Lars Bern skriver att den privata vården fungerar bättre än den offentligt finansierade.
Men de privatanställda läkarna skriver förstås ut minst lika mycket av onödiga preparat, och har minst lika mycket emot LCHF, som de offentligt anställda.
De privatanställda läkarna befinner sig i en beroendeställning till landstingen. De vågar inte ta obekväma beslut angående kost, då de är rädda att förlora sitt entreprenadkontrakt med landstinget. Det var problemet när jag förbjöds att rekommendera lågkolhydratkost 2006.
Själv tycker jag att det vore bra med en vinstbegränsning inom välfärden. Men den vinstgränsen ska förstås inte vara så låg att det inte går att driva företagen.
Det skulle stoppa giriga lycksökare.
Håller inte med Lars Bern. Har 20 års erfarenhet av privat och offentlig sjukvård som patient och offentlig sjukvård är markant mycket bättre än den privata varit;
Otrevliga och stressade läkare som vägrar ta uppenbara prover (en gång fick akutens läkare remittera till min familjeläkare att ta uppenbara prover som denne vägrat). Missar tider. Har inte tid att ta sig tid för sina patienter. Slarv och arrogans.
Därför har jag enbart landstingets familjeläkare numera och får det som behöver göras gjort och utrett. Och tro det eller ej, senaste 3 åren har dessa läkare och personal blivit ödmjuka och stöttande vad gäller LCHF. De ser ju våra blodprover och hur vi tappar fettmassa på kroppen till att börja med 🙂
Enligt min erfarenhet är det ingen skillnad på privat och offentlig vård. Det finns bra läkare resp. riktiga stolpskott på båda ställena. Det viktiga är att kunna välja bort stolpskotten, oavsett i vilken verksamhet de arbetar.
Vad gäller vinster kan ju våra politiker börja med läkemedelsföretagen. Inte så att vinster ska förbjudas. De är helt nödvändiga för att kunna driva en verksamhet. Däremot bör man sätta tummen i ögat på bolagen så att de slutar med sitt forskningsfusk. Det är en stor skandal att uppskattningsvis var tredje dödsfall i USA beror på biverkningar som bolagen känner till men döljer för allmänheten – ofta med myndigheternas goda minne.
Min upplevelse är att det i privat sjukvård finns fler urvalskriterier vid rekrytering och då gallras socialt inkompetenta läkare bort.
I Landstinget finns ett stort problem med kontinuitet pga den höga andelen stafettläkare. Läkarna tar tjänstledigt från ”sitt” Landsting och stafettar med extremt hög ersättning någon annanstans samtidigt som ”hemmalandstinget” måste ta in en annan ersättande stafettläkare.
1, 2, 3 och hopp så har läkarkostnaderna ökat rejält, patienterna fått sämre vård och den långsiktiga vårdutvecklingen stannat av.
Jag håller givetvis med dig Annika, men nu var inte min huvudpunkt en jämförelse mellan privat och offentlig vård även om min erfarenhet som långvarig patient på privata St Görans sjukhus är den bästa möjliga. Det jag pekade på är att man kan inte bara jämföra krona för krona utan att se vad man får för varje krona som vänstern gör.
Det jag vill rikta strålkastaren mot är att man från dessa vänsterpolitikers sida medverkar till multimiljardvinster inom läkemedelsindustrin men inte accepterar vinster som några mindre svenska entreprenörer gör inom sjukvården. Det går helt enkelt inte ihop. Det är ren plakatpolitik.
Läkarvård via länk till Bolivia!!!
https://www.dagensmedicin.se/artiklar/2018/01/18/region-utreder-lakarvard-via-lank-till-bolivia/
Doktorn bor i Bolivia!
Vänstern har naturligtvis inte rätt i allt, lika lite som högerflanken är ofelbar. Men viljan att begränsa vinster i en skattefinansierad välfärd är utmärkt. Annika pekar på ett problem: ekonomisk vinst är ett tveksamt incitament. Beroenden (av finansiärer) av olika slag är oundvikliga, men får inte vara avgörande för verksamhetens kvalitet. Förutsättningarna för medborgare att följa sitt hjärta och våga ”ta obekväma beslut” är en demokratisk grundbult.
Det är inte vinsten som avgör kvaliteten utan glädjen i arbetet, engagemanget och friheten. Viktigast är den fördjupade glädje och kreativitet friheten ger. Inte längtan efter mer pengar när man har så det räcker.
Vinstintresse är en inskränkt och stum drivkraft. Längtan efter frihet och skapande öppnar och vidgar tanke, lust och förmåga.
(Sagt mot bakgrund av egna erfarenheter, efter att ha startat och drivit en fri skola i trettio år.)
Om inte Sveriges Landsting hade på rent psykopatiskt vis beslutat sig att hålla ner sjukvårdspersonalens löner skulle privata också få betala mer i lön.
Vinsterna skulle då minska och mer pengar till våra pensioner så vi slipper jobba tills vi blir uppåt sjuttio år…
mLCHFh B-) .