Artikel i Läkartidningen. Man har alltså jämfört effekt av GBP och sedvanlig behandling för överviktiga t2-diabetiker. Efter ett år hade GBP-patienterna bättre blodvärden och lägre blodtryck och hade gått ner mer i vikt än kontrollerna. Men de ”allvarliga händelserna” var betydligt fler i operationsgruppen.
10 av operationspatienterna, knappt 17%, fick komplikationer under eller efter operationen.
Det vore intressant att följa gupperna över längre tid och se de allvarliga händelserna i respektive grupp.
Det skulle också vara angeläget att jämföra med en grupp som åt LCHF.
Enligt vad jag förstår blir de opererade påtvingade en sorts lågkolhydratkost eftersom de kommer att äta mycket mindre mängder mat, därav kommer också det bättre resultatet på vikten och övriga förbättrade värden.
Samma resultat hade de naturligtvis fått med en LCHF-kost.
Som du säger är tyvärr längden på studien för kort för att visa verkliga utfallet.
I dagens Helsingborgs Dagblads pappersutgåva finns en artikel som handlar om att gb-opererade kan slippa pytteportioner!
Länk till nätupplagan: https://hd.se/inrikes/2013/04/22/opererade-kan-slippa/
Dietisten Anna Laurenius har följt en grupp opererade under två år och funnit att de efter en tid kunnat öka på sina portioner till nästan normalstorlek! Vilket skulle betyda att de som överväger en gp-operation inte behöver skrämmas av tanken att för alltid vara tvungna att äta pyttepotioner många gånger per dag.
Är detta bra eller dåligt?
Jag tycker att om patienten ändå kommer att äta för mycket igen efter operationen har man endast utsatt patienten för risk att dö på operationsbordet utan att för den skull ha löst det egentliga problemet. Med tanke på alla andra komplikationer och de höga kostnaderna för den här behandlingen har jag svårt att begripa varför inte ansvariga landstingspolitiker tar tag i problemet. Istället för att dra ner på resurserna till sjukvården skulle man kunna följa Dalarnas Sjukvårdpartis goda exempel: https://annikadahlqvist.com/2013/06/30/motion-om-lagkolhydratkost-fore-gbp/ 😉
Vad jag vet så får en GBP-person äta en massa mediciner all tid efter en operation. Rätta mig om jag har fel.
Jag har funderat på vad kostar det personen får lov att ta i medicinväg och vem betalar?
Jag har aldrig sett någon sådan summering.
Vårdcentralen drar in pengar på antal recept de skriver ut – läkemedelsföretagen tjänar pengar på
såld medicin – i slutändan så är det skattebetalarna som betalar!
Eftersom näringsupptaget blir så mkt mindre behöver de äta extra tillskott som mineraler och vitaminer + kontrollera sina värden 1 g / år
@ 2 Ola Björkman:
Enligt opererade kollegor till mig måste de äta tillskott i form av tio tabletter dagligen, livet ut.
För mig är sjukvården idag helt fastkörd i ett träsk som den inte kan ta sig upp ifrån och mitt förtroende för den är nästan helt bortblåst.
Grunden till detta är att nästan all medicinsk behandling genom årtusenden har gått ut på att lindra symptomen på sjukdomen istället för att åtgärda själva orsaken.
Antibiotika är idag det stora undantaget där man ofta verkligen lyckas eliminera orsaken, bakterierna, till sjukdomarna. Intressant är, i detta perspektiv, den debatt som Mats Reimer (min VoF -”favorit”) nu dragit igång kring ”Kronisk Borrelia” som enligt honom och det medicinska etablissemanget är en ”påhittad sjukdom” (diskussion pågår hos Kostdoktorn).
Själv drabbades jag av Borrelia, för ca 10 år sedan och utan att veta om detta tills jag nästan blev helt invalidiserad i min högra axel efter ungefär fem år. En standard Borreliatest, som min hustru tvingade mig till, var positiv och två korta antibiotikakurer gjorde då underverk och botade mig till hälften men sedan var det stopp i den svenska sjukvården – jag var helt botad – punkt – resten var inbillning! Min axel och nacke talade dock ett annat språk men ”översteprästerna” på Sahlgrenska sjukhuset hade uttalat sig och för min läkare var det bara att foga sig.
Denna attityd var det andra dråpslaget som drabbade mitt tidigare förtroende för att medicin skulle vara en vetenskap – det första var svamlet efter min hjärtinfarkt. Men är man en naturvetenskaplig forskare så är man och jag lyckades till slut komma i kontakt men en organisation av läkare i USA som inte ställer upp bakom den officiella konsensus som säger att kronisk Borrelia är en påhittad sjukdom – här är jämförelsen med syfilis och TBC, som båda orsakas av samma typ av bakterier (spiroketer) och som kräver långvariga antibiotikakurer belysande. (Jag jämför denna alternativa attityd i Borreliafrågan med den vetenskapliga syn som Uffe Ravnskov representerar när det gäller kolesterolmyten.)
https://www.ilads.org
Från en av dessa läkare fick jag så småningom ett recept på en antibiotikakur som varade ett år och min svenska läkare hade då ”ryggen fri” när han överförde detta till ett svenskt recept. Sedan dess har jag inte haft något problem med min axel och nacke – min kropp talar om för mig att jag då verkligen blev botad. På samma sätt som tusentals LCHFare så är min berättelse om hur jag själv tog tag i och botade min Borrelia bara ytterligare en ”patientanekdot” som det medicinska etablissemanget och då inte minst en av dess främsta förespråkare Mats Reimer så kongenialt kan le åt i mjugg. När jag borrade i detta, för nu snart 6 år sedan, så slog det mig också med vilket utsökt förakt etablissemanget betraktade de som förespråkade långvariga antibiotikakurer mot ”kronisk Borrelia”. PÅ samma sätt som de medeltida religiösa skolastikerna så äger de ”tolkningsföreträdet”. För mig genomsyras, som bekant, det medicinska etablissemanget därför mer av religiös tro än av vetenskap och det gäller förstås även ämnet för denna tråd – GBP.
Men teknikerna, som GBP och alla tillhörande mediciner, har blivit oerhört sofistikerade och det är många företag som med god vinst lever på dessa avancerade tekniker. Dessa företag lär knappast vara intresserade av att denna lukrativa marknad skulle försvinna genom att människor proaktivt skulle göra sig själva friska med hjälp av LCHF – tvärtom verkar motståndet inom sjukvården, och inte minst från min favorit, vara i det närmaste kompakt.
Intressant är här också det faktum att läkemedelsbolagen verkar vara helt ointresserade av att ta fram nya antibiotika, när bakterierna nu blir alltmer resistenta, även om jag inte riktigt förstått detta totala ointresse – kanske Tombola vet varför det är på det sättet. Det borde ju finnas stora pengar att tjäna om man får fram en medicin som verkligen också är ett botemedel.
@ kost-törstig:
Ja, så enkel matte är det, men ändå får det rulla på. När de flesta problem vi diskuterar, allt från fötterna till huvudet, skulle kunna begränsas med lchf. Hur mycket kostar inte allt från diabetes till övervikt? Det är ju helt galet.
@ Professor Göran:
Min kollega fick neuroborrelia och led svårt i ett helt år. Läkaren sa att ”hon kunde ta gift på att det inte var borrelia”, vilket hon tackochlov slapp leva upp till ;). Han fick inte ens ett test, en fullt frisk, smal, vältränad f d landslagsman i fotboll. Under tiden hann han misstänka allt från cancer till ms, en fruktansvärd tid av oro, trötthet, sjukskrivningar och misstro från vården. Nu har han fått hjälp, men blir inte helt frisk.
GBP patienter kommer att belasta sjukvården livet ut. Franska myndigheter har räknat och lagt ihop: En GBP-opererad person kräver periodisk uppföljning av specialistläkare – här duger det inte med allmänläkare – så länge de lever. Orsaken är förstås att olika bristsjukdomar måste hållas kort. Man har inte normalt näringsupptag och inte normal reaktion på läkemedelsdoser. Nästan inget stämmer med vad doktorn lärt sig. Dessutom behöver dessa patienter hjälp med att hitta föda och hitta bra sätt att äta den.
Tänk om alla dessa resurser satsades på kostterapi i stället. Det kanske behövs lite psykologiskt stöd också, några inom den här gruppen mår inte så bra i själen heller.
Professor Göran Skrev:
Låt mig först konstara att jag alltid tycker det är intressant med mothugg – läser allt som Mats Reimer skriver och han har rätt i 50% i fallen,,,,
Vad gäller ny antibiotika kan en av mina närmaste medarbetare, herr S Pion som nyss hemkommen från Österikets alptoppar låter rapportera att sådan redan finns färdig men att produktlanseringen inte kommer att ske förrän bakteriresistens blivit livshotande för 5% av populationen – då kan de ta bättre betalt!
Så vi fortsätter att bygga upp vårt eget imunförsvar med hjälp av vin, kvinnor & sång samt massor med naturens eget penicillin, nämligen lök i alla dess former men mest råpressad vitlök som vi intar med äggröra och fransk bondlikör.
Förutom att den håller oss friska har den fördelen att hålla påträngande försäljare, kronofogdar och andra element på behörigt avstånd. Transportarbetarbasen Hans Eriksson använde ju som bekant illaluktande pomada och rysliga cigarrer vid behov – men vi är hälsosamma av oss och kör med vitlök!