I Läkartidningen: Bara 2 av 24 effektivitetsstudier bedömdes bidra med ny kunskap.
Läkemedelsindustrin arrangerar studier med beställning att de ska vara fördelaktiga för företagets preparat.
Nästan alla effektivitetsstudier av läkemedel var ’snedbelastade’
27 februari, 2017 av 7 kommentarer
D r o g a d e p a p p o r
2003 – när min gamla pappa drogades under en s.k. ”avlastningsvecka” på ett äldreboende – hade jag inte en aning om vad psykofarmaka kan ställa till med.
Vid hemkomsten kunde pappa inte längre: stödja på benen, prata förståeligt – hans röst var näst intill ohörbar, han kunde inte använda de nya, tidigare helt fungerande glasögonen, och hans ansikte kunde varken uttrycka glädje eller sorg – det var som en mask. Listan av nytillkomna symptom skulle kunna göras betydligt längre.
Trots mina bristande kunskaper insåg jag omedelbart att det inte handlade om någon ”normal försämring” utan om drogning. Den här händelsen råkade sammanfalla med att jag hade fått Internet-uppkoppling och därmed kunde jag söka information, beställa hem kritiska böcker m.m. något som jag rekommenderar andra.
Pappa avled samma år men mitt intresse för läkemedel (få läkemedel läker något) har fortsatt.
Genom åren har jag besökt många hemsidor, bl.a. http://www.madinamerica.com, där det finns intressanta artiklar, patient- och anhörigberättelser, videos, m.m. framför allt om psykiatri och psykofarmaka. Sidan ”ägs” av journalisten Robert Whitaker som varit på flera sverigebesök och vars bok – The Anatomy of an Epidemic – översatts till svenska – Pillerparadoxen.
För ett tag sedan var jag återigen inne på hemsidan och började läsa en intressant anhörigberättelse – How Big Pharma and the Medical Doctors killed my Father – som utspelar sig i slutet av 2016. Jag slogs av hur stora likheter det fanns mellan den här pappan i USA och min egen. Efter att ha frågat Mad in America lägger jag nu in en länk till berättelsen som även har många kommentarer. Jag har även översatt/tolkat några rader ur artikeln.
https://www.madinamerica.com/2017/02/big-pharma-medical-doctors-killed-my-father/
Ö v e r s ä t t n i n g / t o l k n i n g
Eftersom de inte jämförde olika journaler, inte hade kännedom om att hans hudåkomma var en biverkan av en medicin som hade förskrivits, inte visste om hans långa historia med icke-livshotande leukemi – tog de hans höga, vita blodkroppar som en indikation på infektion och pumpande honom full med intravenöst antibiotika. När sjuksköterskorna försökte ge honom andra läkemedel, vägrade min far. De anklagade honom för att vara ”stridslysten” och ”samarbetsovillig” samt injicerade honom med den mycket giftiga, otroligt farliga, sinnespåverkande antipsykotiska medicinen HALDOL.
Haldol har en lång historia och är känd för att kunna förorsaka psykos hos patienter. Den har dessutom en lång lista av fruktansvärda biverkningar. Pappa drabbades, omedelbart, av en mängd av dessa: muskelkramper, urineringssvårigheter (måste få kateter två dagar senare), svårt att tala (det blev omöjligt att förstå honom) okontrollerade skakningar i händerna, svaghet och balansproblem (han kunde inte gå nästa dag), hans ansikte var stelt som en mask, han hade hallucinationer, hudutslag, okontrollerade rörelser i armar och ben, oregelbunden hjärtrytm, förvirring ……
P.S.
Min pappa fick Mallorol – samma klass av läkemedel som Haldol. När jag sökte information 2003 visade det sig att Mallorol redan var indragen i England på grund av allvarliga hjärtbiverkningar bl.a. Trots det fick Mallorol förskrivas ytterligare ett år i Sverige och när den väl drogs in var det tyst, tyst. Nu skall man inte tro att den här typen av drogning upphört. Det är bara det att medicinerna har andra namn (finns säkert någon förteckning över neuroleptika =psykosmediciner på Wikipedia t.ex.)
Pappas drogning hade föregåtts av många års slentrianmässig medicinering utan korrekt uppföljning och avslut av mediciner som hade spelat ut sin roll eller var för skadliga.
M a m m a
Något år därefter började jag titta på mammas medicinering – inte alls lika omfattande.
Både min pappa och mamma stod på blodfettsänkaren Zocord (=simvastatin). Mamma ringde faktiskt till ”sin” doktor och undrade om det kunde finnas någon koppling mellan medicineringen och hennes nytillkomna symptom – muskelsvaghet, värk och kramper i benen samt sömnstörningar. Han förnekade direkt!
Så småningom kom jag fram till en helt annan slutsats, vilket även mamma gjorde när hon hade läst Uffe Ravnskovs första bok och jag hade översatt diverse amerikanska patientberättelser från http://www.askapatient.com.
Det har gått över tio år sedan dess. Hon är fortfarande på benen och lever ett bra liv i eget boende.
Mamma hade även ordinerats Fosamax (=alendronat) för att hon hade minskat ett par centimeter på längden (ingen sjukdom) . Den var ganska ny då och det pratades en hel del på TV och i radio. Doktorn tyckte väl att det var bra att prova en ”modern” medicin. Mamma var helt övertygad om att den skulle stärka hennes skelett, minska risken för frakturer etc. Så småningom ändrade både jag och mamma uppfattning.
P r e s c r i r e + d i v e r s e
Tidigt blev jag medlem i en oberoende, amerikansk konsumentorganisation (Public Citizen), http://www.worstpills.org. Jag fick månatliga nyhetsbrev om mediciner till en mycket rimlig kostnad, men avsade mig prenumeration efter några år då jag hade upptäckt andra intressanta källor. (Gå gärna in och kolla hemsidan, finns gratisinformation)
De senaste åren har jag prenumerat på ett gratis nyhetsbrev från en oberoende, fransk organisation – PRESCRIRE. (Det finns en annan version för vårdpersonal).
Nyhetsbreven kan läsas på engelska/franska och i mars-numret upptäcke jag en intressant artikel: TOWARDS BETTER PATIENT CARE: DRUGS TO AVOID IN 2017
https://english.prescrire.org/Docu/DownloadDocu/PDFs/DrugsToAvoid_2017update.pdf
I ovanstående månadsbrev tar Prescrire bl.a. upp det här med osteoporosmediciner (sidan 108-8).
Det är inte så många veckor sedan SVT:s Fråga Doktorn hade ett direktsänt program om osteoporos med medverkan av ”expert”. Som vanligt frågar man aldrig om eventuella jäv och diskuterar inte eventuella behandlingsrisker.
Osteoporos-föreningarna (en internationell företeelse) ”lobbar hårt för nationella behandlingsrekommendationer. De vill inte heller se några risker. För något år sedan var jag på en Osteoporos-dag där man fick en liten kasse full av broschyrer. På baksidan av en av de stod AMGEN – tillverkaren av en av de senaste i raden av osteoporosmediciner (i sprutform).
I mitt län skall man nu anställa en osteoporos-sköterska och införa något som kallas för ”frakturkedja”. De flesta människor kommer att tycka att det känns bra – att bli omhändertagen, kollad osv. Själv kommer jag att göra allt för att få det inskrivet i min journal att jag varken vill ta Fosamax eller annan osteoporosmedicin i sprutform om jag råkar ut för handleds – eller annat brott.
Bokmal,
Jag kan bara instämma i kören, inte minst på grund personliga erfarenheter. Det medicinska etablissemanget är bevisligen ett kriminellt system i händerna på Big Pharma.
Bokmal,
Att läsa din redogörelse ovan gör mej verkligen förskräckt!! Ska nu kolla upp alla dina länkar, tack för dom!!
Själv bröt jag min handled för fem år sen, när jag hoppade på en hög hög med trädgårdsavfall för att få den till att falla ihop lite, tappade balansen och ramlade baklänges och tog emot mej med ena handen, hörde hur det sa krack…handen svullnade snabbt upp och blev blå med fingrar som tjocka stoppade korvar…la om den med lite is och kall mjölk i en gammal handduk och fortsatte med trägårdsjobbet…satt ute på landet ensam utan bil och ville inte besvära mina snälla grannar med att åka till stan och akuten….såg förfärligt ut och gjorde gräsligt ont, men efter två månader hade den läkts ihop skapligt bra och nu är den som vanligt, fullt funktionsduglig…gjorde en röntgen efter 1,5 månader och där syntes det att benen hade vuxit ihop, fast inte perfekt, men så pass att jag inte behövde bryta upp dom igen…vilket däremot hände en väninna, som också hade brutit sin handled och hade åkt till sjukhuset och fått den gipsad, men när gipset togs bort hade benen vuxit ihop fel och dom fick bryta upp den och göra om det…så jag var glad att jag motstått allas goda råd om att låta vården ge sej på den…
Har förstås också osteoporos, men vägrar att ta mediciner som doktorn vill ge mej under hot om att jag inte kommer att kunna röra mej om några år….däremot gör jag lite gymnastik hemma plus jobbar med tre-kilos tyngder vareviga morron…och klarar mej än så länge utmärkt.
Blir extra glad för detta förhållningssätt, när jag läser såna LÄSKIGA inlägg som dina ovan….
Beklagar djupt din pappa…!!
Tack mormor – för svar och berättelse.
Du skriver att ”har förstås också osteoporos, men vägrar att ta mediciner som doktorn vill ge mej under hot………………” Det glädjer mig att Du försöker att bilda Dig en egen uppfattning. Om Du vill lära Dig hur patienterna upplever t.ex. Fosamax, Bonviva, Prolia etc. kan Du gå in på http://www.askapatient.com och söka på de olika produkt- eller substansnamnen.
Bifogar också en länk till en artikel från finlands-svenska YLE:s motsvarighet till vårt Fråga Doktorn på SVT. Artikeln är från 2010.
https://svenska.yle.fi/artikel/2010/10/26/osteoporosmediciner-varfor-ska-man-halla-en-paus
Jag har ingen koppling till vård och omsorg eller läkemedelsindustri. Jag har upprörts över det jag sett på nära håll och det har fått mig att söka information, läsa böcker m.m.
En del inom vården verkar ha tappat sitt sunda förnuft. Lyssna gärna till den här videon med Dr. John Bergman (USA). Jag hittade den i en kommentar under Mad-in-America-artikeln som jag nämnt i en tidigare kommentar.
https://www.youtube.com/watch?v=GizDuANT9BE
Det är forskning som gäller – morgon – middag – kväll och ingen frågar sig vem som utför /betalar för den – och hur det kan påverka slutresultaten?
När oberoende forskare måste ”kriga” (EU-domstol etc.) för att få tillgång till allt materiel i en forskningsstudie för att kunna göra en ny utvärdering måste något definitivt vara fel.
Den första boken som jag läste om osteoporos hade titeln – The Myth of Osteoporosis.
Boken reviderades 2011.
Sedan dess har nästan varje kritisk bok om läkemedel (som jag läst) haft ett kapitel om osteoporos.
Den kanadensiske forskaren/författaren Alan Cassels har skrivit om det i flera av sina böcker och även i en del krönikor på http://www.commonground.ca.
Det skal bli spännande att läsa hans mars-krönika (brukar läggas ut omkring den 7:e varje månad). Hans tidigare krönikor finns förstås kvar.
Tydligen håller Alan Cassels på att göra om sin egen hemsida, http://www.alancassels.com.
Det är synd att ingen av hans böcker översatts till svenska. Jag tror att många skulle ha nytta/glädje av hans bok om olika typer av screening – mätning av bentäthet, kolesterol, PSA osv. Boken har titeln – Seeking Sickness.
Äldreapotekaren – Armon B. Neel och journalisten Bill Hogan – har också skrivit en lättläst och informativ bok – Are your prescriptions killing you? Den innehåller bl.a. ett kapitel om osteoporos (har för mig att han döpt det till ”The Bone-Scare Drugs”..
Jag har översatt några rader ur kapitlet (ej frågat).
”Jag är inte övertygad om att bisfosfonater kan göra skelettet starkare. Det vet vi inte. Vi vet inte om ett tätare ben – såsom det mäts med en bentäthetsmätare – faktiskt är samma sak som ett starkare ben. Men vi vet, att bisfosfonater som påstås göra ”nytta”, även förhindrar kroppens naturliga förmåga att ”reparera” sig.
Är det möjligen så att ett mångårigt användande av bisfosfonater gör skelettet svagare i stället för starkare? Ingen vet – och det är värt att tänka på innan Du börjar med bisfosfonater”.
Are your prescriptions killing you? borde också översättas. Lättläst och intressant men på engelska.
Bokmal,
Har just köpt The Myth of Osteoporosis på Kindle för 8 euro, den är skriven av Gillian Sanson, eller hur? Ska bli intressant att läsa den…
Nu för tiden måste man läsa på och bota sej själv, har känslan av att utbildningen i Sverige blir sämre och sämre…men fler och fler professorer!?
Tack för dina tips!
Mormor
Det stämmer att det är Gillian Sanson som har skrivit boken The Myth of Osteoporosis. Jag hoppas att Du får den reviderade versionen från 2011 (jag har inte läst den, bara den tidigare).
Om Du googlar Gillian Sanson + osteoporosis kan Du säkert hitta hennes hemsida.
Det kan också vara en bra idé att göra likadant med Alan Cassels och Armon B. Neel.
Vården blir mer och mer specialiserad.
Primärvården saknar personal och pengar trots att det väl är det enda stället där man möjligen har någon helhetssyn – fast det är tveksamt med tanke på att ett läkarbesök bara kan få ta 15 minuter (jag tycker att man skall begära mer tid om man behöver).
Kom just att tänka på en artikel från http://www.peoplespharmacy.com – ”Beware Deadly Medical Guidelines”. Jag har översatt några rader ur texten från 2013. I texten omnämns den undersökande medicinjournalisten, Jeanne Lenzer, som i en artikel i BMJ (British Medical Journal) den 14 juni 2013 berättat om verkligheten.
Ö v e r s ä t t n i n g
”Intressekonflikter (jäv), bland kommitté-medlemmar är ett stort problem enligt Lenzer. Hon nämner åtskilliga exempel på direkta eller indirekta kopplingar till läkemedelsindustrin.
Patientföreningar kan få miljontals dollar i stöd från läkemedelstillverkare.”
”Vi skulle aldrig gå med på att domarna i en baseballmatch skulle få ekonomiskt stöd från ett av lagen. Det är ett mysterium för oss varför vi tillåter behandlingsrekommendationer framtagna av individer med kopplingar till de produkter som gås igenom. Vi behöver objektiva experter som går igenom den bästa tillgängliga evidensen och kommer med ärliga rekommendationer.” Slut