Jag ser hos Kostdoktorn att Charlotte Erlanson-Albertsson har kommit med sitt nya spenatpulver för viktnedgång. Hon har tydligen Lunds Universitet i ryggen. Det säljs i hälsokostbutiker.
Namnet Aptiless tyder på att medlet ska minska aptiten. Det kostar ca 20 kr per dag att äta preparatet.
Långtidsstudier på preparatet lyser hittills med sin frånvaro. Preparatet har inte ens en egen hemsida ännu.
Charlotte E-A brukar i TV och andra media beskylla LCHF för att vara farligt i längden. Det är nu upp till henne att visa att Aptiless har bättre långtidseffekter.
Det vore önskvärt med en jämförande behandlingsstudie.
140112, Aptiless heter tydligen Appethyl, är lanserat i USA och har en engelsk hemsida.
Det som får mig att reagera är att det står där att preparatet minskar fettupptaget. Jag vill inte äta något som minskar upptaget av det nyttiga fettet. Varför ska man slösa bort värdefull näring?
@ Professor Göran:
Skilj på sak och person!
Jag föraktar C E-A djupt för hennes pseudovetenskapliga angrepp på LCHF och för att hon slängde på luren i örat på mig när jag ville ha svar om detta. Jag höjer dock blicken från denna personliga vendetta och vägrar att fördöma den vetenskap om detta spenatpiller som hon faktiskt har genomfört.
@ Per Wikholm:
Pers synsätt är det rimliga
En på olika sätt osympatisk privatperson kan likförbannat har rätt i sak.
Sakfrågan avgörs som Aristoteles säger: Sanning är det som stämmer med
fakta. – ” Idioter har ofta rätt” (Winston Churchhill)
Skilj på sak och person, okay.
CEA har bara sagt en sak som jag hört vara riktig. Grönsaker måste beredas för att inte vara fullständigt värdelösa som näringstillförsel. Annars är hon vår mest rabiata motståndare, sk-tsnackare och vilka personliga inbillningar hon än för fram så lägger hon hela sin vetenskapliga auktoritet bakom. Alltså är hon en riktigt lurad, omedveten och okunnig skräpprofessor.
Vad det gäller saken så fattar vem som helst att det inte är sockersuget som blockeras utan en kropp med allvarliga brister i de essentiella ämnen som vi måste ha. Vi snackar metabolt syndrom. En sjuk och döende fettbyggare.
Att de lyckas stoppa kroppens naturliga signaler betyder inte att den kroppen och hens tarm har fått något av vad den egentligen behöver. Den slipper bara skriket efter de 22 essentiella ämnen som kroppen måste ha. Sockersug är en kropp som blivit beroende och förstörd av lagligt knark.
Svara nu Per på hur denne människa blir frisk genom att bli av med aptiten? Ska hen bara äta fett?
Jag har köpt ekologisk spenat idag, för första gången på 35 år. Ska bli spännande.
@ Georg W:
Jag köpte också spenat idag och åt med god aptit! Vi får invänta publiceringen av studien på människa innan vi uttalar oss definitivt men utifrån det som sägs i artikeln i Sydsvenskan så handlar den minskade aptiten om minskat sötsug. Det kan jag inte se några näringsproblem med.
Metabol medvetenhet betyder att man erkänner kroppens essentiella behov och inser konsekvenserna och de biokemiska mekanismerna, i flera led, av födointaget och livsstilen man lever.
En tidningsartikel är sällan kunnig utan refererar bara. Ingen av de inblandade i produkten verkar ha tagit klivet från 70-talets vegetariska hippiekultur, till att erkänna att allt bara var en lögn. Jag vet, för det var bara 10 år sedan CEA och jag hade exakt samma djupt religiösa förhållande till mat.
Idag heter en av mina förebilder och meningsfränder Per Wikholm, och jag känner också sympati för att du inte vill att den oorganiserade LCHF-rörelsen ska utvecklas till en lynchmobb.
Problemet är att kapitalistisk vinningslystnad och myndighetsutövning ständigt bankar ner oss i skorna. Vi har nu lagrat frustrationer i 10 år, var ska all denna vrede över ett genomkorrumperat myndighetsutövande ta vägen? Jag känner ett maktlöst vansinne över den förb. skolan, den förb. sjuk vården, Det förb. Jordbruksverket, Det förb. Livsmedelsverket, det förb. universitets- och forskningssystemet. Mest av allt är jag förbannad på vår lokala folktandvård. Och jag tänker inte uppföra mig.
@ Georg W:
Härligt inlägg – man kan bli förbannad som dig eller skratta åt eländet,,,;
Väldigt mycket av det som sker idag började jag fundera på redan som 15-åring 1970 vilket oxå var det år som Sveriges fördelar av att tilksammans med Schweiz ha vunnit WW2 försvann,,,
Sedan dess har det gått utför men med lånade pengar och ständiga devalveringar.
Under min tid på Volvo kunde man se lagret av världens modernaste veteranbil torna upp sig på kajen utanför – ett samtal till regeringen som snabbt devalverade ännu en gång och bilarna försvann som shoppingbilar avsedda för amerikanska husmödrar – någon som firades med ännu mera tårta – dagarna var som ett stort café och det räckte med att jobba 4 – 5 timmar i veckan för att åstadkomma vad som betraktades som en ordinär prestation,,,,
Var oxå en tid på vår nordligast belägna bilfabrik och där var det om möjligt ännu knepigare vilket berodde på en total brist på ledarskap. Verksamheten kom att fortsätta i nästan 25 år vilket måste betecknas som ett rekord.
Typiskt för ledarskapet var att det påminner väldigt mycket om våra kostprofosser, noll grundkunskap men vältaliga och ständigt omgivna med lydiga, nyttiga idioter eller normalkorkade individer som det numera heter.
Tittar man tillbaka på min tid som lärare blir man inte heller så munter. Dagens ingenjörsutbildning på högskolenivå når inte på långa vägar upp till den nivå som gymnasiet hade 1970-talet. Det kändes faktiskt lite konstigt att konstatera att studenterna hade uppenbara problem med sånt som vi på min tid klarade av i årskurs 7,,,,
För övrigt så är spenatpillren lika onödiga som det bröd som det forskas på för att sänka dess GI-värde – äter man riktig mat är båda dessa projekt helt onödiga,,,,
Men tänk på att inte irritera dig på allt – läste idag att man får högt blodsocker av all stress,,,;
@ 90 Per Wikholm:
Det är inte bra att förfalla till nedslagenhet utifrån kommentarsdiskussioner, och börja förebrå kommentarorerna. Man får själv skriva i blogg- och foruminlägg sina åsikter, som du också har gjort i Lchf.se.
Off topic
@ Thomas Jansson:
Tack Thomas, och alla andra som jag upplever som stöttande och kraftgivande. Igår blev min 6-årige son nobbad att låna toalett i en affär. Därav gårdagens aggressiva inlägg. En sån sak kan förstöra en hel kväll för mig. Annars är jag en som skrattar utan uppehåll.
Jag har också märkt att det psykiska hälsotillståndet står över LCHF. Man kan äta hur duktigt som helst, men spårar livet ur så blir man fysiskt sjuk i alla fall.
@ Georg W:
Tycker inte alls det var aggressivt – folk ute i stugorna är förbannade över alla normalkorkade personer som sitter på alla viktiga poster idag – det gäller oavsett om det är offentlig verksamhet eller stora företag,,;
Överlag tror jag inte det är bra med all denna konstlade välfärd som vi befinner oss i och att folk säger ifrån är positivt.
Jag brukar likna mitt tålamod med en tunna med ett hål i botten. Fylls den på för snabbt rinner det över – man får träna sig så att hålet i tunnan blir större eller minska sin exponering mot den normalkorkade delen av befolkningen.
Mitt sista jobb som anställd var som lärare på universitetet. Jag har jobbat med ett 100-tal företag men aldrig stött på osäkrare och mera inkompetent personal än där.
Så när jag var på en doktorand-kurs i södra sverige rann tålamodet över och skickade mitt avsked per mail från biblioteket i Olofström – det har jag aldrig ångrat även om ekonomin som egen företagare är minst sagt ojämn men jag styr min tid nästan helt själv och ställer väckarklockan bara några gånger per år då jag ska till tandläkaren eller min massage.
Det är mycket skönt att slippa normalkorkade kollegor och psykopatiska chefer,,,,
Frågan är vilkens liv vi lever – sitt eget eller andras?
I samband med att min dåvarande partner avtackades mycket hastigt (tunnan fylldes på för snabbt) en kväll för några år sedan började jag med mindfulness – mycket flummande men efter att ha läst Eckhart Tolles böcker slutade jag att reta upp mig på småsaker – man kan nog säga att toleransen för de normalkorkade försvann samtidigt som jag rensade bort alla energitjuvar i min omgivning.
Och det viktigaste är att följa sin intuition – den stämmer så gott som alltid!
Georg W Skrev:
Inom matematik kan man ibland uttala med visshet vissa saker. T ex Alla primtal är udda tal. Man behöver inte pröva dem ett efter ett. Ett annat exempel är att skillnadern mellan kvadraterna ökar alltid med talet 2..
Skillnaden mellan 1×1 och 2×2 = 3; skillnaden mellan 2×2 och 3×3 är 2 mer än föregående skillnad > 3+2 = 5; skillnaden mellan 3×3 och 4×4 = 5 (föreg skillnad) +2 = 7 osv. behöver inte prövas om man förstått den underliggande principen. Vi ”inser konsekvenserna.”
När det gäller empirisk vetenskap, det som George W skriver om gäller inte det här. När vi tror att vi ”inser de biokemiska konsekvenserna” så är det likväl ”bara” ett provisoriskt troende som vi ständigt måste vara beredda att justera och ev. helt förkasta. Men vi behåller det som ”bästa = ”minst dåliga” förklaringsmodell tills vidare om det stämmer med observationer från fält och labb hittills. (Popper)
Vofsingarna har inte fattat det här utan tror vetenskapligt kan bevisas slutgiltigt. Nu kan vi tro att en del ”sanningar” verkligen är så nära att de måste vara sanna. Hume menade att det enda vi kunde hålla oss till var erfarenhet. När vi dricker vatten släcker vi törsten. Humes eget exempel: Jag kastar upp min gåspenna i luften och den flyger upp en bit, dimper sedan ner. 200 år senare flög folk i rymden, kastade upp pennor – och de damp inte ned.
”Metabol medvenhet” pekar på att vi känner alla väsentliga faktorer – tillräckligt väl. Hur kan vi veta den saken ? (om man inte är vofsing)
@ Thomas Jansson:
”Frågan om vilkens liv vi lever – sitt eget eller andras”? Mycket bra, vilka sköna filosofiska ”sanningar” som dyker upp här. Sånt stöter man sällan på hos de ”normalkorkade”! I stället gäller det att med frenesi passa in i Pk – sfären så mycket som möjligt. Ångsligt och mycket trångt känns det i den sfären.
Eller som en statsvetare uttryckte det på en blogg ”den smala svenska åsiktskorridoren” som härskar inte minst inom media. Typ, är du inte med oss, så är du mot oss, tycks ha blivit något av ett måtto.
@ olle holmqvist:
Underbar text och jag håller med om varje ord. För mig är Empiri, vetenskap och medvetenhet något som ständigt växer. I mitt liv har det aldrig stått stilla, även om kvaliteten skiftat. Det om något är något som jag kan tillåta mig att tacka Gud för. För mig är metabol medvetenhet något som står i opposition till samma omedvetenhet och där räknas den personliga livserfarenheten, plus hur man hanterar sin egen selektiva perception.
Jag kommer ihåg vilken fruktansvärd idiot jag var i ungdomen, skrämmande. Faktum är att så sent som förra året gjorde och sa och tänkte jag gränslöst korkade saker. Så sent som förra veckan bar jag mig också åt som en omedveten tokstolle och barnunge.
Men 🙂 jag är en bättre människa idag och fattar mycket mera, min medvetenhet har vuxit. Genant ser jag tillbaka men i nuet känner jag mig otroligt smart. Framtiden kommer att ge mig rätt och som Fran Liebowich sa nyss på tv: -”skrattar bäst som skrattar sist, och nu på livets höst gapskrattar jag.”
@ Georg W:
Fint
@ Georg W:
Ha ha det där sista är mycket klokt, om Leibowich; ”skrattar bäst som skrattar sist och på livets höst gapskrattar jag”, mycket klokt, vist och associerat till månget knäppgökeri i ankdammen 🙂
Att studera grundläggande vetenskapsteori verkar vara mycket givande vilket framgår av olle holmqvists kommentar. Förutom de ”grundläggande” engelska filosoferna John Locke och David Hume finns även Karl Popper bland mina favoriter.
Man lär sig alltid nya saker om man har ett ”öppet sinne” och vill studera seriöst.
Just nu läser jag en bok (”HOW TO LIVE LONGER AND FEEL BETTER” från 1987) av den dubbla nobelpristagaren Linus Pauling men som av det medicinska etablissemanget anses vara en av de största kvacksalvarna genom tiderna för att han föreskriver stora doser av kosttillskott som vitaminer (framför allt C-vitamin) och mineraler för att bota eller lindra många allvarliga sjukdomar och i mitt eget fall är det enbart genom kosttillskott och LCHF som jag framgångsrikt behandlat min allvarliga hjärtsjukdom.
Linus Pauling var, för etablissemangets olika delar, hela livet en kontroversiell person på många sätt och vis och redan från början av sin karriär när han på trettiotalet införde kvantmekaniken inom kemin men som bidrog till förståelsen av den kemiska bindningens grundläggande natur för vilket han också nobelpriset i kemi 1954 och då fick han också tillbaka sitt pass som de amerikanska myndigheterna titigare hade konfiskerat. (Speciellt vackert förklarades Paulings kvantmekaniska betraktelsesätt kol-kolbindningens natur som bl. a. gör att skillnaden mellan de mättade och omättade fetterna, och i det senare fallet också de stora geometriska skillnaderna mellan cis- och transformeras struktur, och därmed fetternas biokemiska verkan i våra kroppar kan bli begripliga.)
Linus Pauling formidabla vetenskapliga status är svår att ifrågasätta och när jag läser den här boken så anser jag att han har väldigt mycket på fötterna och därför rätt i det mesta han säger men knappast i allt.
Nu har jag därför infört rejäla doser med C-vitamin som ytterligare ett kosttillskott.
Hej!
Du skriver angående spenatpulvret Aptiless: ”Det som får mig att reagera är att det står där att preparatet minskar fettupptaget.”
Men när man läser på engelska hemsidan står det ”delaying absorption of fats”. Delay kan väl också betyda fördröja. Jag blir nyfiken på varför du översätter det så?
/Silvia
@ 116 silvia:
Jag kanske övertolkade ”Delay”. Jag fick för mig att de trodde att det är negativt att absorbera fett. De kanske förstår att fett är nyttigt att absorbera? Men varför skulle det vara bra att fördröja fettupptaget?
Så här förklaras det på hemsidan: ”Retarded digestion of fat and prolonged absorption of glucose produce satiety.” Det betyder väl att det ger ökad mättnadskänsla.
@ 118 silvia:
Ja den som är intresserad kan prova produkten och berätta här hur den fungerade.
De vann en utmärkelse i USA 2013:
Greenleaf Medical AB Wins NutrAward’s Best New Ingredient.
https://online.wsj.com/article/PR-CO-20130307-915431.html
Jag har testat Aptiless nu och jag måste säga att det fungerade, någon mer här som har testat det ens? Jag tränar två gånger i veckan och går eller cyklar till och från jobbet, samt försöker enbart köra på lchf men sen jag började med pulvret i början av mars så har jag gått ner mer i vikt. Närmare bestämt -4 kg.
Utöver det så äter jag Omega-3.
@ Per Wikholm:
Jag skulle vilja dela programmet Vetenskapens värld – Avsnitt 14: Fett eller socker – vad är värst? med dig
https://www.svtplay.se/video/1980368/avsnitt-14-fett-eller-socker-vad-ar-varst
Programmet visar tydligt på att LCHF degraderar kroppens massa, inklusive muskler. Vad är positivt med att förlora muskler? Behöver vi inte dessa för att bära upp våra kropppar?
Nej tack inget sånt, ni LCHF förespårkar får allt ta och snöa in er på nåt annat 😉
https://www.svtplay.se/video/1980368/avsnitt-14-fett-eller-socker-vad-ar-varst
LCHF får ordentligt smisk på fingrarna här. Avgör själva, jag tycker mig få vatten på kvarnen för vad jag alltid farhågat.
@ Gustav W:
Då kan det vara på sin plats att dela med sig av lite relaterad information 😉
1) Jonas Bergqvist skriver så här på jonasbergqvist.se:
”I programmet varnade man för den ökade minskningen i muskelmassa, men en Bod Pod kan bara skilja mellan fettmassa och icke-fettmassa (lean mass). En minskning av vatten tolkas av apparaten som en minskning av muskelmassa precis som det gör när man mäter via bioimpedans. Hade fettätaren styrketränat så hade han kunnat få till en riktigt bra kroppssammansättning.”
Se: https://www.jonasbergqvist.se/blogg/2014/4/22/fett-eller-socker-kul-experiment-pa-vetenskapens-varld/
2) Ta också gärna en titt på molekulärbiologen och vetenskapsjournalisten Ann Fernholms kommentarer till studien på: https://ettsotareblod.se/fett-eller-socker-vad-ar-varst-en-kommentar-till-gardagens-tv-program/
@ Gustav W:
Men nu är du väl ute och cyklar?
Det är när man bantar och äter mindre, men fortsätter äta kolhydrater, som kroppen för att kompensera sig, råda bot mot HUNGERN, börjar äta upp sina muskler, sk jojo-bantning, för när man sedan äter normalt mycket igen så fylls de sladdriga musklerna med fett tillverkad av kolhydraterna.
Jag har i 5 år ätit LCHF, gått ner 12 kg, och har musklerna kvar. Jag har tom mer muskler nu än då jag var något tjockare. Jag äter massor av mättat animaliskt fett, och det gör mig faktiskt smalare.
Kött, fisk, smör ägg, ost, feta goda såser.
Spenatpiller, det skulle jag inte ens våga försöka ta, tänk om jag blir sjuk, sväller upp med vatten i kroppen. Det händer när jag får i mig för mycket(?) grönsaker till maten.
Aptiless bygger på att utsätta kroppen för ett extraherat ämne vi inte har enzymer för att bryta ner. Det är väl detsamma som förgiftning?
Hej,
Vill bara delge mina erfarenheter av att ha ätit Aptiless under en period. Jag började under sommaren 2015 efter att ha läst en del positiva och en del mindre positiva artiklar om pulvret. Jag bestämde mig ganska snart för att pröva trots allt. Efter att ha tagit det varje morgon så kände man ett mindre sug efter bara ett par dagar. Det var helt ärligt väldigt häftigt att inte känna ett behov av att ta de där extra smörgåsarna till kaffet efter middagen. Man blir inte mindre hungrig ska sägas, det är bara det att man är nöjd med en portion. Är man också och handlar mat så funderar man inte ens på att köpa något onödigt såsom bullar eller en liten chokladkaka, även det en väldigt skön känsla. Dessutom verkade magen/tarmarna komma i bättre form. Så allt var bra och höll i sig ca 2 månader. Under den tredje månaden tyckte jag att effekten avtog, jag fick tillbaka delar av det där suget helt enkelt. Men då var vi i september 2015 och nu efter ännu någon månad utan Aptiless upplever jag det som att mage/tarm är i sämre skick än innan jag åt Aptiless, och vikten går åt fel håll utan att jag för den skull äter nämnvärt mycket mer än under Aptiless perioden. Man börjar nästan fundera på om magen nu tar upp mer energi av det man äter än den gjorde innan man åt Aptiless. Jag inser ju nu att forskningen med all sannolikhet inte omfattar vad som händer när man slutar med detta ämne, Thylakoider. Hur påverkas tarmar etc av detta pulver på längre sikt. Mitt råd efter dessa erfarenheter är att undvika Aptiless och hitta en annan väg framåt. Det är inte lätt, jag vet, men genvägar är helt klart nästan alltid fel väg. Är något för bra för att vara sant så är det inte sant, så enkelt är det. Även om det kan vara svårt att tro eller ens förstå det. Aptiless blir nog ännu en parentes av många då det handlar om mirakelmedel för att komma ner i vikt.
Lycka till!
Hälsar Michael
@ Michael:
Tack Michael, det var intressant att höra.
Innehavaren av produkten borde väl ha lite mer information/erfarenhet via kundkontakter/patienter och hur andra har upplevt produkten.
Undrar om det är jämförbart med typ kosttillskott, läkemedel eller diet?