Jag tar upp kommentar från Stenbj:
Till Helge, som skrev:
”Det finns forskning, som visar att ”light produkterna”är sämre för hälsan, än lowcarb produkterna. ”
Det finns mycket forskning som visar att t.ex lågfettmejeriprodukter när de jämförs med
samma med högre fettnivå leder till metabolt syndrom.
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3656401/
är länk till en Svensk studie på 1600 män 40-60 år. Inga snälla siffror . De som sagt att nyckelhålsmärkningen är livsfarlig att följa kan vara glada för att de istället använder nyckelhålet som varningsmärke.
15% (av överlevande/uppföljda) utvecklade ”central obesity” efter 12 år.
Mer än dubbelt så många (19.9%) bland de som ätit lågfett än de som ätit högfettprofikter (8.6%) Midjemått (central obesity) men inte BMI är allvarlig risk för hjärtsjukdom och diabetes-2.
Man gjorde tidigare en liknande studie, matvanor och hjärtsjukdom.
Här gjorde man flera fynd, bl.a att frukt och grönt minskade sjuk-dödsrisken för de som åt en naturfettdominerad kost, men höjde samma risk när frukten åts med en lågfettkost !
Risken höjdes hela 4 gånger ! Länk till artikel om studien som skrevs om i Läkartidningen, nedre delen, nedan.
Det betyder att fettlösliga ämnen och vitaminer i frukt och grönt kräver fett för att vara till nytta, kunna absorberas. Annars blir det tydligen ”dyr urin” av frukten.
https://mail.google.com/mail/u/0/?shva=1#search/sara.holmberg%40kronoberg.se/1508b0e2dc5e2c02?projector=1
Länk till hela den sista studien:
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2790097/
I L S I
Att följa SLVs rekommendationer har motsatt effekt till vad SLV påstår och resulterar alltså i tidigare död för de stackare SLV påstår att de ska skydda, enligt studierna ovan. Och enligt Nina Teicholz genomgång i BMJ visade det sig också att råden sammansatts utan förankring i vetenskap, trots att man alltid hävdar motsatsen men ej kan peka på stöd i oberoende forskning. Det är USAs kostråd, som via ILSI kommer till EU och sedan till SLV!
ILSI säger att man bedriver kostforskning men är ägt/sponsrat av USAs allra störtsta matproducenter. ”Forskningen” är till för att ta fram argument att befordra den mat man kan sälja i hela världen med högsta avans, alltså de produkter som är baserade på billigaste massproducerade lagringsbara råvaror som HFCS, socker, spannmål och växtoljor. ”Hälsa” vilar helt och fullt på hypotesen att lågfettkost är hälsosamt, det som nyss motbevisades i min tidigare kommentar. En hypotes som kan motbevisas en enda gång är alltid falsk enligt logikens enkla klara lagar.
Har inte sett någon kostnadskalkyl på skräpmaten men gissar: material 10%, tillverkning 5%, distribution och lager 15% reklam och vinst flýtande av resterande 70%. Om man stoppar in smör istället för margarin så rasar hela kalkylen, samtidigt som ”worldwide” distribution och lagerhållning kantrar. Modellen baseras alltså på enormt mycket större miljöförstöring än t.ex gräsbetat lokalt kött och mejeriprodukter. Det sista är t.o.m. miljöförbättrande eftersom det är kolbindande, dvs av den CO2 som gräs tar upp från luften lagras en del i marken när nötkreaturen äter gräset. Nyttan bortsett från CO2-balansen följer från att marken då håller vatten bättre med fortsatt produktivitet utan bevattning även under torrare tider, samtidigt som mikroliv gör marken bördigare med minimal gödsling.
Men SLV är tvingat att följa alla de ovettiga råden p.g.a EU-beslut. Och vi skattebetalare betalar t.o.m ILSI för att ”ta fram” framtidens kostråd, något som tydligen är på väg att bli ”framtidens kosttvång” med nya förbudet att marknadsföra low-carb. ”Big Food” ser nu att deras modell inte ökar längre och tar desperat till alla möjligheter inkl. tvång för att stoppa vidare ras, och nyttjar alltså sitt inflytande i EU på ett vedervärdigt sätt.
Utan ändring blir det snart inget alternativ till Swexit, som jag ser det.
Bara en enkel personlig historia – men fullkomligt sann:
Våren 2009 hade jag en omvälvande upplevelse.
En gammal kompis, Toli, kom på besök. Han gifte sig i början på 1970-talet med en norrländsk kvinna som min fru arbetade tillsammans med på apoteket i Umeå 1970. De flyttade sedan ner till Strängnäs (han var yrkesmilitär), och så småningom skaffade de segelbåt (efter att ha varit ute med oss i vår båt!). Paret fick barn precis samtidigt som vi, så de har alltså barn som är jämngamla med vår dotter Sara och vår son Pär. Under 80-talet seglade vi ihop på semestrarna en hel del. De gick ut i Östersjön från Strängnäs och seglade söderöver, och vi gick norrut från vår hemmahamn Västervik. Sedan seglade vi tillsammans i skärgården under kanske någon vecka, och barnen tyckte förstås att det var fantastiskt kul med lekkamrater.
Toli hade alltid varit en smula överviktig. På senare år (han fyllde 60 det här året) hade detta i vanlig ordning accentuerats, och hans fru hade hela tiden försökt få honom att bre mindre smör på mackorna och över huvud taget dra ner på sin fettkonsumtion. Ändå hade han stadigt gått upp. Till sist var han tvungen att uppsöka hälsovården, och där tog man ett stort antal prover. Resultatet visade att ALLA värden var förfärliga – antingen mycket för höga eller mycket för låga.
Efter att av en händelse ha fått se Sten Sture Skaldeman på TV köpte han dennes bok ”Ät dig ner i vikt”. Rekommendationerna där lät helt vansinniga (Ät mer fett!), men tydligen var argumentationen ändå ganska god, för Toli lade om sin ”fettsnåla” kost omedelbart. Han skippade bröd, potatis, ris och pasta och började äta smör, kött, fläsk, grädde, fisk, ägg och mycket sådant som Livsmedelsverket varnar för.
Till sin oförställda häpnad började han redan efter en vecka att gå ner i vikt – trots att han hela tiden åt gott och aldrig var hungrig! Efter mindre än ett år hade han gått ner 35 kg i vikt och kände sig må bättre än på kanske trettio år! Och han ägnade sig inte åt motion mer än vanligt (d.v.s. inte alls).
Nu tog han kontakt med den läkare som gjort hälsoundersökningen ett år tidigare, och efter viss övertalning lyckades han förmå den tvivlande läkaren att genomföra en ny undersökning enligt samma modell. Någon vecka senare ringde läkaren litet smått chockad till Toli och informerade om resultatet: ”Gosse, du har värden som en 20-åring!”
När Eva och jag alltså träffade Toli, kunde vi konstatera, att han inte bara var betydligt smalare, utan också att han verkade vara en mycket gladare, mer välmående och positiv människa.
Först trodde jag förstås att han skämtade, när han berättade vad han åt (även om jag förstås hade hört och läst litet om t.ex. Annika Dahlqvist och hennes idéer). Sedan tänkte jag att han kanske var alldeles unik och led av något sällsynt syndrom, som gjorde att just han reagerade tvärt om mot andra människor. För han hade ju, som sagt, börjat äta en massa fett och knappt ätit något alls av potatis, ris, pasta, bröd, frukt… Enligt läkaren skulle han snarast ha varit död efter någon vecka med tanke på vad han satte i sig, eftersom hans värden redan var så katastrofalt dåliga. I stället föreföll han nu vara hälsan själv efter över ett år på den nya dieten!
Jag blev förstås minst sagt intresserad och började forska i ämnet. Och jag blev totalt chockad! Toli var inget undantag; Nästan alla går ner i vikt av att äta mer fett (och mindre kolhydrater)! Ändå har läkare och dietister fortsatt att upprepa som ett mantra: ”Dra ner på fettet!”
Det är svårt att med ord beskriva mina känslor. Trots att man självklart börjar bli en smula luttrad på många områden, när man hunnit några år över sextio, så har man ju ändå kvar någon sorts känsla av grundläggande tillit till samhället och dess institutioner – och kanske framför allt till läkarvetenskapen, som ju onekligen gjort enorma framsteg när det gäller att rädda livet på människor och bota akuta sjukdomar (tyvärr inte lika stora, när det gäller att förebygga eller bota kroniska sjukdomstillstånd!).
Jag fortsatte att läsa – forskningsrapport efter forskningsrapport, studie efter studie, människors erfarenheter av olika kostalternativ o.s.v. Min första häpenhet övergick efterhand i någon sorts desperat ilska. Och i det längsta vägrade jag att tro på vad jag fick reda på. Det KUNDE bara inte vara möjligt! Men tyvärr!
Efter att ha ägnat åtskilliga veckor åt att få mina värsta farhågor besannade, så kände jag bara att jag inte kunde vänta längre med att åtminstone försöka informera några av de människor jag känner och bryr mig om – i frustrerande medvetenhet om att de allra flesta bara skulle komma att ägna en förströdd tanke åt detta och sedan snabbt glömma det hela för att fortsätta sitt liv (och sina matvanor) som vanligt…
Självklart övergick min fru och jag direkt till LCHF. Efter något år hade jag – utan att svälta eller gå hungrig en enda dag – gått ner från 102 till 84 kg! Min fru något mindre. Dessutom var det slut på tidigare bekymmer med sura uppstötningar och magproblem. Och märkligt nog har jag sedan dess knappast någon enda gång fått ”träningsvärk” efter fysiska ansträngningar. Självklart bidrog det här till övertygelsen att vi var ”rätt ute”, när det gällde kosten…
Sammanfattningsvis blev mina slutsatser:
Du blir friskare av att äta mer fett – framför allt mättat sådant.
Om du är överviktig, så går du ner i vikt av att äta mer fett (och mindre kolhydrater).
Kolesterol är något helt nödvändigt för kroppen. Högt kolesterol gör att du lever längre. Lågt kolsterolvärde gör bl.a. att du mycket lättare får infektioner, samt större benägenhet för depressioner, aggressivitet och självmord. Sänkning av kolesterol med medicin har mycket negativa effekter för din hälsa, och medicinerna (statiner) har gräsliga biverkningar.
Alla diabetiker blir, om inte ”botade” så i alla fall mycket bättre av att äta mer fett och mindre kolhydrater.
Generellt blir både barn och vuxna fetare ju mindre fett de äter.
Många av dagens allt fler diabetiker skulle:
Inte ha fått diagnosen om de ätit mer fett och mindre kolhydrater
Kunna få ett mycket bättre liv – ofta sluta med mediciner – om de gjorde tvärt om mot läkarnas rekommendationer – d.v.s. åt mer fett och mindre kolhydrater.
I dag dör flera diabetiker varje dag bara i Sverige, till mycket stor del på grund av Livsmedelsverkets, Socialstyrelsens och läkarnas kostråd!
Kort sagt blev jag medveten om att kosten är grundläggande för vår hälsa – och att LCHF tvärt emot vad de flesta anser är en utomordentligt hälsosam kost. Särskilt gäller detta för överviktiga och diabetiker.
MEN: Om man är diabetiker, så kan man förstås inte direkt ändra kost. Det kan ju i värsta fall betyda att man hamnar i koma och dör. Insulindosen måste förstås anpassas till den ändrade dieten. Förändringen bör alltså göras i nära samråd med din läkare (fast eftersom han troligen är lika ”fettskrämd” som de flesta i branschen eller åtminstone känner sig förpliktigad att följa de officiellt givna rekommendationerna, så kan man få problem där. Be honom/henne t.ex. läsa Lars-Erik Litsfeldts bok ”Diabetes.inte”!).
Nästa chock drabbades jag av några år senare, då jag i maj 2014 fick min cancerdiagnos… Den ledde till en kedja av händelser som fick mig att inse de minst sagt allvarliga bristerna i vår sjukvård och i läkarnas bristande kunskaper om cancer. Och om jag inte redan fått förtroendet för läkarkåren skjutet i sank, så hade jag sannolikt nu omedelbart accepterat läkarna prognos och behandlingsförslag. Om jag gjort det, hade möjligen dessa rader aldrig blivit skrivna! Och det är naturligtvis ett alldeles förfärligt konstaterande. Det innebär en insikt om att människor med cancer dagligen utsätts för behandlingar med mycket svåra biverkningar – trots att det finns mycket skonsamma, effektiva och billiga alternativ. Den här insikten är kanske det som allra mest motiverat mig till att starta en egen webbplats.
MIN CANCERHISTORIA
Här följer en mycket kort sammanfattning av en lång historia med många intressanta detaljer…
I början av juni 2014 opererades jag för min cancer på den plats i landet som har den största erfarenheten och kunskapen om just min form av sjukdomen. Den drabbar endast drygt 100 män varje år, så erfarenheten generellt på våra sjukhus är begränsad. Därför har man valt att behandla dessa fall huvudsakligen på ett ställe i landet, där man alltså skall bygga upp en kunskapsbank, som kan komma alla patienter till del.
Ett par veckor efter operationen fick jag beskedet att man hittat cancerceller i den lymfkörtel som opererats bort i höger ljumske – och att jag därför måste genomgå ytterligare en mycket omfattande operation, där man bl.a. skulle ta bort alla lymfkörtlar i ljumsken på höger sida. Men nu hade jag hunnit ”läsa på”, och trots intensiva övertalningsförsök vägrade jag. Läkaren förklarade att mina dagar nu var räknade. Man tog sin hand ifrån mig, och uppföljningen överlämnades till kirurgen på min hemort. Där kollades jag sedan med ultraljud var tredje månad, och vid varje tillfälle såg man förstorade lymfkörtlar i ljumskarna – dock omväxlande på höger och vänster sida.
Redan efter att jag fått min diagnos och hunnit skaffa mig kunskaper, så hade jag lagt om min kost till närmast ”ketogen” sådan (mycket fett och minimalt med kolhydrater). Läs om ketogen kost här:https://www.svaradoktorn.se/425558411
Dessutom intog jag dagligen rejäla doser D- och C-vitamin, samt Omega 3, gurkmeja, ingefära, aroniabär, aprikoskärnor och tillskott av selen, zink och magnesium – samt dagliga doser av KOLLOIDALT SILVER. Jag ökade också på min fysiska aktivitet till nästan dagliga joggingturer på 3 – 4 km.
Sommaren 2015 gjorde man också en datortomografi på hemsjukhuset och såg då en mycket förstorad lymfkörtel i vänster ljumske. Den ansåg man företedde tecken som klart indikerade att det rörde sig om cancer. Utan att prata med mig skickade kirurgen då en remiss till ”specialistsjukhuset” där jag först opererats, och därifrån fick jag plötsligt bara ett brev med kallelse till operation. Jag ringde och avbokade den – och redan följande dag ringde kirurgen där och förklarade att jag inte hade lång tid kvar att leva – om jag inte genomgick deras planerade operation, med åtföljande strålning och cellgifter. Jag vidhöll dock min inställning.
Den 16 februari 2016 var jag sedan inne för ytterligare en ultraljudsundersökning av ljumskarna på hemorten, och där kunde man nu för första gången konstatera, att det inte längre fanns någon enda lymfkörtel i ljumskarna som var förstorad!
Den 21 mars 2016 hade jag ett återbesök på hemsjukhusets kirurgiska mottagning, där jag s.a.s. ”officiellt” fick beskedet från röntgen om att man inte längre såg några förstorade lymfkörtlar i ljumskarna. Vid manuell undersökning nu (palpering) konstaterades också, att inget avvikande kunde märkas i aktuell region – förutom det ljumskbråck jag haft sedan åtskilliga år. Detta menar man nu kan opereras, eftersom jag inte längre har ”fullt med cancer i ljumskarna” – vilket man tidigare något chockartat kvällen före planerad operation meddelade per telefon och angav som orsak till att operationen måste ställas in.
Den 20 juni 2016 gjordes ytterligare en ultraljudsundersökning vid hemsjukhuset, där röntgenläkaren kunde konstatera, att samtliga lymfkörtlar i mina ljumskar ”ser alldeles normala ut”… Den kvinnliga röntgenläkaren var ovanligt kommunikativ, och jag berättade vad jag gjort för att, som det nu ser ut, ha blivit av med min cancer. Hon var ärlig nog att erkänna, att hon aldrig hört talas om varken ketogen kost eller kolloidalt silver. Heder åt hennes ärlighet, men det är förstås gräsligt, att dagens läkare har så bristfälliga kunskaper om enkla kostinterventioner, som dramatiskt kan påverka vår hälsa – t.o.m. överlevnaden i cancer… Men det visste jag redan, och detta är ju väsentligen också anledningen till att jag startat denna webbplats
Förklaringen till nuvarande förbättrade medicinska tillstånd är rimligtvis min sockerfria diet, med olika kosttillskott och vitaminer enl. ovan. Allt sådant som några av de läkare jag träffat närmast föraktfullt avfärdat som ”huskurer utan verkan”…
Min erfarenhet just nu är alltså:
Våren 2009 gjorde jag tvärt emot vad läkarna sa – och jag gick utan besvär ner närmare 20 kg i vikt, blev av med en hel del fysiska bekymmer och fick en perfekt fungerande mage.
Under 2014 och 2015 gjorde jag precis tvärt om mot vad min kirurg sa. Jag avstod operation, cellgifter och strålning, fortsatte med min kolhydratfattiga kost, mitt intag av kolloidalt silver och åt dessutom en hel del kosttillskott, D- och C-vitamin, Omega 3, gurkmeja, ingefära, aroniabär, aprikoskärnor, kokosolja mm. I stället för att enligt läkarens prognos mycket snart dö i cancer, så lever jag åtminstone fortfarande – efter snart tre år – och mår ganska bra.
Kanske är det begripligt, om jag numera inte alltid omedelbart godtar en läkares ordination och prognos.
Svaradoktorn,
Ja – det hela är sanslöst när man som du och jag insett hur sjuk vår ”sjukvård” i grund och botten är men ärligt talat är det få som vill inse detta. Hela systemet är i själva verket utstuderat kriminellt i händerna på sjukvårdsindustrin.
Tyvärr har jag själv anhöriga som är allvarligt drabbade men inte är det minsta intresserade av några alternativbehandlingar – de litar fullt och fast de drakoniska behandlingar de utsätts för.
Fråga till ”svaradoktorn says”.
Tack för att du skrev om din mycket intressant hälsoresa !
När du kom till rätta med cancern, har du någon uppfattning om proteinintaget per dag?
Ron Rosedale anser i sin föreläsning på Kostdoktorn /youtube att man bör dra ned protein till runt 0.7 gram per kg per dag. Annars kan ”mTor” styra över energiandvändnings fasen till tillväxt istf. underhåll, något som cancern behöver.
Alltså mycket viktigt för att lyckas, som du gjort !
Videotitel ”The Early Ancestral Connection ”.
Notera att rött kött håller ca 36% proteiner och här länk till en tabell. https://www.healthaliciousness.com/articles/foods-highest-in-protein.php
stenbj
Jag har inte mätt varken fett, kolhydrater eller protein exakt – och i praktiken blir ju detta ganska svårt, om man samtidigt skall leva ett något så när normalt liv ihop med sin familj och andra människor. Jag kan inte heller påstå, att min diet varit absolut optimal. Jag vet inte säkert vilka delar som varit viktigast eller vilka som ev. kunnat uteslutas, men eftersom min ”ungefärliga” modell ändå har fungerat, så får man väl betrakta den som ”good enough”… Och man får väl vara nöjd med det! Problemet är förstås, att det hela blir både ”oprecist” och banalt enkelt – vilket förstås inte precis ger några poäng inom ”vetenskapen”. Men jag blir hellre frisk med en ”ovetenskaplig” metod än dör i följderna av t.ex. en strikt vetenskaplig cancerbehandling!
Dr Göran Sjöberg
Ja, tyvärr har jag samma upplevelse som du. Skolmedicinen betraktas löjligt nog i sin helhet som ”solid vetenskap”. Om jag som privatperson (”icke läkare”) uttalar mig och kan redovisa kanske ett hundratal vetenskapliga studier, som stöder min uppfattning, så betraktas detta bara som något jag ”tycker”… Men om en läkare (eller Livsmedelverket!) TYCKER NÅGOT – utan att redovisa minsta vetenskapliga bevis, så betraktas det som sann vetenskap…
Här om dagen (161228) hade ledarskribenten Lisa Magnusson i DN en okunnig och djupt fördomsfull artikel om alternativmedicin – med rubriken ”Slå vakt om det som är välbeprövat”. Hon borde då kanske ha avsett t.ex. gurkmeja och ingefära – som onekligen är ”välbeprövat” sedan några tusen år. Men med den historielöshet som numera präglar en hel del av den offentliga debatten avsåg hon i stället skolmedicinens produkter – vilka till stor del kan sägas vara resultatet av ett amerikanskt dekret från 1910, som avsåg att förhindra användningen av ”naturmedel” för att ge skolmedicinen monopol på farmakologiska produkter med kemisk bas.
Texten föranledde mig att skriva följande brev:
Hej Lisa!
Jag vet att det är lönlöst… Den som redan VET kan man inte påverka – minst av allt med sakliga argument. Men om du skall vara absolut ärlig – hur mycket VET du egentligen t.ex. om kolloidalt silver eller gurkmeja och andra ”alternativmedicinska” produkter?
För mindre än tio år sedan hade jag precis din inställning. Jag VISSTE att den medicinska vetenskapen byggde på solid kunskap… Hahahaha… Inom vissa områden utför man förstås dagligen livräddande insatser; man kan som bekant t.o.m. byta organ som hjärtan, lungor, lever, njurar etc… Men vore det inte bättre, om man kunde förebygga de tillstånd som gör sådana organbyten nödvändiga? Intresset där verkar minst sagt begränsat. Naturligtvis utför man dagligen också på andra områden närmast ”underverk” – som jag inte ett ögonblick vill ifrågasätta – men på vissa områden är okunskapen tämligen genuin.
Men varför ovanstående ”Hahahaha”? Jo, därför att påståendet att läkarvetenskapen i sin helhet bygger på solid kunskap är direkt skrattretande! Det är i stället en enda soppa av tro, gissningar, solidariteter, ekonomiska intressen, prestige, karriärer och omfattande forskningsfusk… De forskare som kommer från andra områden blir fullständigt chockade över att tvingas inse detta – när de t.ex. efter egen allvarlig sjukdom försökt tränga igenom dimridåerna för att hitta någon vetenskaplig kärna inom medicinen.
När det t.ex. gäller sambandet kost-hälsa är okunskapen i läkarkåren närmast total, eftersom det i deras utbildning knappt ingår det minsta om kost och nutrition. Mycket märkligt, eftersom minsta barn nog begriper, att kosten är själva basen för vår hälsa. Den skall både ge nödvändiga ”byggstenar” för reparation och nybyggnation av kroppens celler – OCH dessutom ge fullvärdigt bränsle för själva ”driften”. Men detta tycks ha undgått läkarna…
Beträffande läkarnas kunskap om ”alternativmedicin” är tillståndet om möjligt värre – för där är man så indoktrinerad av det ”farmakologiska tänkandet” (boten mot all ohälsa heter MEDICIN – eller ”operation”) att bara tanken att ett naturmedel skulle kunna fungera är fullständigt främmande. En sådan tanke hotar läkarens världsbild (och din?) och skapar ångest!
Jag förstår om du redan har uppfattningen klar om mig – att jag är någon sorts fanatiker (eller möjligen rättshaverist) som snöat in på detta med alternativmedicin… Du har faktiskt fel! Till att börja med är jag en tämligen mogen man (72 år) med en viss livserfarenhet, och du skulle få svårt att hitta tecken på psykisk ohälsa eller ”sekterism” i min historia… Jag är för övrigt DN-prenumerant sedan slutet av 1960-talet (då jag fick studentrabatt!). Jag har under alla år haft stor glädje av DN och känt en viss respekt för dess seriositet. Därför smärtar det mig särskilt, när jag får läsa sådana djupt okunniga inlägg som ditt. Detta särskilt eftersom sådant bidrar till att befästa den allmänna uppfattningen att all skolmedicin är ”vetenskaplig” och all alternativmedicin är ”ovetenskapligt lurendrejeri”.
När du talar om industrin av ”kosttillskott” som ”omsätter miljarder”, så har du säkert rätt – och naturligtvis finns det ”lurendrejeri” också i den branschen. Men det är ett intet t.ex. jämfört med ”cancerindustrin”… Då avser jag de stora läkemedelsbolagens fullkomligt astronomiska inkomster på traditionell cancerbehandling! Deras verksamhet bidrar dessutom bokstavligen till att människor med cancer ”plågas ihjäl” – oftast förstås utan att ens få veta, att det finns mindre plågsamma och effektiva alternativa metoder. Och varför skulle de försöka lösa ”cancerns gåta” – och därmed gå miste om en av sina absolut största inkomstkällor! Det kommer förstås aldrig att ske. För övrigt kan man nästan påstå, att ”cancerns gåta” till stor del löstes av Nobelpristagaren Otto Warburg (Nobelpriset i medicin 1931), då han redan på 1920-talet kunde visa att cancerceller har en avvikande metabolism och använder fermentering av glukos i stället för vanliga cellers förbränning av glukos med syre. Det tycks bero på defekta mitokondrier och är en anledning till att cancerceller är extremt beroende av socker (eftersom fermentering är en mycket primitiv och ineffektiv metod för att skaffa sig nödvändig energi).
Jag tror knappt att du orkat eller brytt dig om att läsa så här långt (och din mailkorg har kanske översvämmats av andra inlägg i denna fråga). Men annars skulle jag gärna tipsa om min hemsida . Där kunde du få litet fakta omkring det ämne du berör. Om du tittar in där, så är du inte ensam, för sidan har på mindre än ett år fått över 200 000 besök. Där skulle du också kunna läsa min ”cancerhistoria” – som beskriver hur jag genom en ganska enkel kostomläggning och en del kosttillskott nu är cancerfri (vilket enligt en enig läkarkår skulle vara ABSOLUT OMÖJLIGT).
Kanske skall jag tillägga, att jag inte får ersättning från någon för vad jag skriver på sidan – trots att jag nog kan sägas ”göra reklam” för både böcker och andra produkter (t.ex. det kolloidala silver du uttrycker dig så föraktfullt om). Inte heller är jag särskilt intresserad av personlig uppmärksamhet, och jag visar min identitet endast för att ge autenticitet åt vad jag berättar.
Om jag skall sägas ha något ”budskap” så är det övergripande just att avslöja det gigantiska bedrägeri som dagligen pågår inom skolmedicinens ramar. Mest förstås på området cancer, men även t.ex. när det gäller diabetes och den folkmedicinska katastrof som den fullkomligt sanslösa förskrivningen av statiner (mot högt kolesterolvärde) innebär.
Hälsn.
Sven Erik Nordin
Sven Erik,
Det hemska med de personliga hälso- och kunskapsresor, som både du och jag gjort, är att vi på grund av framgången med dessa resor nu förlorat vår grundläggande tillit till att våra myndigheter i första hand är till för oss medborgare för att nu istället ha insett att de främst värnar om vinstintressena hos internationell monopolindustri.
Lars Bern har som på grund av sin egen ”hälsoresa” kommit fram till samma ståndpunkt som vi båda har gjort. Som tidigare företagsledare har han också tagit bladet från munnen och gör nu klarsynta analyser på sin blog. Ledarskribenter i DN är för honom och för mig själv rena papegojor och utan minsta självständig analysförmåga. Intressant är nu hur Lars Bern i en av sina senaste krönikor pekar på hur etablissemanget försöker begränsa medborgarnas möjligheter till att söka alternativ information via internet.
Sedan har jag en annan favorit i den skotske läkaren Malcolm Kendrick som på sin blog skarpsinnigt klär av forskningsfusket inom medicinen.
Läkares studier i kost-hälsa. Ja hur skulle det bli. Skulle det skilja nämnvärt från det dietister får lära sig. Med betoning på får.
7 Jörgen Hammar
Nej, i nuvarande läge skulle det bli bara ännu mera dietistpropaganda till läkarna, om de fick mera nutritionsutbildning under grundutbildningen.
Göran skrev:
Det känns allt viktigare att visa för omgivningen i akt och handling och med sig själv som reklampelare att LCHF och köttätande fungerar, botar och leder till långsiktig hälsa.
Hur kan man göra motsvarande för att visa t ex gräsbetets förtjänster?
Dr Nisse Simonsson slutar nu med sin FB-sida, hans idoga upplysningar med länkar till många bra artiklar om bl a statiner har varit till STOR nytta för många som fått erfara bättre hälsa och livsglädje! TACK NISSE SIMONSSON!!!
Bifogar en länk till THINCS – oberoende statinskeptiska läkares info-sida
https://www.thincs.org/Malcolm2.htm#sep16-2004
Till svaradoktorn says.
För att få en vinnande ”edge” i vårt ”krig” mot skära, bestråla, bränna och droga kulten som idag helt uppslukat modern cancerbehandling behövs exempel som ditt med bra siffror så att det kan repeteras. Då blir det blir lättare att föreslå liknande behandling med bättre information. Eftersom du äter i stort sett samma nu kan det vara god ide att räkna fram gram proteiner på det du äter nu och jämföra. Förmodligen ligger du redan under 0.7 g proteiner / kg kroppsvikt utan fett per dag. I så fall kan Rosedales hypotes åtminstone bekräftas. Och använde du någon intermittent fasta ?
Stenbj
Du har antagligen rätt, men för de flesta blir det nog övermäktigt med för mycket mätande och vägande. Det finns de som redan uppfattar min ganska oprecisa modell som alltför ”besvärlig” att tillämpa. Jag har än inte konsekvent tillämpat intermittent fasta – men jag är 100 % övertygad om dess positiva effekter.
Gott Nytt År till alla LCHF-are!
Gott Nytt 2017!
Gott nytt LCHF-år!
Till Sven Erik Nordin och alla vänner och alla vi känner önskas ett mycket gott Nytt År !
Sven Erik, Om det gäller cancer så måste det tas det på allvar.
Vad jag menar är att lägga upp en typisk tallrik och mäta/väga ett par gånger för att få en uppfattning om vad som behövs för att få cancern att gå tillbaks. Att du har lyckats
gör ditt fall mycket intressant att jämföra med Rosedales hypotes om maximalt proteinintag.
Det gäller alltså bara proteinintag i den LCHF kost du åt när du vann över din cancer.
Resten av LCHF kan du beskriva som strikt eller normal etc.
Nu förstår jag vad sjukvården gör, det heter ju sjukvård, jag vill ha friskvård
Fantastiskt ”svaradoktorn”, traditionell cancerbehandling är ju hemsk. Det finns säkert flera olika alternativa behandlingar.
Det här läste jag härom dagen och undrar vad ni anser om det här som cancerbehandling: https://www.characteristicsofahealthyperson.net/index.php/2016/11/18/turned-2-simple-ingredients-cure-cancer-government-shut-2/
Gunilla Jansson
Instämmer Endast när man inte känner till att ens resurser är begränsade kan ett minimalt försvar för att stämma i ån istället för högre upp i bäcken föreligga.
I Kina, som faktiskt fungerade i 4000 år innan Väst ”seglade ikapp”, vilket nu verkar ett passerat stadie, hyrdes läkare in -av de som hade råd- för rådgivning/friskvård. Så länge sjukdom hölls mycket lågt inom familjen ifråga betalades den årliga avgiften. Om ej sas kontraktet upp. Enkelt och kundvänligt. Men våra läkare har utbildats till att ställa diagnos, och i slutet av varje flödeschema dyker ofta en eller flera mediciner upp. Merck Manual ett utmärkt exempel. Så gå gärna till läkare för diagnos, vad jag gör idag.
Ja, det är ungefär som det gamla barnprogrammet Professor Balthazar, mot slutet kommer lösningen i form av mirakeldroppar.
#20 Professor Balthazar gillades av mina barn. – Det är allt mer uppenbart för mig, att vid de få läkarbesök jag gör, så kan jag konstatera att besöket följer en tydlig mall. Ganska snabbt kommer man fram till punkten där doktorn föreslår sina mediciner. Vill man inte ha statinerna eller bltr-medicinen så blir det ofta dålig stämning i mottagningsrummet.