Han rekommenderar fasta för att slippa cravings. Men det är intressant att undersökningar visar att redan en energirestriktion ner till 500 kcal per dag minskar cravings. Cravings = sug är ju det största problemet vid viktnedgång.
Själv har jag ett visst instinktivt motstånd mot att inte äta någonting alls. Även om jag har fastat flera gånger med framgång, så känner jag fortsatt samma motstånd mot total avhållsamhet från mat. Däremot att äta lite har jag inget emot, tvärtom.
I mitt förrförra liv, innan jag började med lågfettkost, hade jag inga problem med att ’banta’. Jag gjorde det om och om igen, varje gång som jag hade gått upp i vikt.
När jag, influerad av fettskräcken på 80-talet, försökte att banta fettsnålt, misslyckades jag hela tiden, och gick i stället upp i vikt efter varje bantningsförsök. Det var helt tröstlöst, förutom att jag blev alltmera sjuk.
Vårvintern 2005 gick jag ner 18 kg i vikt, och fick min hälsa tillbaka, med lågkalori-LCHF. Jag mådde förträffligt – och var lycklig därtill – hela tiden. Jag led inte av några större hungerkänslor, och de jag kände var inte plågsamma, snarare tvärtom. De gav mig en eufori som påminde om fastans.
Inom LCHF-folket finns det ett motstånd mot lågkalori-LCHF. Det sägs att man förstör sin metabolism för livet med lågkalorikost, tydligen oavsett kostsammansättning. Om det är sant förstörde jag min metabolism redan i början på 70-talet under min första bantning, och då spelar det väl ingen roll om jag går ner i vikt med lågkalori igen?
LCHF-are brukar i bästa fall säga att man automatiskt minskar matmängden när man äter LCHF, pga minskad hunger. Men när man som jag inte har någon automatisk matintagsreglering, utan äter allt man får framför sig, då kan man inte lita på någon automatik i detta.
Jag tycker alltså att var och en får prova sig fram till om det fungerar bäst för den med viktnedgång med normalkalori-LCHF, lågkalori-LCHF, eller intermittent fasta.
Jag kommer att fortsätta att prova mig fram till vilket som fungerar bäst för mig för att hålla en normal vikt. Man kan också variera sina metoder.
Min hälsa tycker jag är bra oavsett vilken av dessa metoder jag använder mig av.
Hej ! Annika har en fråga vet inte om jag frågar på rätt ställe. Fick en hjärtinfarkt för ett år sedan, började äta lchf i början på juli för att jag inte vill äta medicin. I dag var jag hos hjärt-sköterskan och då ifrågasatte hon varför jag inte ätit tabletter för kolesterolet, jag sa att jag inte kommer att göra det.
Då erbjöd hon mig att jag kunde få en spruta mot höga blodfetter. Jag sa nej tack.
Mina värden: totalk 7.5 har gått upp jag hade 6,7 tidigare; HDL 1,6 tidigare 1.2; LDL 5.1 tid 4.4
triglycerider 2,3 nu 2,0 är detta bra eller dåligt tycker du.
jätte tacksam för svar
Hälsningar Inga-lill
1 Inga-lill Nordström
Det skolmedicinska folket har tubbats till att tro att kolesterol, särskilt LDL, är farligt för hjärthälsan. Det är inte sant, och det är läkemedelsindustrin som håller liv i den myten, för de tjänar miljarder på sina kolesterolsänkare.
Modern forskning visar att de som har lågt LDL får flera och farligare hjärtinfarkter.
Du gör alltså alldeles rätt som vägrar att ta kolesterolsänkande mediciner.
Jag har läst att de positiva effekterna av fasta är mindre för kvinnor än män, hur tänker du kring det? Jag har själv aldrig provat fasta men däremot att äta sällan 1-2 gånger per dygn. Det funkar bra för mig, det är mitt naturliga ätsätt oavsett kost men jag känner folk som inte skulle må bra av det oavsett kosthåll. Lite ödmjuka om att människor är olika tror jag vi måste vara. (äter själv inte LCHF idag och planerar inte det heller i en överskådlig framtid men av olika skäl har jag valt bort alla former av restriktioner kring mat tills vidare, skulle jag dock välja att göra någon inskränkning så är det LCHF som ligger bäst till).