Patienten måste bli mera delaktig i medicineringsbesluten

15 juni, 2018 av Annika Dahlqvist 20 kommentarer

Pharmaceutical-journal.com. Av Aseem Malhotra och Sue Bailey.

Patienterna måste få fullständig information om fördelar och risker med medicineringen, för att kunna vara delaktiga i besluten.

Jala har ordnat en Googleöversättning av artikeln.

Relaterade

Arkiverad under: Blogginlägg, Läkemedelsbiverkningar

Comments

1

Kerstin Erhav säger

15 juni, 2018 kl. 12:20

Det vore jättebra, om jag som patient fick vara delaktig i vilka mediciner som är bra för mig. Som det är idag så skriver läkare ut mediciner, när jag sen ska hämta medicinen, säger apoteks personalen: du kan inte ta den här medicinen, dina mediciner fungerar inte ihop. Du blir sannolikt försämrad om du tar medicinen. Jag saknar verkligen att läkare skulle arbeta i team för en patient. Då skulle jag och andra patienter säkert må bättre.
2

jala säger

15 juni, 2018 kl. 16:58

Jag tog mig friheten att översätta länken.

https://translate.google.se/translate?sl=en&tl=sv&js=y&prev=_t&hl=sv&ie=UTF-8&u=https%3A%2F%2Fwww.pharmaceutical-journal.com%2Fopinion%2Fcomment%2Fignorance-is-not-bliss-why-we-need-more-empowered-patients%2F20204970.article%3FfirstPass%3Dfalse&edit-text=&act=url
3

Bokmal säger

15 juni, 2018 kl. 19:08

Mamma på statin igen!

Tack för intressant artikel.

Här kommer en historia från verkligheten.
Mamma fick en liten hjärtinfarkt när hon var cirka 80 och ställdes på tre mediciner – Seloken (=metoprolol), Trombyl och Zocord (=simvastatin). Efter cirka ett år drabbades hon av muskelsvaghet i ena benet, hade värk och kramper samt sömnstörningar. För det sistnämnda fick hon sömnpiller månad efter månad.

Mamma ringde till distriktsläkaren som förnyade hennes recept och undrade om de nytillkomna symptomen kunde vara biverkningar (jag hade uppmuntrat henne att läsa bipacksedeln). Det skall mycket till innan mammas generation ”besvärar”.
Han svarade,nej utan betänketid och samtalet avslutades. .

Så upptäckte jag, av en ren tillfällighet, att det fanns andra åsikter än de gängse när det gällde kolesterol. Jag upptäckte också Uffe Ravnskovs första bok – Kolesterolmyten – och en mängd patientberättelser på nätet framför allt från USA (t.ex. på http://www.askapatient.com, http://www.peoplespharmacy.com).
Det fanns också en sida som hette ”Stopped our statins” (tror att det mesta sker på Facebook numera).

Jag erbjöd mig att följa med till doktorn. Nej, det fick jag inte. Han var så snäll – och han lyssnade. Jag erbjöd mig att skriva. Nej, det fick jag inte heller, men jag var olydig. Det framkom ganska snart att doktorn var mer intresserad av att följa de nationella behandlingsrekommendationerna (och skydda sig själv) än att tänka på mammas livskvalitet. Han hade också berättat för mamma att han själv stod på samma typ av medicin och det tog mamma som en garanti för att det var något nyttigt och ofarligt.

Sedan lät jag det vara. Hon hade fått den information som vården borde ha gett henne från början. När det hade gått cirka ett år frågade jag om hon fortfarande stod kvar på den kolesterolsänkande medicinen. Nej, sa hon. Det var länge sedan jag slutade. Jag undrade, förstås, hur det hade gått till.
Hon hade ringt till mottagningssköterskan och bett henne fråga doktorn om hon kunde sluta och så hade hon ringt tillbaka och sagt att det var okay.
Mamma hade tur att hon inte fick bestående men efter den här kuren.
Jag tror att det var 2015 som man lade till text men den är så luddig så att ingen kommer att förstå allvaret.
Det har gått många år sedan mamma slutade (minst 10-12 år). Nyligen fyllde hon år och då gick jag och en annan närstående igenom hennes dossett och beslöt oss för att klistra fast en läkemedelsförteckning på baksidan., Vid det tillfället tog mamma fram en del förpackningar och då upptäckte jag, till min fasa, att någon återigen ställt henne på en statin. Den här gången handlade det om atorvastatin 20 mg. Jag blev förtvivlad och sa – Du får inte ta en enda tablett till. Det är inte Ditt fel – det är vårdens och jag förstår inte hur den här läkaren tänker. Man vet att äldre får sämre muskulatur med åldern och Du har ju dessutom haft dåliga erfarenheter tidigare av statiner då Du tappade muskelstyrka i ena benet bl.a. Du börjar dessutom närma Dig 100 år. Det är rent kriminellt att utsätta Dig för det här.
Mamma berättade att doktorn hade sagt att hon måste ta medicinen för annars kunde hon drabbas av både det ena och det andra. Jag var, tyvärr, inte med vid det här läkarbesöket.

Här en länk till bipacksedel för atorvastatom av fabrikat Teva.
https://www.fass.se/LIF/product?userType=2&nplId=20090507000256

Jag klistrar in ett par rader under rubriken ”Varningar och Försiktighet”
-Om du tidigare haft muskelproblem vid behandling med andra lipidsänkande läkemedel (t ex andra statiner eller fibrater)
-Om du är över 70 år

Det finns en överdriven tilltro till mediciners nytta och bristande kunskaper/insikter om deras risker.

Här pratar politikerna om att vi har vård i världsklass!

P:S.

Några boktips (samtliga nya)

Too many pills (James Le Fanu). Har tidigare skrivit bl.a. The Rise and Fall of Modern Medicine
The Danger Within Us (Jeanne Lenzer)
Att sluta med psykofarmaka (Peter R. Breggin)
Dr. Malcolm Kendrick kommer med en ny bok i juli. Om jag förstått rätt kommer den att handla om statiner.
http://www.drmalcolmkendrick.org

.
4

Bokmal säger

15 juni, 2018 kl. 20:06

Hearing om antibiotikagruppen fluorokinoloner/kinoloner
EMA i London 2018-06-13

Det är mina närstående som fått mig att söka information och upptäcka saker som jag inte hade en aning om. Det råkade sammanfalla med att jag fick Internet-uppkoppling och på nätet har jag också upptäckt mängder av intressanta böcker. Tyvärr inte så många på svenska..

Jag tror det var 2004-2005 som jag hade anledning att söka information om rubricerade antibiotikagrupp vars substansnamn ofta innehåller ordet ”flox” t.ex. ciprofloxacin, levofloxacin och moxifloxacin. Döm om min förvåning när den ena patientberättelsen efter den andra dök upp, skrivna av personer som identifierade sig som ”floxies (googla)..

De hävdade att de hade fått långvariga och ibland permanenta skador. De fick inget gensvar hos läkare, industri eller FDA (=amerikanska läkemedelsverket). En del har fantastiskt informativa hemsidor. .

Tack vare påtryckningar från en del floxies, gick FDA, amerikanska läkemedelsverket, till slut med på att texten skulle ändras i bipacksedlarna. Varningstexten fick, även en s.k. ”black box” – texten inringades av en svart ram. Dessa antibiotika får bara användas vid mycket allvarliga infektioner och där det inte finns annan, mindre farlig, antibiotika.

För något mer än ett år sedan efterlyste EMA (=Europeiska läkemedelsmyndigheten) biverkningsrapporter från medlemsländerna eftersom Tyskland initierat en genomlysning. Den här nyheten fanns på Läkemedelsverkets hemsida några dagar, men vem går in där???

Sedan bestämdes att det skulle bli en ”Public Hearing vid EMA:s kontor i London. Iinbjudna patienter skulle få berätta sina historier (5 minuter vardera). Jag bänkade mig framför datorn i flera timmar och tog del av de sorgliga berättelserna. Det framkom att kunskapen om ”fluoroquinolone toxicity” var mycket låg bland vårdpersonal.. En del kände möjligen till att hälsenorna kunde skadas och gå av, men biverknignsspektrat är mycket större än så. .
Svårt att veta vad Hearingen kommer att leda till..

Hade tänkt lägga in en länk till videon som sändes live, men det kommer bara upp ett felmeddelande så jag försöker senare.

Här kommer några hemsidor för den som vill lära sig litet mer om den här antibiotikagruppen som varit mycket vanlig men som är något mindre vanlig nu eftersom den göder antibitoikaresistens (bredspekrumantibiotika). Minskningen beror alltså på det och inte på att man kan få mycket besvärliga och långvariga biverkningar.

http://www.floxiehope.com (på förstasidan finns en del kommentarer angående Hearingen och även en del länkar.
http://www.fqresearch.org
http://www.ciproispoison.com
http://www.fqvictims.org
https://www.quintoxsupport.co.uk/ – finns både länkar och patientberättelser (under groupstories)
Kvinnan som har den sistnämnda sidan är en av de som framträder under ”Hearingen”. Det är hennes man som blivit skadad.

P.S.
Boktips
Bitter Pills (Stephen Fried)
What you must know about the hidden dangers of antibiotics (Jay S. Cohen)
5

Bokmal säger

16 juni, 2018 kl. 11:29

Länk till EMA:s Hearing om fluorokinoloner

https://www.youtube.com/watch?v=1vao8o5NGUc

Videon är lång – över fyra timmar.
Den första delen innehåller patienternas/ombudens berättelser.
För att se hela videon måste man kanske vara specialintresserad.
Jag rekommenderar en ”kortversion” – från 3;50 ……. 4:17 (slutet)
Där framträder utmärkta Mary McCarthy, European Union of General Practioners (UEMO). (talare nr 18). Därefter får några ”floxies” prata fritt från hjärtat innan Dr June Raine gör en sammanfattning.

Dr. Raine är ”director of vigilance and risk management of medicines at the Medicines and Healthcare products Regulatory Agency (MHRA) and has served as PRAC chair since it was set up in 2012”.
.

.
6

Piltson säger

17 juni, 2018 kl. 06:04

Det där är en värdefull uppsats, och man hoppas att någon kunde göra en sammanfattning för något allmänt spritt, svenskt organ.

Frågan är hur vårdpesonal reagerar när patienten framhåller att hon/han ser läkaren som konsult och förbehåller sig rätten att själv fatta beslut i ärenden som till sist inte berör någon annan person än henne/honom själv. Vi tror att det kan vara olika i olika länder beroende på kulturellt betingade attityder.

I Tyskland har många läkare en auktoritär grundinställning, som får dem att studsa inför ett sådant påpekande. Och bland sjukhuspersonal på lägre nivåer blir man betraktad som ostyrig och fräck.

Hur är det i Sverige?
7

Annika Dahlqvist säger

17 juni, 2018 kl. 10:14

6 Piltson
Jag tror att företeelsen med auktoritär sjukvårdspersonal är globalt förekommande.
Jag tror att svenska läkare är bland de som har största respekten för patientens medbestämmande, men det är förstås individuellt olika.
8

olle holmqvist säger

17 juni, 2018 kl. 16:30

Som 70 + blir det en del besök hos doktorn. Efter vila brukar jag ha 160/90 i blodtryck. Det vill dom medicinera mot, men jag konstrar med följande argument: Högre blodtryck är ingen sjukdom utan kroppens sätt att lösa ett problem. Pumpa ut energi cellerna pga pågående eller snart kommande ansträgning. Som att kroppen börjar huttra när det är kallt, det är ingen sjukdom, inte svettas heller för de allra flesta.

Håller mina argument ?
9

Erling Johansson säger

17 juni, 2018 kl. 17:56

Hur är det med lagtexten i sammanhanget? Jag har för mig, utan att veta exakt var eller vad det står, men innebörden är att sjukvården har ansvar att ge patienten all den information, som är nödvändig för att patienten ska kunna ta ställning till olika alternativ av vård, som kan komma ifråga. Hälso- och Sjukvårdslagen, kanske den heter.
10

Maritta Sundin säger

17 juni, 2018 kl. 18:32

Ibland funderar jag över varför vi söker vård om vi ändå inte tänker lyssna till.läkarens rekommendationer. Det är lite som att gå till färghandeln och fråga ska jag ha en oljefärg eller en vattenbaserad och sen välja att inte måla överhuvudtaget.
Naturligtvis ska man våga ställa frågan om det är nödvändigt eller finns andra alternativ. Jag har själv nu valt bort statiner men kollade mina värden med tre månaders mellanrum för att veta vad som händer med dem till nästa kontroll.
Sedan är min uppfattning att man för det mesta alltid kan diskutera medicinering. Men när det kommer till om mediciner passar ihop där är personal på apoteken bäst.
Sen är vi ju alla olika och försvarar olika sätt att tänka både vad gäller medicinskt bruk, vård och kosthållning. Och alla vill ha rätt. Det är ju så att om läkaren får mig att äta statiner så är det ju lättare för honom att höja eller sänka dosen än att säga du får ta bort några potatis.
Ofta läser man om cancervården och att man inte ger kostråd. Men det är ju oxå så att mår du dåligt av din behandling har dålig matlust, så kanske broccoli inte är så lockande och då är det ju bättre man äter en bulle än inget alls. Så man undviker kostråd då ingen är hjälpt av att tappa lusten till mat.
Det klagas mycket på äldrevårdens sötkonsumtion oxå men där är det väl oxå så att sinnet för sött är det sista som överger oss…kanske förklarar saftkonsumtionen.
11

olle homqvist säger

17 juni, 2018 kl. 19:06

” vi ändå inte tänker lyssna till.läkaren” -en intressant synpunkt, ”patient-psykopatologi”
mitt problem är flera åkommor samtidigt, en ovanlig medfödd
skelettsjukdom, samt nytillkommet bentrombos och gikt. Han kommer med blodtrycksmanschetten direkt eftersom jag haft lite högt tidigare. Alla doktorer hittills har menat att högt blodtryck är en sjukdom,
12

Maritta Sundin säger

17 juni, 2018 kl. 19:51

Nr 11
Är inte gikt orsakad av högt blodtryck som en följd av sämre njurfunktion?
13

olle homqvist säger

17 juni, 2018 kl. 20:03

#12
det berättade inte doktorn, felade han då ?
14

Annika Dahlqvist säger

17 juni, 2018 kl. 20:16

12 Maritta Sundin
Gikt är en metabol sjukdom. Inflammationen orsakas av utfällning av urinsyra, oftast i leder. Patienten har oftast förhöjd halt av urinsyra i blodet. Vanliga orsaker till gikt är överkonsumtion av alkohol (’portvinstå’), och kolhydrater, främst socker.
Förutom att avstå från kolhydrater och alkohol så finns det mediciner som sänker urinsyran i blodet.
15

Maritta Sundin säger

17 juni, 2018 kl. 20:57

Men det finns fler orsaker tex högt blodtryck och hög köttkonsumtion. Men din läkare håller väl sig väl underrättad om både sprit och matvanorna . Men det.är just detta jag menar. Läkaren kan fråga ge råd om.tex spritkonsumtion. Men problemet kan ju ha helt andra orsaker. Olle prata ut ordentligt med din läkare.
16

olle holmqvist säger

17 juni, 2018 kl. 21:51

Oj oj, nu låter det som om det synd om mig. det är det inte. Trodde länge att min skelettsjukdom (fibrös dysplasi) skulle hindra mig från sådant som att segla eller åka utförsbacke eller cykla till Stockholm eller sjunga på Karibiska sjön, när Annika dansar. (Jänta o jag). , icke synd om mig. Läkarna är olika och nästa patient väntar. Liten tid för samtal.Hur som skall på kreatininkoll nästa tisdag.

Men har för trettio år sedan tentat av den mest klassiska läroboken: Human Nutrition and Dietics
av Davidson Passmore, kaninbibeln, uppdateras vid skärmen. Nojig som jag är misstänker jag att läkarna i journalen har ett litet internt tecken som betyder: Varning, tjafsgubbe ! är det så Annika ?

Hur kunde M. känna till mina alkoholvanor ?
17

Maritta Sundin säger

17 juni, 2018 kl. 22:26

Och inget nytt har tillkommit under 30 år…spjuver tror jag du är.
Haha alkoholvanor…tror du läste texten som fan läser biblen.
Ha det gött Olle i sommar
18

Mayne Sundewall Hopkins säger

18 juni, 2018 kl. 00:33

Min mammas mkt smärtsamma gikt-problem visade sig vara en bi-effekt av hennes blodtryckmedicin. Gikten försvann då medicinen sattes ut.

För att basa kroppen kan man prova 1tsk bikarbonat i ett glas vatten vid sänggåendet ..eller på morgonen (minst 30 minuter före frukost så att magsyran hinner återbildas!). Det är inte min favoritdryck precis ”..but it does the trick!” 🙂
19

olle holmqvist säger

18 juni, 2018 kl. 04:18

> föregående damerna #17 & 18
vet nu vad ”sätta ut” betyder. Det motsatta till om trädgådsmöblerna, som sätts ut från vinterförrådet till där de nyttar, har funktion under rätt årstid. Jag medicinerar inte mot gikten som är mkt måttlig, men ska ändå pröva bikarbonat. Davidson Passmore är en reefrensbok – kaninbibel, som lästes grundligt en gång och nu kompletteras på nätet. Tycks vara regel att unga vetenskaper som nutrition ökar exponentiellt i början, sedan avtar det.

Tack damerna för trevliga kommentarer ! Puss på kinden !
20

Piltson säger

17 september, 2018 kl. 09:38

https://www.tv-helse.se/utbredd-overmedicinering-av-de-aldre-doende-aldring-piggnade-till-utan-mediciner/