en från Cocacola hade Jeremy Paxman förberett sig genom att samla ihop så många sockerbitar som ingår i en cocacola. Ett tjugotal. Han hällde ut dem på bordet och bad gubben kommentera.
Sådana intervjuare saknas i svensk television.
Nämen titta, den finns t.o.m. på youtube!
https://www.google.de/search?q=Paxman+cocacola&ie=utf-8&oe=utf-8&aq=t&rls=org.mozilla:en-US:official&client=firefox-a&channel=sb&gfe_rd=cr&ei=NrtAVK23K6GF8QfMooFA
Synd bara att livsmedelsindustrins representant inte fick svara på ”fruktoshypotesen”. Det hade kunnat bli intressant eftersom Ann Fernholm med all säkerhet är bättre påläst i frågan.
Jag blir så ledsen över att hälsa är så ointressant för så många. Det är också respektlöst att ta sig själv som det normerande exemplet som den unge mannen gör, både mot dem som är sjuka och dem som är överviktiga på grund av fel kost.
Redan för 26 år sedan när min förstfödde var liten var min ambition att inte introducera godis. Nu blev det så att farfar bjöd på godis så småningom, och då var det ju kört. Men ett litet barn lider ju inte av att inte få godis så länge det inte vet att det finns. Den där journalisten såg nån sorts pedagogisk poäng i att visa på skillnaden i vad man stoppar i munnen när det är vardag och när det är fest. Varför är det i maten/fikat som skillnaden ska ligga? Borde jag enligt samma princip äta äcklig mat till vardags och god mat på helg och vid fest? I så fall, varför? Faktum är att jag äter läcker mat varje dag. Det tycker jag att jag är värd.
Godis, kakor och bullar handlar ju inte bara om onyttigt/farligt socker, det är ju även en massa konstgjorda aromämnen och färgämnen m m – om inte annat så borde man väl som vuxen försöka att undvika sådant till barn.
SGK Skrev:
Jo… – SGK – det tycker jag att jag är värd också sedan drygt fem år tillbaka.
Jaha. Då blir jag skrämd av kyrkliga diabetes/fetma/depressions-pådrivare. Usch fy. Jag svär i kyrkan, men på doktorns blogg? Troligtvis, om jag blir tillräckligt arg! Hur kommer det sig att många av de som arbetar med barn ger blanka f-n i barnens välmående, och värre ändå? Örk…
Om man tvingade föräldrarna att äta samma skit som barnen, så skulle barnen snart äta ordentlig mat. Eller så skulle de vuxna bli allvarligt sjuka av den tidigare okända sjukdomen, syndrom X, eller det metabola syndromet, som det heter i dag. Vårt samhälle saknar etisk och moralisk barnuppfostran, beviset är lördagsgodis och glass.
Vi blundar och offrar våra barn till reklammakarna och produktstrategerna. Utvecklingen går mot att människor först måste bli överbevisade fysiskt genom uppkomna skador över tid, av ett omedvetet konsumtionsliv och blodsocker i ständig rörelse. Livet är en kamp, i min lilla värld kan jag skydda mina barn, men övriga världen vill locka, liksom pedofilerna, med socker i fickan. Och det är jag som inte följer normaliteten.
Om jag förstår saken rätt så äter genomsnitts-svensken 50 kg socker per år och då räknas inte de kolhydrater som genomsnitts-svensken konsumerar. Det måste ju innebära flera hundra kg glukos och fruktos varje år om de äter enligt SLV,s direktiv.
Varför räknas inte den totala konsumtionen? Är det för att kolhydrater inte räknas som socker? Vilket jag fått intrycket av, från bl.a. vissa värmländska debattörer, ingen specifik i åtanke 🙂
Georg W Skrev:
Även om jag inte kan bevisa detta vetenskapligt tror jag att den aktuella debattören möjligen kan ha ’konverterat’ till vår ’sanna tro’ 🙂
Hustru påpekar nu att man kanske inte ska retas med en så trevlig debattör även om hans ’kvinnosyn’ förstås kan diskuteras.
@ Professor Göran:
Jag håller med. Ospecifikt så har Värmland de trevligaste och informativaste debattörerna på nätet.
Professor Göran Skrev:
Jo… – Göran – Qvinnosynen hos oss män varierar påtagligt – som jag ser det.
Skrev just hos Ann Fernholm att jag tycker det är intressant att under gårdagens debatt framfördes åsikten att hemmagjord glass var att lura barnen. Hur kan det vara det? Glass finns ju i så många olika former varav hemmagjord är en. Allt annat som är hemmagjort värdas ju högt, hemlagad mat, hembakat bröd eller kakor.
@ Ewa:
Ja du Ewa!
”Sellgjort e vellgjort, om än aldrig så galed!” finns det ju ett skånskt uttryck som lyder (översatt: ”Självgjort är välgjort, om än aldrig så galet!”).
Och visst det är väl så och vi har en lång tradition i landet om det hemlagade som förknippas med det goda och nyttiga. Även om alla de goda kakorna, tårtor, o dyl. kanske inte var så nyttiga, men goda var de som man fick i sin barn- och ungdom.
Jag minns de stora kaffekalasen i min morfars hembygd i det mörkaste Småland, då det serverades 12 sorters kaffebröd och de inbjudna bondmororna hade med sig sin ostkaka, som alla skulle smaka. Jag minns inte en enda fet person eller feta barn från den tiden på 40-50 talet.
Men det var ju så att folket arbetade hårt med både sitt lantbruk, djuren och skogen sommar som vinter. Barnen var delaktiga i sysslorna och var för det mesta i full gång. Min jämnårige nästkusin hade 4 km väg genom skogen till skolan, som han gick från 1:e klass tills han slutade folkskolan och började heltidsarbeta på gården. I djup snö på vintern gick alla barnen från den byn där de bodde. 3 gårdar och två torp. Och sen ett torp ytterligare 2 km bort.
Längre in i skogen låg ett gammalt soldattorp där barnen hade haft ännu längre väg till skolan. En bit från det torpet fanns tre barngravar där barn som fötts döda eller dött som små låg begravda.
Där åt vi hemgjord ost, isterband, blodkorv, annan korv, sylta, pölsa, kalvdans, m.m. hembakat bröd (och kakor), Opastöriserad mjölk direkt från korna, grädde (som man fick fram i separatorn) o riktig filbunke o hemkärnat smör. Mjölet kom från de egna åkrarna och maldes i traktens kvarn. Fisk från sjöar o gölar som det fanns gott om i skogarna och alla svamp o bär från skogen.
Det var barndomen och en liten bit in i tonåren. Sen förändrades bilden en aning vad gäller att man inte malde sitt eget mjöl längre och en del nymodigheter dök upp. Du finner miljön och situationen i filmerna o böckerna om Emil i Lönneberga.
Nåra tjockisar, vare sig unga eller gamla minns jag inte att jag såg. Så kakornas och mjölets kolhydrater gjorde ingen skada på grund av det tunga arbetet på gårdarna och i skogen och på skolvägen för barnen, när de inte hjälpte till med djuren och annat.
@ Ewa:
Glömde i svar nr 22.
Dessutom så var det varje dag till både förmiddagskaffe och eftermiddagskaffe smålandskringlor och vetebuller-/kringlor/snäckor. Jag tror inte jag nånsin ätit så mycket kakor som då jag var i Småland och min matchvikt som aktiv orienterare, tennis- och handbollsspelare under gymnasieåren och nåra år därefter var 72 kg på 183 cm över havet.
Väger nu 90,5 kg (73 år o samma längd) efter att ha gått ner ca 10 kg med en liberal LCHF-meny. 5,2 i fasteblodsocker och 39 långtidsblodsocker.
Och på tal om ost, så passa på att köpa Präst- och Grevéost av mjölk Vasens gård i trakten av Nye utanför Vetlanda, om du skulle ha vägarna i trakterna. Finns i välsorterade ICA- m.fl butiker på Småländska höglandet..Skånemejerier i Kristianstad gör osten. Mycket goda ostar från en ekologisk gård. Finns inte att få här på ICA Limhamn.
För mycket socker kan ge sämre minne. Ett högt intag av socker kan ge problem med minnet. Det har forskare vid University of California kommit fram till.
När jag nu såg detta inslag insåg jag hur ytligt det hela blir när syftet med programmet uppenbarligen verkar vara att kittla och underhålla. Det är nu snart 15 år sedan vi gjorde oss av med vår TV och det intressanta är att vi inte alls har saknat den.
Istället läser vi böcker och just nu har jag satt tänderna i Jared Diamonds ”The World Until Yesterday”. Grundtemat i boken är att under 6 miljoner år har människoapor av olika sorter levt i väldigt små grupper och det var först ’Yesterday’, dvs för 10 000 år sedan, då jordbruket infördes som detta sätt att leva långsamt började förändras med mer komplexa samhällsstrukturer.
TV’n tog över vår sociala samvaro i Sverige för så där femtio år sedan. Jag kommer fortfarande ihåg den dramatiska förändring som då inträffade. Man träffades för att ’titta på TV’ och talade egentligen inte alls med varandra under tiden. Någon fick koka kaffe och komma in med en bricka med den obligatoriska vetelängden med sitt knastriga socker ovanpå och det fikades normalt utan att man störde TV-programmet med något samtal.
Ur ett evolutionärt perspektiv måste man lugnt konstatera att de flesta av våra ’naturliga’ rötter idag har upphört att existera och att folk psykiskt därför inte längre orkar med tillvaron tycker jag därför är helt ’naturligt’. Det verkar dessutom bara bli värre och de psykiskt sjuka är också mer sockerberoende än folk i genomsnitt.
Som Bitten Jonsson konstaterar kan alkoholister möjligen komma tillrätta med sitt alkoholberoende om de samtidigt kan komma bort från sitt sockerberoende. Detta stämmer också med min egen syn på att socker fungerar som ett beroendeframkallande gift på liknande sätt som alkohol.
Enligt programledaren så är tydligen tanken att socker skulle vara att betrakta som ett ’gift’ nästan tabubelagd och här var det egentligen bara Katrin som stack ut hakan ordentligt. Hon höll tydligen sitt barn borta både från sprit och godis om jag förstod det hela rätt.
Professor Göran Skrev:
Jo… – Göran – beroendeframkallande gift är det – och det ”trattar” Wi ju i barnen. Vettigt eller fullständigt vansinnigt ?
Professor Göran Skrev:
Min hustru påpekar att man inte kan ”skriva på det sättet”.
Nå – jag gjorde det!
Syftet var naturligtvis att påvisa på det absurda i att ge barnen vad som är beroendeframkallande och som skadar vår hälsa och det var ju detta som debatterades i programmet och att Katrin också såg det på detta sätt.
Visst blir ämnesbehandlingen i ett sådant programupplägg väldigt ytlig. Jag tror att man styr så att det aldrig blir någon uttömmande behandling av något ämne. Avsnittet om socker var ju dessutom inpressat efter det alla tagit till sig hemskheterna om ebola. Med den placeringen gjorde Ann och Katrin en ypperlig insats, med de ovässade sockerförespråkarna som bjärt kontrast.
Relationen barn/föräldrar är ett känsligt ämne. Den gängse uppfattningen om vad som är bra barnuppfostran har svängt genom tiderna och inom klasserna. Det gäller allt från matvanor till religiösa ceremonier, och barns uppträdande i familjen, i skolan och i andra sociala sammanhang. Det sociala trycket på föräldrarna har ömsom varit stort, som när spädbarn skulle få mat var 4-e timma oavsett hur mycket de var hungriga eller behövde tröst. Nu verkar det vara total anarki med kepsar och ytterkläder på i klassrummen och mobilerna i full fart.
Om, i denna trend, några föräldrar använder sin auktoritet till att skapa lite styrsel, t ex genom att servera hälsosam kost och kanske också vänja sina telningar vid gemensamma måltider som en familjesocial gärning, blir det hallå och skuldbeläggelse. Jag funderar ibland i banorna: det, som är normalt, är det alltid bra? Svaret jag kommer till är Nej, nästan aldrig.
Våran unga man, som inte kände av några problem med kolhydratrik kost, kanske klarar av sitt liv på sin modell. Alla får inte metabolt syndrom. Men…
Det tar kanske ett 30-tal år för en inbiten rökare att skaffa sig lungcancer, inte alla lyckas.
Det tar bortåt 10 år från det känsligheten för insulinsignaleringen hos olika celltyper börjar avtrubbas tills insulinresistensen blivit så manifest, att förmågan hos våra betaceller gått ner till hälften och de första symtomen visar sig. Det första är ibland så påtagligt, som en hjärtinfarkt. Vägen dit har varit tämligen bekymmersfri, lite ökande midjemått, lite högt tryck. I ungefär hälften av fallen kommer övervikten också. Livet är inte rättvist, som alla vet – inte alla, som överkonsumerar kolhydrater får metabolt syndrom. Vi kan alltid hoppas att vår unga man finns i den gruppen.
Men vi vet inte i vilken grupp vårt barn hör hemma, därför är det vårt ansvar, som upplysta föräldrar att ge de små den bästa starten i livet, genom att vidmakthålla hälsosamma vanor. I kyrkliga sammanhang ber man ju Gud att inte inleda oss i frestelse – undrar hur kyrktanten skulle parera det?
@Erling
Visst är det tydligt att skräpmedierna styr dom kontroversiella ämnena så att dom aldrig utsätts för någon djupare granskning. Aktuellt´s reportage i veckan om förskolan som helt och hållet avstått från sockerprodukter, nånstans i Stockholm, har glömt var, var ett alltför tydligt exempel.
Föreståndaren för förskolan som intervjuades kom efter ett tag av sig och detta var man förstås tvungna att visa. I nästa sekvens tappade hon helt tråden och även det var detta ”seriösa” nyhetsprogram naturligtvis inte sena med att gnugga i ansiktet på svenska folket.
Att människor som är ovana med att bli intervjuade inför en kamera kommer av sig torde hända i 99 fall av 100 , och om nyhetsprogrammen skulle visa alla dessa bloopers skulle ingenting annat hinnas med. Så det redigeras naturligtvis bort, utom då det finns en tydlig poäng med att visa det.
Dom avslutade reportaget med att låta några ungdomar flabba bort detta ”korkade” påfund.
När det gäller ”Debatt” så slutade jag titta på det för tio år sen eftersom deras idé inte är att få till en seriös debatt. Men för att kunna kalla sig för ett public service-organ så måste man ju åtminstone ge sken av det, och det tycker man sig förstås göra med detta program. Det var ju inte utan anledning som Stina Dabrowski, som jag alltid betraktat som en seriös journalist, sa ifrån sig programledarrollen efter ett par-tre program
Nu har jag sett att livsmedelshandeln, t ex Coop, radar upp runda 500 gramsburkar med ”Kvarg” smaksatt med bl a vanilj. Detta är tydligen, framförallt, något som barn gillar. I den här artikeln står det att en sådan burk motsvarar socker från 16 sockerbitar! Lika mycket socker som i en halv liter Coca Cola.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/article19770921.ab
Dessbättre avråder dietisten från smaksatt kvarg.
Konsument i Sverige Skrev:
Ett övermått av socker i kosten – och på tok för lite av animaliskt fett och vegetabiliskt fett av typ kokosolja och olivolja – är ett säkert sätt att förstöra en god hälsa med – som jag själv har upplevt det.
Det handlade om diabetes i morse på TV4s Nyhetsmorgon. Big doctor var där samt någon som tillredde ”Sötsaker utan vitt socker”:
https://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/s%C3%B6tsaker-utan-vitt-socker-3…
Dom närmar sig LCHF mer och mer! Men inte Big doctor. Man måste ju leva också sa programledaren.