Per Wikholm skriver i LCHF-magasinet och i sin blogg om att inuitkosten inte var ketogen, och inte var LCHF.
Jag kan gott tro att inuitmaten i hög grad var proteindominerad av tillgångsskäl. Men om de hade haft tillgång till mera fett kanske den hade innehållit en högre andel fett?
Hade inuiterna haft tillgång till stora mängder socker (som de har numera) hade de säkert ätit mycket socker – plus druckit alkohol och rökt tobak också.
Den viktiga frågan är ju inte vilken mat inuiterna föredrog att äta, utan vilken mat som gör oss friska.
Jag vidhåller att den hälsosammaste maten innehåller: ”normal” mängd protein, endast lite kolhydrater i form av stärkelse, inget (tillsatt?) socker alls; inga margariner, omega-6-oljor och andra industriprodukter – och resten av närings- och energibehovet i form av naturligt fett, gärna av animaliskt ursprung.
Detta är den LCHF-modell som jag lanserade 2006. Vad skiljer den ifrån Per Wikholms kostrekommendationer?
Javo Skrev:
Så sant!
Käbbel tycker jag rimligtvis inte om men en seriös debatt om principer tycker jag inte är fel. Jag vill heller inte se det jag själv nu uttrycker som något slags käbbel utan snarare som ett försvar för en strikt LCHF även om denna attityd inte faller de flesta på läppen och då uppstår ju frågan om man ska tiga eller inte med vad man anser.
Annikas blog tycker jag själv är ganska befriad från ”käbbel” till skillnad mot vad man ymnigt kan se i Kostdoktorns kommentarsfält. Om jag nu förstått det hela rätt så är man där inte längre intresserad av mina ”kontroversiella”, om än seriösa, kommentarer men detta har jag absolut inga problem med för varje blog måste få ha sin egen etik och moral. Den är per definition odiskutabel.
Som Kostdoktorn, och inte bara han, var inne på för något år sedan, kanske det av PR-skäl också, är bra att ta bort LCHF från bloghuvudet för att LCHF som begrepp idag just tycks reta upp, inte bara etablissemanget utan även, ”gemene man” och varför då inte satsa på Gudiols beteckning ISM (Inte SkitMat). ISM låter som sagt populärt, klatschigt och bra och ingen kan ju tänkas vara emot något sådant och därför knappast heller etablissemanget.
ISM är ju ännu inte en så inarbetad beteckning även om den måste anses vara helt oemotståndlig. Men Istället verkar nu, det i mina ögon ’geniala’ begreppet LCHF, som spelplan ha bitit sig fast i det allmänna medvetandet så om man nu tar avstånd från både LC och HF så är man ju heller inte med i spelet och kan därför knappast räkna med att kamma hem några vinster och så tolkar jagt.ex. Anna Halléns ”velanden” i denna fråga när hon fortfarande använder begreppet LCHF i sina kokböcker och nu senast också framstår som en del av LCHF-rörelsen genom sin medverkan i Expressens senaste LCHF-bilaga.
Det är förvisso svårt att äta kakan och ha den kvar som jag noterade senast för femton år sedan. Men har man beslutat sig för att, som Augustinus, Wittgenstein och jag själv, inte längre äta några kakor över huvud taget så mår man förhoppningsvis bättre – i alla fall är detta min egen erfarenhet även om ”vägen är smal”.
Och syndar gör vi alltid i någon mån även om vi vet att vi inte borde.
Javo Skrev:
Sant.
@ 70 Lars M:
Jag kan inte riktigt smälta att du bedömer hur många kalorier jag äter under en dag. Det beror ju helt på hur mycket jag äter till middag, och hur mycket grädde jag har i såsen.
Jag har själv inte räknat, och det kan bli olika mycket olika dagar. Men jag kan inte äta en ”svältkost” på 1100 kcal varje dag, för då skulle jag inte hålla mig på gränsen till övervikt – utan hunger.
@ Annika Dahlqvist:
Jag försökte bara stoppa in det du ätit i minmat.nu och fick de resultat jag presenterade. Jag har inte gjort någon värdering på något sätt. Jag tyckte dessutom jag beskrev vad jag gjort och uppmanade andra att bekräfta eller förbättra resultaten med andra verktyg. Ledsen om du tror att jag försökte bedöma dina matvanor på något sätt. Det var inte min avsikt.
@ Annika Dahlqvist:
Man kan ligga på ett relativt lågt intag per dag men ändå gå upp – kroppen anpassar sig och sänker ”farten” men detta gäller ju för de som har höga insulinnivåer vilket inte du borde ha.
Tror nog att det är indata till beräkningen som är för låga,,,
På kalorier m.m.- tal om vad som är LCHF, om kalorier, m.m.
Läste Frida Boisens artikel (GT) om makaronuppfödningen av barn och sockret i alla fädigrätter o falukorv som triggar tillväxthormon. Våra barnbarn älskar makaroner o falukorv!
Hon nämner att quinoa och bulgur får stå oätet borden framför barnen som vill ha makaroner/pasta.
Är quinoa och bulgur LCHF-godkänt ni som vet mer om sånt än jag. Innehåller ju kolhydrater, men är kanske snälla sådana eller åtminstone långsamma.
.
Jag ber innerligt om ursäkt för att jag utelämnade pappornas ansvar för barnens kolhydrat-konsumtion! Naturligtvis så inser även jag att båda föräldrarna, inte delar ansvaret. Utan båda föräldrarna har 100 % ansvar för att kämpa för att barnens sockerkonsumtion hålls på ett absolut minimum. Friska, liksom sjuka barn!
Jag vill påminna om att den här diskussionen började med att vi kollektivt nådde vårt kunnandes gränser, i förmodligen årets intressantaste diskussion. In i diskuusionen kliver en röst som påstår att det är ”samma sak med kolhydrater”, samtidigt som hon förkastar vår diskussion som ”urfånigt dividerande”. Därmed trycker hon på min adhd-knapp, jag blir arg och frågar vad hon menar. Enligt min mening förstörde hon en väldigt fin diskussion med självklarheter och nedlåtenhet.
adhd-mamman says:
Samma sak med kolhydrater. Blir urfånigt att dividera om vilken kost som är mest rätt, baserat på vad inuiterna eller andra ursprungsbefolningar åt. Det enda viktiga är vilken kost du själv mår bra av, om det nu är LCHF eller annan typ av kost.
60
Georg W says:
2 oktober, 2014 at 10:30
Svara | Citera
@ adhd-mamman:
Vad menar du med ”Samma sak med kolhydrater”? Menar du att det finns människor som mår bra och blir friska av socker? Mjölk och socker är inte samma sak! Jag beklagar att ni drabbats av mjölkintolerans. För mjölk är väldigt nyttigt, till skillnad mot socker.
Det som är urfånigt, rent av stenålderslöjligt, är att någon kan tro att det divideras, när människor anstränger sig för att försöka förstå outgrundliga metabola biokemiska processer.
—————————–
Sedan pratar vi bredvid varandra och jag når inte fram med mina frågor. istället för hon sin egen diskussion vidare och dömer mig för att jag är fanatisk motståndare till kolhydrater. Vilket jag ser som enda chansen att navigera sig fram genom livet, både för mig och mina barn.
För mig så ger varje blodsockerhöjning en miljard-årig signal till mitt undermedvetna att blodsockret får inte sjunka. Alla människors blodsockermetabolism är programmerade för att hejda blodsockerfall. Vilket i kolhydraternas fall lätt och naturligt leder till mer eller mindre missbruk och processen är mekanisk. Därför försöker jag ständigt hålla en nollvision med barnen och misslyckas ständigt.
Naturligtvis klantade jag till det genom att bara anklaga mammorna för att inte anta min livsfilosofi när metabolismen blivit störd hos ett barn. Det tillhör en svunnen tid att mammorna ansvarar för mathållningen.
Men jag kan inte släppa hur jag tycker mig ha blivit ohederligt behandlad av min motpart i den här diskussionen. Det blir liksom ett hopplöst vansinne där allt jag säger tolkas fel och jag blir en riktig ”dumming”.
Då slår det mig! Tänk om denna mamma alltid hanterar mothugg och kritiska frågor med att prata bredvid ”Saken” och dessutom förstärka med nedlåtenhet och högre kunskapsnivå. Om ett barn får växa upp i en sådan intellektuell miljö så är det inte så konstigt om det går fel.
Jag anser att alla vi måste respektera våra diskussioner. Efter som vi här är det enda framtidsforum som för fram en möjlig lösning för den katastrof som vår civilisation med raska steg går mot. Här i vår diskussion så finns den lösning som kan stoppa den dystopi som gastkramar mänskligheten och de som tycker att vi pratar skit kommer själva att få äta upp sin skit en vacker dag. För det har livet lärt mig.
@ Georg W:
Jag tycker att du alltid tar upp intressanta frågeställningar!
Dessutom intar du en konsekvent attityd som jag oftast sympatiserar med!
Den frågeställning som nu, OT, väcktes om kostens betydelse för våra så kallade mentala sjukdomar tycker jag absolut är oerhört intressant.
Just nu läser jag en klargörande bok om detta av Natasha Campbell-McBride, Gut And Psychology Syndrome. Natural Treatment Of Autism, ADHD, Dyslexia, Dyspraxia, Depression And Schizophrenia, och som just handlar om kopplingen mellan havererade matsmältningssystem med läckande tarmar och mentala sjukdomar och inte minst hos barn.
https://www.gaps.me/preview/?page_id=35
Jag tycker att detta är oerhört intressant och där det centrala i hennes behandlingar är att just reparera de läckande tarmarna genom en väldigt strikt LCHF-linje tillsammans med vänliga bakterier som i yoghurt. Hennes grundtanke, om jag nu har förstått den rätt, är att man kan återställa denna hälsa om man nu bara kan få bort de bakterier som har saboterat tarmen.
När jag var på bokmässan hoppade jag på representanten för ”Sveriges Psykiatriska Förening”, tror jag den heter, och frågade om dom såg något samband och då erkände han motvilligt att det fanns ”en gammal teori” om ett samband mellan tarmhälsan och psykisk sjukdom. Här tror man annars bara på psykofarmaka och ser ingen katastrof i långvariga medicinska behandlingarna som Robert Whitaker gör.
Enligt mercola finns det också alltmer forskning som pekar åt detta håll.
https://articles.mercola.com/sites/articles/archive/2014/10/06/culprits-autism.aspx?e_cid=20141006Z2_DNL_art_1&utm_source=dnl&utm_medium=email&utm_content=art1&utm_campaign=20141006Z2&et_cid=DM57588&et_rid=682360955
Det slår mig, när jag nu har läst en tjock biografi om Wittgenstein, som ofta led av dålig tarmhälsa (tarmkatarr) och var deprimerad, att när man hade lyckades återställa hälsan på honom, bl.a. med leverextrakt, så försvann hans depression också. Själv trodde han inte att maten hade någon betydelse men leverextraktet var ju förstås ’medicin’. Det spelar ingen roll vad man äter bara man äter samma sak varje dag ansåg han men kosten på bröd och ost var kanske inte den bästa och det var kanske den som på slutet ledde till hans prostatacancer och slutliga död genom östrogenbehandling och röntgenstrålning. Vi något tidigare tillfälle levde han bara på äggpulver och det låter ju lite bättre.
Och för att återknyta till tråden här så gällde väl en liknande ensidighet i kosthållet även för inuiterna men en kost som jag själv tor mer på än Wittgensteins.
Först tänkte jag bemöta Georgs argument ovan men nej det orkar jag inte.
Till alla andra och nya som kommit in på denna tråd eller de andra som kanske har missförstått vad jag menar (utifall jag varit otydlig tidigare), vill jag bara förklara att min inställning är att jag tror att det är viktigt att skilja på på hur man själv betraktar LCHF och hur man argumenterar kring det. Att fokusera på vad inuiterna eller andra ursprungsbefolkningar åt/inte åt eller huruvida kolhydrater är ett ”gift” för alla, är jag övertygad är ”självmål”. Det skadar heller med att ha lite ödjmukhet inför dem som mått bra hela sitt liv på en kost som inte är LCHF. Att fortsätta att använda argument som ger mer näring till dem som är emot LCHF, när det finns så mycket bättre argument än så är inte konstruktivt tycker jag. Det var mitt bidrag till denna tråd. Om någon på grund av detta vill tror att jag propaperar för att man ska äta en massa kolhydrater är det olyckligt.
@ Professor Göran:
Tack Göran
Det är ju just det som är pudelns kärna. Vi har genom bl.a. Per W. fått lära oss att vi lever i symbios med de två kg bakterier, vi har i tarmarna. Vi såg också nyligen i en vetenskaplig artikel att bakterierna kan påverka kemikalierna i hjärnan och få oss att tänka i vissa speciella riktningar. Vilket rent hypotetiskt KAN betyda att vi bara är ett själlöst djur som kontrolleras och styrs av bakterier.
Jag har nu själv konstaterat efter en tids experimenterande med resistent stärkelse. Att det faktiskt finns elaka bakterier i min mage som jag svälter ut genom att försöka äta ketogent.
Jag kan nu konstatera att ett intag på morgonen av RS innebär ett 20-tal förslag från min hjärna på varför jag ska belöna mig själv med något gott. Konsekvensen har blivit att varje kväll efter mitt RS-intag har mina tarmar blivit helt vilda.
Förut mätte jag mitt hälsotillstånd efter inflammationer i tänderna. Men de inflammationerna har upphört sedan lång tid tillbaka. Istället mäter jag idag mitt hälsotillstånd, endast genom att konsultera tarmarna. Sovande tarmar må kännas lugnt, men det är kanske inte ett idealtillstånd för tarmen, trots allt.
Jag emotser tacksamt förslag på hur man ska bli av med det sovande monstret i mina tarmar. RS utan att jag faller för de 20 impulserna att äta sött, innebär bara ett mindre tumult från magen och jag upplever starkt att jag ger liv till mina vänner också.
Nu har jag blivit lite rädd för RS och väljer min tillfällen. För respekten för de 20 impulserna från min hjärna och risken att falla blir för stor för den här fanatikern. Jag har ju inte haft sockersug i snart ett decennium nu. Så den här upplevelsen är respektingivande och ny för mig. Dessutom skulle det inte förvåna mig om bakterierna samarbetar över våra fysiska kroppar och att mina bakterier kan påverka mina barn, att påverka mig, eller tvärt om.
Ett helt nytt område för vårt medvetande att utforska och skapa klarhet i. Nu gäller bara att hitta den informationen. Det ska bli väldigt intressant att lära sig hur mycket jag tänker själv och hur mycket av vårt medvetande som styrs av vår egen bakteriestam.
@ adhd-mamman:
LCHF är vanlig mat där man utesluter kolhydrater, efter behov.
De som anser och hävdar att kolhydrater skall betraktas som ett gift är inte pålästa,,,,
Själv har jag aldrig uppfattat dig fel. Det går inte att missförstå dina inlägg om man är normalbegåvad och läskunnig,,,,
Inuiternas matvanor har ingen koppling till dagens LCHF. Det är ren rappakalja,,,,,
Georg W Skrev:
Du är helt suverän!
Mitt förslag är är nu att tillverka egen yoghurt från obehandlad mjölk som man kan lura till sig från någon mjölkbonde.
Även egentillverkad surkål från eko-vitkål ingår i mitt nuvarande vetenskapliga koncept.
Det viktigaste är dock att man ser det som sin plikt att vara lycklig och sedan exeprimentera friskt med sig själv tills man blir ännu mer lycklig.
🙂
Thomas Jansson Skrev:
Ipp ipp ?
@ Thomas Jansson:
Anser du att hon kommunicerade med mig? Eller pratade vi bredvid varandra? Försökte jag föra en seriös diskussion och klantade mig? Eller missförstod jag alltihop och befann mig i något annat landskap från början?
Professor Göran Skrev:
Jo… – Göran – och ifall Wi varje dag väljer att förgylla wåra egna liv med att fullt ut vara vänner med oss själva = minskar eller eliminerar självkritiken – så löser det sig nog med det mesta här i den här jämmer- och glädjedalen = då finns det mycket goda förutsättningarna för att det skall bli mindre av jämmerdal och mycket mera av glädjedal – tror jag… = är jag rätt säker på.
Finns det överhuvudtaget något i någon människas liv som är viktigare än att vara vän med sig själv på alla plan fysiskt och mentalt – och då ej minst sexuellt ?
Sedan ett några veckor har min mage och tarm blivit avsevärt bättre än på mycket länge. Jag hade då lidit av lös eller mycket lös mage under många år, långt innan jag började med LCHF-KOST. LCHF-KOST gjorde magen enbart marginellt bättre och bara inledningsvis.
Det började med ett RS-experimenterande, efter Pers artiklar, som indikerade en dålig tarmflora. En tesked potatismjöl gick bra, en matsked gick åt pipan. Jag blev en olägenhet och magen ännu lösare. Jag fick avbryta experimentet och försökte därefter att förbättra tarmfloran genom probiotisk fil blandad med turkisk yoghurt och surkål. Dessutom tog jag en kapsel med probiotika från apoteket till varje sådan måltid. När jag några veckor senare testade att mata tarmfloran med potatismjöl igen gick det ungefär lika dåligt som första gången. Tarmen gick bärsärk.
Under augusti och september tvingades jag gå igenom två antibiotikakurer. Då jag var rädd att detta skulle förvärra min bakterieflora ytterligare så började jag med min fil-yoghurt-surkål-probiotika-behandling igen och har sedan fortsatt så. Min mage och tarm förbättrades under denna period, med start redan under den sista antibiotikakuren. Jag har inte testat att äta mer än någon tesked potatismjöl efter detta. Det känns inte längre nödvändigt. Surkålet plus denna tesked borde ge tillräckligt med RS (?) och dessutom: Jag har inte längre någon indikation på att tarmen är i olag. Lösheten är borta, magen känns lugn och allmäntillståndet är betydligt bättre.
Kan jag ha ’bytt ut’ min tarmflora genom antibiotikakurerna och samtidigt intag av en massa påstått goda bakterier? Jag började testa vitamin K2 (100 ug per dag) vid samma tid. Möjligen kan det ha bidragit till det förbättrade allmäntillståndet men kan tillskottet även ha bidragit till en bättre tarmfunktion?
@ Georg W:
@ Professor Göran:
Mina herrar – mitt svar var ägnat åt ADHD-mammans inlägg ovan och jag hade inga särskilda debattörer i åtanke,,,, 🙂