Me too

Jag försöker rannsaka mitt liv efter kränkande behandling. Visst har jag varit med om tafsande, men det har inte lämnat mig några svårare ärr. Jag har blivit arg och sen har det inte varit mer med det.
Det som har sårat mig har varit nedlåtande kommentarer, som ofta haft med könstillhörigheten att göra, som att kvinnor är mindre kapabla. Men sådant var nog ändå värre förr.
Nedlåtande om utseendet, samt övervikten på den tiden den var för handen.
Annars har jag nog i mitt arbete som läkare varit ganska förskonad från nedlåtande behandling.

Folk brukar fråga mig om drevet mot mig 2009-ca11, blev värre för att jag var kvinna. Jag brukar då svara att om en man hade varit lika näbbig och stöddig som jag var då så hade han nog blivit lika uthängd. Men det är svårt att veta.

 

Comments

  1. 1

    Har ett minne från tiden jag var politiker i en social distriktsnämnd och efter en fest fick skjuts av chefen för socialbyrån vi fanns på. Han tvingade sig in i mitt hus och kastade sig över mig och jag hade ett helsike att bli av med honom. Men han tog sitt förnuft till fånga till slut tack och lov. Men det gav en mycket besk eftersmak och jag skämdes och höll tyst om det hela efteråt. Tycker nu att jag väl kunde tagit upp saken med min egen partigrupp men det vågade jag inte av risk att inte bli trodd. Letade i mitt inre om jag kanske hade jag gjort något som lockat honom. Det har varit en stor lättnad att i dagarna fått veta hur vanligt det här är och hur svårt det är att försvara sig när män gör klara övertramp..

    Idag är jag 77 år och mer utsatt för åldersdiskriminering, vilket ofta förvånar mig. Men det känns ändå inte lika kränkande som den där gången för 35 år sen..

  2. 2
    foie gras säger

    Läkarutbildningen i Uppsala härjades länge av den skamlöst misogyne professorn i medicin, Erik Ask-Upmark (1901-1985) vars oförskämdheter om kvinnors olämplighet för yrket meddelades inte endast under föreläsningarna och passerade utan påföljd som en självklarhet. Han pensionerades 1968.

  3. 3
    Annika Dahlqvist säger

    2 foie gras
    Det har ju inte existerat bara förakt mot kvinnliga läkare utan även mot kvinnliga patienter. Jag minns en föreläsare som föraktfullt beskrev en gynundersökning som att ’bläddra bland bladen’.
    Då får man som kvinna lust att förbjuda den läkaren att öht gynnundersöka patienter.
    Men jag sade förstås ingenting då, och ingen annan heller..

  4. 4
    XMargareta säger

    Att det tar sådan väldigt lång tid, för att utrota felaktiga föreställningar förvånar mig.

    När Sverige fick sin första kvinnliga taxichaufför undrades det om man kunde lita på, att hon framförde taxibilen lika stadigt, som en manlig.

    När Sverige fick sin första kvinnliga nyhetsuppläsare i radio blev det lyssnarstorm – från både män och kvinnor:” inte kunde man väl ha en kvinnlig uppläsare, då kände man ju, att det inte var lika seriöst.”

    När jag gick på Reallinjen på gymnasiet. ( Naturlinjens namn förr) var det mer än en manlig lärare, som säkert påstod, att kvinnor inte kunde bli lika bra på naturvetenskap som män. Det skulle vi veta.

    Tafsad på: jodå.

    Åldersdiskriminering är det också gott om.

    Trots det är jag ganska nöjd med livet trots att jag är både kvinna och över pensionsåldern.

  5. 5
    tvillingsyster säger

    De få gångerna jag behövt anlita gynekolog har jag alltid krävt en kvinnlig gynekolog. Detta är kanske lite OT.

  6. 6
    Annika Dahlqvist säger

    5 tvillingsyster
    99% av de manliga gynekologerna är säkert helt ok. Könsblandning är positivt i alla yrken.
    Men man borde kunna komma åt de kvinnoföraktande gynekologerna, så att de får andra uppgifter än direkt patientarbete.

  7. 7
    Elisabeth G säger

    # 5

    På senare år har de gynekologer jag mött varit lika bra, oavsett kön. På 1970-talet föredrog jag däremot manliga gynekologer. Enligt min erfarenhet var de betydligt bättre eftersom de, tror jag, insåg det genanta i situationen medan den kvinnliga gynekolog jag mötte var väldigt burdus, för att inte säga ganska hänsynslös.

  8. 8
    Ethel Loberg säger

    Å jag är så oromantisk och ful i mun så ingen har velat tafsa på mig, suck.

  9. 9

    Javisst har jag också varit med om tafsande men som du skriver Annika har det inte lämnat några större spår hos mig heller. Vad som däremot lämnat djupa spår är mobbing i skolan och senare kränkningar under arbetslivet där personer med makt, även kvinnliga använt sin position på ett förnedrande sätt.

  10. 10
    XMargareta säger

    Jag vill framhålla, att vad gäller tafsande, så har det varit få förövare.
    De flesta män är justa härvidlag.
    Det är obehagligt, men värre är nedvärderingar.

Speak Your Mind

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Upptäck mer från Annika Dahlqvists LCHF-blogg

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa