Varför tar inte sjukvården till sig kunskaper om kostens betydelse?

14 mars, 2014 av Annika Dahlqvist 112 kommentarer

Inlägg av Lars Bern.

Det är socker och vetemjöl som är sämst för cancerpatienter, men vården tycks inte ha tagit till sig detta.

Relaterade

Arkiverad under: Bloggar och webbsidor, Blogginlägg, Lars Bern, Socker

Comments

101

Annika Dahlqvist säger

16 mars, 2014 kl. 12:26

@ 100 olle holmqvist:
Jag avsåg inte i första hand att det skulle bli export, men det borde man ju också kunna tänka sig.
Jag menade att vi själva skulle få äta nyttig och oförgiftad mat.
102

Lars säger

16 mars, 2014 kl. 12:27

@ Thomas Jansson:
Exakt! Tyvärr tror jag det är ytterligt få som ens anat den händelseutvecklingen. Det är nog den allra främsta orsaken till sjukvårdens tillkortakommanden med metabola sjukdomar. En anledning till okunskapen är säkert att samma utveckling skett i hela västvärlden. De vi jämför oss med har alltså gjort likadant.

Häri ligger en stor och viktig uppgift, nämligen den att försöka upplysa politiker och vanligt folk vad den ”reformen” egentligen lett till.
103

olle holmqvist säger

16 mars, 2014 kl. 12:34

@ Annika Dahlqvist:

OK jag fattade det som att läkemedelsexport skulle kunna ersättas av eko-export.
104

Lars säger

16 mars, 2014 kl. 12:38

Arvid Skrev:

Varning för dyrare mediciner…
https://www.veteranen.se/nyheter/varning-for-dyrare-mediciner/
(Patienter kan få betala flera tusen kronor för recept när de utan förvarning lyfts ur förmånssystemet. Den varningsflaggen hissar nu läkemedelskommittén i Kalmar.)

Någon som vet varför flera läkemedelsbolag lämnar förmånssystemet?
105

Zonen säger

16 mars, 2014 kl. 13:01

Ooops! Det här bidde en intressant och lång tråd med många bra kommentarer….. läser och tycker jag! 🙂
106

natan säger

16 mars, 2014 kl. 13:17

@ Annika Dahlqvist:
Jo precis. Någon form av tillverkning måste vi ha. Vi kan inte enbart förlita oss till att byta tjänster med varandra typ tvätta skjortor :). Så jordbruket bör vara en alldeles utmäkt tillväxtbransch.

Tyvärr så struntar våra två största partier högeligen i svenskt jordbruk och de verkar mer intresserade av att diskutera bidragsnivåer i socialförsäkringen. Sossarna har alltid avskytt bönder och moderaterna tycker vi ska nöja oss med skräpföda från Eu.

Då vi har en självförsörjningsgrad visavi matproduktion på knappt 50 % bör det finnas en god jordmån för tillväxt om intresset funnes.

Inte ens centern verkar intresserade av svenskt jordbruk längre trots att de vill tredubbla vår befolkning. Hur det rör sig i skallen på Annie Lööf och co kan man undra? Ingenting förmodligen.
107

Annika Dahlqvist säger

16 mars, 2014 kl. 15:02

@ 104 Lars:
Jag vet inte säkert, men jag kan tänka mig att företaget känner sig säker i sadeln och tror att de ska klara sig bättre på egen hand, så att de får sätta vilket pris de önskar, utan konkurrens med andra preparat, och ändå ska få behålla marknadsandelarna.
108

kost-törstig säger

16 mars, 2014 kl. 15:24

Varför fler läkemedelsbolag lämnar förmånssystemet har bara ett svar: mammon.

Jag vet att när förmånssystemet skapades i slutet på 60-talet så var det staten som gick in och betalade så att medicinen blev billigare. Bidragen var under en viss period ganska höga.

Bidragen från staten för medicin har blivit lägre.. Läkemedelsföretagen vill behålla sina vinster. Därför får vi – brukarna betala mer för medicin.

Det är en orsak.

En annan sak som håller läkemedelspriserna uppe att läkemedlen är patenterade de första tio åren som de finns på marknaden. Under den tiden får inte något annat läkemedelsbolag tillverka det läkemedlet. När ett patent på ett läkemedel gått ut blir den medicinen vanligtvis billigare då fler bolag får tillverka den medicinen. Då inträder konkurrensen!
109

natan säger

16 mars, 2014 kl. 15:45

@ kost-törstig:
Exakt ! Att det kan kosta miljarder att ta fram och äga patentet är en spott i havet mot de vinster som kan generereras under de år man har patentet. Ett bolag i USA – om det var statiner eller blodtryckssänkare – drog in 90 !! miljarder i vinst under ett år. Vem vill inte kunna fortsätta värpa sådana guldägg.
110

Arvid säger

16 mars, 2014 kl. 15:45

Det statliga verket = TLV Tandvårds- och Läkemedelförmånsverket
https://www.tlv.se/
”Vi är en statlig myndighet som granskar och tar beslut om vilka läkemedel och tandvårdsbehandlingar som ska ingå i högkostnadsskydden. Vi bidrar också till god service och tillgänglighet på apotek. Vi arbetar för att få ut mesta möjliga hälsa för skattepengarna.”
111

nisse säger

17 mars, 2014 kl. 09:59

kvacksalvare!

för några år sedan gjorde tyska motsvarigheten till socialstyrelsen en genomlysning av alla på den tyska marknaden förekommande läkemedel,

resultatet blev en smula märkligt, visade sig att 98% av medicinerna saknade vetenskaplig evidens,

kan knappast vara så mycket bättre på den svenska marknaden?

när jag sitter o tänker på den svenska sjukvården och dess katastrofala utveckling kommer jag hela tiden till samma slutsats, vården har alldeles för många beslutsfattare som styr och ställer utan nödvändiga kunskaper, de är lojala mot arbetsgivare och inte mot själva patienten, konflikträdda o osäkra stackare som svamlar på i en makalös kronisk berusning som varar till pensionsdagen och som sakta men säkert förstör hela vården och de enorma resurser som vi ändå har tillgång till,

alla resurser i hela världen kan inte hjälpa om du har en totalt obegåvad ledare som hela tiden förslösar pengarna på dumheter och bestraffar duktig medarbetare samtidigt som de okunniga och illojala hela tiden får beröm och upphöjs till skyarna,

negativ selektering när den är som bäst!
112

natan säger

17 mars, 2014 kl. 10:27

@ nisse:
Hela den styrande eliten – allt från media, makthavare, byråkrater osv- tycks ha blivit ett gigantiskt mumbo jumbo där sanningar och en schysst debatt måste hållas undan.

Om du inom denna sfär – skulle våga dig till att gå utanför de givna ramarna – så blir du med största sannolikhet satt i frysboxen och lämnad ensam i en medial öken. Straffet för att vara uppstudsig är mycket hårt. Både jobb och social status kan förloras.

Den här tystnaden (inom bl.a media och politikelit) att inte våga sticka och torgföra adekvat information är förstås i förlängningen ett dödligt hot mot demokrati och yttrandefrihet.