Jag råkade se på TV4 nyheter angående ökad fetma hos barn under pandemin. Claude Marcus (69) var inbjuden expert.
Det var intressant att höra vad han sade och vad han inte sade. Han sa att de som hade barn som började lägga på sig övervikt skulle söka professionell hjälp. Han sa inget om att de skulle motionera mera, och sa inget om hur de skulle äta för att mota övervikten. Däremot framförde han idén om läskskatt.
Det skulle kunna tyda på att han mera accepterat att det är sockerfrossandet som är största orsaken till övervikten.
Det är orimligt att alla dessa barn som lägger på sig övervikt ska individuellt söka professionell hjälp, det har inte vården möjlighet till. Dessutom ger många dietister felaktiga råd om minskning av naturligt mättat fett i kosten, och att barnen måste acceptera att gå hungriga för att gå ner i vikt.
Däremot bör man ge ut allmänna råd om att överviktiga barn bör minska på socker och kolhydrater, och i stället äta mera naturligt fett, normala mängder av protein – och att äta ”normalstora portioner”. Att utsätta barn för hunger är barnmisshandel.
Motion är självklart nyttigt för kroppen, men gör väldigt liten skillnad för övervikten. Motion stimulerar hungern.
Nja, varför skulle inte motion göra en väsentlig skillnad för övervikt? Motion ökar ju ämnesomsättningen vilket är en förutsättning för att kunna bränna energi effektivt. En svag ämnesomsättning bränner energi dåligt. Titta exempelvis på längdåkare vars idrott är bland de mest energikrävande. En elitåkare trycker i sig i runda slängar 10 000 kalorier om dagen, till stor del kolhydrater. Visst, dom kanske inte äter så mycket rent socker som godis osv men enligt vad man hört i intervjuer med flera toppåkare så är dom långt ifrån Gunde Svan när det gäller noggrannhet vad dom stoppar i sig. Med ett sådant energiintag skulle dom alltså vara överviktiga egentligen trots all träning. En person som inte tränar skulle snart rulla fram om den försökte trycka i sig sådana mängder energi. Eller bli sjuk. Men dom är ju inte överviktiga. Den enda slutsatsen måste ju vara att det är tack vare träningen och därmed den höga ämnesomsättningen som gör att dom håller vikten trots både ålder i många fall och ett sanslöst matintag.
Tyvärr kommer insikten om det onyttiga i många kolhydrater alltför långsamt. Nu tycks det vara mer allmänt känt att läsk inte är bra men i övrigt? Ett barn i bekantskapskretsen skulle på skolutflykt härom veckan. Barnen fick inte ha med sig läsk eller godis men saft, kakor och chips var tillåtet. Suck.
Bra kost, träning och trevlig gemenskap så enkelt är det att dramatiskt öka sannolikheten för ett långt, hälsosamt och lyckligt liv. Alla vet om det men många låtsas som om de inte vet ….
1 Björn Ekholm
Många studier har inte lyckats visa att träning är någon effektiv metod för viktnedgång, sannolikt för att den ökar hungern. Om man utövar excessiv fysisk aktivitet är det en annan sak, men det blir inte aktuellt för vanliga människor.
Men självklart är måttlig fysisk aktivitet nyttig på alla andra sätt.
Då kan jag visa på ett annat exempel som ligger oss vanliga människor närmare. En bekant till mig som var kraftigt överviktig och levde ett stillasittande liv och åt mycket skräpmat fick rådet av en dietist att börja motionera och äta fiberrik mat. Sagt och gjort, han inhandlade ett par gåstavar och la om kosten. Visserligen så till den milda grad att han fick hemska gaser utav alla fibrer men ändå. Han gick varje dag med stavarna ca 8 kilometer och efter ett år hade han gått ner 60 kilo. Jag såg den förändringen med egna ögon då vi gick i folkhögskola tillsammans vid den aktuella tiden. Kan tilläggas att han ofta åt färdig ärtsoppa och bruna bönor och liknande vilket innehåller socker.
5 Björn Ekholm
Enstaka anekdoter finns i alla sammanhang, men det har som sagt inte fungerat i jämförande studier.
Antagligen orkar/finns inte tiden för de flesta för motion i den utsträckning som behövs för viktnedgång.
Jag själv satsade på motion i många år, helt utan framgång, innan jag kom på LCHF.
Men var och en får naturligtvis prova ut vad som fungerar bäst för den.
Jag har också en anekdot.
1998 när jag var 18 år började jag träna styrketräning. Jag var inte fet men hade en betydande övervikt (85Kg på 169cm), antagligen på grund av all läsk och snacks jag åt. Efter varje träningspass åt jag naturligtvis pasta, för det skulle man ju göra. Under ett par år 07-08 började jag träna två gånger om dagen, och nu snackar vi tung styrketräning. Detta gjorde att jag med kläder såg väldigt vältränad ut, men tog jag av mig tröjan så var den pluffsiga magen från tonåren kvar. Det var någon gång under 2009 som jag lade om kosten ganska radikalt. Jag uteslöt i princip alla kolhydrater, framför allt allt socker, och började äta nästan uteslutande protein och fett, främst animaliskt. Nu började jag gå ner i vikt, och snabbt gick det, det tog mindre än ett år att komma ner till ett normalt BMI trots väldigt stor muskelmassa. Sedan dess har jag varit smal, idag äter jag dock ganska liberalt men jag snålar inte på varken fett eller proteiner.
Som en liten referens för på vilken nivå jag tränade på under tiden jag lade om kosten så i bröstpress så tränade jag med 52,5 Kg hantlar, i axelpress 42,5 till 47 Kg. Marklyft minns jag inte riktigt, men det var strax över 200Kg.
All denna träning gjorde inte att jag gick ner i fett, utan det var först när jag lade om kosten som det började hända saker. Nu har jag inte berört de hälsofördelar jag upplever, den texten skulle nog bli lika lång som ovan.
Idag 42år gammal springer jag milen på under 50min, och är i mycket bättre skick än när jag var 25.