Ann Fernholm har skrivit ett Öppet brev till Annica Sohlström på Livsmedelsverket: Vart tar allt godis som säljs vägen?
I Livsmedelsverkets enkätundersökningar om vad folk i Sverige äter: Riksmaten, uppges att människor äter i snitt 4,4 kg godis per år. Men det säljs minst 15 kg per person och år.
Vart tar överskottet vägen? Finns det ett svart hål där allt godis dumpas?
Livsmedelsverket uppger att det sämsta för folkhälsan är ”för lite fullkorn och för mycket salt och rött kött”. ”För mycket socker” kommer långt ner på Livsmedelsverkets lista, om det kommer med alls.
Luvsmedelbolaget där jag jobbade har/hade socker tom i majs som säljs i tetrapack. Mycket dolt socker i frukostprodukter och annat, så jag gick upp i vikt 15 kg under de 3 år jag jobbade där. Alla värden som anges i förpackningarna är sk. beräknade värden och kontrolleras ytterst sällan mot verkligheten. Därför vet inte konsumenten 100 % säkert om dessa värden stämmer med verkligheten.
Intressant iakttagelse. Men jag som bor i Skåne och ser vilka arealer sockerbetor som odlas. Kan det verkligen räcka med 14,4 kg socker per person? Hade varit intressant att veta hur mycket sockerbetor som odlas och som sedan raffineras ner till rent socker. Därtill pratar man med en odlare så är de ganska förtegna om arealerna.
Michael
Ja livsmedelsverket förnekar sig inte, även i detta.
Att sakligt söka evidenser om just i detta om ”fullkorn, salt och rött kött”. Livsmedelsverkets huvuduppgift är att verka som megafoner åt just industriproduktionen. Med riktigt stora och tjocka foliehattar sprider de lögner och alla skattebetalare betalar för deras inkompetenta och direkt hälsofarliga ”råd”. Miljön verkar inte heller den ligga i livsmedelsverkets intresse.
Ja sockret har många vägar. Inte minst för produktion av alkoholen. Tillägg i samtliga processade charkuterier. Läkemedel med lite socker i botten. Ja listan är oändlig tyvärr. Så länge vi får dras med statliga inkompetenta ”värk” som inte sköter sina uppgifter. Så länge kommer bröd och övriga producenter av mat/dryck som mer än gärna ljuger om vad som är hälsosamt och ohälsosamt lura folket utan att skämmas. De har ju livsmedelsverkets och socialstyrelsens ”välsignelser” och ”pseudovetenskapliga” studier (frågeformulär) till en mängd människor som är förprogrammerade att gynna de som står för kostnader. Undrar om Ann Fernholm får något svar, vilket jag hoppas.
Ständigt detta Livsmedelsverk. Kan inte göra något riktigt och ordentligt. Plussa på allt socker som finns i maten, glassen, kaffebrödet m.m. och i all den läsk folk bälgar i sig. Skulle tro att den genomsnittliga sockerkonsumtionen per capita och år då skulle bli av storleksordningen 50 kg.
Kan vi inte istället för anklagelser om det ena eller det andra, sanna eller inte, sluta med pajkastningen och verkligen försöka kartlägga vår verkliga sockerkonsumtion? För en insatt måste det gå att räkna ut hur mycket socker vi egentligen konsumerar. Dags att kanske sätta Dokument Granskning på uppdraget?
Jag tittade på listan över faktorer som anses påverka möjligheten att hålla sig frisk. Jag prickade väl med nöd och näppe in högst 5 av de 15 punkterna. Och ändå är jag en 62-årig tant som aldrig varit sjukskriven och som inte tar några mediciner, som varit milt förkyld 3 gånger sedan sommaren 2013. Jag är antagligen undantaget som bekräftar regeln
Jag kanske inte behöver säga att jag äter LCHF sedan 10,5 år tillbaka (och slutade äta godis för 15 år sedan).
SLV förefaller vara ett av det mest korrupta statliga verken. Så det borde undersökas ordentligt. Men vi minns hur det gick när tre riksrevisorer slog fast att läkemedelsindustrin har för stort inflyttande i samhället. Vad hände ? De tre fick sparken. Så de hade mer rätt än vad de förstod.
Så en sådan undersökning måste vara helt oberoende. Så inte undersökarna kan få sparken.
Men svårt att inte glädjas åt att voffaren Amina Manzoor slutat på DN. Men jag vet inte om man vågar hoppas på oberoende journalister på DN om folkhälsofrågor.
Så länge Djupa Staten styr så blir det ingen ändring – så är det bara.
Socker, socker, socker överallt! Fick nyligen höra från skolköket från en stor Stockholmsskola hur svårt det är att få mellanmål till barnen utan socker. Storköksleverantören har endast 1 brödsort som klassas som sockerfri men även det brödet innehåller sirap. Naturyoghurt kostar 10 kr mera än sockrade och därför har inte skolan råd att köpa den. Helt vansinnigt! Det är omöjligt att tillverkningen av naturyoghurt är dyrare än frukt/bäryoghurt. Trots föräldrarnas och personalens önskan finns det inte helt sockerfria allternativ hos matleverantörer i Stockholm. Fazer och andra bageriernas sockerfria bröd tas inte i sortimentet eller är jättedyra.
Är detta ett sätt att vänja barnen att bli sockerberoende eller vad är det som händer?