Anklagelsen mot sockret

Krönika av Göran Sjöberg

”The Case Against Sugar” är Gary Taubes tredje bok om hur vår kost förstör hälsan idag och är i mina ögon hans bästa hittills. Den genomsyras av samma rigorösa vetenskapsjournalistik som kännetecknar hans största ”mästerverk”, ”Good Calories & Bad Calories” (GCBC) (min favoritbok!), med bl.a. tre hundra referenser för intresserade. Men budskapet, anklagelsen mot sockret, är framfört på ett mindre snårigt sätt än i GCBC vilket gjorde den boken svårläst och jag tror därför att den här boken kommer att bli en större succé och på ett bredare sätt än GCBC.

Budskapet i den här boken är rakt på sak:
Socker är den värsta beroendeframkallande ”drog” som någonsin drabbat mänskligheten och förstör idag i rasande fart hälsan hos en stor del av världens befolkning. Slutresultatet efter 10 till 20 års ”drogberoende” är för många, kanske för hälften, den hemska sjukdomen diabetes som idag nu har drabbat 500 miljoner människor. Men Taube visar övertygande att sockret är den grundläggande orsaken inte bara till diabetes utan till de flesta av våra kroniska sjukdomar, från dåliga tänder till Alzheimer och det är frågan om en väldigt övertygande ”bevisföring” i denna anklagelseakt mot sockret.

Boken börjar med en historisk genomgång och som visar hur det till att börja med endast var den yppersta överklassen, som kungar och faraoner, som hade råd med denna exklusiva ”drog”. Men begäret, sockersuget, lurade hela tiden i bakgrunden hos alla som fick tillfälle att ”smaka på” och bruket spred sig till allt lägre samhällsskikt. Det fanns hela tiden ett ”ett sug från marknaden” som med tiden blev allt större. Som med all ”knarkhandel” förde denna sockerhandel med sig inte bara elände hos dem som drabbades av begäret och som hade möjlighet att tillfredsställa det, vilket bland annat kan ses av sjukdomsspåren hos mumierna. I första hand drabbade eländet dock de allra fattigaste och som behövdes för den arbetskrävande framställningen av sockret. Ingen ville utföra detta hårda arbete frivilligt. Redan från början var man därför tvungen att förslava den nödvändiga arbetskraften, inte minst på sockerrörsfälten, och ett slaveri som följt sockerframställningen genom historien in i våra dagar.

Eftersom det här har varit frågan om en drog som till skillnad mot många andra och starkare droger, som t.ex. alkohol, inte har haft andra sociala restriktioner på sig än att den historiskt sett har varit så svår att framställa och därför så dyr att få hamnade i dess ”klor”. Detta ändrades genom industrialiseringen både av odlingen och av raffineringen som skedde framför allt under 1800-talets senare del och som gjorde att hela befolkningar då kunde få njuta av drogen och med tiden i allt större omfattning. Växtförädling gjorde också att man fick fram tillräckligt bra sockerbetor som kunde odlas i vårt kallare klimat och som gjorde att den industrialiserade världen i norr kunde bli oberoende av den tropiska odlingen av sockerrör.

Utvecklingen gick fort men skadeverkningarna på hälsan visade sig dock omedelbart och i massomfattning när konsumtionen av sockret ökade och spred sig till fler människor. I början visade sig detta genom att tänderna förstördes hos dem som tillhörde samhället översta skikt och ”stinkande andedräkt” var därför tidigt bekant hos denna del av befolkningen. Redan i början av 1900-talet var det dock vanligt att man drog ut alla anfrätta tänder redan i tonåren och ungdomarna fick då istället löständer, till och med som konfirmationspresent. Nu var det framför allt de ”mindre bemedlade” som drabbades. Genom organiserad tandvård kunde tandhälsan så småningom någorlunda återställas och men även här kopplad till samhällsstatus både i form av utbildning och ekonomi.

Som med alla droger försvarar sig både de som förser marknaden med dessa och de som blir beroende av dem vad de håller på med på alla upptänkliga sätt. Det sorgliga med sockret är att själva försvaret så fullständigt har genomsyrat vårt samhälle och det är först under senare år, när hälsokatastrofen är så uppenbar, som samhället reagerat och börjat uppvisa en viss grad av moraliskt ansvarstagande, t.ex. genom beskattning av de söta läskedrycker som bl.a. blivit en framgång i Mexiko, ett land som kanske har den största läskedryckskonsumtionen och fetman i världen.

Motståndet mot sockret från framför läkare som sett sambandet mellan sockret och de sjukdomar som det gett upphov till, framför allt diabetes där sambandet varit så uppenbart, har hela tiden funnits. Striden har böljat fram och tillbaka genom tiderna men där kritikerna hela tiden varit i minoritet även om detta håller på att förändras idag. Huvudtemat i ”The Case Against Sugar” är faktiskt denna böljande strid mellan de ”onda krafterna” som försvarar sockret och de ”goda krafterna” som moraliskt försöker göra något åt den pågående katastrofen.

Avslutningsvis går Taube igenom hur sockret kan ses som den grundläggande orsaken till de flesta av våra kroniska sjukdomar och pekar på hur man under de senaste 50 åren alltmer har insett den roll som insulinet spelar när det gäller uppkomsten av dessa sjukdomar. Medvetenheten ökar idag om hur de stora mängderna kolhydrater och framför allt sockret i vår kost skapar det som kallas insulinresistens och som gör att insulinnivåerna i kroppen skjuter i höjden. Mycket talar för att det är dessa höga insulinnivåer som gör att sjukliga förändringar långsamt uppkommer i våra kroppar och som när skadorna blir uppenbara gör att läkaren slutligen kan ställa en ”sjukdomsdiagnos”. Taube går igenom detta i detalj för olika sjukdomar.

På samma sätt Taubes har jag insett att när det gäller ett ämne som är skadligt för hälsan måste man inta en principiell ståndpunkt mot detta ämne. I fallet med socker är dock detta nästan omöjligt idag eftersom socker betraktas som ett livsmedel och att man tillsätter socker till så gott som alla matvaror som finns i våra butiker.

Socker är bevisligen inte något nödvändigt livsmedel för människan utan hon klarar sig alldeles utmärkt utan det och man drabbas då inte heller av några kroniska sjukdomar om man nu klarar av att avstå. Taubes anser att man på samma sätt som med cigaretter kan vänja sig av med missbruket av socker även om avvänjningsprocessen tar tid men man måste först bestämma sig för att sluta.

Julia Belluz skriver om detta.