”Pang” Anna Hallén har förlorat tålamodet.
Fast jag förstod inte riktigt vilket råd hon har till dem som långsamt börjar gå upp i vikt efter flera år på strikt LCHF.
Fast här har hon ett blogginlägg om problematiken med viktuppgång.
Blev vi klokare av det?
Näh – jag förstod det inte heller…
Jag funderade lite på ämnet för min Lördagskrönika men Anna Halléns ”Pang” kom nu som en ”skänk från ovan”.
Som många har förstått så stöder jag Annika fullt ut. Jag tycker hon är förståndig när hon säger att var och en måste hitta sin egen LCHF- nivå för att må bra. Att vi då ofta går ned i vikt kan man nog sedan se som ett tecken på att vi just mår bra och har fått vår hälsa tillbaka. I alla fall gäller detta för mig och min fru efter nu tre år på LCHF. Vi var absolut inte ute efter att gå ned i vikt men vi har inte gråtit när jag tappat 20 kg och hon 12 kg stabilt.
Anna Hallén ser, om jag förstår det hela rätt, LCHF framför allt som ett sätt att hitta ”rätt vikt” och varnar för ”fanatism” på den punkten och det är ett alldeles utmärkt råd tycker jag. Det är ju ett välkänt faktum att ”alla” dieter för viktnedgång fungerar i början men efter så där ett halvår så ”orkar man inte längre” och ger efter för olika ätimpulser på samma sätt som en alkoholist som har beslutat sig för att sluta supa men ”åker dit” igen efter ett tag. Detta gäller förstås även LCHF när man åker dit på ”sockersuget” eller snarare ”kolhydratsuget”.
Om jag nu förstår Anna rätt så håller jag också med henne i att vi inte får se LCHF som en diet utan att vi snarare måste se LCHF som en livsstil.
Det gäller då att hitta fram till en stil som fungerar långvarigt. Själv är jag en stor anhängare av fysik och kemi och tror mer på fysik och kemi som ”kroppsvariabler” än ”vår vilja och karaktär”. Genom att ta bort kolhydraterna i kosten så förändrar vi definitivt kemin (blodsockerhalterna) som i sin tur påverkar ”vår vilja och karaktär”. Problem är för många samma som för alkoholisten som ju också påverkar kemin i sin kropp men med alkohol. Det gäller att först bryta kemin om man nu har ett ”drogberoende” och här kommer förstås ”viljan” in genom att man helt enkelt måste fatta ett beslut att just klippa kemin. Om man inte är drogberoende så har man ju förstås inga problem och då behöver man ju inte bry sig så mycket.
Är man väldigt känslig för kolhydrater vilket många troligen är som hamnat i det ”metabola träsket” och inte bara blivit överviktiga men även sjuka så har man troligen också blivit ”gravt kolhydratsalkoholiserad”. Det gäller alltså att ”bryta” totalt med kolhydratkemin till att börja med som Atkins kom underfund med i sitt program för att eventuellt senare släppa efter lite grand men ändå inte förlora greppet. Av egen erfarenhet vet jag att detta kan vara lite ”trixigt”. Det är väldigt lätt att lura sig själv. Det gäller alltså att hitta sin egen LCHF-stil
Själv har jag blivit ”Taliban” av nödtvång när det gäller kolhydraterna vilket dock inte betyder att det inte slinker ned en och annan men själv grundinställningen är ändå ”ge tusan i alla kolhydrater” och det tror jag faktiskt är en bra grundinställning.
Vikten är nog här en ganska bra indikator att man ligger på ”rätt spår” och i mitt fall är detta spår väldigt nära noll kolhydrater för när jag fuskar det allra minsta (jag älskar kolhydrater!) så tar kemin över i skallen och det börjar ”glufsas” och det syns direkt på vågen. Då drar Talibanen i mig fram ”Koranen” och pekar på raden:
”Du skall icke äta kolhydrater!”
Har jag ”syndat” med kolhydrater och gått upp ett par kilo från min nuvarande idealvikt på ett par dagar så gäller strängt ”religiöst kolhydratscelibat” under lång tid om jag ska återta viktpositionerna. Anledningen att jag vill återta viktpositionerna är inte för att jag bryr mig så mycket om vikten utan för att jag känner att hjärtat mår bättre när jag inte äter kolhydrater. Men jag brukar förstås då trösta mig med ett gott glas vin då och då för vin går man faktiskt inte upp i vikt av och dessutom mår man som hjärtsjuk väldigt bra av det.
Har LCHFideologin drabbats av ett förkylningsvirus?
https://www.svd.se/nyheter/inrikes/forkylningsvirus-kan-ge-fetma_7386606.svd
miljögifter som rubbar aptitregleringen eller en tarmflora som frodas i LCHF kosten?
Det var väntat att det inte fungerar på alla alltid.
Vikten regleras helt av aptitreglerande hormoner, leptin är det viktigaste hormonet.
Alt som kan störa hormonbalansen kan orsaka övervikt.
https://en.wikipedia.org/wiki/Adenovirus_serotype_36
Den som är läskunnig och har lite intelligens kan se att vikten är hormonreglerad.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Leptin
https://en.wikipedia.org/wiki/Leptin
Det Anna Hallén skriver påminner om flum.
Förstår egentligen inte hur man kan jämföra LCHF med 80-talsbantning???
Begriper det bara inte???!!!
LCHF mår man ju bra av och det funkar UTAN att man behöver gå hungrig.
Dessutom så blir man full av energi, mår bättre både psykiskt och fysiskt när man äter LCHF.
80-talsbantning innebar ett ju nästan asketiskt liv med ständig hunger som i längden inte fungerade.
Viktuppgång mer än till ursprungsnivån kommer dessutom som ett brev på posten när man inte orkar plåga sig längre. Man hamnar i Jojobantnignssyndromet där muskelmassan minskat och ersatts med fett.
Dessutom så är ju inte LCHF en bantningsmetod.
Det är en hälsokost.
Viktnedgången får man på köpet om du inte väger för lite…då går du upp till en nyttig viktnivå.
Med 80-talsbantning däremot går du under plågsamma former tillfälligt ner i vikt för att därefter gå upp i vikt.
Denna Hallén har många halmgubbar i ett inlägg, mästerligt…
Medicinera på ketoner, hon snackar om LCHF-svält m.m har hon zippat på lådvinet eller?
Vi kanske skulle upplysa damen om att LCHf innebär att man äter när man är hungrig och äter sig till mättnad. Svält det får viktväktare syssla med. Näe tror hon fått hjärnsläpp eller så har hon en agenda, nån kommentatör sade på nån blogg jag kollade på nyss att hon jobbar med en kvällstidning, detta skulle förklara glidningarna i massor hon visade i inlägget, nån som vet om det är sant?
Jan-Erik S,
”Med 80-talsbantning däremot går du under plågsamma former tillfälligt ner i vikt för att därefter gå upp i vikt.”
Precis, med kalorirestriktion på fettfria smörgåsar och fullkornspasta ställer man ner förbränningen, höga insulinnivåer får kroppen att svälta på cellnivå = man plågas av hunger och äter och äter och äter och äter och alldrig blir man mätt då insulintet trycker in fett i fettcellerna utan att kunna använda den energin. dessutom äter kroppen muskler i detta metabola moras.
”Bara två saker är oändliga, universum och den mänskliga dumheten. Men när det gäller universum är jag ännu inte absolut säker”.
-Albert Einstein
Professor Göran skrev:
Precis! Övervikt är oftast ett symtom och inte en sjukdom.
Istället för Koranen tycker jag att du som har hjärtproblem ska läsa Petur Peturssons avhandling för att stärka din tro:
Aspects of Abnormal Glucose Regulation in Various Manifestations of Coronary Artery Disease
https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/28511/1/gupea_2077_28511_1.pdf
Hade varit intressant att veta vad opponenterna hade för argument.
https://hdl.handle.net/2077/28511
https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/28511/8/gupea_2077_28511_8.pdf
Anna har ju rätt – om man läser på nätet blir man förskräckt eftersom det hos många (även Kostrådgivare) börjar gå över styr. Inte bara kolhydraterna ska nu bort, utan också proteinet eftersom det hindrar fettförbränningen. Äggmjölk i kaffet på morgonen går inte, eftersom proteinet i ägget hindrar fettförbränning. Mejeriprodukterna ska man ta bort, eftersom mjölkproteinet kan ge insulinhöjning. Man ska sluta äta också genom periodisk fasta. LCHF, som är en så vettig kosthållning, framstår på nätet nu mer och mer som något för extremistiska kostfanatiker. För många blir det här också bara en väg in i ännu en ny ätstörning, kolla på kolhydrater i Fokus sida eller matdagboken.se så förstår ni vad jag menar.
Det som kommer upp till ytan nu också är att LCHF, med den stora mängd mejeriprodukter (och den stora mängd mat) som folk tror att de kan sätta i sig, inte fungerar särskilt bra för viktminskning, även om man kanske mår bra i övrigt. Även våra sk. Kostrådgivare skriver att de går upp i vikt på LCHF (eller ett de inte klarar att gå ner) – vilket inte är särskilt konstigt när man ser vilka kopiösa mängder mat som folk lägger upp på bloggen att de äter, och så gympar man eller gymmar en timme på det, och tror att fettet ska rasa bort. När det inte gör det så slutar man äta med PF, laborerar med att utesluta nya matvaror ur kosten och börjar med ketonmätning. Snacka om att skapa osund fixering vid mat och vikt, som kanske fungerar för vissa men blir en katastrof för andra. Om man utger sig för att vara Kostrådgivare måste man väl också tänka mer än andra på vilka signaler som det sänder till andra människor, som kanske har ett stört ätbeteende och söker sig till LCHf för att komma till rätta med sina problem.
För min del är Anna Hallén och Annika Dahlqvist vettiga och balanserade personer som båda står upp för vad de anser vara rätt och riktigt. Att då säga att det Anna skriver är flum, att hon fått hjärnsläpp och att hon druckit lådvin, är löjliga personangrepp på en stark kvinna, och visar bara på bristande insikter.
https://www.annahallen.se/hjalp-jag-gar-upp-i-vikt-igen
Hon har visst tagit upp denna problematik.
Jan-Erik S. Skrev:
Då tror jag att du gravt har missat hennes poäng, hon är rädd för att kosten hos vissa börjar bli såm med all fixering som tillkommer runt om kring. Är det någon som verkligen är hängiven och står bakom LCHF fullt ut så är det Anna Hallén och det ska ingen ta ifrån henne.
@ 9 Katarina Lindström:
Kloka synpunkter tycker jag.
Sedan undrar jag om jag kanske själv framstår som en ”extrem kostfanatiker”. Ibland får jag det intrycket av en del kommentarer jag får på mina inlägg och framför allt på kostdoktorns blogg.
Själv har jag aldrig räknat ut hur många kalorier eller fördelningen mellan proteinerna, fettet och kolhydraterna i det jag stoppar i mig. Men jag väljer med förkärlek just den fetaste maten och äter tills jag är mätt men plussar jag på med kolhydrater så verkar det hela lätt ”gå överstyr”.
Faktiskt blir jag ändå lite ”imponerad” när jag läser hur en del personer, t.ex. Dacke nyligen, verkar ha ”stenkoll” på alla parametrar och då inte bara i sin mat utan också sina kroppsparametrar och t.ex.att på hektot veta hur mycket kroppsfett de har. För mig är dock detta ”omänskligt” att hålla på på det sättet – lite ”övermänniskoideal” och så uppfattar jag också att Anna Hallén ser på det hela.
Sådana övermänniskoideal tycker jag man framför allt hittar hos dem som ägnar sig åt extrem fysisk träning. Man läser då lätt mellan de raderna på dessa siter som hyllar den ”starka människan” ett slags underförstått ”förakt” för oss vanliga ”svaga”, överviktiga och kanske sjuka människor som saknar den ”rätta viljan” att ”räta upp oss” genom hård träning. När företrädare för sådana grupper ”kaxar upp sig” på LCHF-forum så vaknar tyvärr mina sämre mänskliga instinkter och speciellt när de ”svamlar på” om termodynamik och annat och dessutom påstår sig vara vetenskapliga men knappast har en susning om vad vetenskap egentligen är. Det senare har de förstås också gemensamt med hela den officiella ”kostvetenskapen” skulle jag vilja påstå.
Däremot kollar vi emellanåt blodsockret för att min fru är sockersjuk och kollar även med ketonstickor att vi också alltid befinner oss i ketos eftersom hon valt att inte medicinera. Men om man nu inte är sjuk så behöver man ju knappast göra varken det ena eller andra. Sedan har vi vågen förstås och det är svårt att inte kliva upp på den på morgonen för att konstatera att kosten fungerar inte bara ur hälsosynpunkt utan även ur viktsynpunkt. Genom en titt i spegeln ser man ju också hur ”bukfettet” utvecklas och behöver knappast ens något måttband för detta.
Jag tror ändå att de flesta av oss, faktiskt som barn, behöver tydliga och enkla riktlinjer när det gäller just kosten. En sådan regel kan vara den som jag och min fru lever efter och det är att i möjligaste mån undvika alla kolhydrater och speciellt de snabba och inte vara rädda för fettet. Det är också så jag uppfattar LCHF som också är en fantastiskt bra beteckning för att det är väldigt svårt att ”slingra sig undan” själva betydelsen – en minskning av kolhydraterna i kosten och denna minskning kompenserar man med nyttiga fetter istället.
(Ja nu blev det en liten extra Lördagskrönika 🙂 )
Professor Göran Skrev:
Tack för det, det var riktigt bra.
Att hårddra åt det ena eller det andra hållet är väl inte nödvändigt för de allra flesta. Man väljer bra råvaror, man är inte rädd för animaliskt fett och man väljer med fördel ovanjordsgrönsaker.
Tyvärr har livsmedelshandeln alltför många dåliga produkter, det gäller för oss alla att inte falla för dessa. Ställ krav på handlaren att ta hem bra livsmedel. Själv gick jag med i Coops kundpanel per Internet, vi får se vad jag kan påverka.
Tack Professor Göran!
Det var en väldigt bra och tydlig sammanfattning av meningen med LCHF.
Jag upplever att Annas rubrik är det som provocerar många (mig också). Rubriken är framhävd av bla stora bokstäver och ber alla som håller med att dela, utan att egentligen säga vad det är de ska dela? (Det framgår inte i rubriken).
Men jag vet att hon gillar att provocera, synd bara när det blir på andra kostrådgivare och insatta personers bekostnad. Tråkigt tycker jag, när vi ändå är här för att hjälpa andra med samma sak, att hitta det som fungerar bäst för individen. Och när inte LCHF, i all njutning, fungerar för någon som har tex 20 eller 40kg övervikt så tycker jag att det går inte säga ’bara du stressar mindre så löser det sig’, ni förstår mitt poäng.
Det är många överviktiga ’out there’ som VILL gå ner i vikt utan hunger och sötsug, kalla det att banta eller inte, det är ett faktum. Om vi inte testar oss fram så vet vi inte heller hur vi ska kunna hjälpa de, eller? För den som äter LCHF och får alla hälsovinster på köpet så är det inte ett problem. Men många har problem med övervikt men ändå mår toppen på LCHF och vill fortsätta äta den goda maten.
Att prata ketoner eller att vara i ketos har funnits med i LCHF kosten hela tiden, synd bara att det blir så negativ för att vi är några som testar hur i praktiken ketoner påverkar kroppen genom att mäta blodketoner.
Tex har jag precis testat fram på min egen kropp att grädde INTE tar mig ur ketos! Det är jättehäftigt då många kostrådgivare, mig inkluderat, har sagt att ’den svåra’ kroppen ska dra ner på grädde (mejerier)! Att grönsaker heller inte tar mig ur ketos, ytterligare en sak som många kostrådgivare tipsar om att ’den svåra’ kroppen kan dra ner på.
TÄNK OM det inte är grädden och mejerierna som är boven för många?
TÄNK OM det inte överdriven mängd grönsaker som tar oss ur ketos?
TÄNK OM vi kan hitta bra lösningar för att hjälpa de som vill ha hjälp genom att visa ’så här kan det vara…’
TÄNK OM detta hjälper tusentals personer med sina viktproblem, samtidigt som de äter sig mätta och nöjda på LCHF!
TÄNK OM detta är svaret som många MÅNGA har sökt.
TÄNK OM det kan vara så enkelt…
HUR ska vi veta utan att testa oss fram till det?
Tycker detta är faktisk bra när folk som är intresserade, testar olika saker som just nu ketos för det ger ju oss andra mycket värdefullt information som kan ge lösningar på många sätt. Personligen har jag stampats med samma vikt nu snart 3 år.. några kilon hit o dit under tiden efter att jag gick ner i det första skedet 16 kilo..
Helt nöjd för det faktisk, trivs med min vikt idag och var ju inte ens ute efter viktnedgång på den tiden utan mer på en balanserad hälsa med bra blodsockervärden etc. Detta har jag fått och som en helt medicinfri diabetiker idag sedan ca. 3år har man ju börjat intressera av andra saker inom kosten, och tex. så mycket böcker som jag läst inom kost och hälsa trodde jag aldrig jag skulle kunna göra förr.
Nu när man haft nästan samma vikt i en låång tid så har man ju klart börjat fundera varför de extra kilon egentligen inte lossnar och där kommer detta experimenterande av andra intresserade alltid bra till hands men att ge mig på det själv.. 😉 .. för lat skulle jag kanske kunna säga men får ju infon om min egen ketosnivå av det hur jag mår och de kontroller jag gör som en diabetiker hos vården.
Mvh. En frisk diabetiker typ0
Ps. Kom på att eftersom jag missade min senaste kontroll hos diabetes sköterskan i våras pgav. en mcresa så har jag nu inte testat mitt blodsocker nivå heller på snart ett år 😉
Stickorna tog slut sedan länge och eftersom jag inte är medicinerad på något sätt så har de kontroll bara en gång per år numera på mig. Men men.. jag mår bra. Motionerar mycket och äter gott 😉
Monique Skrev:
Jag tycker att det är JÄTTEBRA att ni är några som testar. Det är ju precis så man gör inom läkemedelsindustrin på gott och ont. Det är också så som läkare gör vid sina ordinationer av läkemedel, ”man vill se hur patienten svarar på medicinen” (på gott och ont). Ibland blir det bra, men tyvärr är uppföljningen dålig och man är också dålig på att skilja på sjukdom och biverkningar.
Alla vi som äter enligt LCHF testar ju faktiskt vi också och upptäcker en massa fördelar på hälsan och vikten. Sällan eller aldrig är det någon som ”bara” upplever ohälsa. För dem får ju den fettsnåla tallriksmodellen gälla.
40-talist: Kan bara hålla med dig och skriva som jag svarade på min nya blogg nyss.
Ingen enda utom jag själv är intresserad av att testa hur jag fungerar.
När man kört fast i precis ALLT så är det roligt och inspirerande att hitta en helt ny och oprövad väg.
Jag har HbA1c på 36 och låga TRIG 0,65 dvs så långt vården kan hjälpa mig med provtagning.
Lila urinstickor har jag haft de få gånger jag testat sen 2005
Jag har också ett blodprov för ketoner som visar att jag INTE är i ketos, vid samma tillfälle som jag har ett urinprov som visar lila.
Forskning är inte alltid så lätt – ens om den är utförd på en själv.
När kartan inte stämmer med verkligheten är det väl ändå kartan som gäller?
ELLER hur var det nu ?
@ Monique:
Förstår inte var du väljer att prata OM henne i andra bloggar eller till henne med versaler bland kommentarerna i hennes blogg. Vore det inte trevligare att vända dig direkt till henne i en tvåvägskommunikation, ni är ju trots allt båda frontfigurer för LCHF med kostens bästa som fokus. Detta skapar bara förvirring och ökad splittring och det är det sista LCHF behöver.
Känns om man valt en strategi att ta det personligt och sedan misstolka utifrån detta. Jättebra för er som har kunskap i det ni håller på med, men ni har ingen tanke på alla de som i n t e har den kunskapen eller syftet med sina mätningar? Har en ung systerdotter som har ett BMI på max 17, hon kom igår hem överlycklig över att nu äntligen ska hon bli skinny (hennes ordval och typiskt för tonåringar). Vikthetsen är total bland yngre idag och det sista de behöver är att hitta nya vägar att laborera med sina unga kroppar.
Att d u vet vad du håller på med är en sak, men för guds skull förutsätt inte att alla andra gör det. 🙁
@ Margareta Lundström:
Jag håller med dig om att det inte är fel att någon gång testa sig själv för att se var ”gänserna går”.
Jag håller också med Anna Hallén om att när vi ”instrumentaliserar” hela frågan så tappar vi det ”naturliga” perspektivet. Helt enkelt den ”naturliga” mat som vi i det långa loppet kan leva med och må bra av. Andreas och Annika är ju också inne precis på den linjen.
Jag håller också med Monique om att man måste vara öppen och prova sig fram till vad man som individ mår bra av.
Som jag har fattat det hela så har vi som påstår att vi omfattar LCHF som livsstil en gemensam ståndpunkt och det är att kolhydrater varken är nödvändiga i vår kost och inte heller speciellt nyttiga och att vi därför ska minska ned på dem så mycket som vi nu klarar av.
Att hela vår metabolism är otroligt komplicerad och på gränsen till ”obegriplig” slår mig alltmer ju mer jag nu studerar den molekylära cellbiologin. När ”fysiken och kemin”, redan på denna den mest elemntära cellnivån, är så fullständigt sanslöst komplex så får man vara väldigt kaxig om man påstår sig veta hur densedan fungerar på den fysiologiska nivå.
Ändå så fungerar LCHF för de flesta som hamnat i de metabola syndromet och för mig ligger här en sund vetensakaplig hypotes förborgat i LCHF.
Om vi betraktar kolhydrater (på samma sätt som alkohol) som ett ”gift” för kroppen (hypotesen) så har vi förstås också en individuellt varierande motståndskraft mot detta gift och med det synsättet så faller också pusselbitarna på plats i ett för mig ”vetenskapligt förklaringsmönster”.
Anledningen till att de flesta som hamnat i det metabola syndromet mår så mycket bättre beror då på att när vi tar bort det gift som ger upphov till alla dessa ”riskfaktorer” och därmed även många av de sjukdomar som giftet gett upphov till. De obotliga skadorna, som i mitt fall med de igensatta kranskärlen, kan vi kanske inte göra så mycket åt men vi kan ändå hindra den fortsatta försämringen om vi tar bort själva orsaken dvs. kolhydraterna. För mig är detta resonemang vetenskap även om vi aldrig kommer få veta den ”absoluta sanningen”.
@ Professor Göran:
Mycket bra och klokt skrivet.
@ Katrin:
Anna o jag känner varandra, jag har inget personligt emot Anna överhuvudtaget. Jag har dessutom mailat Anna i början på hela diskussionen för att vara rak och ärlig om min åsikt i det hon skrev, för att inte lägga ut DET för alla på fb.
Det jag har skrivit på fb och Anna’s blogg är allmänt min åsikt om hela ämnet som diskuteras, eller iaf min tolkning av det. I mitt och andras försvar så har jag bara svarat på ett inlägg som Anna själv har startat.
Jag förstår din oro bland dagens ungdom, har själv 2 tonåringar hemma. Men LCHF är ändå ett bra val även för ungdomar, så jag hoppas verkligen att diskussioner inom LCHF inte ska påverka ungdomarna till att vilja att banta (i ’onödan’) eller bli onödigt smala, utan hellre att de väljer bra och naturlig mat.
Det finns många saker som ligger till grunden för den hetsen som du bl.a. upplever med t.ex. din systerdotter. Se bara hur media i alla varianter, TV, tidningar, magaziner, modevärlden och inte minst internet skapar en ideologi om hur man bör se ut! Men man kan ju inte sluta testa saker för att se hur det fungerar eftersom det finns trots allt MÅNGA som lider bl.a. av övervikt och fetma som vill ha hjälp.
Man har rätt att skriva och tycka som man själv känner och sedan har man samma rätt att reagera på det andra tycker och skriver. Det är upp till var och en, eget ansvar. 🙂
Håller dock helt med dig, och har varit väldig tydlig på min hemsida att börja mäta blodketoner är inte för alla, utan man ska veta vad man håller på med. Och har man en trivselvikt och mår bra med LCHF så behöver man inte bry sig alls om ketoner tycker jag. Det framgår på hemsidan. Hoppas jag kunde tydligöra det du funderade över. 🙂
@ Monique: TÄNK OM ketos bara är en helt irrelevant effekt av kolhydratbrist… 😛
Monique,
Ska bli spännande att se vad vi lär oss av ketomätningarna.
Katarina Lindström ,
Periodisk fasta och ketonmätning tycker du illa om har jag förstått, ska försöka förklara varför jag tror det är bra för vissa:
Periodisk fasta är naturligt för människor, tror du att det fanns ett kylskåp på stenåldern och tidigare där vi präglade våra gener, att hämta tre eller fem måltider om dagen ur? såklart inte. Och när man inte överladdar med kolhydrater hela tiden som myndigheterna önskar upplever många av oss att det blir spontant periodisk fasta, man kommer på sej själv med att tänka att ”ja just det jag glömde äta” Självklart får var och en göra som de vill, min regel är: Är jag hungrig så äter jag.
Vad gäller ketonmätning så är det ett brilliant verktyg för att hantera finliret med maten/fettmetabolismen.
Har folk som Anna Hallén skrivit om på sin blogg ”LCHF-svultit (vad nu det innebär) har de nog uppfunnit en egen kostvariant, Återigen LCHF innbär att man äter när man är hungrig. Och varför skulle man inte göra det? Man går ju ner i vikt ÄVEN om man äter när man är hungrig!! Eller speciellt när man äter då man är hungrig kanske jag skulle skriva, låter man bli så ställer kroppen ner förbränningen.
Personligen tror jag att dessa svältare inte fattat hur metoden fungerar för fungerar gör den
Monique #15,
TÄNK OM
Bra skrivet. Lite så jag tänker också.
@ Monique
tack för ditt svar. Bra att du är tydlig med att detta med mätningen av ketoner inte passar vem som helst utan att det krävs kunskap. Min oro ligger i att detta kommer bli den nästa bantningsflugan bland viktfixerade ungdomar där man aldrig kan bli mager nog, tidsfråga innan det är lika lätt för dom att få tag i ketonmätare och stickor som det är att få tag i droger och bantningpiller på oseriösa webbsidor. LCHF ska ju ge ett naturligt förhållningssätt till maten och framför allt ungdomar ska inte utan medicinsk expertis laborera med sin kost på eget bevåg för då vet man aldrig hur det kan sluta.
Katrin Skrev:
Jag tycker att det är utmärkt om ungdomar på eget bevåg experimenterar med att utesluta skräpmat och i stället äta en naturlig LCHF-kost..
@ Annika Dahlqvist:
Självklart menar jag laborering med svältkost och ketonmätningar. Low carb kost har många anammat (tack och lov) men fettskräcken är värre än någonsin bland de tonåringar jag möter dagligen. Så tar de den oroväckande självsvältstrenden och rättfärdigar den med ketonmätningar så är de på hal is. Ätstörningar bland yngre är ett högst aktuellt problem även idag.
Bosse: Läs igen kanske du fattar vad jag menar. PF och ketonmätning tycker jag inte illa om. Den som vill kan ägna sig åt sådant. Dock är jag bekymrad över att sk. kostrådgivares propagerande för sådant kan leda till problem för människor som har tendens till ätstörningar. En av våra kända bloggerskor skriver idag att nu ska hon dra ner på proteinerna i syfte att nå viktnedgång. Kolhydraterna har väl redan tagits bort och sen ska det till lite PF på det. Om man vill syssla med sånt i experimentellt syfte – fine – men man har ett ansvar för vilka signaler det ger.
Hej! Varför inte fråga mig istället om jag har varit otydlig? Tror jag bäst svarar på vad jag menar i stället för att alla ska gissa. Monique vet att inlägget inte handlade om henne eller Margareta så vi är helt klara.
Då jag inte visste att gruppen existerade kunde jag inte förutsätta en missuppfattning. Har bett om ursäkt för min otydlighet. Här kommer ett svar som finns på min blogg. hoppas att detta bättre och tydligare förklarar min oro. Och tyck gärna, men helst inte om mig utan till mig. Och gärna om sak och inte person.
Kopierat bloggsvar till en person som frågde mig vad jag menade
:
”Jag gillar att du frågar om.
Under åttiotalet så började många av oss kvinnor att banta. Vi åt oss då mätta, vägde maten och räknade kalorier samt ökade på träningen. Vi gick snabbt ner i vikt.
Och sen upp igen. Vi gjorde om samma sak igen och igen. Efter några år fungerade det inte längre.
Vi åt då mindre och tränade mer, räknande kalorier och vägde maten. Lyckades för att sen gå upp igen.
Då tog vi i ordentligt, Vi åt väldigt lite, gärna pulver. Utnyttjade ketonerna så vi inte behövde äta så mycket. Vi tränade ännu hårdare och nu kom begrepp som ”kräkträning”.
Vi gick ner, men sen upp och då skulle vi ta i ÄNNU mer. Mindre mat och mer träning.
Där hittade många av oss LCHF. Hos mig var det 2006-2007 en övergång från tidigare GI. Släppte frukten som sista GI-grej 2007.
Jag som varit med sen dess upplever att många inom LCHF nu gör samma sak som vi gjorde då.
Vi har börjat äta mycket lite, väga maten, räkna (nu inte kalorier utan kolhydrater) samt träna mer och mer.
Denna utveckling ser precis likadan ut som bantningsutvecklingen. Detta skrämmer mig. Jag vill inte dit igen. Jag vill inte förmedla den varianten av LCHF. Jag vill till och med tydligt visa att jag är emot och förhoppningsvis är det fler som delar min uppfattning.
Vilket det bevisligen var. Många har kännt dessa vindar. Många har skrivit till mig om detta.
Vad är nästa steg? Äta en gång per dag och träna två gånger per dag? Var tar det slut?
Redan nu är det många som äter skrämmande lite mat och tränar 10-12 timmar var vecka och tror att de lever efter LCHF.
Jag vill markera mitt stopp här och skapa debatt. Ha ha ha ha, och jag lyckades, fast det blev helt fel fokus.
(Vi tre har dock genom respektfull kommunikation hittat varandra igen. Men sorlet fortsätter på det ostoppbara nätet)”
Hoppas att detta förtydliga mitt flum. 🙂
Trevlig fortsatt helg.
PS! Jag är aldrig inne på bloggar och komemr tyvärr inte se era svar här. Gjorde ett undantag då det mailades mig om att jag var omtalad 🙂 Vill ni mig något så hälsa gärna på http://www.annahallen.se
Katarina Lindström ,
ok.
Katarina Lindström
”men man har ett ansvar för vilka signaler det ger”
Förstår ditt resonemang. Med LCHF har vi ett hälsosamt sätt att skippa kolhydraterna samt äta lagom protein =tillgång till fettlagren dygnet runt samt att man får äta till mättnad varje måltid. Om man finjusterar kosten med t.ex mindre protein ((som ju ger insulinsvar i vissa fall, inte alla, (mät ketonerna he he).efter sina förutsättningar kan man gå ner i vikt till den vikten naturen gett oss genetiskt. Vill man ha getingmidja får nog de flesta av oss svälta eller köra fem marathon i veckan och det är inte bra för hälsan, detta vill Halle’n och du föra fram om jag förstått er rätt, jättebra, klokt av er.
Dessutom gillar vi män kvinnor med lite former så detta med att kvinnor ”ska” vara sjukt smala som ideal är knäppt.
Folk vill må bra och vara smala ok jag med men man måste hitta en bra balans mellan dessa. får jag välja mellan en olycklig blek och knarkad belsenfånge till fotomodel och en glad och lite mullig gumma som har hälsan, vad tror ni jag väljer? Duh.
Lev väl och ät ordentligt.
Man blir dessutom vackrare om man äter ordentligt och har normala blodsockernivåer, ett faktum.
30
Varför kan du inte inse att vikten är hormonstyrd?
Går någon upp 1 kg per år vid ad lib till +20kg och sen bantar ner till +- 0, och sen går upp 20 kg på ett år med ad lib, då måste något ha styrt upp vikten.
Det är bara aptitreglerande hormoner som kan göra att vi fort går upp till den gamla vikten.
Feta har leptinresistens, det är en vetenskaplig sanning.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Leptin
https://en.wikipedia.org/wiki/Leptin
lättläst blogg
https://www.kahlin.net/noir/margarinutmaningen/kalorihypotesen.php
Katarina Lindström Skrev:
Nu vet jag ju inte om denna ”kända bloggerska” är jag, men jag har precis talat om att jag nu drar ner på proteinerna till att ligga på runt 80 gram dagen och jag väger ca 80 kilo… Detta är högst normal/moderat poteinmängd, fråga exempelvis Annika här om hennes 80- 80 – 20 vad det betyder.
Att jag då väljer att öka fettet samtidigt för att inte gå hungrig är ju helt i enlighet med LCHF.
PF har jag under långa perioder ängnat mig åt helt normalt för jag mår bra att hoppa över frukosten, inget konstigt med det, precis som Bosse säger.
Det blir otroligt lätt konstiga ryklten om att en del äter konstigt…. kan väl ändå inte vara meningen att vi som försöker hitta vårt sätt att äta på ett bra naturligt och hälsosamt sätt ska hålla tyst om det och inte blogga, vi har väl ingen censur inom lchf eller?
Men som sagt jag vet ju inte om det var mitt lilla experiment att äta mera moderata mängder protein än tidigare som åsyftades,
//Mariann
Hmmm…i början när jag läste om Annas inlägg så tyckte jag att det mest var komiskt,…. ähh orka bry sig, låt folk göra som dom vill var min tanke. Men efter att ha tänkt lite till och från så tycker jag att hon har en poäng.
Jag har följt LCHF nu i några år och jag äter själv lågkolhydratkost, fast mer mot paleo, och jag har märkt att fokus tyvärr börjar skifta. I början handlade det mycket om att äta bra mat, äta mat som vi är skapta för att äta, men nu verkar fokus ligga på att hitta metoder, tips och trix för att maximera förbränningen…hitta den heliga graalen helt enkelt.
Vad hände med det mest naturliga??.
1 Bra kost
2 motion och träning
Visst jag köper och tror på det här med ketos, men kom igen nu va,…börjar det inte gå lite över styr nu va??
Men folk får göra vad dom vill, men jag tycker att de människor,… som tycker att om man väger maten och räknar kalorier samt tränar 5 dagar i veckan är extrema, och själv sitter och sticker sig i fingrarna varenda dag, för att ha koll på sina ketoner,…bör kolla sig i spegeln.