Aseem Malhotra delade en länk på Fb, om maten på Okinawa. Staffan Lindeberg brukade hävda att Okinawa-borna åt mest kolhydrater (mest från sötpotatis?), men enligt denna text åt de mest gris. De levde länge (90+) och var väldigt friska.
De åt även get.
Hur de äter nu vet jag inte. Man kan ju misstänka att de har anammat den västerländska kosten med mycket socker och industrimat, som alla andra kulturer.
På samma sätt som vikingarna anser jag och min fru att griskött och speciellt det feta fläsket är det mest åtråvärda födoämnet. Det hjälper till när man ska försöka få upp fettkvoten och uppnå den optimala kosten med 75 % fett och 25 % protein. LCHF med andra ord. Några salladsblad och lite surkål skadar förstås inte.
Där jag bor (i en mångkulturell förort) finns mycket lammkött och get att köpa av slaktarna. Det är förmodligen importkött. Undrar hur dessa djur fötts upp. Har en fantasi om att både lammen och getterna har fått gå på bete i spenaten. Men jag kanske är för optimistisk?
Jag är mycket förtjust i revbenspjäll, kan äta som godis Men jag är restriktiv mot gris, eftersom min benvärk i stora lårmuskeln, kommer tillbaka om jag äter för mycket gris (eller jordnötter). Julskinkan gick bra, det var ekologisk skinka, som bara går att få tag på till jul. En del annan skinka går inte alls.
Jag undrar vad man gör med grisarna, och varför mina benmuskler reagerar. Jag äter B12 och är i stort sett besvärsfri numera.
Till Lisabet
Griskött innehåller mycket urinsyra, som kan framkalla olika sjukdomar hos människor, bl.a gikt.
Griskött liknar människokött, och det är skadligt för oss att äta mycket av.
Tjocka revbensspjäll var faktiskt vår ”julskinka”.
Hur vet man förresten att människokött och griskött liknar varandra och att det skulle vara skadligt?
Kirurger ”övar” traumakirurgi på gris eftersom vävnaderna hos grisen liknar människans
@kronikorfranskarholmen #2
I Skärholmen finns ju sedan många år Munirs Livs. Åtminstone tidigare skyltade de med, att de endast sålde svenskt kött. Jag har köpt lamm där många gånger.
Grisar blir matade med sädprodukter, vilket jag tror påverkar deras kött. Grisar som får gå ute äter mer varierat.
I ett decennium har vi inte haft någon förklaring på varför människor på Okinawa blir så gamla på vegetarisk kost. Nu har vi förklaringen, de odlar sin egen täppa, har en gris som får massor med ätbara ungar. Dessutom har de någon eller några getter. De är/var så kallade, avstressade småbrukare och de får ett komplett näringsinnehåll, genom sin livsföring.
Man undrar hur moderna tiders globala konsumtionssamhälle har påverkat deras tarmar, livslängd och livskvalitet?
Hur som helst så har veggisrörelsen förlorat sitt starkaste argument! Även Okinawa-argumentet var en lögn.
Jag tycker inte om griskött och äter det inte speciellt ofta. Tycker det är nån bismak på det. Men när jag nån gång äter det mår jag riktigt bra. Brukar annars reagera negativt på nästan all mat annars.
Läs ”Den blå maten”, där står det hur Okinawaborna äter nu, och hur de åt förr.
Som boende i Japan sedan 35 år och med flera Okinawa-bor i vänkretsen, kan jag berätta att åtminstone den äldre delen av befolkningen äter en sund kost med lagom stora mängder kött, fisk och skaldjur och därtill mycket grönt. Fläskköttet är mycket delikat. Man inmundigar dessutom en hel del ganska så alkoholstarka drycker!
Den yngre generationen är det dock säkert lite sämre med, då den stora amerikanska flygbasen där nere givetvis skapat en marknad för typisk amerikansk skräpmat.
Frånvaron av stress, en hel del motion och en god social gemenskap hjälper nog också till att hålla Okinawa-borna vid liv länge.
#nr 12 Dag
Tack – vad kul att du berättar om kosthållningen i Japan.
Den sista meningen om stress, motion och social gemenskap låter också bra.