Zoë Harcombe har denna vecka skrivit om en epidemiologisk studie i Australien, som behandlat associationen mellan kostfaktorer och hälsoutfall hos medelålders kvinnor.
Det visade sig att den grupp som åt mellerst av kolhydrater var friskats. De som åt mycket av mättat fett var inte sjukare än de andra.
Studien lider av de vanliga felkällorna i epidemiologiska studier. Oklara samband om vad som är orsak och verkan. Det fanns ganska stor medvetenhet om kolhydraters ev farlighet under dessa år. Det kan hända att den grupp som åt minst av kolhydrater, också var mest överviktiga och rökte avsevärt mera. De fick mera av hjärtsjukdom. Kanske åt de mindre kolhydrater, och rökte mera, för att minska i vikt.
Sen vet inte jag vad de har tagit med i gruppen mättat fett. Kanske har de tagit med margariner där? Vilka kolhydrater har de räknat med? Socker och/eller stärkelse? Det skulle ha varit intressant att se en uppdelning av dessa.
Jag tror att för att få en bra studie i detta ämne bör man utvärdera LCHF/LCHP i förhållande till HCLF, för personer som är medvetna om vad de stoppar i sig?
Tills dess får vi fortsätta att lyssna till berättelser om hur det går för olika personer med olika koster, och prova oss fram själva till vad som passar oss bäst.
Något som ändå var intressant i denna studie var att de som åt mest mättat fett inte blev sjukare än de som åt mindre av mättat fett.
OT: Ursäkta en till synes dum fråga……
men jag lyckas inte få fram äldre blogginlägg trots att jag följer: ”klicka här”!
Kan det bero på att min webbläsare är ”för gammal”, dvs att Din blogg-mjukvara inte tar alla kommandon etc?
Efter att ha följt LCHF-debatten och andra kostrådsfilosofier i ca 20 år nu, eller sedan du Annika lanserade begreppet, har jag kommit fram till min personliga ståndpunkt. Från början ansåg jag att LCHF var det absolut mest optimala, och det anser jag fortfarande för diverse hälsoproblem – främst diabetes.
I allmänhet dock, är min åsikt att om man är metabolt oskadd, är det inga problem att äta normalt mycket kolhydrater. Det viktigaste är att äta så få måltider om dagen som möjligt. Äter man normal mängd mat så är t ex potatis ett jättebra livsmedel. Det är snabba kolhydrater, men om man står sig på det och bara stoppar föda i munnen 2 ggr om dagen så är det ingen fara. Den faktor som kan ställa en hel jämförelse mellan kostgrupper i ett test som den australienska på ända, är hur många matintag per dag respektive grupp hade i snitt. Den enskilt viktigaste faktorn enligt mig är, hur många timmar per dag du kan ligga på en lägstanivå av insulin i blodet (gäller inte typ 1 diabetes rakt av dock). Det är denna tid som blodkärlen befinner sig i ett läge att kunna reparera eventuella skador av de kortvariga och få blodsockerstegringarna man får om man slarvar lite med kostens sammansättning, men är lång tid i ett slags fasteläge.
Att varje dag ha en ”semifasta” förlåter många kolhydratsynder, och det är då viktigare att se till att man får i sig de mikronutrienter man behöver. Jag kör på en liten simpel frukost och ett ordentligt huvudmål. Vänjer man kroppen med detta så får man inga svåra hungerkänslor fast man går utan mat i kanske 18 timmar/dygn (inkl. sömn).
Så även om man äter relativt strikt LCHF, men äter några mellanmål med t ex ett kokt ägg, så bryter man hela tiden denna fasta och får ett litet insulinpåslag, varpå städning av blodkärlen pausas. Och märk väl att jag pratar hellre om insulin än blodsocker, för det är inte exakt två sidor av samma mynt.
Alltså, jag föreslår att antal födointag, stora som små, är en faktor som kan röra till det i den aktuella studien och många andra studier. Ska tillägga att jag inte kollat genom studien, det kan ju hända att de verkligen var noga att alla åt lika ofta och samma tidpunkter, men det gissar jag att de inte gjorde.
Då insulinvärden är lite knöligare att mäta, så kvarstår dock HbA1c som den främsta hälsomarkören för kärlhälsa och är lika intressant för metabolt friska att ha så lågt som möjligt av.
Har liksom Du följt kostråd i 20 års tid ofta väldigt förvirrad av vad som är rätt eller fel.
Det som Du nu säger låter väldigt intressant, hoppas att Annika väljer att kommentera.
Tack för ditt perspektiv Johan. Du kanske rekommenderar oss med div metabola problem att skaffa en blodsockermätare för att testa fortlöpande!? Är utgångspunkten att man kan ha normalt faste-blodsocker men insulin-problem.
Med 18 tim fasta med utgångspunkt från frukost innebär att du äter ditt huvudmål runt kl 13-14 varje dag typ?
Man hör ofta från hälsofolk att man bör hålla sitt födointag inom ett 8-tim spann.
Är inte det största problemet idag att människor äter ständigt? Inkl för mycket processad mat och veg oljor.
Varje gång man ser tv-bilder på människor från tidigt 70-tal slås jag över hur lite fetma man ser. Folk var generellt slanka medan kolhydrater var en stor del av näringsintaget. Lägg till stress som faktor. Enorm skillnad idag.
Det svenska fikat på f.m och e.m är välkänt internationellt numera. Viktigt socialt kitt. Men alltid utan tillbehör. På det sena 80-talet blev man van med (finansbranschen t.ex) att fredag var xtra med kaffelängd etc. Idag är det väl inte ovanligt med tillbehör vid nästan varje fika, åtminstone på e.m! Eller vad säger ni?
2 Johan Larsson
Jag tror att det ligger mycket i vad du säger. Men ett problem är den sociala faktorn. Går det bra för en före detta matmissbrukare att avstå middagsmålet, om man har ätit frukost och lunch? I så fall kan det vara lättare att avstå frukosten. Men problemet för mig är att jag uppskattar frukosten mycket. Jag försökte en tid att avstå frukost, men föll för att jag tyckte att det var tråkigt. Det lättaste för mig är att äta frukost, lunch och middag, med LCHF-stuk. Min hälsa har förbättrats drastiskt sedan jag övergick till LCHF.
Men var och en måste prova sig fram till vilken modell som passar den bäst.
4 Christer Kamb
Jag tror att det största problemet i folkkosten är stort intag av socker, därnäst vetemjöl.
Om friska personer skulle dra ner på socker och vetemjöl, skulle risken för metabol sjukdom minska avsevärt.
7
Håller med Annika men frekvensen är just en del av detta. En del äter i volym och andra både volym och ofta. Men att äta lite socker och vetemjöl ofta är nog så allvarligt tror jag. Här finns säkert oxå (epi-) genetiska riskfaktorer inblandade.
Det bästa ätbeteendet för en individ måste alltid vara en kompromiss, för man ska ju inte må psykiskt dåligt för att kunna följa en teoretiskt optimal fysiologisk strategi. Då kan ju det psykiska slå tillbaks även på det fysiska. Det finns extremer som äter endast en gång per dygn. Jag har provat, det funkar inte för mig för att det blir ett för abrupt ”påslag” för magen att på fastande mage trycka hela dagsbehovet i ett enda mål. Därför behöver jag en liten frukost också för att magen skall vara bekväm med ett större mål några timmar senare. Man kan jämföra det med regelrätt långfasta, där man ju absolut bör bryta fastan med en mjukstart.
Så det jag menar är inte att skapa en ny trendtiet att äta just en liten frukost, ordentlig middag och resten fasta. Jag tar snarare sikte på att alla borde fundera hur länge de går utan att ta en endaste kalori mellan huvudmålen. 3 mål om dagen klarar de flesta och det kommer man långt på om man inte fikar eller småäter däremellan. Ju fler mål, desto nogrannare också att hålla ned kolhydraterna. Jag påstår att om man bara äter två gånger om dagen, så kan man äta lite mer socker och mjöl för att, ja det blir en tuffare belastning på kroppen momentant, men samtidigt fler timmar att repa sig från det skadliga sockret. Vidare så kommer kroppen lagra in mer fett under några timmar, men det kommer plockas av inlagrat fett under den matfria tiden.
Problemet är att många påstår att de äter si eller så många gånger per dag och, medvetet eller omedvetet, räknar bort att de tar en ruta choklad, en glass, kaffe med mjölk eller vad det må vara mellan. Man bör även tänka att om man tillagar en middag som tar tid att göra, och man provsmakar under tillagningen, så har man redan satt igång måltiden och kroppen är inte längre i fasteläge.
Det är fastan som är den viktiga komponenten. Vi har nog alla sett åtminstone vad Jason Fung brukar framhålla med fasta. Det finns positiva processer vi inte kan komma åt efter endast en dags fasta, men vi kanske oftast inte behöver det heller. Om man äter strikt 3 ggr om dagen, så blir det skapligt många timmar där kroppen får ha lågt b.s och lågt insulin. Timmar då glykokalyxen i blodkärlen kan återhämta sig. Denna glykokalyx är något jag nyligen fått upp ögonen för, tack vare Lars Berm.
Har inte satt mig in i det på ett djupare plan, men det är dessa pyttiga flimmerhår i blodkärlen som av flera anledningar gör dem viktiga att vårda. Faktum är att jag inte tagit så mycket del av kostdebatten de senaste 10 åren. Följde dagligen Annika och senare även Kostdoktorn. Jag lämnade inte LCHF-tänket, men gled över till att fastetänket är ett viktigt komplement. Eftersom jag alltid kunnat äta ”normalkost” utan energidippar långt efter måltiderna, så kände jag att jag som individ kan kombinera fastalogik och LCHF-logik med ”kolhydratsfusk”. Rent fysiologiskt kan alla utan svåra metabola problem göra det också. Men gener och vanor från barndom spelar så klart in. Under hela min uppväxt åt vi kvällsmat klockan 17, och sedan åt vi inget mer förrän frukost kl 07 – dvs snudd på korttidsfasta varje vardag. Trots det tyckte jag det var konstigt att när vi var hos mormor och morfar, så åt de lunch/middag så sent. Kl 15 istället för kl 12. De åt nästan ingenting efter det. De åt alltid potatisrätter till middag, och blev tillsammans 200 år.
Jag tror jag har mer att föreslå till era barn/barnbarn, för det är där det går att göra mest. Det vet ju livsmedelsindustrin om också, och genom dietister som inte fattar att de är hjärntvättade av lobbyister skapar de framtida ”matknarkare”. Kanske Rössner och Marcus är korrupta, men vanliga dietister tror jag oftast vill väl, men de är så felutbildade. Det här vanliga bantningsmantrat att äta många små mål om dagen är katastrofalt fel. Inte bara skadar det kroppen, utan det förhindrar kroppens finurliga system att själv moderera glykogendepåerna för att ha energi tillgänglig hela dagen. Det de föreslår är att moderera blodsockret manuellt genom kakhålet isället för det medfödda automatiska hormonsystem vi har. Barn som växer, behöver inte en massa mellisar. Kanske ett mellanmål utöver 3 huvudmål, men får de i sig tillräckligt totalt, så finns det inget positivt med en massa fruktstunder och fikan med mera. Hur vanligt är det inte numera att avbryta barn mitt i roligt lekande för att det är fikadags? Ju mera barn tänker på hungerkänslor, desto svårare får de att stå ut med att vara hungriga som vuxna, och då får de kämpa hela sitt liv för att stå emot hungern i sin övervikt. Lär dem tidigt att äta få ordentliga måltider, men inget däremellan. Men även om man är vuxen och redan utvecklat ett matberoende, så kan man sannolikt utesluta alla mellan-snacks utan större mentalt lidande och därigenom få bättre kontroll på sina hungermekanismer med tiden. Ingen vuxen bör dock äta fler än 3 måltider anser jag.
Johan Larsson
Hungerskänslor och ständigt ätbehov beror på mineralbrister. Diabetes liksom de flesta metabola feltillstånd har samma osak. Skälet är att våra jordbruksjordar har utarmats på mineraler och spårämnen. Dessa tillsammans med vissa vitaminer är helt essentiella för dels kroppens produktion av enzymer och hormoner, dels epigenetiska bestämningar för vårt DNA. Det är också av den senare orsaken som många medfödda problem uppstår allt från Downs Syndrom, CP till medfödd diabetes. Det är visserligen bra att äta mer fett än kolhydrater, eftersom ’överskott’ av kolhydrater har en dränerande effekt på en del viktiga mineraler. Men det väsentliga är också att förstå att genom att byta ut kolhydrater mot fett inte ökar kroppens tillskott av mineraler. Med rätt intag av alla näringsämnen, mineraler, vitaminer, essentiella aminosyror och dito fettsyror behöver man inte iaktta någon speciell diet. Dock är socker, gluten, transfetter, nitratbemängd ’mat’ ingen riktig föda och något som vårt metabola system ej klarar.
Jag tror som tillägg till Johans utmärkta kommentar ovan att kroppen mår mycket bra av regelbundenhet. Så var det under min uppväxt med hemmaarbetande mor och skolmåltider. Också i yrkeslivet och när mor bibehöll våra matvanor efter hennes förvärvsåterinträde. Samma måltidstider. Senare infördes s.k flexibel arbetstid på arbetsmarknaden vilket för en del innebar även förskjutning av måltider. Idag med alltmer hemmaarbetande bland framförallt lite högre tjänstemän är risken hög att närheten till köket etablerar småätande och varierande tider för huvudmåltider. Måltiden som socialt kitt är kanske också på väg att ännu mer eroderas?
Den stora förändringen kom med reklam-tv (senare via internet på 90-talet). Idag är vi fullständigt överhopade med indoktrinerad ”masspsykos” kring konsumtion av njutningsaktiviteter. Vi ska alltså inte ha dåligt samvete utan istället inse att vi är värda en ständig belöning. Både sjukvård och livsmedels- resp läkemedelsverk är väl medvetna om dessa negativa konsekvenser men nöjer sig med att bara ligga kvar med sina ”snusförnuftiga rekommendationer”.
Själv är jag så gammal att jag minns att godis fick man leta efter i särskilda privata kiosker. Senare etablerades de ”halvstatliga” pressbyråerna där godis så småningom blev en större del av sortimentet efter tidningar. Godis fanns inte i livsmedelsaffärerna i någon större utsträckning. De tillkom senare till de särskilda tidningsstånden utanför utgångskassorna. Sen flyttade godishyllor in i huvudbutiken för att snart placeras nära kassorna där köerna fanns. Därefter skapade entreprenörer smågodis, dvs lösviktskarameller (jmf förr i tiden). Karamellkungen var en av de första och de gjorde succé. I Sverige är vi unika. Inget land äter så mycket smågodis och senare chips per capita som Sverige (vi är förstås också i en helt egen klass i världen när det gäller skolprivatisering f.ö.). Undrar varför jag inte såg detta utbudsfenomen i Tyskland där jag bodde ett antal år!
Finns det en allmän hälsomoral eller kanske en hälsokorruption? Detta med myndighetsrollen är intressant i ett utvecklingsperspektiv. I Tyskland som alltid sett sig som konsumtions-konservativt land etablerades efter finanskrisen 2008- ett tillstånd då folk påverkades att tänka i helt nya banor. Mer Privatkonsumtion behövs för tillväxten. Bakom detta låg ett genombrott av nyliberalism i den sedan Weimar-inflationens skadeverkningar rådande filosofi att ej (över)konsumera på kredit. Hela det tyska banksystemet anammade den anglosaxiska bank-konsumtionsmodellen vilket slutade i en kreditkollaps 2008- . Delar av det tyska banksystemet har fortfarande inte hämtat sig (t.ex den gamla nazist-banken Deutsche Bank som numera tillhör de största i världen efter att under 50 år varit en liten marginalbank kopplad till näringslivet).
Halloween är en uramerikansk företeelse som står för dörren. Hur kunde den etableras hos oss?
Naturligtvis genom lobbying och marknadsföring. Men det är ändå svårt att fatta…….men avgörandet för framgången måste ha varit 2 saker (tänker jag).
1. Påskfirandet med påskägg och seden bland utklädda barn att gå runt ”och få godis”(nymodigt tillägg) var på utdöende och kunde lättare ersättas av HW via främst reklam-tv kanalernas påverkan.
2. Godis- och skrämselbegäret fanns redan etablerat sedan lång tid.
@ 9 Johan Larsson
I mina ögon är det inte extremt alls att äta en gång per dag
Snart uppe i 1000 dagar med OMAD
Gäller bara att lära sig äta rätt mat så fungerar det alldeles ypperligt
Och göra slut med alla gamla dåliga vanor och snuttefiltar
Det är precis så som forskningen också visar: att man får lägre/bra blodsocker av antingen att äta högfettkost med lågt i kolhydrater, eller lågfettkost med mer kolhydrater. (Dock kan högfettkosten höja risken för vissa andra sjukdomar).
Enda skillnaden dem emellan gällande just blodsockret osv är att lågfettkosten på sikt minskar insulinresistensen, och högfettkosten inte gör det.
Den nedsatta glukostoleransen blir successivt högre när fettet i muskelcellerna successivt minskar.
I början kan kanske blodsockret bli högre, eller iaf inte lägre än det man brukar ha, eftersom fettet i muskelcellerna ju ska ta vägen nånstans när det lämnar muskelcellerna. Så kan då bli mer fett i blodet en tid. Men med tiden tar sig sockret fram i blodet snabbare och snabbare (när det finns mindre och mindre fett där) samtidigt som insulinkänsligheten ökar tack vare att fettet lämnar muskelcellerna och insulinet kan släppa in sockret i muskelcellerna igen.
Jag kan tänka mig att det var bra att du testade helt utan fett också en tid, kanske fick kroppen lite mer chans att få bort mer fett ur blodet då. Teoretiskt.
Jag har också testat LCHF, i 3 år. Även lågfettkost med högt i kolhydrater. Men jag har dock aldrig haft insulinresistens (fast har nog aldrig kollat det hos vården iofs).
Jag fick inte med att ovan inlägg är vad vården och forskningen nu lär ut, detta är ett inlägg i en FB-grupp där författaren starkt motsätter sig LCHF pga av mättat fett leder till insulinrestistens på lång sikt, vad säger ni om det?
14,15 Birgitta Widing
Jag håller inte med om nästan något i din kommentar (utom att lågkolhydratkost ger lägre blodsocker). Vet du vad dessa uppfattningar baseras på för vetenskap, eller vem som kan svara på den frågan?