Krönika av doc Göran Sjöberg 
Just nu befinner jag mig i Gällivare, i hjärtat av Lappland, där min fru har sina rötter sedan mer än tiotusen år tillbaka om man nu ska döma av längden på hennes tunntarm i förhållande till längden på hennes tjocktarm och de problem som hon har haft med dessa tarmar sedan tonåren där hennes tarmvred och hennes nära dödenupplevelse som 17-åring troligen orsakades av en ”artfrämmande” småfranska som hennes matsmältningssystem uppenbarligen var dåligt genetiskt anpassat till. Detta orsakssammanhang går förstås aldrig att bevisa på samma sätt som man inte kan bevisa att Pågen idag är ansvarig för många människors lidande på grund av glutenintolerans. Polarbröd låter kanske bättre men där är man troligtvis lika stora hälsomarodörer som hos Pågens. Av självbevarelsedrift verkar folk dock alltmer överge de väldoftande, förföriska skapelser med vilka industribagerierna förstör vår hälsa sakta men säkert även om dessa förgiftningssymptomen oftast inte visar sig på ett lika dramatiskt sätt som hos min fru för femtio år sedan.
För ett tag sedan skrev jag en krönika om en bok som handlar om den mat som under tio tusen år ätits i dessa trakter av Lapparna, ”Urfödan” av Lilian Ryd och hur denna ursprungliga mat idag blir allt svårare att få tag i. Som i alla städer växer ett köpcentrum sig allt större även i Gällivare och där COOP Forum nu ståtar med ett nyrenoverat ”palats” och med den obligatoriska tiggaren som säger ”Hej!” utanför ingången och som vi inte vet hur vi ska förhålla oss till. Under en skamlig tid i vår svenska historia skickades fattiga lappar runt socknarna i Sverige för att tigga och nu skickas fattiga rumäner på samma skamliga sätt till alla socknar i Sverige.
Vi lever uppenbarligen i en allt modernare tid med snabba kommunikationer och där vi nu lämnat alla hälsosamma uråldriga lokala seder långt bakom oss.
När man väl trätt in i COOP’s ”Heliga palats” i Gällivare möts man i förgården till paradiset därför knappast av några traditionella samiska matvaror utan av industrialismens moderna och kanske giftigaste välsignelser i form av en nästan gigantisk avdelning ”Kex, Kakor och NYBAKAT”. Som en slutlig välsignelse passerar man på vägen ut en nästan lika gigantisk godisavdelning. Som vanligt är inte bilden svartvit och längst in i den undangömda verktygsavdelningen fick jag tag på en väldigt fin Hitachi 14 v skruvdragare med två batterier för 995 kronor och jag har därför just nu en förlåtande inställning till COOP på grund av min nya leksak.
Om det nu, som vissa tecken tyder på, är så att den samiska befolkningen under 10 000 år blivit något bättre anpassad till en köttdiet verkar det under alla omständigheter som om de nu också är mycket lättare att förföra med kakor och bullar. Det verkar nästan genomgående som alla så kallade ursprungsbefolkningarna runt om i världen mycket lättare hamnar i det metabola syndromet än de som under många tusen år hunnit bekanta sig med sädesodling. Redan i den första boken som skrevs på kilskrift för 4000 år sedan, det så kalla Gilgamesheposet, förfördes jägaren och samlaren Enkidu med bröd och mjöd för att kunna ”civiliseras”; så ingenting nytt under solen. Även jag själv lär enlig min hustrus provtagning ha en del samiska genmarkörer vilket kanske kan förklara mitt tidigare missbruk av kakor och min förstörda hälsa.
På biblioteket har vi passat på att låna lite böcker som handlar om samernas historia och bland annat en ny bok av Lilian Ryd, ”Tusen år i Lappmarken”, som hon skrev tillsammans med en jurist Tomas Cramér som ägnat hela sitt liv åt att studera lapparnas rättsliga läge. Detta är en spännande läsning som visar att Lappmarken och samerna varit en väl integrerad del av den ”Europeiska” ekonomin. Samerna hade en stark rättslig ställning i Sverige under många hundra år och det var först med industrialismen, med behovet av skog, malm och vattenkraft som staten våldförde sig på denna uråldriga samiska rätt. Anledningen att samerna fick vara ifred så pass länge som de fick var att de pälsvaror och torrfisk som kunde produceras i Lappmarken var eftertraktade i hela Europa och att den glesa samiska befolkningen var nödvändig för denna produktion.
En annan bok vi lånade handlar också om övergången till moderna tider i Lappmarken men bara under de senaste 70 åren och är en biografi av renskötaren Apmut Ivar Kuoljok med den passande titeln ”Mitt liv som renskötare”. Här beskrivs hur de traditionella renrajderna gick till på 40-talet och hur dessa upphörde i mitten av 50-talet i och med att snöskotrar och helikoptrar blev en del av rennäringen och tog över all förflyttning.
Att maten varit central vid förflyttningar och vistelser i fjället är förstås en självklarhet och som Lilian Ryd beskriver i ”Urfödan” är renköttet och fisken centrala delar. Men vetemjöl och socker smög sig alltmer in i kosten men var ändå en mindre del av denna. Möjligen kan det vara så att denna begränsade mängd mjöl inte ställde till några större problem med tanke på den stora aktivitet som var förknippad med att ständigt vakta renarna. Men Kuoljoks stora förtjusning i sin mors glödkakor verkar vad jag förstår vara lika stor som min egen för min svärmors glödkakor – hon visste hur man bakade sådana!
Detta hindrar inte att jag noterar den tilltagande övervikten hos befolkningen i Gällivare och jag tror inte att den nu beror på mindre fysisk aktivitet bland samerna utan snarare på det enorma utbudet av ”kakor och nybakat” som ständigt omger människorna här. Kanske fungerar de som en ”drog” som man har svårt att hålla sig borta ifrån men medvetenheten ökar kanske.
Nyligen tog vi en tur uppför fjällsidan på Dundret i det kalla blåsiga vädret och inkvarterade oss i en liten stuga på toppen och tände en brasa i kaminen. När vi satt där kom ett ungt par in för att värma sig en stund när de hade kommit halvvägs på sin 2 mil långa joggingtur runt Dundret. Jag beklagade att jag själv inte var i stånd till några liknande prestationer och vi kom då in på matens betydelse för hälsan och då visade det sig att de var två medvetna LCHF-are som hade dykt upp och med Jonas Colting som idol.
Kategori: Professor Göran
Jag har länge funderat på hur Samerna kunde klara sig utan vitamin C. Alla djur utom människorna tillverkar eget vitamin C så de har så det räcker. Den vitaminen finns alltså i kött och olika djurs organ men förstörs vid normal tillagning.
Samerna har löst detta på ett smart sätt för de saltar och torkar renkött så vitaminet finns kvar. De har alltid med sig torkat renkött som de skär tunna skivor från.
Jag gissar att Inuiterna har liknande lösningar för att få vitamin C.
@ Pingo:
Nja, en bagatell kanske. Men marsvinet måste liksom människan få C-vitamin utifrån. Så man kan i alla fall inte påstå att oförmågan att själv tillverka C-vitamin har med intelligensen att göra. Fast när jag tänker efter – och ser mig om i världen, så kanske det ligger något i detta. Vi människor beter oss ungefär som om vi hade marsvinets intelligens. Och tillförsel av C-vitamin är bra för mycket – men hjälper uppenbarligen inte mot ren dumhet!
@ Sven Erik Nordin
Tack för att du friskade upp minnet. Nu är det kanske inget större bekymmer för marsvinet som äter grönsaker.
Jag har en fundering kring protein. Det har ofta påståtts att hög proteinhalt i kosten skulle öka halterna av vissa tillväxthormoner, vilket i sin tur skulle öka risken att få cancer. Samer och inuiter torde ju äta en högproteinkost. Löper de då en högre risk att få cancer?
Jag har sedan ett halvår tränat styrketräning ganska idogt och märker att det fungerar bättre om jag äter proteinrikt. Jag har därför införskaffat ett proteintillskott som jag tar efter träningspassen. Om högt proteinintag ger en högre cancerrisk, spelar det då någon roll om jag ”förbrukar” allt protein genom fysisk aktivitet (och kanske glykoneogenes) eller om jag bara gör mig av med överskottet s a s den naturliga vägen? Ökar halterna av tillväxthormoner oavsett eller bara vid vävnadstillväxt (t ex muskler)?
Många frågor men det hade känts bra att få saken utredd 🙂
@ Pingo:
Man syrade örter (Gompa) . Tallskott, ripbär, blåbär, lingon, hjortron, åkerbär mm. C-vitamin var knappast något problem.
Efter denna rasbiologiska utläggning om tarmars längdförhållande undrar jag hur stor andel samerna utgör av Gällivare bys befolkning. Trots allt, finns åtminstone tre ”kategorier” i samhället; nämligen de ”vita” (från söder inflyttade gruvarbetare), samerna och ”pyporna” (finsktalande i omliggande byar som sökte sin utkomst i Malmbergets gruvor). Jag antar att den omflyttning från Malmberget till Gällivare som pågår och pågått länge främst utgörs av ”vita” och deras ättlingar, vilket också borde påverka utbudet hos COOP.
Den som inte är nöjd med utbudet i de centralt belägna butikerna rekommenderas besöka Karlgrens Slakteri, som får anses vara helt inriktad på samernas ursprungliga kost.
C-vitaminfrågan är intressant och som vanlig blir det komplicerat när man börjar titta närmare på det hela.
Som jag förstått det får man i sig tillräckligt med C-vitamin om man enbart äter kött. Det är när kolhydraterna kommer in i bilden som man drabbas av problem. Skörbjuggen bland sjömännen berodde framför allt på de söta skeppsskorporna. I cellmembranen råder det konkurrens mellan C-vitamin och glukos när de ska ta sig in i cellen och där tydligen insulinreceptorerna har en avgörande betydelse.
Här finns det säkert ”hur mycket som helst” att studera och själv tror jag inte längre på några enkla förklaringar.
@ Hans:
Jodå – du har helt rätt.
Alla är vi en mix av gener där det skiljer väldigt lite mellan olika ’etniska grupper’. Att vara rasist idag är därför inte realistisk även om man som min fru ändå kan hedra sina samiska rötter. Apropå rasism så lär lämningarna av en av hennes släktingar ha hamnat i samlingarna på Uppsala universitet i början av 1900-talet. För övrigt är de flesta av min frus konstnärsprojekt antirasistiska. (Sök på Savoi Alit Sjöberg tidigare Lili-Ann) Hon vet vad hon håller på med efter att nu ha forskat i mer än trettio år. Detta hindrar som sagt inte att hon har ovanligt lång tunntarm vilket konstaterades för 50 år sedan men som dock kortades av på grund av tarmvredet.
Trots allt är detta en så kallad krönika och då ligger det i sakens natur att ståndpunkter blir ’lite tänjda’.
Angående Karlgrens slakteri är vi storkunder där och vi har precis ätit två utsökta blodkorvar gjorda på det renblod och rentalg vi köpte där. Även de två hjorthjärtan vi köpte smakade alldeles förträffligt tillsammans med det stekta rökta fläsket.
@ Hans:
Att få tag i genuin samisk mat är inte lätt.
Vilhelmina där vi brukar övernatta på vår resor är mer dominerat av samer än Gällivare och då tror man förstås att det ska finnas sådan samisk mat i de stora butikerna. Vi har letade förtvivlat i alla större affärer men hittade ingen mat över huvud taget som hade med rennäringen att göra.
Enligt min fru har Karlgrens slakteri idag också svårt att få tag i renkött och säljer som tidigare inte hela och halva renar till sina kunder. Istället finner renköttet andra direkta vägar till marknaderna och det verkar därför som samerna själva håller på att bli utan. Dessutom lär kvaliteten på renköttet ha försämrats kraftigt om vi nu ska tro vad vi kan läsa i ”Urfödan”. Redan för 20 år sedan köpte svärfar en halv ren som sedan visade sig vara nästan ”oätlig”.
Marknadskrafterna tar inte någon större hänsyn varken till vår hälsa eller till uråldriga traditioner.
Jag har hört nånstans att det är en del kontrovers kring att renen äter kraftfoder i dag och att renköttet därför inte har samma nyttiga näringsinnehåll som det haft förr. Är det nån som vet hur det ligger till?
Här var en länk jag hittade.
https://docplayer.se/16019319-Rad-och-rekommendationer-vid-utfodring-av-renar.html
Docent Göran Skrev:
Ursäkta, är Vilhelmina dominerat av samer? Jag är ganska ofta i V-mina och de enda genuina samer man kan hitta där är de som har hantverksverksamhet i kyrkstaden.
Reefer Skrev:
Om jag nu inte har missförstått allt jag läst och sett är hela denna Lappmark sameland. Att alla inte ägnar sig åt renskötsel är uppenbart med tanke på ”effektiviseringen” och de flesta försörjer sig många andra sätt, med skogsarbete, i gruvorna, inom administration, handel och på många andra sätt – ja samerna bor helt enkelt här uppe och försöker överleva efter bästa förmåga.
De flesta samerna lär dock bo i Kiruna, Stockholm och Göteborg.
Dessutom är frågan ”vem” som är same eller inte en ständig orsak till kontroverser.
Det finns nog mer ättlingar till samer än folk i gemene man tror.
Ända tills i våras trodde jag själv att det var helt fritt från samer i min egen släkt. Helt FEL! Fanns på närmare håll än jag trodde och faktiskt från det håll där jag trodde att det var vallonerna som huserade. 😉
https://gun-m-ek.blogspot.se/2016/04/domkyrkan-i-goteborg-under.html
Bor i Göteborg och här är det inga problem att få tag i renkött. Beställer en 5 kg:s låda genom EA Forsmans vilthandel i Majorna med jämna mellanrum. – Mycket bra kvalité dessutom! Inga senslamsor överhuvudtaget. Utbudet de har är dessutom stort och i helt oförfalskat, slipper nitriter etc. i maten.
Majsan Skrev:
Var det ingen som läste vad Majsan skrev, eftersom de ”filosofiska utläggningarna fortsätter”. Folk i norr inkl. Vilhelmina tar vara på vad som växer/finns i skogen och där finns mycket av C-vitaminer och antioxidanter till kosten!
Kanske OT, men bevisat att hög glykemisk belastning ökar risken för bukspottskörtelinflammation!
Se länk:
https://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Nya-ron/2016/06/Samband-mellan-kost-och-akut-pankreatit/
@ I Like Neil Young:
Jo – i min krönika om ”Urfödan” tog jag upp denna fråga i förbigående.
Tack för en oerhört intressant läsning om vad som kan inträffa när man ger kraftfoder till renar. På samma sätt som andra idisslare är renen inte anpassad till sådan mat och drabbas lätt av hälsoproblem. Detta påminner om problemen som finns i de moderna djurfabrikerna, inte minst i USA.
Det är egentligen otroligt att veterinärer så klart förstår kostens betydelsen för djurens hälsa medan läkarkåren inte har en susning om dessa förhållanden för oss människor.
Pågen erbjuder nu faktiskt osötat bröd enligt norsk modell. Dock 45 gram/100g med kolhydrater så…
Idag besökte vi åter ”Mammons tempel” och vid ingången fanns två marknadsstånd, ett med jordgubbar från Finnerödja och ett som ståtade med en skylt ”Vildmarksmat”, eller något liknande, och med en ren på skylten. I jordgubbsståndet stod ingenting om att jordgubbarna skulle vara obesprutade.
För en LCHF-are var därför valet mellan stånden självklart och speciellt när de lockade med delikatessen det lättrökta renköttet souvas. Detta stekta kött serverades i ett pitabröd på samma sätt som i en Kebab och med sallad, dressing och en söt dricka. Det goda köttet var därför en försvinnande liten del av anrättningen och med tanke på att vi bara åt köttet och salladen kändes 80 kronor klart i överkant.
Hade vi var ”smarta” borde via ha vi bett att få slippa brödet och fått köttet serverat direkt i omslagspappret. På restauranger får vi ofta extra mycket kött och fisk när vi tackar nej till alla tillbehör och troligen hade vi även nu blivit serverade mer av den goda souvasen för att de inte skulle behöva skämmas.
#17 Jag har inte hittat något bröd från Pågens utan extra vetegluten. Så jag köper aldrig något bröd från dem. Till min man, själv äter jag inte något bröd.
Det är illa nog med det gluten som finns naturligt i vete, att tillsätta extra är i mina ögon mycket värre än lite sötning.
Lisabet Skrev:
Jag tror att du har rätt.
I butikerna idag finner man idag två stora avdelningar med ”laktosfritt” och ”glutenfritt” vilket antyder att det är många som har blivit ”diagnosticerade”av sjukvården som intoleranta mot dessa två ämnen om de nu inte har kommit fram till denna ’diagnos’ på egen hand. Men hur många är det som lider av denna intolerans men ännu inte har kommit fram till det kan man undra med tanke på hur förföriskt brödet är. Det är med oändlig sorg jag därför går i ””Templet” här i Gällivare och inser hur människorna som fiskar fastnar i det nät som lagts ut redan i ”inloppet” på samma sätt som man gör i fiskesjöarna här.
Som någon diabetesläkare uttryckte det innan insulinet kom på 20-talet så var brödet det som det var svårast för diabetikerna att avstå från och nu har brödet fått dietisternas välsignelse. Här kan man verkligen tala om yrkesmässig inkompetens eller kanske hellre korruption.
Kolhydrater som socker är vi trots allt konstruerade för att kunna ta hand om i begränsad omfattning så länge vi är friska.
@ Dennis:
Vill man bli sjuk skall man köpa Pågens produkter vill man däremot vara frisk skall man ge blank f.n i det,
Oavsett vilka nya häftiga namn det står på påsarna.
Gäller för övrigt även Provivas ”magens lille vän (ovänn) utbud.