Dela detta:
- Klicka för att dela på Twitter (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att dela på Facebook (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att dela via LinkedIn (Öppnas i ett nytt fönster)
- Mer
- Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att dela på Tumblr (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att dela till Pinterest (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att dela på Reddit (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att dela på Pocket (Öppnas i ett nytt fönster)
När man talar om cancer som ”hundratals olika sjukdomar”, så tror jag man går på en myt. Att behöva ta fram hundratals olika preparat för behandling av cancer (eller t.o.m. skräddarsy för varje enskild patient) är naturligtvis närmast en våt dröm för Big Pharma… Jag tror att cancer i princip är samma typ av dysfunktion, fast den uttrycks olika beroende på i vilken vävnad den sätter sig – och kanske andra omständigheter.
Jag hade själv skivepitelcancer (med spridning till lymfan) – men har blivit cancerfri med en ganska enkel kostintervention och tillskott av vissa vitaminer och mineraler mm. Med exakt samma metod har sedan flera i min närhet med helt andra cancerformer (prostatacancer, äggstockscancer, pankreascancer och mantelcellslymfom mm) blivit cancerfria! Det borde åtminstone antyda, att olika cancerformer har en gemensam egenskap, som gör dem mottagliga för ett metabolt angreppssätt! Men intresset för att titta på detta verkar vara obefintligt. De läkare som varit inblandade har varit helt ointresserade. Allt som hotar nuvarande paradigm (t.ex. om att cancer är hundratals olika sjukdomar) undviker man sorgfälligt. Inte att undra på, att cancerforskningen trots alla miljarder som plöjts ner där har kunnat visa så blygsamma resultat.!.
Som bekant forskade Otto Warburg på cancer, och utifrån hans forskning dras ofta slutsatser som skall leda till olika angreppssätt mot cancer. Oavsett vad han skrev tidigare, så blev han under sina sista år övertygad om att sjukdom initialt huvudsakligen beror på ”föroreningar” i vid mening (inkl. strålning). I och med det kom han sannolikt också mycket närmare den primära orsaken till cancer. Detta är något som den store franske vetenskapsmannen Antoine Bechamp (1816 – 1908) påstod redan ett halvsekel tidigare. Han trodde att sjukdom beror på en kombination av gifter och en ohälsosam cellmiljö.
Thomas Seyfried kan ju sägas vara en forskare i Warburgs fotspår. Hans verk ”Cancer as a Metabolic Disease” består av mer än 400 kompakta sidor, med hundratals vetenskapliga referenser. Den som inte vill eller orkar ta sig igenom den kan nöja sig med den mer populärvetenskapliga sammanfattning hans kollega Georgia Ede gjort på sin blogg. Jag har översatt hennes fyra artiklar (finns på min hemsida under rubriken ”Litteratur”). Och för den som inte vill göra sig det besväret, så kan man egentligen i några korta meningar beskriva kontentan av Seyfrieds tjocka bok. Han har visat att:
Om man tar bort cellkärnan ur en cancercell och ersätter den med cellkärnan från en frisk cell – så förblir cellen ändå en cancercell. Och omvänt: Om man tar ut cellkärnan i en frisk cell och ersätter den med cellkärnan från en cancercell, så förblir ändå cellen en frisk cell. Av detta kan man sluta sig till, att den egenskap som gör en cell till en cancercell INTE finns i cellkärnan, utan i cellens cytoplasma, där bl.a. dess energiskapande enheter mitokondrierna finns.
Den cancerforskning som inriktar sig på cellernas kärna verkar med andra ord leta på fel ställe. Och efter tillkomsten av den nya disciplinen epigenetik måste man, enligt min mening, se övriga mutationer i cancercellerna som endast en mellanliggande variabel mellan någon miljöfaktor och själva cancern. Med andra ord: Miljön (inte minst KOSTEN) är väsentlig för både uppkomst och bot av cancer!
Här är en kommentar på Lars Berns blog från en kirurg som kallar sig Lassekniven som egentligen säger allt om läkarkårens och speciellt ”experternas” högfärd och dogmatiska arrogans.
”Om alla Sveriges läkare hade läst den aktuella bloggen om cancer hade de flesta skrattat sig fördärvade.”
Sven Erik Nordin.
Vad glad jag blir av dina inlägg!
Fantastiskt, att det med dina principer kanske går att rå på så många cancerformer. Wow!
Jag har just fått hem Dr. Mercolas ”Fat for fuel.”
Har läst 24 sidor.
Det jag hittills läst överensstämmer med dina principer och Annikas och med vad jag själv i min egenskap av biolog i min kammare har tänkt, att det är metabola störningar, som finns bakom de ” moderna” sjukdomarna.
Mina egna tanka och spekulationer:
Mitokondriernas välmående och den ekologiska balansen i cellen är central.
Mitokondrierna har egen arvsmassa och eget DNA och har kanske varit frilevande bakterier på den tiden jordens atmosfär inte innehöll syre, utan för oss giftiga svavelföreningar.
När syret, så småningom ökade i atmosfären kom det till en symbios mellan de syrekänsliga bakteriemitokondrierna och en jäscell ( där den enda energiprocess, som i dag är den syrefria glykolysen försiggick.)
Resultatet av den symbiosen är i dag våra celler.
Om den ekologiska balansen rubbas, förgiftas mitokondrierna och jäscellen återgår till ett mer primitivt jässtadium. Då påverkas också den cellens DNA och cellen återgår till ett stadium, där cellerna delar sig okontrollerat, som ett konkurrenstillstånd. Cancerceller?
Som konkurrens använder sig den cellen också, genom att frisätta gifter, vilket cancercellen gör.
Förgiftningen av mitokondrierna kan vara strålning, giftiga tungmetaller, alltför mycket fria radikaler, som det uppstår, när socker förbränns, jämfört med när mättat fett är energikälla, etc.
Så här skriver Mercola, fritt överatt: De små täta lättoxiderade LDL, som det blir fler av, när man har stort kolhydratintag, tränger igenom blodkärlsväggen och orsakar där inflammation, som kan vara starten på hjärt/kärlsjukdomar.
Även här störs mitokondrierna. De är mycket känsliga för syre och fria radikaler.
Så kanske symbiosen mellan våra tarmbakterier och de eventuellt forna bakterierna mitokondrierna är samma exempel på vikten av vår inre ekologiska balans och är en återspegling av vikten av den ekologiska balansen i naturen utanför människokroppen.
I ”alternativkretsar”, är det känt, att det blir fler mitokondrier vid intag av ginseng.
Det är också tidigt kommunicerat i dessa kretsar, att det vid cancer uppträder många bakterier i
blodet. (Primitiva fria mitokondrier?)
Jason Fung har skrivit en artikel om cancerbehandling i DietDoctor.
Sven Erik Nordin, det ligger säkert mycket i det du skriver, men jag tror du gör alla cancersjuka en otjänst om du försöker måla upp bilden av ett det finns EN bot mot cancer.
Jag pekar i min krönika på att man givetvis skall försöka försvaga och svälta ut cancern med en mer ketogen kost och det går säkert att hitta exempel på dem som botat sin cancer med olika naturliga preparat, vilket jag även skriver.
Problemet är att jag stött på en rad fall under åren där en botar sin cancer medan en annan med samma cancertyp inte får ngn effekt. Det är med den erfarenheten jag dragit slutsatsen att cancer är att betrakta som en rad olika men likartade sjukdomar.
Warburg konstaterade ju även cancerceller förbrukade 5 till 35 ggr mer socker än friska celler. Detta osäkerhetsspann säger mig att cellernas cancerogena förändringar är olikartade från fall till fall, vilket kan förklara att ett naturmedel som botat några inte botar andra. Deras cancerceller är helt enkelt av olika karaktär, en behöver bara 5 ggr så mkt socker medan en annan behöver 35 ggr för att överleva. Dessa olika cancerceller svarar givetvis olika på olika preparat och kostinterventioner. Vad alla dock har gemensamt är att vilken cancerbehandling man än sätter in så skall man se till att sänka blodsockret så lågt som det går, vilket skolmedicinen struntar i.
5 Lars Bern
Har du någon uppfattning om vilka cancrar som ska behandlas på vilka sätt?
Det vore förment av mig att komma med specifika råd. Jag försöker dock se frågan i ett större perspektiv. Skolmedicinens behandling som främst bygger på cellgifter och strålning handlar ju om att cancercellerna är de mest sårbara och om man förgiftar hela kroppen så stryker de med först. Den behandlingen funkar givetvis ännu bättre om man samtidigt står på en kost som inte höjer blodsocker och tillväxtstimulerande hormoner som insulin och IGF1 – alltså LCHF. Då får cancercellerna ännu svårare att överleva behandlingen. Lika viktigt är att äta en kost och kosttillskott som stärker det naturliga immunförsvaret.
När det gäller alternativa cancerbehandlingar med cannabis, B17, gurkmeja m.m. som vi kan läsa om i olika sociala medier så tror jag de fungerar ibland men inte alltid. Problemet är att de röster som hörs är de som lyckats bota sin cancer, de som inte lyckats får vi inte höra talas om så ofta. Men jag har mött dem i min bekantskapskrets. Jag tror varken skolmedicinen eller alternativmedicinen har någon säker bot mot cancer ännu och det tragiska är att skolmedicinens forskare nu grävt på fel ställe i 40 år. Vad vi behöver är en cancerforskning som står helt fri från läkemedelsindustrins ekonomiska intressen om vi skall komma närmare en bot.
För att minska risken att få en cancer är det likaledes viktigt att undvika en rad gifter i kost och miljö och att likaledes äta en naturlig kost som inte ger högt blodsocker och som gynnar utvecklingen av vårt naturliga immunförsvar. Vi skall dock vara medvetna att vi trots det kan ha oturen att drabbas. Inte minst kan cellgifter och strålbehandling av en cancer ge oss nya tumörer.
Lars Bern.
Du skriver att det i din bekantskapskrets finns de som botat sin canser med de aktuella råden samt de som inte lyckats. De aktuella råden innehåller Ju ett helt batteri av åtgärder. Har du verkligen koll på att de som misslyckats verkligen följt råden. T ex socker, Vet du säkert tex vilka sockernivåer som de olyckliga haft både före och efter konstaterandet av misslyckandet. Sen är det ju hela det andra batteriet av andra åtgärder. Är du helt säkert uppdaterad?
Jag kan givetvis inte gå ed på vad sjuka vänner berättat om sin livsstil och kost. I ett aktuellt fall är jag dock tvärsäker, det är en vän som är mycket påläst om kost och livsstil och som själv brukar vara ute och hålla föredrag om detta. Vederbörande trodde sig vara botad, men efter ngra månader kom cancern tillbaka och nödvändiggör ett större kirurgiskt ingrepp.
Jag tror det är mycket viktigt att vi som försöker få fram alternativ cancerbehandling, att vi inte genom en ogrundad entusiasm skapar förväntningar som sedan inte infrias. Det är verkligen att ge bränsle åt skolmedicinare som motarbetar naturmedicinen.
Lars #9
Kloka synpunkter som vanligt!
Jag brukar säga att det inte är fel att testa alternativa behandlingar och se om de fungerar eftersom alla sådan behandlingar som jag hört talas om är helt ofarliga och kan ju dessutom vara hälsobringande. De flesta verkar dock vara helt ointresserade av några alternativ till den officiella skolmedicinen när det gäller just cancer. Man litar helt på ”myndigheterna”.
Min bror har sent omsider nu blivit öppen för alternativ efter att hans hustru nyligen gått bort i cancer efter ”standardbehandlingarna” där han själv kunde konstatera de allvarliga biverkningarna och efter att själv ha drabbats av cancer och blivit av med en njure noterat en hel del absurditeter i det han själv ordinerats.
Han ”huttar” nu t.ex. kolloidalt silver varje dag ”profylaktiskt”. Om hans cancer inte kommer tillbaka talar detta möjligen för att det kolloidala silvret fungerar. Sunda matvanor som ketogen kost kräver dock ett mer omfattande engagemang även om viljan till förändring finns.
# 5 Lars Bern
Jag upprepar dina egna ord: ”Det ligger mycket i vad du säger.” Och jag håller fullständigt med dig om, att det finns flera sätt att bota cancer. Det finns ett stort antal metoder, som åtminstone i många fall tycks fungera. (Jag beskriver flera av dem på min hemsida). En del av dem är enkla ”naturliga” medel som funnits i kanske 100 år eller mer – och som ibland blivit förbjudna genom läkemedelsindustrins agerande i samarbete med korrumperade läkare och myndigheter (gäller t.ex. Laetrile och Hoxsey-metoden).
Bland de metoder som finns/funnits kan man nämna följande (det finns åtskilliga fler):
Essiac Tea, Laetrile, Rife-maskinen, Hoxsey-metoden, Gerson-metoden, Budwig-dieten, Rigvir (Riga-viruset), Protocel, syrebehandling, värmebehandling, bikarbonat, C-vitamin, GcMAF, IRE (irreversibel elektroporering).
Jag har heller aldrig sagt att ”min metod” är den enda, eller att den botar alla former av cancer – om det nu finns flera. Det är ju för övrigt ingen ”metod” som jag uppfunnit. Det är snarare bara en tillämpning av sedan länge kända kunskaper om ämnen med ”anticanceregenskaper” och tillskott av mineraler och vitaminer, som man kliniskt sett att de flesta cancerpatienter tycks ha brist på (som jod, selen, magnesium, D-vitamin mm). Men det är ändå litet märkligt, att denna enkla intervention tycks kunna bota så olika cancerformer som de jag nämnde (prostatacancer, äggstockscancer, pankreascancer och mantelcellslymfom) – i några fall då patienterna befunnit sig i terminalt stadium.
Sedan är det ju också så, att våra ”anekdotiska” fall kan inrymma andra faktorer än just olika former av cancer. Jag tror varken du eller jag har fullständig kontroll på de enskilda fallen (matvanor, livsstil, relationer, stress, sömn, gifter i miljön, etc., etc.). Det märkliga med ”mina fall” är ju, att de trots sådana högst troliga olikheter – OCH olika cancerformer – ändå blev cancerfria med så enkla medel. Jag har ändå bara tagit med dem jag kunnat följa på nära håll och kan gå i god för. Det finns flera, men som jag inte kan garantera att de endast använt ”min metod”.
Det är också anmärkningsvärt, att jag (än) inte upplevt att någon som fullt ut använt min metod tycks ha misslyckats! Det är förstås knappt man vågar säga något så utmanande, men så är det faktiskt. Möjligen kan det ha inträffat, fast man dragit sig för att informera mig. Men åtminstone borde någon anhörig ha reagerat och anklagat mig för att ha givit overksamma råd (eller ännu värre). Jag har ju inte heller någon ”vit rock” eller fin titel som skulle kunna innebära en förhöjd risk för placeboeffekt… De flesta har ju också inledningsvis varit mycket tveksamma till mina råd.
Att skolmedicinen ”grävt på fel ställe i 40 år” håller jag fullständigt med dig om. Vi föds i dag med exakt samma genom som innan cancerförekomsten började öka dramatiskt – och ändå är det en genetisk förklaring man letar efter. Fullkomligt häpnadsväckande!
Samma genom, men andra miljöfaktorer, som påverkar cellen.
Då får man kanske bland andra miljöfaktorer inräkna också sådana som, att fler människor blir äldre i dag, fler sover färre timmar osv.
Men i logikens namn borde man söka bland faktorer, som kan ha förändrats, sedan innan ökningen började.
Som all biologisk forskning blir det mycket komplext att utreda samband och man bör med respekt lägga märke till anekdotisk erfarenhet, kanske som utgångspunkt, för att så småningom finna korrekta samband.
Jag menar fortfarande, att det är balansen inne i cellen, som måste vara stabil och korrekt. alltså ett slags parallell till balansen, som brukar kallas ekologisk, i andra delar av naturen.