Jag läser i senaste numret av Leva med diabetes, Storstockholms diabetesförenings tidning, en artikel om Gastropares (Jag har inte hittat länken till artikeln på nätet?).
Gastropares drabbar ofta diabetiker, både typ 1 och 2. 20 – 40 % av diabetikerna sägs ha problem med gastropares. Det innebär en neuropati (nervinflammation) i magsäcken, som orsakar att muskulaturen i magsäcken försvagas, och försämrar bearbetningen av födan i magsäcken, samt tömningen av maginnehållet ner i tolvfingertarmen, den första delen av tunntarmen. Sannolikt beror sjukdomen på en nervpåverkan av förhöjt blodsocker, (och ev förhöjt blodinsulin?). Ett normalt blodsocker minskar risken för gastropares, därför spelar kosten stor roll för sjukdomen.
( Min kommentar: LCHF-kost normaliserar blodsockret, eftersom man inte belastar kroppen med blodsockerhöjande kolhydrater).
Övergången från magsäck till tunntarm sker via nedre magmunnen. Den är mycket trång, bara några mm, vilket gör att det lätt blir en stas av mat ovanför magmunnen. Detta orsakar diverse magproblem som illamående och magsmärtor – samt svängande blodsocker, eftersom det inte går att förutsäga när de blodsockerhöjande kolhydraterna når tunntarmen.
De hittillsvarande kostrekommendationerna vid gastropares har varit: fettreducerat, fiberfattigt och små frekventa måltider.
Dietisten Eva Olausson har speciellt intresserat sig för kost vid gastropares. Hon har skaffat sig erfarenheter av massor av patienter med sjukdomen, hon har kommit fram till att maten inte ska vara fettfattig, men finfördelad så att det inte blir stopp vid nedre magmunnen. Man kan antingen äta mat som kan finfördelas med gaffel eller i munnen, och mixa det man inte kan finfördela själv. Det är inte lämpligt att mixa all mat som ska ätas, för det blir oaptitligt. Kött kan man äta malet. Grönsaker är ofta svåra att finfördela med gaffel eller i munnen, och man kan bli tvungen att mixa dem.
(Min kommentar: Man kan undra varifrån det fettreducerade rådet kommer. Det finns inga jämförande studier som har gett stöd för detta, utan troligen kommer det av den allmänt rådande fettskräcken.)
Tillståndet kan också ge påverkan på avföringsfunktionen, antingen diarré eller förstoppning, sannolikt genom påverkan av bakterie- och svampflora i tarmen.
Många av gastroparespatienterna har också brist på saltsyra i magsäcken. De kan få problem med frekventa gasfyllda diarreer, pga bakteriell överväxt i tarmen. De kan ha hjälp av att inta tex 1 tsk äppelcidervinäger i ett glas med vatten några gånger per dag.
Finfördelade fibrer kan vara positivt för dem med förstoppning, ev med tillägg av laxermedel vid behov. Glöm inte vatten till.
Vissa har stora problem med magsmärtor. Olausson hade en patient som tidigare varit tvungen att avbryta en graviditet pga magsmärtor. Hon blev förbättrad av Olaussons gastopareskostrekommendationer. Det händer att personer med gastropares med smärtor ordineras Morfin, men det är inte bra då morfin gör magmotoriken ännu sämre.
Eva Olausson kommer i år ut med en bok: Rätt på rätt sätt, om kost vid gastropares.
Hej , nu har Kalle ätit DIN KOST (LCHF) i nästan 12 år. Har fina värden och mår bra!
Tack Annika
Kramar Maud och Kalle
Mycket intressant för mitt fall oavsett om jag formellt är diabetiker eller ej. Nämnda symptom stämmer väl in på mig och jag lider av en massa kroniska stressrelaterade problem som jag måste handskas med vid varje måltid. T.ex tugga maten tillräckligt länge. Jag hade tänkt återkomma till mina problem här så kan läsare m.fl få möjlighet att ge råd och synpunkter. De nya till synes permanenta negativa symptomen är en relativt snabb och plötslig synförsämring från i somras som inkl fokus-problem och dim-fläckar, röd/skär hud på delar av kroppen (ben, händer och armar). Har fått vissa indikationer att färgförändringar kan handla om inflammationer. Sedan en månad muskelsmärtor vid t.ex tryck på överlår. Huden efterlämnar kraftig rödfärg en stund efteråt som aldrig tidigare synts. Senaste 10 dagarna en utmattning efter träning som jag aldrig tidigare känt av. Min ork har satts ner ovanligt mycket under träning.
Mina blodvärden har varit på väg ner mot botten sedan jag startade blodprov 2012. B-Leukocyter dock bra. Däremot Erytrocyter, Hemoglobin och EVF i botten av ref-intervallet liksom Albumin. Trombocyter bra. Tänkte kolla upp järn/ferritin samt se om B12 och folat blivit lite högre nu när jag sedan i vintras återupptagit Magnesium och B6 samt försökt studera metylerings-reaktioner genom tilkskott av B1 och nu senast B2 för förbättring av bl.a fettnedbrytning i mage/tarm (ofrivillig viktnedgång). Blir hyfsat hungrig och äter nog tillräckligt hoppas jag (tar pga daglig träning protein-tillskott pga viktminskningen).
Tack för denna bloggingång nu när nästan alla mina direkt kännbara vinster av LCHF tycks ha gått upp i rök (förutom viktminskning) efter vinterns Covid-stängningar, tvärutsättning av framförallt magnesium samt vissa integritetskränkande åtgärder med koppling till ofrivillig psykodynamisk behandling (säger inget mera).
PS! Förväntar mig inga professionella råd bara så ni förstår skillnaden.
Ett stort problem nuförtiden är att jag alltid fått träffa olika läkare, dvs ingen känner personlig patientansvar på mer långsiktig tidshorisont. Man saknar mao en sann och läkarrelation i dagens sjukhusSverige.
Anledningen till att de föreslår fettfattig kost vid gastropares är troligtvis för att de hört att fett stannar längre tid i magsäcken, och då blir deras tvåplustvå-analysförmågas slutsats att om fett går ”trögt” ned från magsäcken så är det dåligt för att problemet är just att få maten att passera nedre magmunnen. Sedan anser de att de varit både smarta samt kunniga och tänker inte mer på det, utan det blir grundfakta.
Det är ju ungefär samma feltänk som fett och gallstenar. Visst, har man redan en propp ivägen så måste man undvika fett tills problemet åtgärdats, men för att slippa sten/grus i blåsan eller gallgångarna är det ju istället bäst att flöda systemet varje dag så problemet aldrig uppstår. Men läkare drar ofta slutsatsen att fettsnålt minskar risken för att stenbildning uppstår från början. Undrar hur de resonerar kring mjölkstockning?
Sedan förvånas jag alltid över hur lite folk tuggar maten. Finns ju en gammal bantningsdiet där man skulle tugga maten 35 gånger innan man sväljer. Oj, vad drygt tänkte jag och räknade för skoj skull hur extra länge det skulle ta mig. Efter att ha mätt att jag tuggar åtminstone 40 gånger på en tugga, så insåg jag att folk nog kan behöva sådana råd.
#Christer Kamb
Det enda jag spontant kan spekulera kring är ifall du bör undvika träning ett tag. Även om du troligen inte tränar som Johaug, så kan överträning vara en tänkbar komponent. Gränsen för överträning kan ligga mycket lägre än man kanske vill inse. Det beror på så många faktorer hur mycket träning man tål, och särskilt i ett läge där hälsan är så oviss som du beskriver är det lämpligt att ta en viloperiod tills man kommit till rätta med det. Sedan kan proteinpulver i större mängder vara jobbigt för vissa magar.
# 3 Johan L
Tack för Din kommentar.
Tuggningen försöker jag numera tänka på vid varje mål. Har blivit åtskilligt bättre i år. Började ta äppelcidervinäger i augusti och det gav omedelbart så bra resultat att jag nyligen började att sakta trappa ner i frekvens. Kanske fortsätta utan symptom av (för lite?) magsyra och knip?
Jag tränar huvudsakligen för att må bra psykiskt och ”orka med”. 3 dgr utan tränings-stimulans känns numera direkt. Medicinerar inte för min ADHD och Bipolär II. Har gjort det för Bip. men det innebar problem med ökande depressiva besvär m.m även under också sommarhalvåret. Problem att medicinera med dubbeldiagnos existerar. Depression är ursprungligen min akilleshäl och sedan jag började studera kost och mikrobiomet för ngt år sedan har jag börjat inse varför skolmedicinen inte är intresserade av tarmens funktion för neuro-transmittorer. Kostens långvariga skador…….men som torde kunna repareras ganska fort om man vet orsaker. LCHF har varit kanon men underliggande andra problem finns.
Såvisst kan du ha rätt i att jag behöver minska min träning inkl ta lite pauser emellanåt. Däremot är jag bra på att läsa av sådana behov, dvs när det finns risk för överansträngning. Denna gång hade jag extra vila i 5 dgr i veckan som passerade vilket borde givit avtryck. Men tvärtom. Har annars alltid 1-2 dgrs vila per vecka och byter varje dag muskel-grupper samt varierar mellan löpning och styrketräning. Hoppar även över träning när det känns å. Men ok, man börjar bli till åren och många funktioner i kroppen börjar förlora i effektivitet samt bli känsligare. Kanske är det kortare pass som gäller?
Protein-tillskott verkar funka ok och jag tar normalt bara en gång per dag, dvs efter träning.
Ps! Om ngn undrar varför jag är så öppen ifråga om hälsan så beror det på min ålder och ohälsa, dvs att min yrkesmässiga karriär för länge sedan abrupt tog slut.
Fråga till Annika
Läser följande. Sannolikt beror sjukdomen på en nervpåverkan av förhöjt blodsocker, (och ev förhöjt blodinsulin?). Ett normalt blodsocker minskar risken för gastropares, därför spelar kosten stor roll för sjukdomen.
Hur fungerar nervpåverkan av förhöjt blodsocker och insulin.
Handlar det om sämre försörjninig av syre och näring till nerver?
Finns det studier när det gäller synnerven ang blodsocker o ch insulin?
1 Maud Johansson
Det var härligt att höra!
Mitt intresse för koständring kom även tack vare en video om kroppens mitokondrier och Omega 6-”epidemin”. Chris Knobbe’s teori om också synförsämring (länken nedan) var väl inte det jag tänkte först på även om jag tvingats börja med glasögon (läsglasögon 2010 och progressiva på lite längre håll som upp till framförallt några meters avstånd 2015. Sedan dess bara en mycket långsam försämring men i somras efter tandoperationen (april) med en lite större inflammation med feber kom lite större synförsämringar i somras då jag på sjön anstränger synen på lite längre håll. Men det är först de senaste månaderna jag känt av fokus-problem.
Samtidigt i april kom den rödskära hudfärgsförändringen (tydligt synlig vid utomhusträning). Mina åretrunt-bruna underben fanns inte längre. Jag förlorade snabbt under vårvintern inte bara muskelmassa utan otroligt fort bindväv och blev t.ex 20 år äldre i ansiktet när inflammationen och svullnaden gått tillbaka. Helt nya hudlinjer uppenbarade sig. Känns fortfarande som om bedövningen inte helt släppt. Som om jag inte hade full kontroll av ansiktsmuskulaturen. Men så kanske det är ”att bli gammal” fort, dvs i språngfaser!
https://m.youtube.com/watch?v=SmrncwpaZRM
Ps! Har fått mitt svar (negativt) på mitt första standard tarmcancer-prov (avföringsprov).
Inget blod syntes. Jag som inbillade mig att man automatiskt testade mot cancer-markörer i avföringen utöver blod men icke. Det känns ivf bra nu mht tarmproblemen som under en period innefattat okontrollerad tömningsmekanism (nervstyrd) i slutmuskeln (1:a gången 2004 vid kraftig medicinering med bl.a Remeron som dämpat en oerhört kraftig ångest i framförallt magtrakten. 2:a gången strax före tandoperationen i våras) samt något helt nytt för en kort tid sedan när det kändes som man ska skita på sig när man anstränger magen/sätesmuskeln efter att ha legat på rygg lite längre tid och ska resa sig). Men faktum är att jag fått läckage ett par tre ggr och senast nu häromdagen då jag känt mig svag. Men det var diarré-gaser som sannolikt berodde på negativa konsekvenser av träning i fredags efter 1 mil i spåret. Senare lätt huvudvärk (trots god hydrering) och känslan av att min (försvunna) munherpes är på G (men icke tack vare Lysin-tillskottet så har det inte brutit ut). Och vad hade jag i grovtarmen :), jo bruna bönor och fläsk :). Tyvärr lite svag för en del enkla klassiker (aldrig problem annars).
5 Lennart
Neuropati är en vanlig komplikation till diabetes. Högt blodsocker är toxiskt för nerverna.
Det gäller nog hela nervsystemet, även hjärnan. Demens är överrepresenterat hos diabetiker.
#Christer
För ett par hundra år sedan hade läkare helt vansinniga grejor i sin väska, såsom kvicksilver, arsenik och andra toxiska metaller. Det finns dock mineraler som alla vet är viktiga. Därutöver finns det en som är lite svårplacerad mellan vansinne och essentiell, och det är Litium. Detta används inom psykiatrin i väldigt hög dosering, som inte är bra för kroppen i längden. En del menar dock att litium är något vi alla behöver via kosten för att fungera bra bl a neurologiskt. Det är bara inte så bra i den karbonatbundna form läkemedelsföretagen säljer det i. Om du inte redan undersökt ”mikrodosering” med Litium (vilket du kanske gjort, eftersom du intresserar dig för alternativ medicin), så kan jag rekommendera det.
Det är då inte frågan om att bli ”tungt neddrogad” av psykofarmaka, utan en låg dos kosttillskott. Var länge sedan jag läste lite om det här, men jag gjorde en snabb sökning på tuben och tog första bästa, men det finns massor av folk som gjort infoklipp om detta.
https://www.youtube.com/watch?v=6PfaiwbdaWs
Detta är alltså inte enbart av intresse vid bipolaritet, utan för i princip vem som helst. Sedan ifrågasätter jag INTE din dubbeldiagnos, men säger bara rent allmänt att när folk får någon psykiatrisk diagnos så ser det ofta ut (enligt mig) att de dessutom vill kränga på patienten ADHD ”på köpet”. Har man dessutom ett intresse för något annat än fotboll och öl, så halar de fram ett formulär för Asperger också ;).
Sedan, om man tränat lite för hårt en period så man är ”sliten”, kan 5 dagars vila duga utmärkt. Om man däremot blir ”övertränad”, så pratar vi månader av vila. Nu vet jag inte hur pass stor sannolikhet det är att du är övertränad, men om du känner dig så nedgången fysikskt som du beskriver, bör du reda ut vad som är fel och avstå träning tills dess. Jag förstår precis vilken viktig funktion träningen fyller för dig, men trots det alltså.
Om du därefter är fysiskt redo, så kan jag rekommendera att bäst ”bang for the buck” är att köra korta högintensiva konditionspass. Ca 15 minuter löpning på snabbast möjliga upplägg, räcker för att jag ska få den endorfinkick som håller mig glad resten av kvällen. Att mala en mil i samtalstempo ger mig nästan ingenting signalsubstansmässigt, inte heller styrketräning oavsett belastningsgrad. Fast det beror lite på hur gammal man är. Riktigt gamla bör nog inte ta i så man nästan svimmar.
Konstig biverning du fick av Remeron. Det brukar annars vara det enda preparat jag föreslår om inget annat medicinfritt upplägg fungerar. Antidepressiva medel fungerar oftast inte (utom i kombination av stark placebo), men just Remeron råkar fungera pga den vanliga biverkningen att man snabbt somnar av den – och om sömnbrist är en delförklaring till depressionen så blir det en förbättring. Skulle snarare klassa det som ett sömnmedel mer än ett antidepressivt medel (men när den kroppen vant sig och man inte längre blir sömnig av den, finns det ingen större anledning att ta den). Gissningsvis fick du den för att man inte bör använda de vanliga SSRI för bipolära.
Men som sagt, mikrodosering av litium tycker jag verkar intressant. Du kanske redan testat det och kan stilla min nyfikenhet kring denna utsöndringsform av ämnet.
# 9 Johan
Tyvärr har jag ovanpå en del smärtsamma barndomsupplevelser via en extremt dålig behandling (övergrepp) av en psykiatriker (2003-4) fått PTSD som senare ledde till flera självmordsförsök. När samma person dumpande mig uppstod en så kraftig ångest att jag under flera dygn bokstavligen klättrade på väggarna, föll ur sängen och krälade runt på golvet.
I efterhand har jag minnesbilden av att det var precis som när riktigt tunga missbrukare inte får sina injektioner och drabbas av extrem abstinens och ångest. Det värsta jag varit med om förstås (psykiatrikern gjorde i samband med en gruppterapi och trots mitt nekande (utan att jag då förstod det) en hypnosliknade behandling. Det skulle visa sig förödande för min hälsa och starten på en mycket negativ personförändrings-resa.
Jag kom senare att bli utsatt för några mycket dåliga preparat (läkare som vet bäst) men jag tvingades före det av familjen uppsöka lokal vårdgivare där Remeron insattes i större och större dos till max. Jag hade ju inte kunnat sova under ett par veckor pga av den extrema ångesten. Remeron intogs till natten som du säger. Verkade på några minuter i magen. Utan den hade jag definitivt tagit mitt liv. Låg till sängs i stort sett ytterligare 1 år med maxdos men samtidigt med en mycket kraftig klinisk depression (delvis i lättande mindre vågfaser mano som jag blev/var) som dessvärre ledde till flera självmordsförsök. Sängliggandet medförde också ryggskott som fortplantats till kroniska ryggproblem pga spändhet och dålig syretransport, dvs nervrelaterat i mjukdelarna.
Blev också ”chockskadad” av hur vården/läkare mörkade sanningen kring deras behandling av mig! Den ”mystiske” psykiatrikern som förstört mitt liv/hälsa visste ingen vem det var eller hade journalinfo att tillgå (behandlades av denna försäkringsanslutna läkare i 9 månader). Senare efter frivillig intagning efter misslyckat självmordsförsök gav man mig t.o.m läkemedel mot förföljelsemani (inga av mig uttalade sådana saker). Däremot gjorde man psykiatriska tester som man lovade dialog kring men icke. Tester som det senare visade sig att man inte journalfört. Knappast hälsobringande att i djupaste personlig kris bli behandlad så illa av ansvarig läkare et al. Min månadslånga tillvaro på den öppna psyk-mottagningen upplevdes som en mindre parallell till filmen Gökboet!
När jag första gången fick fel på den ej självkontrollerade slutmuskel/tömnings-motoriken i ändtarmen år 2005 så handlade det om att jag på inrådan av familjen besökt en privat psykologisk terapeut. Det visade sig efter några behandlingar att denne hade en del läror som påminde om den ”mystiske” psykiatrikern och min ångestnivå ökade dramatiskt och oväntat. Tarmfunktionen eller nervmotoriken måste ha ett samband med min ångest. Framförallt den ångest som sitter i magen (haft även över bröstet förstås). Nu när jag i vårvintras fick samma problem (2:a gången i mitt liv) efter att ånyo drabbats av självmordsplaner efter vissa händelser i slutet av året och särskilt 1 januari (utan mitt livsnödvändiga magnesium) så tycker ivf jag att sambandet finns där. När jag hittade rätt typ av magnesium för snart ett par år sedan fick jag ner kanske 80% av min kroniska ångest och kunde börja sova igenom en hel natt! Att jag upphörde med Mg förra hösten hade bara delvis psykiatriska orsaker. Även vetenskapliga faktiskt. ”Ofarliga” vitaminer@mineraler använder jag i syfte att förstå mig själv helt enkelt. Mina tidigare farhågor om mina magproblem kanske grundlades redan som barn (mobbing och ständiga magknip)?
Så Remeron har i sig knappast en negativ direkt inverkan på tarmfunktionen som du också skrev ovan.
# 9 , 10 Johan
Vad jag ville säga med f.g ”gastkramande” kommentar handlar om min begynnande insikt om att ångest&depression kan ha mycket större korrelation och ömsesidig påverkan med mage&tarm än skolmedicinen velat tillstå! Vad är det för symptom man behandlar? Ofta får man höra att ångest inte är farligt från läkare och psykologer etc. Vad grundar de det på? Min erfarenhet av ångest-läkemedel är att de är fulla av biverkningar. De kan förstås vara akut behjälpliga, utan tvekan i allvarliga fall. Men när jag i mer fungerande situationer inte stod ut med min dagliga ångest så gav samma läkemedel helt andra reaktioner än när jag var ”dödssjuk” så att säga. Jag kunde somna på kvällen men blev som en zombie på dagarna förvisso med lägre ångest men ist sämre allmänfunktionalitet. Jag slutade med dem fort efter att dos-ändring inte fungerat.
Nu finns det förstås stora individuella skillnader men läkarnas stora problem är att det saknas enkla biomarkörer inom psykiatrin. Nu när kunskapen om mikrobiomet ökat enormt de sista 10 åren antar jag att skolmedicinen måste börja anamma icke-patenterbara åtgärder i större utsträckning. Kommer det att ske? Förmodligen inte vilket pågående Corona-politik visar. Tvärtom alltså! Sverige var en gång under den myrdalska epoken ändå intensivt intresserade av ett välfungerande samhälle i alla aspekter. Nu känns det som denna ingengörs-konst används emot medborgarna istället!
Personligen anser jag utvecklingen här hemma beror på kampen om väljarna kring mitten. De maktpolitiska förutsättningarna är sedan länge så svaga att politiken förlorat långsiktighet och med det mindre och mindre politiskt stöd och förtroende. Analysen och media handlar bara om maktspel istället för politiskt innehåll.
Så hur förbättrar man tillfälligt balansen av neuro-transmittorer? Sedan jag pga utmattning, några mindre varningar från ovan (små kollapser) och ett par mindre panikattacker i det offentliga vardagslivet kom snart efter vissa psykologiska åtgärder (för att uttrycka mig försiktigt) den stora jätte-panikattacken. Varför? Livet kom ifatt och jag fick tid att samla lite kraft till allt som jag dittills inte hunnit med. Jag ska inte mer beskriva attacken mer än att den var grunden till mitt besök hos den mystiske psykiatrikern. Jag var elektrifierad och i fysisk/mental chock (kropp och huvud) och kunde under minst ett år inte samla tankarna och föra intellektuellt/logiska resonemang i huvudet. En slags blockering av tankeförmågan helt enkelt och bristfällig kontaktkänsla med kroppens alla lemmar. Allt var bara en formlös stickande avdomnad klump varje minut, dag och månad. Återkomsten av normala kroppskänslor gick oerhört långsamt. Man kan bara i efterhand spekulera i hur många hjärnceller som brändes upp på de evighetslånga kanske 5-10 min som attacken varade. Som man brukar säga, ”jag var säker på att nu dör jag!”. Innan denna händelse visste jag inget om panikattacker trots de mindre varianterna med panik pga syrebrist.
För att undvika nya panikattacker (som ibland plötsligt kunde förannonseras) drog jag varje gång snabbt på mig löparskorna och undkom då alltid negativa utfall. Depression gjorde dock att skorna blev stående långa perioder men då slapp jag ivf paniken. Istället några intensiva perioder av apati och ”självsvält”. Numera har jag läst om forskning som visar att näringsobalanser huvudsakligen är de faktorer som skapar t.ex en panikattack. Så varför inte vanlig ångest också?
Förmodligen är bristen på forskning en fråga som styrs av finansiering och därmed vilka som styr? När man numera då och då läser följande tidningsartikel så undrar man varför jag som vanlig idrottsman länge vetat mer än skolmedicinen hur fysisk träning förbättrar metabolism och därmed mental hälsa? Dvs inte bara ifråga om endorfin-kickar. Vinterns totala Corona-stopp för kommunal rehab bidrog starkt till mina återkommande psykiska problem på nyåret.
Min psykiska ohälsa har skapat näringsbrister men redan före det tror jag att min magmiljö var delansvarig tillsammans med olika former av stress. Mögel + ev felaktigt behandlad magkatarr el dyl har bidragit till Candida-överväxt och ständig diarre sannolikt. Magproblemen har som jag nu kunnat konstatera givit inte bara dålig andedräkt utan också stora tandproblem med tandlossning och tandfickor trots ok och nu bra kost. Blev en uppenbar reaktion i våras redan före tandoperationen. Tandhälsan ( inkl läckande kvicksilver amalgam) svänger också beroende på särskilt magnesium-intag men det räckte inte till när jag fick en riktig stor s.k Candida ”die-off”. Problemen före LCHF är numera upp till det dubbla! Lägg till plötslig gikt och återkommande oxalat-dumpningar med allehanda förenade symptom. För att nämna några kroppsreaktioner 🙂 Men jag slipper ivf hittills stenar (ser till att få lite extra kalcium och kalium med mitt Mg för undvika eller reducera inlagring och förflyttning av kristallerna i lemmarna) men de vassa kristallerna känns när de skapar kortare smärtimpulser runt om i blodbanorna.
Har just nu en mindre pågående oxalat-dumpning (urinen skummar upp ordentligt). Kan delvis ha varit därför som jag känt mig svag och hängig på sistone. Fast huvudvärken har inte varit så kraftig som vid den första och andra dumpningen sedan augusti. Ett gott tecken?
Ditt råd om att prova ändra inriktning på träningen ifråga om intensivitet och längd ska tas under beaktande. Nu när kylan är i antågande ska jag vända mig till kommunal rehab igen. Vad som händer om de Corona-stänger igen törs jag inte tänka på.
Mycket intressant om Litium, tack! Fick aldrig testa (byta) vanligt litium pga ADHDn och några andra orsaker. Hade Lamotrigin med bra effekt i något år men depression m.m förstärktes.
Här är den glömda tidningsartikeln om träning mot ångest!
En icke-länk juridiskt sett ; ……..se/sverige/svensk-studie-traning-lindrar-langvarig-angest-patagligt-forbattrade/
De nya länk-reglerna i EU är ett resultat av påtryckningar från MSM och berör inte mig personligen här utan mitt val är till främst till förmån för blogg-ägaren (Annika mao) och dennes ansvar (tror jag).
Apropå forskningen om träning och ångest/depression ovan. Man skriver mycket riktigt (2021!) om hur träning kan reducera ångest och att ångest betydligt mer än depression är förenat med kroppslig smärta.
I det generella fallet är det nog riktigt men jag tror att man här utelämnat kliniska fall av depression. Skalan är nog rätt stor skulle jag tro.
Vi pratar för lite om depression samtidigt som man vet att klinisk depression är huvudorsak till självmord. Mina självmordsförsök var i grunden orsakade av en lång tids smärta i både kropp och huvud men framförallt i huvud. Man står till slut inte ut och det hade i mitt fall inget med skam och skuld att göra, som de flesta trott, utan snarare tystnaden hos närstående inkl vårdens oerhört intransparanta agerande. Det fanns outtalade men för mig kända anklagelser i bakgrunden. Man kan fråga sig vad som är värst? Närståendes svek eller sjukvårdens?
#11 christer
Det är jobbigt med så långa kommentarer i min mobiltelefon.
Försök att vara mer kortfattad.
Arvid:
Håller med I stora drag. Jag själv tenderar att helt undvika långa kommentarer och inte enbart på mobilen utan på skärm överhuvudtaget. Det blir helt enkelt för jobbigt att läsa.
Samtidigt förstår jag att det ibland kan vara svårt att få fram sitt budskap på några få meningar. Svårt problem men det är nog bra att försöka vara kortfattad för att bli läst på nätet.
#9 Johan
Betr min utmattning pga ev oxalatdumpning. Har nyligen haft en intensiv dumpning sedan föreg kommentar här. Efter ett mindre uppehåll med träning återupptog jag lite försiktig löpning och styrketräning igen. Till min förvåning hade jag förnyad kraft och ingen huvudvärk men mest sensationellt var att återkommande ”artros-liknande” smärta i mina båda knän sedan augusti nu var helt borta. Alltså ej artros utan sannolikt har urinsyra-kristallerna från oxalater upphört.