Jag tycker att det är svårt att veta hur strikt LCHF barn bör äta. Slanka friska barn är knappast insulinresistenta och bör rimligen tolerera mera kolhydrater än äldre och sjukare. Hur strikt ska barnen äta för att tillförsäkra dem bästa hälsa i framtiden? Det finns nog ingen jämförande studie på just detta.
Det finns många böcker om barn och kost. En ny är Hälsosam familj på 30 dagar av Ulrika Davidsson. Den är mera GI än LCHF, men är definitivt många gånger bättre än den skräpmat som vanligtvis serveras till barnen.
Andra böcker i ämnet är exempelvis Barnmatsboken, och LCHF för hela familjen, av Monique Forslund. LCHF för familjen av Anna Hallén. LCHF för alla i familjen av Katrin Zytomierska. LCHF vardagskokbok och LCHF till vardags av Per och Katarina Wikholm.
Det är bara att köpa hem, eller låna på biblioteket, och botanisera sig fram till det som passar en själv och familjen bäst.
Det måste väl vara rimligt att hålla nere kolhydraterna så mycket som möjligt oavsett ålder.
Självklart ska barn äta kolhydrater!
Håll igen på rent socker. Se till att de inte äter alltför söta morgonflingor, att de inte dricker läsk varje dag. Nötter istället för chips om de inte är allergiska.
Godis vid festliga tillfällen. Inga storförpackningar hemma..
Varierad kost..
Jag tycker att barn kan äta LCHF så länge de tycker om maten och de får vad de behöver för att växa. När barnen är små finns det ingen anledning till att ge dem godis, inte ens vid festliga tillfällen. Egen nyttig glass, bär (och ev frukt) kan vara barnens godis. Förhoppningsvis väljer barnen själva bort godis när de stöter på det. Det är ju sliskigt sött när man inte är van vid det.
Angående det här med att unna sig. Man kan unna sig så mycket, det behöver inte tvunget vara mat, godis & läsk. Varför inte unna sig själv och barnen ett äventyr i stället? Det behöver ju dessutom inte alltid kosta något heller.
Ann Skrev:
Vad menar du med små barn Ann? Barnen lever ju i ett socialt sammanhang också och blir bjudna på barnkalas till exempel.
Barn är ofta mer förtjusta i sött än vad vuxna är. Normalt ändrar man smaken där. Varför?
Kanske barn behöver mer sött? Barn som växer och är aktiva kanske är i större behov av snabb energi?
viola Skrev:
Att barn är mer förtjusta i sött än vad vuxna är beror nog på att de flesta vuxna har lärt sig ett något mer sansat förhållande till söta smaker. Skillnaden är också stor mellan barnen. En del barn bara vräker i sig sötsakerna och är nästan inte kontaktbara medan andra har ett mer ”vuxet” förhållande till godiset.
Att det skulle vara ett större behov av snabb energi som ligger bakom suget tror jag inte på. Snarare ett anlag för att utveckla sockerberoende.
Lennart N. Skrev:
Jag tror inte jag har lärt mig något förhållande till socker. Men när jag som vuxen skulle köpa messmör och få en nostalgitripp eftersom jag älskade det som barn tyckte jag det var alldeles för sött!
Jag talar inte om något ”sockersug”. Jag talar om att barn uppskattar söta smaker mer än vuxna och har dessutom svårare att klara sura och bittra smaker. Det är skillnad.
Så alla är födda med ett sjukt anlag menar du? Jag tycker mitt antagande låter mer troligt även om inte någon av oss har någon vetenskaplig grund för det vi säger.
@ viola:
#4
Visst lever barnen i ett socialt sammanhang men bara för det behöver man ju som förälder inte själv introducera skräpmat, godis och läsk till dem.
Barn startar ju livets första år med bröstmjölk som innehåller ca 40 E% socker.
Så sockersuget kommer från modern. Helt naturligt. Rätt sort socker är bra för oss, tror jag.
Sockrad mat, godis, glass, kakor, chips, energidrycker och läsk som folk frossar i är nog inte så hälsosamt.
Bröstmjölk, frukt, bär, bovete, ris, potatis är nog bättre val.
@ viola:
Så alla är födda med ett sjukt anlag menar du?………..
Vi är alla födda med detta anlag. Mättnadshormonet leptin utsöndras nämligen inte när vi äter sött, därför är det lätt att överäta. Detta innebär att både barn och vuxna har svårt att sluta äta sött när man väl börjat. De flesta vuxna har lärt sig att detta inte är nyttigt och slutar av den orsaken men denna spärr har inte barnen. Därför måste vi hjälpa till att sätta stopp eftersom vi vet inte från början vilka barn som har anlag att utveckla beroende.Om detta anlag är sjukt eller inte kan väl diskuteras men vi vet att vissa människor fastnar i olika missbruk som t.ex. missbruk av socker. Varken barn eller vuxna har ett fysiskt behov av socker.
Lennart N. Skrev:
Det är inte ”sjukt” att gilla sött.
Det är inte alla som har svårt att sluta äta sött. Men alla tror ju att man själv är världens centrum och funkar som ”JAG” Jag känner inte alls igen mig i ord som sockersug, har aldrig gjort även om jag var mer förtjust i söta saker som barn men jag har aldrig gillat sånt som är extremt sött som ex. maränger och spunnet socker…
Som vuxen minskar ofta behovet av sött naturligt med eller utan pekpinnar och man uppskattar andra smaker som barn har svårt för och tycker det är för menlöst och jolmigt med bara sött.
Min tanke var att kanske barn med en växande kropp ibland har ett större behov av snabb energi och att det är därför det är naturligt för dem att gilla sött.
Mina 4 yngre barn har vant sig vid att söta med stevia, sedan något år tillbaka. Resultatet har blivit att de inte tycker om andra sötade produkter. Idag är det bara min yngste son som vill ha glass. Flickorna tycker inte om glass längre.
Jag tror att konsumtion av socker väcker ett behov av mer socker. Så de som i barnsben fick lära sig att socker inte är gott egentligen. De har aldrig utvecklat något sockersug. Men de måste vara fåtaliga.
Stevia är en fullgod ersättning för sockret om det bara får en chans. Åtminstone enligt mina barn.
Sockernassar kan även bota sitt sockersug med stevia, kanske.
Jag tycker inte om den metalliska bismaken i stevia.
viola Skrev:
Det kan nog ligga mycket i vad du här säger!
Att vi alla, och inte minst barn, är olika är ett odiskutabelt faktum och det gäller tydligen också förhållandet till sötsaker.
Min fru har berättat hur hon som barn var måttligt intresserad av sötsaker medan hennes något äldre syster var starkt begiven på dessa och uppenbarligen hade ett rent ”sjukligt” förhållande till dem. Hon ”stal” därför godis från min fru och kunde till och med med våld rycka det från henne (med hennes underförstådda medgivande eftersom hon ”älskade” sin storasyster) och hon var dessutom expert på att leta reda på var min fru kunde ha gömt sitt godis – vilket hon ofta gjorde.
Hennes syster blev som barn också en ”tjockis” och blev retad för detta men förvandlades sedan i övre tonåren till en smal ”skönhet” för att nu åter på äldre dagar ha förlorat denna skönhet i det metabola syndromet. Vad gäller min fru blev hon med åren alltmer begiven på mjölmat och godis. Med andra ord utvecklade hon ett sockersug eller, med ett i mitt tycke bättre ord, kolhydratssug för så var det verkligen och hon blev till slut allvarligt sockersjuk.
Med strikt LCHF klarar vi nu balansakten att hålla oss borta från den drog som kolhydraterna för oss båda har förvandlats till, för sugna är vi båda två. Detta sug kan vi inte förneka om vi ska klara balansakten som håller oss friska. En del (de flesta?) klarar sig förstås undan detta drogförhållande till kolhydraterna och är bara att gratulera till sin vinstlott här i livet på samma sätt som alla som inte har förvandlats till alkoholister av att dricka alkohol.
@ Professor Göran:
Det närmaste sug jag kan komma är att när jag är inne i en trötthetsperiod så blir jag mer sugen på pannkaka än kötträtter. Det är kanske energin man behöver då. Åtminstone jag känner ett större behov av kolhydrater på morgonen än resten av dagen – också naturligt att öka på energin efter nattens fasta.
Problemet är väl att vi har för god tillgång till allt. Potatisen blev ju en gång räddningen undan svält men nu äter vi för mycket av det, speciellt när vi äter det i form av chips och pommes.
Det måste vara fel att påstå att LCHF är ”den rätta dieten”. Vi är utrustade med smaklökar för sött, salt, surt och beskt. En frisk människa har naturligt insulin att ta hand om sockret. Då kan det ju inte vara naturligt för människan att skippa kolhydrater. En balanserad kost måste vara det ultimata.
Det brukar ju hänvisas till den kost vi hade ursprungligt. Så mycket fett blev det väl knappast där. Vilda djur har oftast magert kött och antagligen hade man kött i perioder och annat som var mer kolhydratrikt i perioder efter tillgång. Dessa mängder av grädde, smör och annat fett som vi har tillgång till nu måste väl vara unikt historiskt sett – eller?
@ 14 viola:
Det är helt ok att vissa människor tål kolhydrater bättre än andra. Men om man undrar över hur stor tolerans man har för kolhydrater bör man kolla blodsockret ca en timme efter intag av kolhydratmat. Om det är förhöjt var det ett för högt intag av kolhydrater. Allt över fasteblodsocker är skadligt.
Annika Dahlqvist Skrev:
Det låter lätt hysteriskt Annika. Man förbränner inte maten på en timme.
viola Skrev:
Att kolla blodsockret en till två timmar efter måltid är standardförfarande om man vill undersöka hur väl ens kropp kan hantera blodsockret. På vilket sätt är detta hysteriskt?
viola Skrev:
Om man nu är intresserad av det maximala blodsockersvaret (som anses vara det skadligaste) så är en timme efter måltiden nog idealt men redan efter en halvtimma har man nog hamnat nära toppvärdena. Detta stämmer med vad jag läst och mina egna mätningar – jag brukar mäta efter knappt en timma för att se hur illa det är ställt när jag medvetet ”syndat”.
Det hela är förstås ett växelspel mellan hur mycket kolhydrater man äter, vilken sort och absorptionen av glukos i tarmarna och sedan hur insulinet förmår dämpa översvängarna i blodsockret. Och förstås hur skadad man är i det metabola syndromet.
@ Lars Henrik:
Två timmar låter inte riktigt lika hysteriskt 🙂
@ Professor Göran:
Jag har ju aldrig kollat mitt blodsocker på det viset. Har kollat det någon gång på morgonen eftersom min man har en mätare. Men vad finns det för belägg för att en liten blodsockertopp strax efter måltid och som snart tas om hand av det egna insulinet skulle vara skadligt? Finns det någon som har exakt samma värde hela tiden? Blodsocker varierar även utan intag av kolhydrater beroende på t.ex. stress.
Vad som är viktigt vad jag har hört är medelsockervärdet över ett dygn.
viola Skrev:
Intressant reflektion!
Vad jag förstått så är man ganska överens om att höga blodsockervärden är direkt skadliga och i värsta fall dödliga vilket skulle inträffa efter en normalt kolhydratrik måltid om inte kroppen kunde sänka nivån vilket normalt sker med hjälp av insulinet men när detta inte längre fungerar på grund av att kroppen blivit resistent mot insulinet (typ 2 diabetes) utsöndrar njurarna ”i panik” sockret i urinen – ett typiskt tecken på sockersjuka. Om jag nu inte har missuppfattat detta så går det hela ut på att rädda kroppen undan de höga sockertopparna.
Hos normala människor som alltså inte ännu har hamnat i det metabola syndromet fungerar blodsockerregleringen och värdena blir därför inte så höga och dessutom kortvariga. Det är också så man testar om någon har blivit sockersjuk och om jag nu inte kommer ihåg fel så undersöker man om kroppen efter ett par timmar har lyckats sänka de höga blodsockerhalterna.
Dessutom är vi alla olika.
Men vad som förvånat mig och min fru är att vi med vår strikta LCHF nästan får samma blodsockersvar utom när vi syndat lite mer än vanligt då min fru får lite högre värden. Med ”syndande” kan jag då t.ex. få ett värde på 6.7 hon kanske hamnar på 7.8 men hon är förstås dokumenterat sockersjuk och tar ingen medicin. Utan ”syndande” ligger vi båda stadigt runt 6 efter våra måltider (så där en timma) och då skiljer det bara någon tiondel mellan oss.
Som du är inne på tror jag att en långvarig hög blodsockerhalt (över månader tror jag) är skadligare än en kort och det är detta man följer hos sockersjuka genom att mäta hur förstörda de röda blodkropparna har blivit med mätning av HBA1c. Här finns tydligen en klar korrelation med medelvärdet på blodsockret, som går upp och ned som en jo-jo varje dag, över tid.
@ 19 viola:
Richard Feinman har skrivit att allt blodsocker över fastevärde är skadligt. Sen är det naturligtvis en mängdfråga. Men varför ska man utsätta sin kropp för skadlig effekt när det inte är nödvändigt?
Personer som har en stor muskelmassa och inte är insulinresistenta stiger inte alls lika högt i blodsocker efter en timme som en mindre person som är insulinresistent gör efter samma kolhydratintag.
Medelsockervärdet under ett dygn säger inte allt. Det kan svänga kraftigt under dygnet, och både toppar och dalar är skadliga. När man äter kolhydratsnålt kan blodsockret ligga i stort sett stabilt på fastesockervärde under dygnet.
Jag har alltid 4.5 i fastesocker. 20 min efter måltid ca 7. 2 timmar efter mat ca 5.5. Inte kan väl detta vara skadligt?
@ 22 Johan:
Nej, 5,5 räknar jag till ett normalt fasteblodsocker. När blodsockret går över 6 börjar det bli förhöjt.
@ Annika Dahlqvist:
Ok. Tack!
@ Johan:
Det låter ju ganska normalt tycker jag. Själv låg jag ofta över tio (vid något tillfälle 15) de gånger jag testade åren innan jag gick ändrade kost. Numera strax under sex en timma efter måltid och innan måltiderna ca fem.
Vid den tid då mitt blodsocker började stiga drabbades jag allt oftare av obehagliga blodsockerfall ca tre, fyra timmar efter varje måltid. Vid den tiden började också vikten att skjuta iväg.
Vi hade hälsokontroll på jobbet. Jag tycker sådana egentligen är rätt meningslösa, jag har flera andra sjukdomar och går till läkarna för dessa. Hälsokontrollen säger ju mig inte mycker, så för att testa lite så klämde jag i mig en godispåse och drack läsk innan för att se om mitt blodsocker skulle höjas. Det gjorde det inte. Det hände faktiskt ingenting, jag hade 4,5 om jag minns rätt, tom något lägre än det min vanliga läkare kollat någon vecka tidigare. Magen reagerade förstås lite grann, det är ju inte direkt varje dag man chockar kroppen.
@ Majsan:
Otroligt intressant!
Sådant trodde jag nästan var ”omöjligt” om nu inte godiset och läsken var sockerfria förstås. Du kanske är ett medicinskt mysterium?
Jag antar att jag missade att pricka in toppen. Jag är normalviktig och är inte särskilt kolhydratkänslig, men ändå.
Jag åt en påse saltlakritsgodis och drack ca. 3 dl Perimier cola, allt sötat med vanligt socker.
Majsan Skrev:
Detta låter troligt.
När jag tittat på kurvor över hur insulinnivåer och blodsockervärden svänger kraftigt upp och
ned och helt i takt med varandra så har det förvånat mig hur snabbt en metabolt frisk människa tar hand om sockertopparna. På någon timma har kroppen oftast ”repat” sig vilket alltså inte sker hos oss metabolt skadade.
Du är kanske ”oskadad” 🙂