Krönika av doc Göran Sjöberg 
Som jag tog upp i min förra krönika har genetiken och forskningen inom detta område en skrämmande historia och framför allt under den tid då rasismen kom att omges med en vetenskaplig aura och som nådde sin kulmen i slutet av 30-talet i Tyskland. Där lever man fortfarande med skammen från detta förflutna och forskning på gener fick därför under lång tid inte utföras i Tyskland. Att USA och Sverige också hade framträdande roller i denna skamliga genetiska rasforskning talas det dock fortfarande väldigt lite om.
Jag har nu precis avslutat min läsning av en av världslitteraturens klassiker, ”Du sköna nya värld” av Aldous Huxley, en bok som skrevs 1932 och det är en bok som med en skrämmande visionär kraft skildrar ett utopiskt samhälle där människor renodlas genetiskt i gigantiska fabriker. Ett centralt tema i boken är att denna renodling också innebar att människorna inte hade några sjukdomar och hör och häpna inte heller blev feta utan i stor sett hade idealiskt vackra kroppar och speciellt de som hade framodlats för att befolka den härskande klassen. De olika klasser av människor som framställdes indoktrineras sedan ”vetenskapligt” på olika sätt så att de inte skulle ägna sig åt något självständigt tänkande utan med ”glädje” acceptera den klassmässiga roll som de hade programmerats till att uppfylla i samhället.
Boken kan upplevas som lite väl stereotyp men är, ju mer jag nu funderat på hur den är uppbyggd, i mina ögon genial i sina förutsägelser med sin djupt filosofiska insikt om sjuka samhällsföreteelser som vi lika tydligt kan se idag som de måste ha framstått på 1930-talet om vi nu inte bara väljer att blunda för vår verklighet. I boken handlar det förstås om en totalitär stat men väljer vi att titta på vårt eget samhälle med öppna ögon kan vi knappast undvika att se hur vår demokrati idag urholkas och att den nationella demokratin i princip helt kommer att upphöra om TTIP nu går igenom. Mörka krafter arbetar i det fördolda!
Etablissemangets hybris på genetikens område upphörde som bekant inte genom att andra världskriget tog slut och genforskningen har sedan dess oförtrutet expanderat och även om de rasistiska förtecknen inte är lika tydliga idag har rasismen ändå inte försvunnit som själva drivkraften men den verkar nu i det fördolda. William Engdahls bok ”Hotet mot livet” har för mig övertygande dokumenterat att det verkligen finns en dold rasistisk agenda. Läsningen av Endahls bok var också det som fick mig själv att på allvar börja fundera på GMO och börja inse vansinnet och allvaret.
Genforskningen har idag som bekant nått en fullständigt sanslös omfattning och ständigt påminns man om den mörka agendan med drömmen om ”världsherravälde” som kan anas bakom forskningen på livsmedels- och läkemedelsområdena. GMO-grödorna har i denna strävan efter världsherravälde en nyckelroll.
Det är lätt att fyllas av stum beundran inför den sofistikerade teknik som har utvecklats inom den molekylära cellbiologin som gör det möjligt att manipulera generna i olika levande organismer. Men när jag nu med stor förundran försöker sätta mig in i de enorma tekniska framstegen som gjorts genom att bland annat studera den senaste upplagan av ”Molecular Biology of THE CELL” gör sig dock de obehagliga framtidsutsikterna som målas upp i boken ”Du sköna nya värld” hela tiden påminda.
Det är uppenbart att GMO-grödorna är själva navet kring vilken denna ”Sköna nya värld” håller på att utkristallisera sig i händerna på företag som Monsanto. Det är också med dessa grödor som de får möjlighet att ta kontrollen över all världens matproduktion. Därför känns det så hoppingivande att motståndet nu växer lavinartat på gräsrotsnivå och med demonstrationen i Berlin i våras med 250 000 deltagare som det hittills kanske mest uppmuntrande i den vägen. Samtidigt är det deprimerande för mig att som gammal naturvetenskaplig forskare konstatera hur lätt hela forskarsamhällen har låtit sig köpas upp av dessa industriintressen och hur myndigheterna och deras organ unisont också sluter upp bakom dem istället för att försvara de medborgare som betalar deras löner.
Själv fick jag upp ögonen för dessa frågor bara för något år sedan och därför var det speciellt roligt att nyligen få höra ett intressant och mycket initierat föredrag av den lantbrukare som redan 2008 insåg det vansinniga i hela GMO-företaget och då också fick igenom en motion till LRF på regionstämman i väst under rubriken ”För LRF mot GMO”. Lantbrukaren heter Anders Lunneryd och driver ett ekojordbruk i Trollhättetrakten sedan länge och han är också aktiv på styrelsenivå inom KRAV-organisationen. Det var tydligen en hel del turer kring hans motion men den som han till slut fick mandat att presentera centralt kan man läsa här.
https://hejdagmo.se/2009/03/17/lrf-for-gmo-fri-zon-gmo-fri-zon-i-vastra-gotaland/
Jag måste ändå säga att hans ursprungliga kortare variant som vi fick ta del av vid föredraget var mer kärnfull – något av det bästa jag läst om GMO – när den kort och koncist naglade fast det fundamentala vansinnet i hela GMO-företaget men denna skrivning var tydligen för magstark för LRF’s ledning.
För att återknyta till själva rubriken på denna krönika ”Våra gener och våra sjukdomar” så är det bara att inse att frågan i sig är oerhört komplex och inte minst hur den mänskliga metabolismen långsiktigt påverkas av det genmaterial som GMO ger upphov till, direkt eller indirekt, men att det knappast kan vara riskfritt är uppenbart när man insett att det är frågan om ett genmaterial som vi evolutionärt tidigare inte ens kan ha varit i närheten av.
De fåtal långtidsförsök, normalt testar man bara under 90 dagar, och som har kunnat utföras på försöksdjur under hela deras livstid har alla visat på ohyggliga hälsoeffekter med omfattande tumörer, leverskador och krympande hjärnor men dessa försök har av uppenbara skäl på alla tänkbara sätt motarbetats av de företag som har utvecklat GMO-grödorna. Med de mest infama metoder har man försökt att tysta ned all kritik mot GMO genom att nu senast få en vetenskaplig tidskrift att dra tillbaka de redan publicerade försöksresultat från Séralinis franska forskargrupp på GMO-majs.
Men det mest horribla exemplet, som inträffade redan för tio år sedan, på de mörka krafter som verkar i det fördolda i denna GMO-fråga är nog hur den mycket erfarne och hedervärde, skotske forskaren Pusztai fick sparken av sin chef redan ETT DYGN efter att han hade framträtt i skotsk TV och berättat om de hemska skador som uppstått på försöksdjuren vid långtidsförsöken med GMO-potatis. Det ruskiga är att han hade uppmuntrats av samme chef att acceptera själva inbjudan att berätta om försöken i TV och dessutom omedelbart efter själva framträdandet blivit gratulerad av chefen för det fina och balanserade sätt på vilket han hade berättat om försöken.
Men trots allt växer motståndet idag på gräsrotsnivå runt om i världen mot de mörka krafterna och med Neil Young och hans unika album ”The Monsanto Years” misstänker jag att Monsantos dagar nu är räknade.
”Men trots allt växer motståndet idag på gräsrotsnivå runt om i världen mot de mörka krafterna och med Neil Young och hans unika album ”The Monsanto Years” misstänker jag att Monsantos dagar nu är räknade.”
Heja Göran !
GMO-eländet ser jag som ”väckarklockan” för Oss av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av medborgarna i världens länder.
Mycket intressant krönika om ett gammalt och kärt ämne.
Den här artikeln hittade jag i Läkartidningen. Sammanfattningsvis vill man införa undervisning i kritiskt tänkande och etik i läkarutbildningen med inriktning mot nolltolerans mot korruption.
https://www.lakartidningen.se/Opinion/Debatt/2015/11/Ny-etikutbildning-foreslas-i-all-hogre-utbildning/
Kanske det finns drag av hopp i fortsättningen?
@ Erling:
Av en redan korrumperad läkarkår, lärarkår och sk. vetenskapsmän går det inte att tro på någon som hellst utbildning i kritiskt och etiskt tänkande. En av de där försåtligt ”goda” artiklarna som uppstår då och då. Varför inte göra en helt fristående utbildning i detta ämne, kritiskt tänkande? Fri från lobbyism, fri från dagens politiker skrå, fri från ”vad är rätt” och ”vad är fel”??
Kjell Holmsten Skrev:
Jag funderade också i dessa banor men kan man verkligen säga att läkarkåren är korrupt?
Själv vill jag så gärna tro att det bara är enstaka individer som är cyniska och därmed korrupta. Bland de läkare jag själv träffat genom åren har jag trots all min nuvarande misstänksamhet bara stött på någon enstaka som jag upplevt som rent korrupt i sin arrogans som t.ex. min senaste beryktade kardiolog.
Däremot betraktar jag själva sjukvårdssystemet som korrupt i händerna på läkemedelsbolagen men att de flesta läkare fortfarande är naiva i sin ”oskuld” när de infångade i detta system också tror att de i Hippokrates anda ”Först av allt inte skadar patienten”.
@ Erling:
Ja, ja! Visst drag av hopp. Men…
…jag hade själv på 90-talet och ett antal år framöver en 5-poängskurs i Etik och Moral för mina ekonomstudenter på högskolan i Jönköping. Döpte den emellertid till ett mer anpassat (min prefekt) namn: ”Den affärsorienterade organisationen” (kan man lägga in vad som helst i). Han svalde betet. Vi var nr 2 av högskolor och universitet som hade en sån kurs. Carl Hamilton på Handels i Stockholm var först, men han fick sparken.
Kvalitetschefen på Saab Combitech, studentprästen och jag hade kursen. Det där med studentprästen gillade prefekten, som var kyrksam och ordf. i kyrkorådet i sin del av kommunen. Men så kom valet en bit in på höstterminen och då fanns studentprästen på valbar plats för Vänsterpartiet. Då höll han på att få hjärtslag. Men den fulltecknade kursen var igång, så vad kunde han göra. Saab Combitechs VD ingick i högskolestyrelsen och hans kvalitetschef var en ansedd ordensbroder (Frimurare och Odd Fellow, som han var med i för syns skull och sina företagskontakter) och känd för sin redbarhet. Men vad prefekten inte visste, var att han var en av mina bästa vänner och samma andas barn som jag. Samma gällde studentprästen.
Det blev ekonomprogrammets populäraste kurs på magisternivå. Jag blev senare inkallad för tillrättavisning när jag ville publicera en artikel i högskolans personaltidning om kvalitetscirklar. ”Det kan ju slå tillbaka på oss själva!”, menade han om studenterna och jag fick tala fritt och det fördes protokoll, som var offentlig handling. ”Högskriften” (pers.tidningen) var också offentlig och spreds till Högskoleverket, pressen, övriga institutioner på högskolan, ledamöterna i högskolestyrelsen, några andra akademiska lärosäten och en del företag och gymnasieskolor i länet.
Inte är det bättre i landet nu. För idag i programmet Kaliber, så intervjuades f.d. anställda på Läkemedelsverket, som slutat p.g.a. trakasserier och hot efter att man slog ihop utvärderingssektionen med sektionen som sysslade med biverkningar. Då blev de som arbetade med biverkningar i praktiken underordnade dem som arbetade med utvärderingar och godkännande av läkemedel. Och det vet vi som läst Peter Götzsches bok ”Dödliga mediciner…” hur det står till inom sådana ”värksamheter”.
T.f. chefen på nämnda ”värk”, Inger Andersson, slingrade sig och hade föga förståelse för problemet och såg inget större problem inom verket och att de som klagat var få. Dock fick vi vete att de som jobbade kvar inte ville vara med i programmet. De var rädda för repressalier. Flera av dem som slutat ville vara anonyma.
Vår prefekt ville ha lydiga och servila studenter, som inte ifrågasatte ledningens agerande. I de allra flesta organisationer och företag, så vill ledningen ha just lydig och snäll personal, som tiger still.
Så jag tvivlar starkt på att det får nått större genomslag. TYVÄRR! För vi som säger ifrån behövs för att det demokratiska samhället ska överleva. Mitt agerande gagnade varken min interna karriär eller min löneutveckling.
Jag kan däremot glädja mig åt många nöjda studenter och personal ute i länets företag och kommuner som jag utsatt för min ”illojala” (enl. min prefekt) påverkan. Jag sover dock fortfarande mycket gott, även om den 74-åriga kroppen är motspänstig och seg i annat.
@ Javo:
Din berättelse är verkligen intressant och förstärker det krönikan egentligen handlar om och det är att det är själva ledningen i de flesta organisationer, vilket även gällde det utopiska samhället i Huxleys roman, som utgör den korrupta delen men att de allra flesta medlemmarna i organisationerna är ”oskyldiga offer” men som mår bra av just demokratin.
Som du påpekar så måste det finnas enstaka ”uppstickare” som vågar gå ut och avslöja oegentligheter om vi över huvud taget ska våga tro på någon form av existerande demokrati i samhället. Korruptionen i systemen visar sig då när ledningarna med olika medel försöker förgöra den som har vågar knysta och som ditt exempel med Läkemedelsverket tydligt indikerar.
Javo Skrev:
Jo… – Javo – det gör jag också + att min Kropp ej är ”seg i annat” = jag har ej ont någonstans och äter inga mediciner – tack vara dr Annika Dahlqvists artegna LCHF-kost sedan mer än fem år tillbaka.
En bensindriven bil fungerar perfekt ifall Wi tankar den med bensin. Ifall Wi får för Oss att spä ut bensinen med diesel – så går den sämre och sämre ju mera diesel som bensinen blandas ut med. Tankar Wi bensinaren med 100 % diesel – så går det överhuvudtaget ej att få igång den. Det finns inget hokus pokus i detta.
Wåra fysiska Kroppar i kött är predestinerade för = gjorda för att leva på ”bensin” = proteiner (”fyrbent” kött, fågel, fisk, ägg osv), animaliskt fett, smör, vispgrädde osv och ekologiskt fett av typ kokosfett och olivolja. Det ger en jämn blodsockernivå. Av detta producerar Kroppen sen den glukos = det blodsocker som Kroppen behöver för en ”perfekt” funktion. Det finns inget hokus pokus i detta.
Detta är rena hälsokosten för i vart fall min Kropp.
En ”biverkning” är att min Kropp vill röra på sig – så det blir dagligen en promenad om minst en timme + att jag dansar på parkett minst en gång per vecka.
I lördags var det dags för dans igen – och jag var ”pigg som en mört” när jag åkte hem efter sista dansen.
Lite märkligt att det kan vara så – efter att ha dansat varje dans under kvällen = en danssträcka av 1,5-2 mil – med tanke på att jag om några månader är hälften av 150 år LivsErfaren – men så var det. 🙄
Josef Boberg Skrev:
Fenomenet stavas Endorfiner, kroppens sätt att belöna sig själv vid fysisk ansträngning. Vi är gjorda till att röra på oss, därför har vi så välutvecklade rörelseorgan och därför belönar vår knopp oss med välbefinnande efteråt. Musik, rytmiska rörelser och taktil stimulans är oerhört viktigt för vårt välbefinnande. Säger en, som redan passerat 150/2!
Erling Skrev:
Jo… – Erling – ”…Genom att göra saker som du tycker är roliga, träffa människor som du gillar att umgås med och helt enkelt njuta av livet kan du öka produktionen av endorfiner i kroppen. …” – slut citat härifrån.
Kul för Oss att Wi har kommit på det som nu i spannet halvvägs 150 år LivsErfarna = bättre sent än aldrig.
Som sedan våren 1995 uteliggare = jag sover utomhus året runt under ett regn- och vindskydd av presenning – så förefaller det som om det också stimulerar Kroppens endorfinproduktion = det är sällsynt att jag är nedstämd om morgnarna.
You are the Man, Josef!
Ja, här hos Annika är det uppenbarligen ett gäng ”tuffa” LCHF-are som överlever mot alla odds efter att ha tagit oss ur den värsta metabola sjukdomsmisären. George verkar fortfarande tillhöra det ’yngre’ gardet här. De flesta av oss verkar också ha satt oss in väldigt ordentligt i hur det hela fungerar och dessutom också satt in LCHF i ett vidare perspektiv och vi tenderar därför att nu radikalt se sanningen i vitögat.
Hos Kostdoktorn verkar det som om de flesta som kommenterar där är betydligt yngre och mest funderar på hur de kan bli ”snygga” igen och behålla sin hälsa snarare än att de blivit direkt sjuka vilket verkar vara ett faktum hos de som uppsöker Annikas blog. Gemensamt är kanske diabetesfrågan och den hänger i viss mån också ihop med kraftig övervikt och därmed vad som generellt betraktas som att ”inte vara snygg” av någon social anledning.
Av egen erfarenhet vet jag att det är först när man blivit allvarligt sjuk som man också på allvar blir intresserad av mat och hälsa och det slog mig med all tydlighet idag när jag var och handlade nu på morgonen. Jag stötte där ihop med en anställd som körde fram en stor pall med vetemjöl. I förbifarten kommenterade jag att det verkligen rörde sig om en väldigt allvarlig ”framfart” med pallyftaren och detta höll han med om och så kom vi att diskutera.
Han själv, som var i övre medelåldern, berättade då att hans fru hade drabbats av diabetes för ett halvår sedan och att de nu med fasa läste på alla innehållsförteckningar om allt socker som finns överallt. Jag berättade då att jag skulle hålla ett föredrag om kosten och hälsan den 10 december och han blev eld och lågor. Han skulle ta med sig sin fru som av naturliga skäl också blivit väldigt intresserad. Jag är övertygad om att om hans familj inte hade drabbats av en allvarlig sjukdom hade han knappast varit intresserad av att komma på föredraget.
@ Docent Göran:
”Ja, här hos Annika är det uppenbarligen ett gäng ”tuffa” LCHF-are som överlever mot alla odds efter att ha tagit oss ur den värsta metabola sjukdomsmisären. George verkar fortfarande tillhöra det ‘yngre’ gardet här. De flesta av oss verkar också ha satt oss in väldigt ordentligt i hur det hela fungerar och dessutom också satt in LCHF i ett vidare perspektiv och vi tenderar därför att nu radikalt se sanningen i vitögat.” (Docent Göran).
En sak är jag undrande över som inte har med LCHF att göra. Vem är den där Torbjörn, som dyker upp överst i bloggsvaren, men inte är med i den aktuella debatten på bloggen.
Min fru och jag dansade bugg på Öresunds dansförening, men min frus Parkinson sätter stopp nu. Dock var det himla roligt och vi fick gott om endorfiner och motion efter 1,5 timmarspassen, precis som Georg.
@ 12 Javo:
Jag vet inte var du ser namnet Torbjörn, jag ser det inte.
Kan det möjligen vara min web-designer Torbjörn Sassersson?
@ Javo:
Du menar Josef, the Man!
Själv har jag levt utan endorfiner nu sedan min skilsmässa. Då jag plötsligt blev medveten om vad det innebär att vara 120/2. Nu har det inträffat att jag slipper flytta ut till min jordkällare och bli eremit som var planerat. Utan istället har jag öppnat mitt hem för flyktingar, som man ju förväntas göra i den nuvarande situationen.
Vad händer? In kliver 3 små afrikanska prinsessor och hyr halva mitt hus. Plötsligt sprutar endorfinerna och jag undrar hur jag ska bära mig åt för att bli grabben på bilden igen, 60/2. Jag vet att det är kört. Men min vardag kommer att förändras betydligt och jag kommer inte att vara fattig längre. Sova ute är inte att tänka på längre, jag måste ju hålla ett öga på saker och ting 🙂
Ps. Jag ÄR en gentleman!
@ Annika Dahlqvist:
Georg W kommenterade på Våra gener och våra sjukdomar II.
Svarar på Torbjörn:
Krönika av doc Göran Sjöberg Som jag tog upp i min förra krönika har genetiken och forskningen inom detta område en skrämmande historia och framför allt under den tid då rasismen kom att omges med en vetenskaplig aura och som nådde sin kulmen i slutet av 30-talet i Tyskland. Där lever man fortfarande med skammen […]
…………………..
Denna Torbjörn dyker upp varje gång jag öppnar din blogg! Han påverkar inte dialogen och debatten. Men han finns ju där!
MVH
Javo (namnet på min numera avlidne älskade hund)
@ Javo:
Hej Javo, använder du https://annikadahlqvist.com (utan något annat i slutet) som ingång och bokmärke?
//Lennart, moderator
Farliga ämnen tillåts cirkulera därför att EU segar med att reagera:
https://www.lakartidningen.se/Aktuellt/Nyheter/2015/11/Sverige-stammer-EU-kommissionen/
Det rör sig om hormonstörande ämnen med brett spektrum av påverkan.