Nina Rehnqvists blogg: Forskningsfusk – ett brott som alla andra?
Läs också Lars Berns kommentar.
Dela detta:
- Klicka för att dela på X (Öppnas i ett nytt fönster) X
- Klicka för att dela på Facebook (Öppnas i ett nytt fönster) Facebook
- Klicka för att dela via LinkedIn (Öppnas i ett nytt fönster) LinkedIn
- Mer
- Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
- Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
- Klicka för att dela på Tumblr (Öppnas i ett nytt fönster) Tumblr
- Klicka för att dela till Pinterest (Öppnas i ett nytt fönster) Pinterest
- Klicka för att dela på Reddit (Öppnas i ett nytt fönster) Reddit
- Klicka för att dela på Pocket (Öppnas i ett nytt fönster) Pocket
Kaliber 14 maj 2006: ”Reportaget belönat med en Guldspade 2006 ! – Beställningsjobb och köpt tystnad – är den fria forskningen hotad ?”
Köpt tystnad ( mörkläggning ) är kanske vanligare än man vill tro. Att läkemedelsindustrin
finansierar den mesta forskningen borde få varningsklockorna att ringa. Vinstmaximering
är ju prio nr ett i företagande ( och skall väl så vara ). Gör ett bra jobb och du får göra fler
bra jobb ( lr tillverka produkter ) fungerar som grundförutsättning och är väl bara sund kapitalism.
Att aktivt manipulera, föra bakom ljuset och styra förutsättningarna är något annat – och, i detta
fall, knappast möjligt att bedriva utan politikernas samtycke / tystnad. Läkemedel & sjukvård
är komplext och kunderna ( patienterna ) har bara att förlita sig på överheten och har noll
möjlighet att påverka under vilka premisser forskning bedrivs.
Jag har svårt all förlika mig med att vissa grupper i samhället kan begå omoraliska gärningar typ bedrägligt beteende inom forskningsvärlden och misshandel inom idrottsvärlden utan att rättsinstanserna reder ut och lagför missgärningsmännen/kvinnorna. Visst är det svårt att leda i bevis om uppsåt föreligger, men godtycket blir inte mindre när kollegor och chefer har att göra bedömningen. Det finns tydligen klickar i vårt samhälle, som är immuna mot de regler, som gäller för ”vanligt folk”!
Forskningsfusk är ytterst allvarligt!
Louis Pasteur ändrade gärna sina laboratorieprotokoll så att de visade vad han tyckte de borde visa, avslöjade hans biograf Gerald Geison. Det har inte förhindrat att han i Frankrike fungerar som ett slags helgon.
Kan man hoppas på striktare sanningskrav bland forskare än bland andra sifferfifflare, t.ex. försäkringsbedragare?