Jag har ett ständigt pågående projekt: Att hitta den optimala kostmodellen för mig för att behålla en bra vikt och god hälsa på lång sikt, utan att besväras av ständiga problem med sug och smygande viktuppgång.
Jason Fung rekommenderar ju intermittent fasta som modell för denna målsättning. Det finns många artiklar och filmer av och med honom hos Kostdoktorn.
Jag hittade nu en artikel på Virtahealth.com: Att fasta eller inte fasta… av Stephen Phinney och Jeff Volek (två respekterade LCHF-förespråkare). De är inte alls så övertygade om fastans nyttighet.
De menar att man får en förlust av muskelmassa redan efter mer än en dags fasta, och att det finns en risk för näringsbrister, och ’Refeeding syndrome’ vid återupptagande av matintag, efter längre fasta.
Men Jason Fung har förstås en mycket större erfarenhet av fasta än vad Phinney och Volek har.
Ja vi får fortsätta att söka efter den optimala kostmodellen för oss. Vad är era erfarenheter?
Det är väl mest regelbundenhet. Att absolut inte dricka läsk till maträtter och försöka få i sig vettig frukost. Och självklart en grym kopp kaffe om dagen.. Minst!
Alla som har provat att fasta en någorlunda längre tid vet att det är ett enormt uppsving i alla avseenden – även psykiskt.
Gerontologen Valter Longos forskning på människor och djur är högintressant.
Och boken Stop the Clock: The Optimal Anti-Aging Strategy ger bra Information.
Man blir naturligtvis hungrig när man har fastat, men det går snart över.
Min erfarenhet är att det är mycket bättre att fasta flera veckor någon gång om året istället för små duttar hela tiden.
Jag vet inte riktigt säkert, men jag har en stark känsla av att sådan fasta är ett utmätkt sätt att hålla vikten. Jag har tillämpat fasta då och då och är nöjd med min vikt, trots att jag inte är så purung längre.
Jag har sysslat med olika former av LCHF kombinerat med fasta i drygt 4½ år. Periodisk fasta kom naturligt för jag kunde inte få i mig mat. Efter två månader med LCHF kom jag på att jag inte ätit på 24 timmar och var inte ens hungrig på kvällen. Jag gick till sängs och sov gott och åt nästa gång efter 36 timmar. Efter ett tag blev det 72 timmar regelbundet.
Jag har aldrig varit hungrig eller tvingat mig till att fasta. Det verkar som att min kropp bestämmer sig för när och om jag ska fasta.
Det är så många fördelar om man kan klara av att fasta men det är min egen kropp som styr detta.
Efter att ha stått på samma vikt i ett par år så börjar nu vågen krypa sakta, sakta ner. Ändringen är: Aldrig glömma 50 gram smörbit i den varma maten, absolut inte överäta bara bli mätt. Vad som är nytt: Dagligt intag av 25 gram kokta kidneybönor med lite surkål och olivolja en halvtimme före maten. Den rejäla mugg fettkaffe med 50 gram smör och en matsked kokosolja på morronen gör att jag inte behöver äta mer än ett mål mat om dagen. Häpp!
Jag har aldrig fastat själv, så jag har alltså ingen uppfattning om hur det känns….vet bara att det Stephen Phinney och Jeff Volek skriver i sin artikel låter plausibelt för mej, eftersom det är vad man får lära sej om fasta och starvation, när man studerar biokemi på universitetet…om det stämmer eller inte…who knows..??
Men därifrån till att hoppa över någon måltid då och då för att minska fettbildningen i levern, borde väl vara enbart till gagn, om man är överviktig och har problem med diabetes t ex!?
Valter Longo i sin bok om ”La Dieta della Longevitá” fokuserar mycket på en mathållning, som imiterar en fasta-period, utan att vara just så allvarlig som riktig fasta kan vara. Fung är ju också pro fasta, eftersom tydligen även hans forskning visar hur t ex immunförsvaret stärks….är svårt att veta vem som har rätt, men som Annika säjer måste var och en pröva sej fram till det som känns bra för just dej!?
Intressant ämne. Jag har ju kämpat med att sluta med betablockerare i snart åtta månader. har lärt mig av Medchat om Metoprolol att det tar cirka ett år innan kroppen har ställt om sig och klarar att reglera adrenalin igen. Kunde till att börja med hålla abstinens borta med hjälp av Magnesium Taurat och E-vitamin men sen kom det tillbaka. På sista tiden bara på kvällarna och just nu bara vid 4-tiden på natten. Nog pratat om detta men under tiden har jag inte vågat fasta för att inte stressa kroppen för mycket. Tidigare har jag fastat 16-timmarspass och tyckte det kändes bra att få vara riktigt hungrig och åt också automatiskt mindre. Dessutom kände jag stöd i H Ennarts bok där han kom fram till att fasta var bra när han lyssnat på många forskare, men av andra skäl än Fung. Men faktum är att trots att jag fastade hade jag inte gått ned ett kilo efter en månad. Ridå. Blev inte så motiverad då. Däremot har jag på allra sista tiden hållit tillbaka kaloriintaget och bara ätit soppa eller sallad spetsat med kidneybönor och någon ostmacka på bröd som var kolhydratfritt. Då fick jag faktiskt ner vikten lite grand. Dvs jag väger mig inte utan mäter byst-, midje- och höftmått.
Nu är det i alla fall en nobelpristagare som fastar periodiskt, ätfönster på 8 timmar.
Att hoppa över frukost har varit en höjdare för mig, men jag kan förstå att det kan vara problematiskt för kroppen med längre fasta och ännu värre 5:2.
En måltid mindre vänjer sig kroppen vid ganska snart. Jag är inte det minsta hungrig på förmiddagen längre och får i mig den näring jag behöver vid de andra måltiderna. Och märker att kroppen gillar det här. Insulinet hålls lågt flera timmar längre och kroppen får ett större fönster att ägna sig åt detox och autofagi.
Men om man fastar längre eller oregelbundet som 5:2 så är nog risken att det stressar och bryter ner istället. Är väl samma som att överträna.
8 Patrik
Jag tycker också om regelbundna rutiner. Jag tänker att jag ska äta en gång om dagen om jag vill gå ner i vikt, och två gånger om dagen om jag vill hålla stabil vikt.
16:8 är naturligt ätfönster för mig; känns inte som fasta. Behöver ingen klocka för att äta så, och blir det annorlunda någon dag så bryr jag mig inte om det.
5:2 har jag svårare att få till; testat lite olika varianter I fråga om äta lite/inte äta, och huruvida det kan kombineras med 16:8 (=40 timmars fasta). Slutresultatet blev att jag blev constant hungrig; det var inte kul.
Flerdagarsfasta har jag testat några ganger; en gang kändes det bra, en blev jag våldsamt hungrig, en blev jag illamående. Ska testa igen. Jag måste ju hitta min väg till viktnedgång.
#10 Effie
Jag har också provat 5:2 och tyckte det endast var plågsamt. Däremot så fungerade 16:8 mycket bättre utan hunger som sedan blev 18:6 och 23:1 och därefter lägre fasta.
5:2 gjorde jag endast en vecka och det var ingen höjdare precis.
Min erfarenhet av fastan är bara positiv, kör 24 timmars en gång i veckan och upplever varken hunger eller sug, och jag har inte mera hunger efter den tiden. Nu kör jag strikt lchf hela tiden annars och min fettförbränning fungerar nog som det är tänkt. Normalviktig.
Det går utmärkt att träna under fastedygnet, och kreativiteten är bättre än andra dagar. Jonas Colting har samma erfarenhet.
Vi klara ju 30 dygn utan mat, bara vi får vätska och salt, så undrar om inte någon obalans finns för de som blir hungriga och trötta inom ett dygn, tex högt insulin, som stänger in fett reserven. Om jag hade svårt för fastan skulle jag testa mitt insulinvärde och glukagonvärde som är insulinets motsats. Tyvärr är glukagontest krångligt och ska till lab ganska omgående tror jag, någon som har koll på detta?
Detta tycker jag verkar bra!
https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/nobeldiet-medicinpristagare
#9
Det gäller ju att hålla insulinnivåerna nere under så lång tid som möjligt – alltså tvärs emot vad kostskojarna rekommenderar.
Optimalt skulle det därför 1 mål mat om dagen vara det optimala. Dock hävdar dr Bernstein att det sitter en givare i magen som signalerar ökat insulin även om man äter sig proppmätt på sågspån. Så en enda stor måltid tror jag inte på men för vissa fungerar det.
Jag tror mest på 16:8 och då ska man hoppa över frukosten ”break fast” – bryt fastan för det är ju det som det handlar om – kroppen växlar ju över till fettdrift under natten och det är ju synd att bryta fastan genom att häva i sig en massa mat tidigt på morgonen?
Spontant har jag haft perioder med heldagsfastor utan att ha tänkt på det men det kommer ofelbart att innebära att man är hungrig tidigt på morgonen. Kaffe med kokosfett brukar fungera bra som frukost – kokosfettet fungerar ju energimässigt som kolhydrater då man vill ha snabb energi – enligt Göran Pettersson, Chalmers.
#12
Jag brukar skoja om att de flesta av oss kan gå T o R Paris på enbart vatten men har aldrig räknat på det – hur långt kommer man på 10 kg övervikt?
#15
Har läst någonstans att det går åt 4-6 hg fett för att åka vasaloppet 9 mil. ca 55 gram per mil så 10 kg borde räcka 181 mil.
Tack för en intressant läsning av vad Stephen Phinney och Jeff Volek kommit fram till. Det övertygade i alla fall mig om att total fasta gör att man förlorar muskelmassa snabbt (ungefär 225 gram per fastedag) och att det tar dubbelt så lång tid att få tillbaka denna massa som det tog att förlora den under fastan. Där lärde jag mig någonting nytt.
Att befinna sig i ett lagom starkt ketogent tillstånd där man kraftigt dragit ned på kolhydraterna och ersatt dessa med protein (ungefär ett gram per kg kroppsvikt) och resten fett är vad de förespråkar och det är ju precis det som är strikt LCHF och som jag själv tillsammans med min fru har tillämpat i några år nu.
Jag tappade 20 kg på styvt ett år och har sedan dess legat på en stabil idealvikt på 77 kg för mina 186 cm. Samma sak gäller för min fru. Vad som har slagit oss båda två är att vi är väldigt ”starka” vilket tyder på att vi behållit vår muskelmassa och eventuellt också ökat på den trots att vi inte besöker något gym.
Vi har nu en ny ”leksak” , Ketonix, som visar om vi befinner sig i ketos när vi blåser i den. Den använder vi flitigt för mätningarna kostar ingenting när man väl skaffat mätaren men som är ganska dyr, runt 2000 kr. När jag testade nyss visar den med sin sju gröna blinkningar att jag befinner mig i en lagom stark ketos men inte i något svälttillstånd.
Tror att Volek och Phinney har blandat ihop proteinförbränning från autophagi med muskelproteinförluster.
Dom mäter kväve (N) i urinen och översätter dessa proteinförluster till muskelmassaförluster!
Om dom visat detta på något sätt vore det en sak, men dom antar det tydligen bara.
Som diagrammet visar ökar N gradvis till dag 3. Hade det varit en diabetiker hade det ökat mycket långsammare eftersom fett i lever då blir tillgänglig energi och autofagin startar senare.
Om kurvorna visar medelvärden tolkar jag det som att autofagin ökar gradvis till dag 3, varefter det inte finns så mycket skräp kvar att ”bränna”. Att en del muskelceller blir bränsle, de utbrända lprecis som ”gamla” vita blodkroppar som Valter Longo visat klart. Att de ersätts med nya friska så snart fastan är över gällde för de vita blokropparna så det bör gälla för muskler också. Speciellt som en världsmästare i tyngdlyftning byggde muskler, starka muskler, med hjälp av fasta. Gissningsvis mycket ”nya” muskler hela tiden. Om studieförfattarna kan komma med några verkliga bevis för sin hypotes är intressant. Däremot pekar deras insatser på att mineralrik buljong nog kan vara på sin plats då och då även under en fasta. Men underligt att dom ”missat” autofagin helt och hållet. Har dessa förståndiga herrar spårat ur? Jason Fung hittar säkert lite vetenskap om det här, så vi får se vad han säger.
sten #18
Tack för referensen till Valter Longo. Jag tittar precis på en youtube intervju med honom som är väldigt spännande.
https://youtu.be/d6PyyatqJSE
Tack Göran, jag såg den videon eller liknande intervju av samma tjej för någon månad sen. Valter Longo verkar evaluera och presentera vad han finner utan hänsyn till vad han ”vet” sedan tidigare. Alltså en vetenskapsman i ordets sanna bemärkelse.
Såg att han nämnde att med kalorirestriktion försvinner den ena av fastans fördelar, ”nybyggnad” genom ny mat efter fastan. Tidigare har han gått igenom autofagi. Bägge fördelarna något för bl.a Roy Taylor att ta fasta på i dubbel bemärkelse. Kommer se videointervjun igen så snart jag har tid.