Grattis Lars Bern!
Dela detta:
- Klicka för att dela på Twitter (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att dela på Facebook (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att dela via LinkedIn (Öppnas i ett nytt fönster)
- Mer
- Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att dela på Tumblr (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att dela till Pinterest (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att dela på Reddit (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att dela på Pocket (Öppnas i ett nytt fönster)
Och detta fastän den ännu inte anmälts av någon allmänt spritt organ.
https://www.bokrecension.se/9188729141
Nåja. det är femhundra sidor, tar väl lite tid. En som borde läsa boken med intresse är Maj-Lis Hellenius, som kriitiseras på sju olika ställen, som dels ”professor”, dels ”lobbyist” för medicinindustrin. Hur kan det vara möjligt?
Det mest angelägna avsnittet är sid. 270-300, som handlar om hur cancerforskningen bygger på en felaktig hypotes, vilket lett till enorma kostnader och förödande behandlingsmetoder. Som alternativ nämns Otto Warburgs insikter om cellernas energomsätttning och sockerberoende,
”…vilket leder fram till denn triviala slusatsen att den primära och omedelbara slutsatsen borde vara att sätta patienten på strikt ketogen diet… Att sjukvården inte börjar behandlingen med att sätta cellerna på ketogen svältkost är en stor gåta… Man behöver bara studera sjukhusmaten för att se att man faktiskt gör precis tvärtom mot vad som borde vara självklart.”
Och när en patient inser detta och klargör det, så möts han av ”en dryg översittarattiityd mot de få som ägmar sig åt de alternativa kurer naturen erbjuder.”
Det är alltså en värdefull bok – synd att den skall bara så tjock och otymplig. Ett koncentrat på trettio sidor borde skapas och delas ut gratis till var och en som har besvär med cancer, diabetes eller hopplös övervikt.
Lars Berns bok har blivit ”tjock och otymplig” eftersom den är en kompott av fyra teman:
1. Kritik av den officiella synen på metabola sjukdomar och den falska forskning som den bygger på.
2. Beskrivning av de tragiska folkhälsoeffekter som det har medfört.
3. Kritik av att press och TV ensidigt återger denna syn utan att beskriva eller ens nämna alternativ och inte framför kopplingen mellan 1 och 2.
4. Presentation av alternativ och praktiska anvisningar som dessa borde leda till.
Allt framställt som ett sätt som läsare kan finna tjatigt, kanske för att det tidigare framlagts som brottstycken i en blogg, vilka blivit otillräckligt hopredigerade. Samma fakta och kommentarer återkommer på flera ställen. Detta är förståeligt, eftersom mera stringent redigering hade inneburit omfattande arbete. Men det trubbar ned framställningens slagkraft.
Det är därför vi ser fram emot ett koncentrat av 1, 2 och 3 för bred spridning. 4 kan förbigås, finns på andra ställen.
Kunde ju erbjudas för hämtning i apotek, sjukhuskiosker och väntrum. Eller mera trovärdigt i s.k. hälsokostbutiker?
2 Piltson. ” …besvär med cancer, diabetes eller hopplös övervikt.”
Vi borde också ha nämnmt hjärtkärlsjukdomar, eftersom kolesterol och statiner nämns på arton ställen, men främst på sid. 88-92.
Piltson, Tack för en konstruktiv kritik av boken, som jag tar till mig. Att den innehåller en del upprepningar beror i mycket på att jag haft ambitionen att den till dels skall kunna användas som ett uppslagsverk, där man skall kunna läsa om olika aspekter på metabol hälsa oberoende av varandra. Och då måste jag tyvärr ibland komma tillbaka till vad jag skrivit i andra avsnitt.
Att boken därtill blivit på 500 sidor hänger samman med min ambition att täcka in hela det enorma ämnesområdet metabol hälsa och då inte bara de medicinska aspekterna utan även bakgrunden till att denna olyckliga pandemi utbrutit.
Om jag hinner kanske jag längre fram tar upp ditt förslag om en kortversion.Jag får dock många vittnesmål från läsare som läst boken från pärm till pärm.
Lars Bern: “…läsare som läst boken från pärm till pärm.“
Oh, att boken får engagerade läsare är inte att betivla, speciellt som något jämförbart inte funnits på svenska. Även Piltson stötte på så mycket nytt att läsningen aldrig svackade fastän vi intresserat oss för ämneskomplexet i tjugo år. En extra lättrörd läsargrupp torde bli personer med nyligen avlidna närstånde, som kanske skulle ha klarat sig med sådan behandling som beskrivs på sid. 291.
Men dess värde som instrument för bred opinionsbildning?
Det handlar om att folkmeningen måste styras i en viss riktning trots motstånd från tre enorma samhällsmakter: myndighetsorgan, pillertillverkare och konventionella massmedier? Och dessutom något så lömskt som Swedish Nutrition Foundation och andra “forskningsorgan“ styrda av matindustrin!
Nej, för detta ändamål fungerar den som källskrift, ett “uppslagsverk“, just det. Här behövs andra medel, spridda i andra medier.
Och eftersom det nu finns en Riksförening för Metabol Hälsa, så skulle den kunna stå för medlen och engagera lämpliga medier. Vi påminner oss att vi på apotek sett en “vägledande“ broschyr för diabetiker, utgiven av nån patientförening. Där stod inte precis vad det borde ha stått, men skriften låg där att plocka åt sig. Det var bakgrunden till förslaget härovan.
Ett sådant koncentrat måste ha en mindre personlig prägel. Men det kan knappast förvägras utläggning när det erbjuds av en formell och sakkunnig intresseorganisationi på ett område av relevans för apoteket. Föreningen borde bilda en redaktionskommitté för detta. Allt behövligt material finns redan i Lars Berns bok.
En sådan upplysningsskrift vore ett uttryck av Berns egen programförklaring i slutet av Kapitel 2:
”……enda vägen att vända dagens negativa hälsotrender är att lära människor att själva ta ansvar för sin hälsa och sitt välbefinnande… Eftersom skolmedicinen inte heller klarar av att upplysa allmänhten om de verkliga sambanden och ofta till och med lär ut felaktiga föreställningar om hur man lever ett metabolt friskt liv måste vi hitta lämpliga forum som kan förmedla verklig kunskap rörande kost, livssstil och hälsa.”
Det centrala kravet på sådan upplysning är att den inte får innehålla polemik. Så fastän allt sakmaterial kan hämtas från boken måste det ges en prägel väsensskild från denna.
Det ena förtar inte det andra.
Jag har just beställt boken och är glad för att den är såsom den beskrivs.
Vill just ha den fyllig och upplysande och som uppslagsbok, där jag kan förvänta mig fyllig upplysning vid varje gång jag slår upp.
Jag kommer att läsa den från pärm till pärm först.
Piltson, jag har förstått vad du menar och skall vid tillfälle när jag hinner försöka ta fram den skrift du efterlyser.
Lars, ta nu inte och jobba livet av dig,Vi vill att du ska finnas läääänge!
GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR.
Ja han har gjort ett storartat jobb inom många områden på senare år.
Han är värd att vara Etta!
9 Lars Bern: ”… försöka ta fram den skrift du efterlyser.”
Vi måste önska lycka till. Uppgiften är inte helt enkel – att framlägga självklarheter som inte är det utan tvärtom kan reta läsarens vanliga auktoriteter. Och att göra detta utan att vara polemisk.
Vilka självklarheter?
En står på sidan 308:
”…den triviala slutsatsen att för alla fall … borde ett självklart första behandlingssteg…”
Men det där hade vi ju redan på sidan 291:
”…den triviala slutsatsen att den primära och omedelbara åtgärden…”
Jovisst, och båda handlar om lämplig terapi. Men de gäller olika saker: den första om diabetes och den andra om cancer!
Det ger en inkörsport. Den upplysningsskrift som föresvävar oss skall inte handla om sjukdomar. Den skall handla farorna med socker och sockerbildande kolhydrater. Då kan dessa olika sjukdomstillstånd och deras behandling framföras som exempel
Det blir lite sensationellt rörande cancer, men det bör kunna lanseras utan man blir provokativ. Socker är ju redan lite ökänt i samband med diabetes.
Piltson dina sidhänvisningar är en gammal upplaga av boken.
Beställt boken även om budskapet är känt för mig. Kände för att stötta Lars på så sätt.
Snälla, säg att den kommer som e-bok!???
Denni, låt oss speciellt fästa din uppmärksamhet på vad som står om medicin som ger sig på cancerceller och friska celler utan urskiljning, s.k. ”cellgift”. Det är rutinmässig behandling av cancer, men efter att ha haft två närstående snabbt avlida efter sådan behandling har vi kommit fram till att alla bör tacka nej till sådant.
”En färsk studie visar upp att hälften av cancer-patienterna som dör dödas av cellgifterna och inte själva cancern… Nu har en studie publicerad i Lancet visat hur de kraftiga celldödande egenskaperna även ofta innebär slutet för patienten… Bekymret är att vissa patienter som dör inom 30 dagar efter kemoterapi sannolikt inte skulle ha getts terapin…” (sid. 294f)
Kort sagt: ”Att sjukvården inte börjar behandlingen med att sätta cancercellerna på svältkost … är således en stor gåta.”
Här vet vi hur man hittar svaret på gåtan. De som håller på med sånt kan tillfrågas om saken.
”Svältkost” innebär kort sagt att man spärrar ut socker och sockerbildande kolhydrater. Lätt gjort.
Piltson, jag håller inte med om att det är en gåta att inte bli informerad om vikten av att svälta ut cancern. En, kanske den största, anledningen är ju att vi har en ekonomi som bygger på konsumtion och det är ju känt sedan länge att sjukvården inte vill ha friska kunder, lika lite som en bilmekaniker vill ha underhållsfria bilar.
Dennis, absolut så, härmed Lars Bern om just detta:
”…man har inriktat sig på att hålla sjuka människor vid liv med hjälp av livstidsförskrivning av läkemedelsindustrins patenterade kemiska preparat, som mest är symptomdämpande.” (sid. 15
”…inflytande i styrelserna på många universitetssjukhus för att därifrån kunna påverka utbildningen … från bot och förebyggande av sjuklighet till att mest dölja symptom med livslång medicinering… (sid. 63)
”…läkemedelsindustrins kemiska preparat, som främst inriktats på att dölja ohälsa cch medicinera påhittade diagnoser…” (sid.72)
”Prioriteten är alltid nya livstidspiller, som industrin kan ta patent på och sälja med stora vinster. …en ganska smart affärsidé.” (sid. 98)
”Botande läkemedel ger inte bråkdelen så stora intäkter som mediciner för livslång behandling…” (sid. 194)
”…fokuserar mest på att främst dölja sjukdomssymptom med livlslång medicinering… En botad sjukling är nämilgen en förlorad kund.” (sid. 462)
Vi känner bara en annan svensk bok som ger så mångsidig belysning av ett krångligt ämneskomplex, så att samma iakttagelser naturligen återkommer i olika versioner. Det är Nya Testamentet, som hade fem författare. Låt oss hoppas att den ensamme Lars Bern kan få jämförbar spridning.
Måste det gå till på det här sättet? VARFÖR??Vad är anledningen, är det bara ren Ondska?
https://www.djurensratt.se/blogg/skakande-film-fran-belgiskt-slakteri
19 I Like Neil Young
Det är fruktansvärt, men lösningen är inte att sluta äta nyttig mat av animaliskt ursprung, utan att djuren ska behandlas väl. Man måste ha en kontrollapparat att så sker.
Att människor kan agera ondskefullt vet vi sedan förut, i krig och tortyr tex.
I Sverige finns det bättre djurskyddsregler, så köp svenskt, och ekologiskt kött.
20 Annika
Som du kanske förstått så är jag ju ingen vegetarian direkt. Tvärtom.
Men det här är så jävla onödigt! Det visar bara på ett total förakt för liv och levande varelser.
Och att det i Europa tillåts gå till så här 2018 är inte bara obegripligt. Det är sinnessjukt!
Sedan Lars Bern nu lärt oss att Warburgeffekten faktiskt stämmer, så att cancer kanske kan åtgärdas med en så enkel (och billig!) metod som att slopa socker, så frågar vi oss förstås vilken vård som erbjudits just avlidna kända personer.
Just idag handlar det om Paddy Ashdown, förre chefen för liberala partiet och vår generations mest sympatiska brittiska politiker. Han avled igår sedan det i novem,ber avslöjats att han led av cancer i urinblåsan. Han förklarade sig mycket tillfredssträlld med den vård han fått.
Vad bestod den av? NHS har massvis om orsaker och “myter“, titta här.
https://www.nhs.uk/news/cancer/survey-looks-common-cancer-myths/
Vi hittade inget om socker.
Varför finns inga motsvarande filmer från svenska slakterier ? Beror det på att djurhanteringen är mycket bättre eller att ingen smygfilmat ?
# 23 Olle Holmqvist
Slakt är ju aldrig snyggt. På 70-talet när jag var liten så var jag med på ”gårdsslakt” av kor några gånger.
Det var en slaktmask i pannan och det gick snabbt – kon hade fått leva hela sitt liv ute på bete i det fria – till största delen. Ändå tyckte jag att det var obeskrivligt hemskt när jag var liten. Men det klart man fiskade själv och ”bröt nacken av fisken”. Utan att då tänka så mycket på det.
Så jag är inte främmande för sånt.
Industrislakt i stor skala är nåt helt annat. Och med tanke på hur det ser ut i Sverige och Europa på den fronten så skär det som knivar i mig hur vi behandlar våra medvarelser. Jag tycker det är oförsvarlig.
Skulle man dra det hela till en filosofisk diskussion så antar jag att vi hamnar i absurditeter utan dess like till slut. Det går aldrig att försvara det vi håller på med. Aldrig.
Året som kommer är det följande som gäller för mig:
* Titta på hur jag kan gå över ännu mer mot vegetariska alternativ
* Lära mig mer om hormoner, mineraler, vitaminer – agonister och antagonister
* Lära mig hur man kan undvika EMF-strålning i möjligaste mån
* Lära mig mer om 5G och dess effekter
* Vara en blåslampa i röven på våra helt och hållet vansinniga politiker, myndighetschefer och beslutsfattare
* Försöka undvika att bli mördad av Globalisterna
* Lära mig göra egen tandkräm (deo är redan avklarat), tvål, diskmedel, tvättmedel
* Lära mig mer om Jordning (jordningslakan, barfota , jordens el – relation till människan)
* 440 resp 432 Hz
* Ligger det nån sanning i Orgonon och Willhelm Reich forskning?
* Chemtrails
* Fed och världens monetära system
* Overunity-maskiner (populärt kallat, free energy)
* Amalgamsanering
* Meditation – Inre Tystnad
Se där – det var väl flummigt så det räcker. Sa MedelSvenne…:) – I Like Neil Young tycker dock icke så utan travar träget på – i ett liv som han finner mycket glädjande och spännande till största delen.